Jussi-Pekka Alanen har kommit med en ny metropol- pamflett. Det är en diger lunta som innehåller en hel del bakgrund och tankar om regionens utveckling.
Huvudtesten verkar vara att det måste finnas ett sätt att fatta beslut på en överkommunal nivå om ärenden som hör hemma där. Alanen verkar luta åt att ett dirket folkvalt fullmäktige för regionen. Alanen säge rinte direkt om han anser att denna nivå borde ha beskattningrätt som i Sverige, men nära till hands ligger det. Om det är viktigt med en enhetlig infrastruktur och allmmän kommunikation (för att bara nämna två exempel) varför bärs då inte de skattemedel som behövs för dessa ändamål upp på regionnivå?

En sats som falle rmig speciellt i smaken hittas på sid 126, ungefär såhär: “Ärenden som rör region-nivån, den kommunala nivån och närnivån är demokratins tre-enighet. Alla dessa nivåer måste tas i beaktande och stödas, men beslutsfattanden får inte vara överlappande”.

Ja. Demokrati och genomskinlighet i beslutsfattandet på alla dessa nivåer är vad som behövs. Det behövs en vilja att lösa den knuten. Jag vidhåller fortfarande min åsikt att en direkt kommunsammaslagning enligt nuvarande kommunalllag är det sämsta alternativet.

Alanen är pessimistisk vad gäller frivilligt samarbete eller samgång: Esbo kommer inte att gå med om inte staten tar till hårdhanskarna.

Det värms alltså upp för statliga åtgärder om inte en tillfredsställande lösning utkristalöliserar sig i de kommunala utredningarna.

Vandapolitikerna har talat ihop sig om ett avtal - eller borde man kalla det fördrag - för att stabilisera stans ekonomi. Mycket utrymme i diskussinen får skattehöjningarna: En höjning av kommunalaskatten till 19% och en höjning av den allmänna fastighetsskatten med 0.1% till 1%. Det är att ta den lätta vägen säger kritikerna - som att ordinera steroider åt idrottare. Visst har de rätt på sitt sätt.
Den “smala vägen” går i hårnålskurvor uppför en brant bergvägg. Uppe på toppen väntar en effektivt fungerande kommun med lätt balansräkning. Vi i Vanda har börjat på den vägen redan för flere år sedan och vet att det går längsamt framåt. Håller man för hög fart och missan kurvan är avgrunden djup.
Vanda-avtalet innehåller många strukturella refomer som leder år rätt håll - bolagisering av fastighetsskötsel och städverksamheter mm. Utförsäljning av udda bostäder och kontorsfastigheter i stadens ägo. Totalt ska utrymmena minska med 40 000 m². Det kanske inte finns många direkt tomma fastigheter, däremot finns det säkert många funktioner med rätt gott om utrymme till förfogande. På privata sektorn har man ju minskat på ytan/anställd redan länge. Själv har jag flyttat till nya utrymmen att antal gånger sedan medlet av 80-talet. Varje gång till mindre utrymmen. Förr hade jag hyllmetervis med mappar. Så småningom har jag konstaterat att jag egentligen aldrig använder materialet. Efter varje flytt har mängden minskat. Nu klarar jag ett flytta med två flyttlådor (2 gånger i år!). Trots denna “kompression” småler killarna från Tokyo-kontoret åt våra utrymmen: I ditt rum (jag har faktiskt fortfarande att eget rum) skulle vi jobba minst 3…. Allt är relativt.
Trots skattehöjningarna får staden ta 140 miljoner € nya lån 2010. Resultatet beräknas bli -50M€. Utan höjningarna skulle vi se nästan 30M€ större siffror. Staden löser alltså inte sina problem med värkmedicinen skattehöjning. Den lindrar bara efekterna av recessionen så att staden bibehåller sin verksamhetsförmåga. Speciellt illa smakar på sitt sätt höjningen av fastighetsskatten, den är ju osocial emedan den inte beaktar fastighetsägerens inkomster. Den allmänna fastighetsskatten slår mot dem som har stora tomter med mycket byggnadsrätt. Arkletypen är folkpensionären i frontamannahuset på 10000m² tomt. Kanske begaren rinner över för nån av dessa?
Å andra sidan vet vi att vi internationellt sett tar ut lite fastighetsskatter, något som OECD påtalat. Fiskalt sett är fastighetsskatten i god skatt: Den avkastar oberoende av konjunktur och fastigheter kan inte flytta till grannkommunen på jakt efter lägre skatt. Den ger int eupphov till flitfällor och belastar inte arbete eller förhindrar investeringar.
I slutet av avtalsperioden (2013) kommer satden att ha en lånebörda på ca 900M€ (4500€/invånare). Utöver detta kommer 150M€ som gäller investeringar i ringbanan och infrastruktur i Marja-området. Det är egentligen dessa investeringar som spränger budjeten totalt. Å andra sidan är de absolut nödvändiga för stadens utveckling.
Totalt sett är överenskommelsen inte ett trevligt papper, men anatagligenen av de mindre dåliga lönsingarna på de akuta ekonomiska problemen.

