Gymnasierna rankades igen i hbl i veckan. Mycket skrik om varför olika Helsingforsgymnasier är populräa och andra mindre.
Den viktigare poängen gick igen förbi. Om man räknar över hela Helsingfors ser man att det fanns mer än 50 sådana elever som hade satt ett helsingforsgymnasium som första alternativ som inte kommer att få en plats i Helsingfors. Ryms du inte med i det gymnasium du satt som första alternativ får du ingen plats  “i stan”, för alla hade de flere sökande på första plats än det fanns platser. 
Samtidigt oroar man sig i Vanda hur det går med nya Helsinge gymnasium såm nu har 54 platser för första gången. Kan vi fylla alla platser? Antalet förstahandssökande var kvar på förra årets nivå. Glädjand enog ahade antalet elever som satt Helsinge på andra eller tredje plats ökat.
Många ungdomar tycker fortfarande att det är “gymnasiet på landet”. Nähä. Det är hur urbant som helst invid flygfältet. Dessutom är utrymmena i höst garanterat de modernaste och antagligen också de bästa i området. Också framtoningen är synnerligen modern med långa lektionsblock,nätstudier och samarbete med andra gymnasier både i Finland och utrikes samt Praktikum. Nya friska tag med betoning på projektledarskap för eleverna - något som alla kommer att ha nytta av i arbetslivet.
Så varför välja en “gammaldags gymnasium”  bara för att det funnits länge…..

 

En av publik fullsatt fullmäktigesal (mer än hundra mänskor) kom ikväll för att lyssna på informationstillfället om omläggningen av dagisarna i norra Vanda och den eventuella nedläggningen av Västersundom skola.

Mest känslor väckte som väntat nedläggningen av Västersumdoms skola i samband med den planerade utvidgningen av Dickursby skola. Behovsutredningen som stadens fastighetscentral har presterat är vinklad så det förslår. De säger genast i början av utredningen lätt karrikerat att vi fick i uppdrag att utreda två alternativ: A, där Västersundom bibehålls, och B, där Västersundom och Dickursby skolor slås ihop. Men dedär med att bibehålla Västersondom är nog inte riktigt vettigt, så det ids vi inter utreda…

Det var gott om goda skäl varför Västersundom bör bevaras som kom fram i diskussionen med inlägg på svenska, finska och engelska:

• Skolvägen blir oskäligt lång till  Dickursby från de östligaste delarna av stan
• Renovering av Västersundom skola behövs först år 2020. Ändå läggs kostnaderna utan darr på rösten direkt på alternativ "A" .
• Samarbete över stadsgränsen har inte utretts. Har Helsingfors behov av extra skolplatser i området?
• Skolbyggnaden med 130 år på nacken (planerad av Theodor Höijer) är skyddad både till det inre och till det yttre. Det är rätt svårt att hitta ett alternativt användningsändamål för en sådan byggnad. Byggnaden blir med andra ord stående tom i stadens ägo. Utlåtande från stadsmuseet har inte begärts…
• En ny stadsplan för området är under arbete, och kommer att medföra ökag byggnation. På Helsingfors sida är närområdena kraftiga expansionsområden. Möjligen kommer det metro….
• Osv … summa summarum verkar hela projektet allt mer befängt ju mer man sätter sig in i det.

Och det hela motiveras med att det KANSKE blir en nedgång i elevantalet om 10 år….

Om nån tror att det finns några svenska politiker i Vanda som stöder en sån plan så tror denne någon fel… motståndet är kompakt. Skulle nån mot förmodan ändå förespråka en stängning så blir det tjära och fjädrar och transport till stadsgränsen som i Lucky Luke.

Det fanns också några föräldrar som uttalalde sig om de planerade dagvårdsarrangemangen i norra Vanda. Ett gott förslag som hördes var att Ulrika daghem istället skulle bli svenskt center med 4 grupper … vilket skulle minimera flyttandet. Det extra utrymmet skulle kunna tas i bruk som förskoleutrymme. Kanske nåt som den svenska sektionen kan ge ett utlåtande om. Dessvärre tror jag att så mycket emotiuonellt kapital redan har använts på de planerade förändringarna på den finska sidan att det blir vekrligt svårt att backa.

