Visst skulle det egentligen vara bra för alla parter om det skulle gå så. Förstföderskornas ålder skulle sjunka, den är oroväckande hög idag. Bra för hälsan och gör det möjligt att ha lite större familjer. Och fler barn per familj är ju som känt just det som skulle behövas idag i Finland.

I min familj gjorde vi just så. Vår äldsta dotter Malin föddes ca ett år före vi föräldrar blev färdiga. Och visst, inte var det gott om pengar då inte. Inte blev det direkt mycket bättre när vi blev färdiga heller, bostadslån och studielån såg nog till att hålla plånboken på svältkost.

Idag verkar situationen vara etter värre. Åtminstone i huvudstadsregionen går det inte att klara sig på studiestöd, man måste arbeta vid sidan om för att klara sig. Har du låga inkomster så blir inte moderskapspenningen mycket att hurra för den heller. Något att ändra på?

Det är egentligen hela det västerländska samhället som inte riktigt fungerar i dethär avseendet. När man är ung ochbiologiskt sett borde skaffa sig barn har man ont om pengar. Man kan inte bo i ett stort dyrt hus och klara av alla extrautgifter som barnen för med sig. Sen när man är ordentligt etablerad och har hög lön är det biologiskt för sent att skaffa många barn.

Hur man kunde ändra på den ekvationen är nog en 1000€-fråga. Ska man rå på beteendet med hjälp av stöd så räcker det nog inte med några småsummor.

Professor Airaksinen som också siteras har nog en god poäng. Det är inte bara pengar det är fråga om, utan en kulturell fråga. Idag vill man vara en tonåring ändi till 35-40 års ålder. Pappa, mamma, barn - lekar hör liksom inte riktigt till då… Och sen har vi ju den riktiga killern:

Problemet är det att i Finland har vi låga löner, höga skatter, dyra priser och lågt socialskydd. Den statliga lögnkampanjen att så inte är fallet lurar ingen, säger Airaksinen.

Efter en dag av kundbesök befinner jag mig i en liten tysk by vid namn Wangen i närheten av Stuttgart. En kort vandring genom byn hinner jag med innan det är dags att krypa till kojs. Intryckena är på många sätt skitsofrena…

Å ena sidan är går det en livligt trafikerad väg genom byn. Å andra sidan envisas varje mänska som kommer emot med att hälsa på mig med ett vänligt "hallo". En konstig blanding av ett modernt samhälle och ett hederligt agrarsamhälle. Vid den lilla tegelstenskyrkan från 1889 stannar jag och lyssnar hur kantorn tränar ivrigt på orgeln. Samtidigt tränger sig en välbekant lukt på - jag svär på att det luktar kossa här! Det finns tom det obligatoriska flugorna. Inget hjälper, bara att ta en tur runt kyrkan. Och visst… där, alldeles bakom kyrkan håller de på med kvällsmjölkningen. Skulle inte hända hos oss skulle jag tro, inte idag. Det är liksom inte okej att det luktar lagård i kyrkan…

Och där lite längre fram, precis bredvid storgatan en dynghög. På sätt och vis hederligt - det är ok med jordbruk och husdjur. Då får de minsann finnas mitt inne i samhället också.

Svalorna som häckar under takkanten hör liksom också till. Något vardagligt - de gamla bona kan man gott måla över bara.

Veckoslutet gick i marknadens tecken. Vanda SFP hade nämligen tält på Myrbacka lantmarknad. Jag tycker att de här "jippona" egentligen hör till det roligare man kan göra inom politiken såhär på "gräsrotsnivå". Folk är glada och kommer fram och pratar. En hel del är gamla bekanta som vinkar och säger morjens. Denhär gången var ju dessutom vädret härligt och det kryllade av folk.

Men det märks också att det nu är något extra på gång … folk kommer fram och frågar hur det är med valet i höst … hörde att det inte blir något valförbund … nu kan vi visst ha många kandidater. Det mest positiva feedbacken var nog ändå de personer som frågade om det kan få ställa upp själva i valet! Oerhört! Vanligtvis har man ju fått leta med ljus och lykta efter kandidater. Men på något sätt lockar det mera nu - alla röster går SFP till godo. Alla får köra sitt eget race utan att snegla för mycket på de andra kandidaterna, man behöver inte fundera så mycket på starka kandidater och valmatematik. Allt valarbete är oss själva till godo.