I diskussionen om metropolområdets framtid har medlet - kommunsammaslagning - för länge sedan övergått till att bli målet.
Vanda stads ekonomi ser olovligt skral ut. Stadsstyrelsens budgetram för 2010 slutar med siffran -73M€ på nedersta raden. Då har rödpennanr edan gått hårt fram bland investeringarna. Eftersom vi i Vanda sedan många år är experter på att spara och producerar vår lagstadgade service betydligt effektivare än grannstäderna är utsikterna dåliga att kunna balansera budjeten genom kostnadsinbesparingar. Jag gläder mig storligen över vi visa av tidigare misstag inte tillgriper verktyg som gör mera skada än nytta, till exempel lärarpermitteringar. Stadens strukturer tål en genomgång. Är det tex. nödvändigt att stadens fastighetscentral står för all städning? Finns det onödiga fastigheter som kan avyttras? Det ska utredas, men sådant tar tid. Jag är övertygad om att dessa i och för sig nyttiga omlägningarna är för lite för sent. På sin höjd kanske vi talar om 10-20 miljoner € på några års sikt.
Att gömma sig bakom sådana utredningar är som när strutsen sticker huvudet i sanden. Något måste göras också på inkomstsidan. Det betyder högre skatter. Nu höjs ramaskriet: Det kan ju äventyra kommunsammanslagningen! För stora skillnader i skatteprocenterna går inte för sig.
Utredningarna om områdesförvaltning eller kommunsammanslagningar har många legitima målsättningar ur invånarens synvinkel: Bättre service utan konstgjorda gränser, genomskinligare förvaltning utan samkommuner, kanske bätte svenskspråkig service med större befolkningsunderlag?
Däremot är en kommunsammanlsagning i denna storleksklass inte någon gallisk trolldryck som i ett slag förbättrar ekonomin, vilket många förtroendevalda i Vanda tycks tro. Tvärtom medför utredningarna i detta skede en kostnad på vid pass ett par miljoner i konsultarvoden med mera. Beslutar man gå vidare blir det betydligt större kostnader. Visst har experter påpekat att betydande summor kan sparas tex vid en kommunsammanslagning Helsingfors-Vanda. Inbesparingarna uppnås genom ATT HELSINGFORS SÄNKER SINA KOSTNADER TILL VANDAS NIVÅ. Man kan fråga sig varför det behövs en sammanslagning för det? Både Helsingfors och Vanda har sina problem. Vanda har sviktande inkomster. Helsingfors krycka heter Helsingfors energi. Hur länge kan man luta sig på den? Det skapas inte en frisk om två halta gifter sig.
För många av dem har en kommunsammanslagning övergått från att vara ett medel att förbättra invånarnas service till ett mål i sig. Alla förnuftiga åtgärder som kan tänkas försvåra uppnåendet av denna heliga Gral måste därför förhindras. Det är viktigt att utredningarna görs med invånarnas bästa i centrum. Förändringar i förvaltningsstrukturen är medlet, inte målet.

Korten ligger nu på bordet när det gäller Vandas inställning till Metropolområdets organisation. Nu gäller det att spela ut korten så att de svenskspråkigas service blir så god som möjligt.

 

Efter Vandafullmäktiges beslut 6 april är det rätt klart vilka scenarier som finns för huvudstadsregionens utveckling. Den tidigare doktrinen “samarbete mellan självständiga kommuner” har nu också officiellt lidigt skeppsbrott. Kvar finns nu två scenarier: “Regionförvaltning” och “Kommunsammanslagning Helsingfors-Vanda”.

 

Den osänkbara Titanic sjunker alltså. Hur ska svenskspråkiga politiker bete sig? Jag befarar att de tillsammans med kaptenen följer skeppet i djupet medan orkestern spelar på bakdäcket. Att hålla styvnackat fast vid samarbetsdoktrinen leder just till det resultatet. Om tillräckligt stöd och politisk uppbackning inte kan uppbådas i regionens kommuner kommer alternativet regionförvaltning att förfalla. Jag är övertygad om att det är just det utfallet de stora pojkarna inom samlingspartiet i bägge städer arbetar för.

 

Då blir alternativet kommunsammanslagning Helsingfors-Vanda att bli verklighet. Det är inte ett gott alternativ för de svenskspråkiga i regionen.  För oss svenskaspråkiga är det viktigt att få med åtminstone Esbo och Grankulla i samarbete om svensk service. Annars är det lätt hänt att grupper med specialbehov och svenska som modersmål ramlar i springorna - en minoritets minoritet.

 

Ett av skälen som lyfts opp varför det gått trögt att organisera samarbetet i regionen har varit Helsingfors stads inställning. Med sina 500-tusen invånare borde ju minst hälften av makten i sammkommuner tillfalla Helsingfors. Detta har Vanda och Esbo motsatt sig - vad är det för samarbete om en part kan diktera besluten? Efter en kommunfusion har “nya Helsinge” 700-tusen invånare. Hur man än vänder och vrider på problemet blir samkommuner mellan denna mastodont och andra kommuner i regionen omöjliga. Jag förutspår alltså att murarna mellan Helsinge och Esbo/Grankulla blir ogenomträngliga. Många nuvarande samkommuner, tex SAD, riskerar att upplösas.

 

Däremot kunde en regionförvaltning med direktvalt fullmäktige öka genomskinligheten i beslutsprocessen. Att föra över ansvaret för svensk service på ett organ direkt underställt ett sådant regionfullmäktige är ett alternativ som är väl värt en utredning. Framför allt kanske det är det minst dåliga av de alternativ som nu står till buds.

 

Nu gäller det alltså för svenskspråkiga politiker att välja linje: Att gå till botten med flaggan stolt i topp eller att hålla god min i ont spel. De som är med i spelet kan åtminstone påverka resultatet så att det blir gott för oss svenskspråkiga.