Få se.

Men - en verklig svensk styrkedemonstration var det i varje fall. Ingen kan mera tro att planen med skolsammanslagningar har stöd bland den svenska befolkningen.
Det luktar lite av att man vill driva igenom stora besvärliga beslut genast när en ny oerfarn nämnd har trätt till. Så gjorde man också för fyra år sen - då strök det med flere skolor.

På nästa veckas (och periodens sista) möte har undervisningsnämndens svenska sektion på sin agenda ett förslag till namnändring för Helsinge gymnasium. Det nya namnet är Vanda Gymnasium. Då den nya bygganden (bilden) tas i bruk hösten 2009 ökar samtidigt antalet nya elever per år från 36 till 54 - vilket rätt väl motsvarar behovet i Vanda.

Det finns flere argument som talar för en namnändring:

• Helsinge gymnasium lider av dålig image. Det har skrivits en hel del i pressen om dragiga baracker och låga tröskelvistord för att komma in. En "nystart" kan behövas.
• Möjligheterna kommer att vara på en helt annan nivå än förut. Det satsas stort på ny teknik och samarbete med andra läroanstalter, bland annat Mattby gymnasium och Prakticum. Man kan alltså med fog säga att något nytt har skapats, kanske tom det bästa regionen har att bjuda på?
• Det ärrätt vanligt att det enda gymnasiet i staden bär stadens namn
• Vanda (som ån) är ett namn med anor.

Ändå finns det betänkligheter:

• Många kommer att se det som ett trick att  byta namnet.
• Helsinge är ett namn med anor (har nyligen bläddrat i gamla kyrkoböcker  från 1700-talet). Helsinge socken fanns länge, länge. Vanda som ortsnamn är bara barnet. Varför bryta ännu en länk?
• Ska man ge on omstart kan man fråga sig om Vanda gymnasium är ett tillräckligt rafflande namn. Se omkring er, vi har Metropolia, Praktikum, Arcada osv.

Olika förslag och idéer mottages med tacksamhet…:

• Håll det gamla namnet.
• Byt namnet men anknyt fortfarande till ett historiskt platsnamn, tex Kyrkoby gymnasium.
• Kör på med Vanda Gymnasium - enkelt och hederligt, säger var gymnasiet ligger
• Hur länge finns Vanda kvar? Samarbetet med grannstäderna ökar säkert som tåget. Ta ett annan namn som Norra gymnasiet eller Aviapolis gymnasium (även om det strikt taget inte ligger inom området och nog ska serva ett betydligt större område).
• Kom med ett mer raflande namn som anknyter till logistik och affärsverksamhet (nya tyngdpunktsområden). Gymnasiet Hermes?

Mycket skrik och litet ull? Nä, namn är viktiga signaler. Det gäller nog att fundera att tag på saken.

Stormbom i Vanda undervisningsnämnd är upprörd i Radio Mellannyland. Lindrigt sagt. Jag är inte ensam om det. Känslorna kokade under undervisningsnämndens möte på tisdag kväll.

Grejen är att tjänstemännen har tagit åt sig den makt som tillhör den politiskt tillsatta undervisningsnämnden.

En tjänstemanna-arbetsgrupp har utarbetat ett nytt språkprogram för de finskspråkiga grundskolorna. Strävan var att få ett mångsidigare utbud i språkundervsiningen. Programmet presenterades för nämnden på septembermötet som information utanför protokollet. Programmet innehåller många goda saker, bland annat att minimiantalet elever som krävs för att starta en språkgrupp ska sänkas från 18 till 14. Vidare skulle det komma svensk språkbad i mellersta Vanda, engelskt språkbad, tyskt språkbad. Dessutom ryska och kinesiska skolor. Fint fint. Men sen kommer bomben:

"Det är ett stort problem att nästan alla väljer svenska som A2-språk (läses från klass 4). Då blir det nästan inga andra språkgrupper. Därför föreslår vi att svenskan tas bort och ersätts av spanska som A2-språk. Alla har ju obligatorisk svenska från klass 7 ändå, helt onödigt att börja med den i fyran."