Nya medlemmar har kandidatvärvingen också fört med sig. Jag har på känn att vi kommer att göra ett bra val i höst, bättre än många tror. Nu är det bara vårt eget arbete det är fast på. VI GÖR DET!

Längs våta stigar
I sin vilda våryra
sniglarna rusar

Lämpliga frågor för närfullmäktige är sådana som engagerar folk också idag. Hur ser detaljplanen ut? Var finns grundskolorna och dagisarna? De ska vara nära. Beslut om dem borde också fattas nära mänskorna - i närfullmäktige. Andra frågor hör naturligt hemma på en högre nivå: Regionplaneringen, trafikplaneringen, gymnasier och yrkeskolor.

Samtidigt kan de politiska partierna få tillbaka den legitimitet de förlorat bland medborgarna. Närfullmäktige blir en naturlig inkörsport till politiken för mänskor som vill engagera sig i sin miljö.

Närdemokratin är egentligen sönder idag i de stora städerna. Invånarna upplever att de inte kan påverka stadens beslutsfattande och att politikerna är svåra att nå. Samtidigt är det svårt att rekrytera nya kommunalpolitiker eftersom arbetsbördan i en storstad är oöverkomlig för en normalt arbetande mänska. Politikerna dras dessutom med en dålig image. För att göra ekvationen möjlig för hugade kommunalpolitiker finns två olika lösningar. Antingen att göra om det till ett riktigt avlönat jobb, eller spjälka upp det på flere nivåer. Vilket tror du är populärare? Anklagelserna om att politikerna skor sig på sitt förtroendeuppdrag haglar redan idag när man höjer arvodena med stora procentsatser - vilket inte hindrar att inget blir kvar efter alla skatter och avdrag.

Metropolsammanslagningen som många synliga politiker driver är ett elitistiskt projekt. Lyckas det blir avståndet till invånarna ännu längre än förut. De centrala politikerna kan sedan i lugn och ro bestämma om metropolens angelägenheter utan att vanligt folk kan störa dem. Så ska det inte vara! Beslutsfattandet blir krångligare med flere instanser inblandade. Men det behövs. Kommunalpolitiken ska ha lite "skit mellan tårna". Det ska handla om mögel i närskolan och hur höga hus man får bygga i grannkvarteret. Då hör det till att det kan bli lite obekvämt för beslutsfattarna. De måste engagera sig personligen.

Det finns alltså två olika synvinklar på vad som felas i huvudstadsregionens politiska system. Den ena är att belsutsfattande i saker som berör hela regionen haltar. Den andra är att politiken har tappat kontakten med folket och därigenom sin legitimitet. Jag anser att det andra problemet är betydligt värre och dessutom riskerar förvärras ytterligare när man försöker åtgärda det första. Problemet med närdemokratin bör lösas först. Sen kan vi återkomma till metropolnivån!

Holy smoke! SFP:s Nylands krets har utsett kommunorganisationen i Vanda till årets lokalavdelning! Väl arrangerad partidag 2007 var en faktor som nämndes. Ni har ju alltid så roligt var det en delegat som sa. Kanske det ligger något i det

Hur som helst är det just sånt hänt som behövs inför höstens kommunalval. De som har roligast vinner … och det är ju som sagt vi.

De vise säger -
en verklig lycka föds blott
vid längtans dödsbädd

Men vad fyller dessa rum
där längtan en gång bodde?

Den riktiga nyttan för företagen är nog snarast att arbtestagarna inte mera vågar skicka privata e-mail på arbetstid för att “storebror ser det”

Den mest fåniga är nog ändå sättet som minister Suvi Linden använder för att försvara lagförslaget (enligt HS). Enligt ministern måste lagförslaget ses som en helhet. Enskildda punkter kan skillt för sig verka dåliga.

Hej halå, helheten är bra fast delarna inte tål dagsljus?