 

En av publik fullsatt fullmäktigesal (mer än hundra mänskor) kom ikväll för att lyssna på informationstillfället om omläggningen av dagisarna i norra Vanda och den eventuella nedläggningen av Västersundom skola.

Mest känslor väckte som väntat nedläggningen av Västersumdoms skola i samband med den planerade utvidgningen av Dickursby skola. Behovsutredningen som stadens fastighetscentral har presterat är vinklad så det förslår. De säger genast i början av utredningen lätt karrikerat att vi fick i uppdrag att utreda två alternativ: A, där Västersundom bibehålls, och B, där Västersundom och Dickursby skolor slås ihop. Men dedär med att bibehålla Västersondom är nog inte riktigt vettigt, så det ids vi inter utreda…

Det var gott om goda skäl varför Västersundom bör bevaras som kom fram i diskussionen med inlägg på svenska, finska och engelska:

• Skolvägen blir oskäligt lång till  Dickursby från de östligaste delarna av stan
• Renovering av Västersundom skola behövs först år 2020. Ändå läggs kostnaderna utan darr på rösten direkt på alternativ "A" .
• Samarbete över stadsgränsen har inte utretts. Har Helsingfors behov av extra skolplatser i området?
• Skolbyggnaden med 130 år på nacken (planerad av Theodor Höijer) är skyddad både till det inre och till det yttre. Det är rätt svårt att hitta ett alternativt användningsändamål för en sådan byggnad. Byggnaden blir med andra ord stående tom i stadens ägo. Utlåtande från stadsmuseet har inte begärts…
• En ny stadsplan för området är under arbete, och kommer att medföra ökag byggnation. På Helsingfors sida är närområdena kraftiga expansionsområden. Möjligen kommer det metro….
• Osv … summa summarum verkar hela projektet allt mer befängt ju mer man sätter sig in i det.

Och det hela motiveras med att det KANSKE blir en nedgång i elevantalet om 10 år….

Om nån tror att det finns några svenska politiker i Vanda som stöder en sån plan så tror denne någon fel… motståndet är kompakt. Skulle nån mot förmodan ändå förespråka en stängning så blir det tjära och fjädrar och transport till stadsgränsen som i Lucky Luke.

Det fanns också några föräldrar som uttalalde sig om de planerade dagvårdsarrangemangen i norra Vanda. Ett gott förslag som hördes var att Ulrika daghem istället skulle bli svenskt center med 4 grupper … vilket skulle minimera flyttandet. Det extra utrymmet skulle kunna tas i bruk som förskoleutrymme. Kanske nåt som den svenska sektionen kan ge ett utlåtande om. Dessvärre tror jag att så mycket emotiuonellt kapital redan har använts på de planerade förändringarna på den finska sidan att det blir vekrligt svårt att backa.

Få se.

Men - en verklig svensk styrkedemonstration var det i varje fall. Ingen kan mera tro att planen med skolsammanslagningar har stöd bland den svenska befolkningen.
Det luktar lite av att man vill driva igenom stora besvärliga beslut genast när en ny oerfarn nämnd har trätt till. Så gjorde man också för fyra år sen - då strök det med flere skolor.

Nu går skam på torra land.
Stadsstyrelsen föreslås på sitt nästa möte den 23 februari ändra på undervisningsnämndens instruktion så att det räcker med en svenskspråkig SUPPLEANT i nämnden. Den nuvarande instruktionen som har bara några månader på nacken förutsätter att två egentliga medlemmar och deras suppleanter är svenskspråkiga. När instruktionen fastslog var på hösten 2009 var detta inget problem.
Av hävd har en av dessa svenska medlemmar varit i den borgerliga gruppen, alltså en SFP-medlem. Den andra har av hävd varit socialdemokrat.
Hur det nu kom sig, klåp eller inte, men socialdemokraterna utnämnde aldrig en svensk egentlig medlem enligt förväntningarna, trots att det under förhandlingarna flere gånger framhölls att två medlemmar bör vara svenskspråkiga.
Detta upptäcktes i efterskott. Istället för att korrigera misstaget hoppar man nu över staketet, där det är som lägst - man vill ändra den splitternya instruktionen.
Men det finns ju en svensk sektion, varför behövs det då svenskspråkiga i nämnden? Jo, eftersom nämnden tar över besluten i de fall som besluten gäller budjet och pengar. Skolnätverk, dagisnätverk, saneringar av byggnader och nybyggen, allt detta är sånt som nämnden besluter om. Finns där då inte ens en enda svenskspråkig egentlig medlem som för vår talan kan vi råka riktigt ordentligt i kläm!
Var finns nu det intresse för svenska frågor som alla partier så beredvilligt lyfter upp inför valen? Jag är speciellt besviken på socialdemokraterna - att inte kunne ge ens en av sina fem platser till en svenskspråkig.

De viktigste förtroendeposterna i Vanda blev fastställda igår kväll på fullmäktigemötet. De SFP-förtroendevalda hittar du i tabellen nedan:

 

Det var en lärorik process att vara med som en av förhandlarna för första gången. Det er en allt annat än lineär och redig process som leder fram till resultatet ni kan se. En tydlig slagsida är att det är betydligt flere män än kvinnor på de tyngsta ordinarie platserna - ett beklagligt faktum. Det ironiska är att det är just reglerna om könsjämlikhet i de olika organen som har lett till det resultatet.en  Eftersom SFP i Vanda bildade en gemensam borgerlig grupp tillsammans med samlingspartiet ledde matematiken till att den gruppen fick 6 platser i de flesta organen. Enligt en övernekommelse grupperna emellan skulle man i såfall nominera 3 män och 3 kvinnor. Av dessa var då alltså oftast en plats vikt för SFP. Som större part valde samlingpartiet sina personer först. Vår lott blev sedan att fylla på med en person av det kön som det fattades en av. Samlingspartiets kvinnor hade klarat sig bra i valet och krävde många förtroendeposter. Kvar till SFP blev för det mesta en mansplats. Det är alltså egentligen samlingapartiets kvinnor som puffat ut SFP:s kvinnor - inte SFP:s män.