Det blev en diskussion om frågan - någon uttalade sig hånfullt om att man vill ersätta nyttosvenska med turistspanska. Till slut gjorde nämnden en provomröstning där svenskan fick nästan enhälligt stöd. Ironiskt att man vill ta bort det mest populära språket eller hur?

Som vandasvensk misstänker jag att det är ganska olyckligt att börja med svenskan i klass 7. Ungdomarna är då i ett tufft skede och är kanske inte speciellt mottagliga för nya språk. Språkundervisning ska påbörjas tidigt. Dessutom ger svenskan ju en god grund också för tyska. Svenskan är ett språk som enligt undersökningar uppskattas bra i arbetslivet speciellt med dagens nordiska integration av affärslivet.

Döm om vår förvåning när vi på oktobermötet på tisdag fick höra att språkprogrammet finns med i det av stadsdirektören modifierade budjetförslaget med en textskrivning om språkpaletten, inklusive att ersätta svenskan med spanska. Om det förslaget godkänns i fullmäktige är alltså sedan nämndens händer bundna - bara att förverkliga. Språkpaletten är en fråga som egentligen inte hör hemma i budjeten, eftersom den inte har kostnadseffekter. En alldeles typisk fråga som borde avgöras i undervisningsnämnden! Det hördes visst en ironiskt kommentar att Paajanen visst tycker om att spela golf i Spanien…

Språkprogrammet lär ha presenterats för stadsstyrelsen enligt arbetsgruppensförslag - utan att nämna att nämnden har en annan åsikt!

Faran är ju nu att det finns många andra stora och smärtsamma besluts som tas i samband med budgetförhandlingarna. Orkar nån i fullmäktige bry sig om ett sånt "Hurriproblem"?

*********************************************************************

Nå- alarmklockorna ringer , media kontaktas, reportrarna börjar ringa. Det tar inte länge innan de förtroendevalda får höra att ett extraordinärt nämndemöte ska sammankallas före budjetbehandlingen. Biträdande stadsdirektör Elina Lehto-Häggroth dök tom. överraskande upp på den svenska sektionens möte på onsdag kväll - det har inte hänt förut! Saken berör ju egentligen inte den svenska sektionen - det handlar ju uttryckligen om finsksspråkiga elevers undervisning. Stadsdirektören lär ha tryckt på deleteknappen och textdelen om språkpaletten har raderats ur budjetboken. Nu ska nämnden få säga sitt!

Man kan fråga sig om beslutskulturen har gått mot det sämre om man måste gå ut i media för att få såhär viktiga frågor att behandlas i normal ordning.

Undervisningsnämnden hade möte igår kväll i Vaskivuoren lukio. En fin skola med de mest mångsidiga media- och musikutrymmen jag nånsin sett i ett gymnasium. Vilken skola kan skryta med en helt ljudisolerad musikstudio med komplett professionellt mixerbord tex? Här kan "pojkarna" spela heavy mitt på dagen utan att man hör ett knyst i rummet bredvid. Vi hälsades också välkomna av en flickkör som framförde ett par sånger av Värttinä - inte speciellt lätta grejor!

Utrymmena är tämligen nyrenoverade. Men, men, jag fick igen vatten på min kvarn att fastighetsskötseln i Vanda är undermålig. Rektorn visade oss en lång lista med rapporterade brister som upprepade gånger skickats åt alla upptänkliga instanser under ett års tid. Ingenting händer. Det värsta av problemen var att det upprepade gånger runnit in vatten i ett av läraranas arbetsutrymmen. En andligt lagt medlem i nämnden uttryckte saken såhär:

"Det är en uppenbarelse när det finns vatten på lärarens bord, ett underverk skulle det vara om läckan reparerades".