Det är i själva verket fråga om trick #1 ur politikerns handbok :”Det här är ett paket”. Det passar utmärkt om man inte förstår vad man håller på med eller absolut inte vill öppna beredningen igen.

ALLA tvivelaktiga skolor kan inte åtgärdas snabbt. Inte heller kan man gå enligt principen “de som skriker högst får sin vilja igenom”. Objektiva kriterier som rankar skolorna och luftkvaliteten i dem mot varandra behövs. Ett typexempel är Laajavuoren koulu i Mårtensdal. Olika luftkvalitetsutredningar och klagomål från föräldrar och lärare fanns sedan tom 10 år tillbaka. Utrymmena konstaterades INTE vara hälsovådliga. Ett par utrymmen i speciellt dåligt skick stängdes av. Förtroendevalda har ingen möjlighet att veta vad som är sant och vad som fabel i såna här fall, om det inte finns objektiva data att tillgå. Vi har inga verktyg att tillgå.

Läraren x är sjukskriven pga astma. Föräldraföreningen författar arga brev - bryr ni er inte om barnen, vårt lands framtid? Experten Z intygar att luften är helt OK. Hur man än gör har man rumpan bak. Antingen äventyrar man barnens hälsa i onödan eller så slösar man med stans knappa pengar.

Samtidigt pekar elevprognoserna på vikande eleveunderlag, behövs dethär skolhuset alls? Det närliggande högstadiet är också gammalt och överdimensionerat, vad göra. Slutresultatet var i det här fallet att problemhuset rivs och skolan slås ihop med högstadiet vars byggnad saneras och utvidgas en aning. Projektet tar många år. Under tiden fortsätter de som går i problemskolan att gå där.

Om skolbyggnaden verkligen är hälsovådlig bör de ansvariga tjänstemännen ha tillräckligt stake att säga att så är fallet och försätta utrymmena i användningsförbud! Då slutar verksamheten där på stubinen och verksamheten ordnas på något annat sätt, kanske med hjälp av baracker. Om detta inte sker kan inte de förtroendevalda besluta annat än att sanering utförs inom ramen för budjeten. Alla andra beslut är fel.

Jag är kanske inte precis Caesariin, än mindre Mr. Market som kolumnisten hänvisar till, men känslan av att ha blivit förrådd är lika stor. Tänka sig att landets främsta ekonomiska tidning kan sjunka så djupt…

Problemet som Matti Vuoria vill åt är att det inhemska aktieägandet har blivit allt mindre. Staten bör enligt honom alltså rycka ut och korrigera problemet genom att grunda en investeringsfond som främst ska investera i inhemska aktier. Bakom resonemanget ligger några antaganden som jag tycker borde sägas rakt ut:

1. En utländsk ägare är på något sätt sämre än en inhemsk. Jag betvivlar det - jag vill minnas att jag sett statistik som tyder på att firmor som utlänningarna “kapat” i genomsnitt skulle anställa mer folk än sina inhemska motparter .
2. Om staten skulle investera mer i aktier skulle det löna sig att satsa främst på inhemska aktier. Jag betvivlar åter. Tvärtom säger min logik att man borde investera främst i utlandet för att dels diversifiera investeringarna och dels för att minska kopplingen till den finska ekonomin. Om man investerar bara i Finland garanterar man att avkastningen sjunker samtidigt som skatteintäkterna minskar.
3. Investeringar i finska aktier genom en investeringsfond skulle vara mindre problematiska för politiker är direkt aktieägande. Jag betvivlar en tredje gång. Medierna skulle gorma på precis lika mycket när nästa “Kemijärvifall” blir aktuellt.

Aktieplaceringar i sig kan nog vara förnuftiga. Det som man då måste komma ihåg är att diversifiera placeringarna så vitt som möjligt, också geografiskt. Som Norges finasminister Halvorsen sa i tiden om “oljefondens” placeringar:

To put it simply, the net is cast as widely as possible. We are not interested in risky stocks with short-time gains. This fund is for our children, and for our children’s children, and therefore it is important that we have as low a risk as possible. We do this by investing comparatively small sums in a broad array of companies. This way we can follow the larger tendencies in the stock market.