Strikt taget skulle också suppleanterna vara av samma kön som de ordinarie medelmmarna. Där lyckades vi ändå som synes byta ut några mansplatser  mot kvinnoplatser.

Om man ser bara till antalet förtroendeposter kan man däremot konstatera att utfallet är mer än gott med beaktande av att vi fick in bara 2 i fullmäktige. Den ordinarie platsen i stadsstyrelsen gick vi miste om, men fick rätt god kompensation i form av nämndeplaser, bland annat den för oss nya nämnden för fastighetscentralen.

Ett extra spänningmoment i förhandlingarna var sannfinländarna som nu var med för första gången. Under veckoslutet hade dessutom den obundne Timo Auvinen hoppat över från centerns grupp till sannfinländarna (onda tungor talar om att han inte fick tillräckligt tunga förtroendeuppdrag, sanningen vet bara han själv). Detta ledde till krav på flere förtroendeplatser, en inte alltför trevlig sits söndag kväll före fullmäktigemötet som skulle slå fast valen på måndag. Alla partiers organisationer hade då dessutom redan slagit fast namnen på sina förtrovalda - att rucka på dem skulle ha lett till en hel del ömma tår. Enda lösningen var i det läget att öka antalet platser i några nämnder och ge dessa till sannfinländarna - puh.

Men nu är alltså persen över för denna gång. Alla blir aldrig nöjda när det gäller personval, men förhandlarna gjorde sitt bästa…

På nästa veckas (och periodens sista) möte har undervisningsnämndens svenska sektion på sin agenda ett förslag till namnändring för Helsinge gymnasium. Det nya namnet är Vanda Gymnasium. Då den nya bygganden (bilden) tas i bruk hösten 2009 ökar samtidigt antalet nya elever per år från 36 till 54 - vilket rätt väl motsvarar behovet i Vanda.

Det finns flere argument som talar för en namnändring:

• Helsinge gymnasium lider av dålig image. Det har skrivits en hel del i pressen om dragiga baracker och låga tröskelvistord för att komma in. En "nystart" kan behövas.
• Möjligheterna kommer att vara på en helt annan nivå än förut. Det satsas stort på ny teknik och samarbete med andra läroanstalter, bland annat Mattby gymnasium och Prakticum. Man kan alltså med fog säga att något nytt har skapats, kanske tom det bästa regionen har att bjuda på?
• Det ärrätt vanligt att det enda gymnasiet i staden bär stadens namn
• Vanda (som ån) är ett namn med anor.

Ändå finns det betänkligheter:

• Många kommer att se det som ett trick att  byta namnet.
• Helsinge är ett namn med anor (har nyligen bläddrat i gamla kyrkoböcker  från 1700-talet). Helsinge socken fanns länge, länge. Vanda som ortsnamn är bara barnet. Varför bryta ännu en länk?
• Ska man ge on omstart kan man fråga sig om Vanda gymnasium är ett tillräckligt rafflande namn. Se omkring er, vi har Metropolia, Praktikum, Arcada osv.

Olika förslag och idéer mottages med tacksamhet…:

• Håll det gamla namnet.
• Byt namnet men anknyt fortfarande till ett historiskt platsnamn, tex Kyrkoby gymnasium.
• Kör på med Vanda Gymnasium - enkelt och hederligt, säger var gymnasiet ligger
• Hur länge finns Vanda kvar? Samarbetet med grannstäderna ökar säkert som tåget. Ta ett annan namn som Norra gymnasiet eller Aviapolis gymnasium (även om det strikt taget inte ligger inom området och nog ska serva ett betydligt större område).
• Kom med ett mer raflande namn som anknyter till logistik och affärsverksamhet (nya tyngdpunktsområden). Gymnasiet Hermes?

Mycket skrik och litet ull? Nä, namn är viktiga signaler. Det gäller nog att fundera att tag på saken.

En överenskommelse om förtroendeposternas fördelning i Vanda under nästa mandatperiod väntar på underskrifter.

Som många säkert redan hört betyder överenskommelsen för SFP:s del att vi inte mera har en plats i stadsstyrelsen.  Hur man än prioriterar räcker ett valresultat med två mandat i fullmäktige inte till en stadsstyrelseplats. För det krävs egentligen 5 mandat med nuvarande storlek i styrelsen. Det är naturligtvis inte bra, men ett faktum vi måste leva med. Nu får vi gå över mer till att lobba. Det gäller att studera föredragnignslistor och diskutera ärendena med styrelsemedlemmar. Riskmomentet är att man glömmer bort den lilla detaljen svenska och språkkonsekvenserna när man gör beslut. Det har hänt förut och kommer säkert att hända igen.

Detta betyder inte att förhandlingsresultatet är dåligt - tvärtom. SFP har nu platser i 6 av de 7 viktiga nämnderna, alla utom miljönämnden. Dessutom de för oss viktiga ordförandeposterna i undervisningsnämndens svenska sektion och svenska komittéen. Vid förhandlingarna prioriterade vi poster där man på ett eller annat sätt påverkar den svenska servicen i staden. En ny nämndeplats har vi därför i nämnden för fastighetscentralen som har visat sig vara en viktig instans när man planerar var olika serviceformer finns tillgängliga. De interna hyrorna utgör en stor och växande andel av de olika sektorernas budjeter. Vår prioritering att inte välja miljönämnden betyder alltså inte att vi anser miljöfrågorna oviktiga, utan att språkaspekten där är relativt oviktig. Miljöns skick frågar inte efter modersmål.

Under förhandlingarnas gång höjdes röster för “små och effektiva” nämnder. Det är ett argument som jag inte förstår. Enligt min erfarenhet har undervisningsnämnden med 16 medlemmar fungerat alldeles utmärkt. I Vanda har vi dessutom mycket få nämnder - 7 stycken. I många andra städer har man dubbelt upp. Antalet förtroendevalda är alltså inte speciellt stort. En liten nämnd med respresentaner bara för de 2-3 största grupperna skulle naturligtvis passa dessa grupper fint….

Under valarbetet - och också tidigare - har jag flere gånger fått höra av finskspråkiga politikst aktiva mänskor att de tycker att SFP är ett mycket sympatiskt parti. Så sympatiskt att de kunde tänka sig att komma med i verksamheten. Men som jag är så dålig på svenska….
Det är bakgrunden till funderingarna om man i Vanda kunde ha en organisation som välkomnar också sådana aktivister. Vilken organisatonsform som krävs är kanske av mindre vikt. Men tydligt är det att det krävs en skilld organisation, eftersom vi har en hel del medlemmar som:

1. Inte är bra på finska.
2. Tycker det är viktigt att organisatonen fungerar på svenska.

Då går det inte för mänskor med medelmåttiga eller dåliga kunskaper i svenska att delta. Vi tycker det är viktigt att nå ut till tex. den finskspråkiga parten i en tvåspråkig familj. Han/hon torde vara välvilligt inställd till svenska och kanske omfattar SFP:s linje. Men att komma med i verksamheten med en knagglig svenska eller (god förbjude) kräver nog dubbelt mod.

Vill vi rikta oss till sådana personer på riktigt måste det finnas möjlighet till verksamhet för dessa också mellan valen. På ett eller annat sätt. Annars är vi lika trovärdiga som de andra partierna när de säger att det visst driver också svenskaspråkiga personers intressen.

Nåja, nu har jag tydligen rört om i myrstacken med min tvåspråkighetskäpp…få se om jag bara får bas eller om någon acceptabel organisationsform kan vaskas fram.

Hbl tar idag upp de nya vindarna inom politiken. Ute är det tvärsäkra politikern som vet precis hur allt ska göras och råskäller i debatter. Inne är den lyssnande politikern som resonerar.
Hbl förklarar samlingspartiets framgång med den nya lyssnande inställningen (sen kan man ju diskutera hur mycket det är frågan om verkligt lyssnande och hur mycket det är frågan om att verka lyssna).
Jag tycker att hbl missar en poäng. Vilket är det ultimata lyssnande partiet som formar sin politik totalt efter vad en av andra partier försmådd målgrupp anser? Enpoängsvinken är att det är det verkliga vinnarpartiet i kommunalvalet. Mycket riktigt - sannfinländarna. De stod åtminstone i Vanda på alla tilåtna ställen tämligen dygnet runt i sina fastmonterade tält. Pratade och lyssnade på allt vad mänskor ville säga dem. Jag antar att många av dem som stod där vid tälten saknade arbete - så flitigt verkade de trivas där. Kanske fann de en hel del själsfränder somd e kunde locka till valurnorna - folk som inte brukar rösta.

Jag fick också en kommentar under valkampanjen av en finskspråkig man. Han frågade varför partierna aldrig ordnar något mellan valen - tillfällen att diskutera med politiker. Jag kontrade med att vi nog försökt, men att det brukar dyka upp en till två mänskor då. Vi talade också om omrtådeskommittéerna och deras betydelse för närdemokratin. Jag berättade att det diskuterats att öppna informationsdelen av mötena för allmänheten. Där visar man ju saker som borde intressera publiken i knutarna - stadsplaneändringar på gång etc. Bra idé tyckte han.

På tal om att bredda väljarunderlaget måste vi i SFP nog också ta oss en funderare. Jag har mött flere mänskor som tycker att SFP egentligen är ett mycket sympatiskt parti, ett parti som man tom. kunde tänka sig bli medlem i, men som jag nu är så dålig på svenska….

Vill vi bredda väljarunderlaget till tvåspråkiga och tom helfinska mänskor måste det gå att verka inom partiet också på finska. Annars är vi lika trovärdiga som de andra partierna som inför valen kommer ut med att de visst driver svenska frågor också. Om vi vill ha röster av den finskspråkiga parten i en tvåspråkig familj eller av helt finska räcker det inte med att översätta valprogrammet i sista minuten före valet. Det måste finnas aktivitet också mellan valen. Det finns många som kommer att häva upp ett ramaskri av blotta tanken. Den sista bastionen faller! Snart sitter vi och talar bara finska inom SFP också. Needs must - som det heter på det andra inhemska (dålig engelska). Det gäller att komma med idéer hur det kan funka. Separata finskspråkiga lokalavdelningar kanske?

..Till er som röstade på mig i kommunalvalet. Det räckte till en andra suppleantplats denna gång.

Som helhet kan man konstatera att SFP i Vanda faktiskt lyckades öka sitt röstetal med 100 jämfört med förra valet. Det är inte så illa när man ser hur hård motvinden i Nyland i övrigt har varit.

Att vi inte kunde förnya de tre mandaten utan måste klara oss med två är ju synd. Nu gäller det att gå vidare!

Stormbom i Vanda undervisningsnämnd är upprörd i Radio Mellannyland. Lindrigt sagt. Jag är inte ensam om det. Känslorna kokade under undervisningsnämndens möte på tisdag kväll.

Grejen är att tjänstemännen har tagit åt sig den makt som tillhör den politiskt tillsatta undervisningsnämnden.

En tjänstemanna-arbetsgrupp har utarbetat ett nytt språkprogram för de finskspråkiga grundskolorna. Strävan var att få ett mångsidigare utbud i språkundervsiningen. Programmet presenterades för nämnden på septembermötet som information utanför protokollet. Programmet innehåller många goda saker, bland annat att minimiantalet elever som krävs för att starta en språkgrupp ska sänkas från 18 till 14. Vidare skulle det komma svensk språkbad i mellersta Vanda, engelskt språkbad, tyskt språkbad. Dessutom ryska och kinesiska skolor. Fint fint. Men sen kommer bomben:

"Det är ett stort problem att nästan alla väljer svenska som A2-språk (läses från klass 4). Då blir det nästan inga andra språkgrupper. Därför föreslår vi att svenskan tas bort och ersätts av spanska som A2-språk. Alla har ju obligatorisk svenska från klass 7 ändå, helt onödigt att börja med den i fyran."

Det blev en diskussion om frågan - någon uttalade sig hånfullt om att man vill ersätta nyttosvenska med turistspanska. Till slut gjorde nämnden en provomröstning där svenskan fick nästan enhälligt stöd. Ironiskt att man vill ta bort det mest populära språket eller hur?

Som vandasvensk misstänker jag att det är ganska olyckligt att börja med svenskan i klass 7. Ungdomarna är då i ett tufft skede och är kanske inte speciellt mottagliga för nya språk. Språkundervisning ska påbörjas tidigt. Dessutom ger svenskan ju en god grund också för tyska. Svenskan är ett språk som enligt undersökningar uppskattas bra i arbetslivet speciellt med dagens nordiska integration av affärslivet.

Döm om vår förvåning när vi på oktobermötet på tisdag fick höra att språkprogrammet finns med i det av stadsdirektören modifierade budjetförslaget med en textskrivning om språkpaletten, inklusive att ersätta svenskan med spanska. Om det förslaget godkänns i fullmäktige är alltså sedan nämndens händer bundna - bara att förverkliga. Språkpaletten är en fråga som egentligen inte hör hemma i budjeten, eftersom den inte har kostnadseffekter. En alldeles typisk fråga som borde avgöras i undervisningsnämnden! Det hördes visst en ironiskt kommentar att Paajanen visst tycker om att spela golf i Spanien…

Språkprogrammet lär ha presenterats för stadsstyrelsen enligt arbetsgruppensförslag - utan att nämna att nämnden har en annan åsikt!

Faran är ju nu att det finns många andra stora och smärtsamma besluts som tas i samband med budgetförhandlingarna. Orkar nån i fullmäktige bry sig om ett sånt "Hurriproblem"?

*********************************************************************

Nå- alarmklockorna ringer , media kontaktas, reportrarna börjar ringa. Det tar inte länge innan de förtroendevalda får höra att ett extraordinärt nämndemöte ska sammankallas före budjetbehandlingen. Biträdande stadsdirektör Elina Lehto-Häggroth dök tom. överraskande upp på den svenska sektionens möte på onsdag kväll - det har inte hänt förut! Saken berör ju egentligen inte den svenska sektionen - det handlar ju uttryckligen om finsksspråkiga elevers undervisning. Stadsdirektören lär ha tryckt på deleteknappen och textdelen om språkpaletten har raderats ur budjetboken. Nu ska nämnden få säga sitt!

Man kan fråga sig om beslutskulturen har gått mot det sämre om man måste gå ut i media för att få såhär viktiga frågor att behandlas i normal ordning.

Undervisningsnämnden hade möte igår kväll i Vaskivuoren lukio. En fin skola med de mest mångsidiga media- och musikutrymmen jag nånsin sett i ett gymnasium. Vilken skola kan skryta med en helt ljudisolerad musikstudio med komplett professionellt mixerbord tex? Här kan "pojkarna" spela heavy mitt på dagen utan att man hör ett knyst i rummet bredvid. Vi hälsades också välkomna av en flickkör som framförde ett par sånger av Värttinä - inte speciellt lätta grejor!

Utrymmena är tämligen nyrenoverade. Men, men, jag fick igen vatten på min kvarn att fastighetsskötseln i Vanda är undermålig. Rektorn visade oss en lång lista med rapporterade brister som upprepade gånger skickats åt alla upptänkliga instanser under ett års tid. Ingenting händer. Det värsta av problemen var att det upprepade gånger runnit in vatten i ett av läraranas arbetsutrymmen. En andligt lagt medlem i nämnden uttryckte saken såhär:

"Det är en uppenbarelse när det finns vatten på lärarens bord, ett underverk skulle det vara om läckan reparerades".

Visst har stans gubbar kommit till platsen och torkat utrymmet, men sen sticker de iväg och säger :" Ring sen om det kommer vatten igen". Bah. Visst kan det hända attt det är entrepenören som har gjort fel. Det har ingen betydelse - felet måste rättas till bums.

 

På bilden ser vi järnvägskanonen "Gustav" av kaliber 80cm

Enligt lagen bör kommunen slå fast kommunalskatteprocenten senast den 15 november.I Vanda vill man nu skjuta upp budjetbehandlingen pga osäkerheten i värdekonomin. Skatteprocenten spikas i vanlig ordning men i övrigt vill man skjuta upp behandlingen med två veckor. Jag har svårt att se nyttan med det hela. Det verkligt stora beslutet - den tunga kanonen - är ju i varje fall skatteprocenten. Om man som Korkman tror att alla ekonomiska prognoser för nästa år är överoptimistiska måste man alltså räkna med att skatteintäkterna minskar nästa år. Jag ser bara två olika snabbverkande medel för att korrigera läget om man inte vill öka på skuldsättningen ytterligare:

1. Höj skattepricenten. En % motsvarar ca. 36M€ inkomst. Om vi tror på tex. 10M€ lägre avkastning kan det korrigeras med en skattehöjning på 0.25%. Visst är det besk medicin, men obestridligt effektiv…
2. Flytta investeringar framåt med hård hand. Vi taalr om stora förändringar om det ska synas i resultatet eftersom bara en liten % av investeringarna syns där: Räntor och avskrivningar. Om en byggnad avskrivs på 30 år blir det 3.3% per år. En 100M€ investering syns alltså 3.3M€ i resultatet när investeringen aktiverats. Räntorna är av ungefär samma storleksordning. Naturliga objekt frö nedksärningar skulle vara kommunaltekniken för Marja-Vanda. Ingen grynder startar bostadsprojekt nu, det finn rekordmånga osålda bostäder "i lager" i Vanda, så kommunaltekniken skulle ligga oanvänd i vart fall. Däremot är ringbanan och grundförbättringen av ring III lika aktuella som alltid. Som bonus får vi nu dessutom billiga offerter och den stimulerande effekten på ekonomin som följer projekten.

Som ni märker säger ja ingenting om servicenedskärningar. De har hyvlats ned till smärtgränsen redan för länge sedan. Teckningen i torsdagen höblä säger det bra. Döden i svart kåpa närmar sig kommunen med en osthyvel på axeln. Tror nån att det ekonomiska läget klarnar betydligt på ett par veckor eller en månad? Sanningen är väl snarare att det ursprungliga budjeten var överoptimistisk från början. Vad vinner man med ett par veckors respit? Den tunga kanonen avfyras 15 november. Vi kan bara hoppas att den träffar målet. Blir det miss finns det ganska lite som kan göras på utgiftssidan. Någon grundlig ny genomgång av budjeten med avstamp i nämnderna blir det i varje fall inte. Ska det ruckas i budjeten på utgiftssidan blir det tjänstemännen som tar besluten ändå. Vad är det för demokrati?

För en gångs skull verkar Europa kunna handskas med ekonomin på ett förnuftigare sätt än USA. Börsen rasar och rusar turvis. Ingen kan förutspå hurdet går med realekonomin. Hur i fridens dagar ska man kunna göra upp en budjet i stan i dessa förhållanden? Man kan inte! Det enda görliga är att hoppas på det bästa och ha en "plan B" i bakfickan om det börjar se illa ut. Snabba korrigeringar är inte kommunens forte precis.

Som valjippo simulerade vi Vandas balans på ett bräde med hjälp av konsluter från JOT. Det var en uppfriskande övning att se pengarna som fysiska staplar istället för som siffror i kolumner:

Varje bricka på brädet motsvarar 10 miljoner €. Fastän Vandas balans är ganska lätt jämfört med tex. Helsingfors så dras nog blickarna till de höga staplarna vid byggnader och fast insfrastruktur. Måste Vanda stad faktosk äga såhär mycker fast egendom? Vi diskuterade friskt med representanter för olika partier. Det här verkar vara en av de få sakerna där de traditionella höger-vänster ideologierna är klar synliga.

• Högern (dit jag räknar mig)argumenterar att förvaltande av fastigheter och infrastruktur inte är stadens centrala uppgift. Mera konkurrens skulle vara på sin plats här. Man kan undvika att ta lån genom att förverkliga byggnadsprojekt med hjälp av partnarskapsmodeller eller livstidsfinansiering, så att ett företag svarar för både byggandet och alla driftskostnader under den uppskattade livstiden.
• Vänstern argumenterar att investeringskostnaderna och räntorna bara flyttas över till driftsekonomin. Företagen som står för projekten är inte någre välgörenhetsinrättningar, utan vill nog ha sin vinst.

Bägge har rätt på sitt sätt. Det som jag själv tycker är avgörande är att Vanda inte precis har visat framfötterna när det gäller att sköta om sina fastigheter.Så fort det har blivit ont om pengar har man börjat spara på fastighetsunderhållet. På så sätt har byggnader som man hade tänkt skulle bli billiga och skuldfria förvandlats till dyrt problemavfall.

Låt andra var levebröd är att sköta fastigheter göra det. Då kanske vi får se mer långsiktighet i skötseln. Ett gott exempel på hur Vanda låter fastigheter stå tomma i åratal fannas på roskisen bredvid tältet där vi hade publiktillfället:

Det gäller alltså en gammal villa som fastighetscentralen adminsitrerar som har stått tom i åratal - tills helt nyligen. Liknande exempel finns det gott om i stan…

I publiktillfället talades det alltså också en del om hur man kan gardera sig mot den ekonomiska turbulensen.

Byggandet av Ringbanan och grundförbättringen av Ring III träffar exakt rätt konjunktur. Nu kan man få billiga offerter och minska på arbetslösheten inom byggnadfsbranschen som verkar vara i ökning. Dessa är typiska tillväxtinvesteringar som det är OK att finansiera med lån. Viplån för driftsutgifter är en helt annan femma.

Men som sagt skulle jag gärna se en "Plan B" i budjeten. Vad göra om skatteunderlaget sviktar? Jag var med om att som helt grön förtroendevald göra mycket smärtsamma sparbeslut 2005. Ska man spara snabbt inom skolsektorn så är det större klasser och skolindragningar som gäller. Som tur är har vissa av dessa beslut senare hävts. Vi kan tala fint om effektivering och nya strukturer. Sådana åtgärder behövs absolut, men tar ganska lång tid, tom ett årtionde. Det verkar sällan finnas politisk vilja att ta till sådanan verktyg om det inte är kris - och då är det för sent…

När nedersta raden visar röda siffror och balansen redan är åt skogen finns det bara mycket smärtsamma alternativ kvar…

Vandas fastighetscentral verkar vara en kommun inom kommunen. Vilken nämnd som helst kan besluta vad den vill om olika fastigheter - sen kommer fastighetscentralen och besluter vad man på riktigt ska göra!

Senast fick jag läsa i Vantaan sanomat hur fastighetscentralen vill riva de återstående stockbyggnaderna från provgården i Rosendal, trots att miljönämndens bygglovssektion vill något annat.

“Det blir billigare att riva och bygga nytt”. Men gamla byggnader har ett värde utöver det funktionella. De är också en koppling till områdets historia, till våra rötter. De är helt enkelt en del av vår själ. Ny historia går inte att köpa, ens för stora pengar. Den som har sålt sin själ är förtappad, eller hur?

Jag vet inte hur stora pengar det rör sig om. Tycker fastighetscentralen att det blir för dyrt att renovera, så sälj för all del husen - det finns säkert entusiaster som gärna rustar upp hus med anor.

Gamla hus har ett värde. Tyvärr syns det värdet inte i stadens balansräkning. Jag hoppas att publiciteten leder till att beslutet omprövas och känslan vinner över penningen.

Så har jag provat på det också - videoblog … bara jag kunde hålla ögonen öppna lite mera…

Esbopolitikernas utspel om en akademisk utredning över metropolområdets strukturer är bra! Då kan man se på hur problemet är löst i andra storstäder. Utredningen kan då peka på hur olika lösningar har påverkat regionens konkurenskraft, invånarnas service och demokratin. Om man sen kan vaska fram en eller flere olika modeller som stöder dessa viktiga mål kan jag inte annat än applådera.
Däremot kan jag inte se nån fördel i en utredning som utgår från den nuvarande kommunallagen som enda alternativ, alltså en miljonstad som styrs av ett enda fullmäktige. Det är en modell som inte används någonstans i världen! Jag är också rädd för en “Sibboutredning” - en utredning med förbeställt resultat.
Varsågod och utred, bara man gör ett hederligt och opartiskt arbete.

Hesarin skriver om Kai Ovaskainen:s åsikter:

Ovaskaisen mukaan liitosta tarvitaan, jotta kunnat eivät “rapauttaisi maankäyttöään” kilpailemalla niin sanotuista hyvistä veronmaksajista ja yritysten konttoreista. dvs Enligt Ovaskainen behövs sammanslagningen för att kommunerna inte skulle förstöra sin markanvänding i sin tävlan om goda skattebetalare och företagens kontor.

Jag har aldrig förstått mig på det argumentet. Varför skulle det vara illa med konkurrens? Naturligtvis skulle både tjänstemän och politiker ha det lättare om de inte skull behöva bry sig om vad de “goda skattebetalarna” och företagen egentligen vill. Om det närmaste alternativen till monopol-metropolen skulle vara långt borta bakom Guds rygg…

Att få monpol på något är alltid trevligt. Man behöver inte springa lika hårt. Man blir lite lat och slö och tappar till slut all konkurrenskraft. En sammanslagning främjar alltsåinte huvudstadregionen konkurrenskraft, tvärtom!

Ovaskainen vill egentligen se en tvåsteg modell för metropolförvaltningen om jag tolkar hans hemsidor rätt. Det kunde man gott fundera på. Vissa frågor som planeringen av trafikleder och allmän trafik hör hemma på “landskapsnivå”. De flesta besluten hör däremot hemma betydligt närmare invånaren. Tyvärr tror jag inte att tvåstegsmodellen har en chans i praktiken, hur fin den än låter, med två direkt folkvalda fullmäktige, en på metropolnivå och en på lokalnivå. Media bryr sig inte om dessa finesser, man är antingen för eller emot, svart eller vit. Efter valen kommer man att säga att “folket röstade för (eller emot) sammanslagning”. Sen blir det dags att verkställa.De verkliga alternativen är alltså:

1.  Kommunsammaslagning. En nivå. Ett fullmäktige.
2.  Ingen sammanslagning (åtminstone ännu), vi fortsätter utveckla samarbetsmodellen.

Av dessa två modeller väljer jag tvåan. Vi kan göra kommungränserna genomskinliga i invånarnas vardag också utan sammanslagningar!