Visst har stans gubbar kommit till platsen och torkat utrymmet, men sen sticker de iväg och säger :" Ring sen om det kommer vatten igen". Bah. Visst kan det hända attt det är entrepenören som har gjort fel. Det har ingen betydelse - felet måste rättas till bums.

 

Ett par dygn av eftertanke efter dådet i Kauhajoki. Mycket har skrivits. Många anser att det är mänskor som dödar, inte vapen (direkt lånat av NRA - people kill, not guns). Andra pekar på hur dåligt ungdomen mår idag och skyller på föräldrar, skola, samhälle (stryk enligt smak). Jag tror att det också här finns två sätt att komma åt problemen. Båda bör användas:

1. Prevention. Unga mänskors problem syns i skolan om man tar sig tid att se dem. Skolhälsovårdens resursen bör därför vara på en dräglig nivå. Likaså måste unga mänskor med psykproblem ha tillgång till vård vid behov. Det går inte att vänta ett år på psykvård om man är ung. Öka på myndigheternas och skolornas möjligheter att få info av varandra. Det är horribelt att inte ens undersökningkomissionen efter Jokela-tragedin har fått tillgång till Auvinens hälsodata pga sekretessskäl!

2. Begränsning. När det sedan ändå sker katastrofer ska man försöka begränsa deras svårighetsgrad. Gör tex. skjutvapen mindre tillgängliga och mindre efektiva (varför överhuvudtaget halvautomatvapen för privatpersoner?).

Man kan ta trafiken som analogi. Man kan säga att det är mänskor som dödar , inte bilar. Mänskor kör vårdslöst, dokar, är trötta och vill vara tuffa tillsamans vänner. Ändå tycker vi att det är viktigt med säkra bilar, bältestvång  et.c.
Också här satsar vi på prevention: Vi har undervisning och körprov före man får kort, vi har lagar mot rattfylleri, vi har infokampanjer etc. Men vi satar också på begränsning: Vi har säkerhetsnormer för bilar, bältestvång, bilbesiktning mm.

Bägge sätten bör alltså användas. Det går inte att skylla på hälsovården om man har skjuthobby alternativt peka på vapnens tillgänglighet om man ansvarar för skolhälsovården. Bägge parter bör ta sitt ansvar.

Minister Cronberg vill lindra språkkraven och dra ner på svenskaundervisningen i östra Finland. Hon vill främja två goda saker - ryskakunskaperna i östra Finland och nyfinländrarnas möjligheter att få arbete. Vad jag inte förstår är varför språklagen eller svenskaundervisningen skulle sätta käppar i hjulet för dessa goda mål?

Om man i östra Finland anser att ryskakunskaper är värdefulla finns det vad jag förstår inga hinder att öka på ryskaundervisningen i skolorna. Då krävs det naturligtvis anslag för det. Men om dessa kunskaper är så värdefulla så kan kanske medel hittas? Att svenskaundervisningen - som vissa påstår - skulle äta upp all den språkinlärningskapacitet barnen har är kvalificerad nonsens.

Hur ofta hindrar språklagen nyfinländare från att få jobb? På den privata sektorn gäller den inte. PÅ den almänna sektorn krävs språkkunskaper om man är i direkt kontakt med klienter eller tar tjänstemannabeslut. Dessa personer borde kunna kommunicera också med svenskspråkiga medborgare. Är det för mycket begärt? Ärligt talat, en hur stor del av arbetsmarknaden är det som inte står till buds om man inte har ens de rudimentäraste kunskaperna i svenska? Är det 1%, 2% eller rentav 3% det gäller?
Vill man främja nyfinländarnas möjligheter på arbetsmarknaden finns det nog många andra verktyg att ta till som är betydligt efektivare. Vi kan börja med att se över vilka utländska examina som duger i Finland.

Jag tycker att det är ett lumpet trick att lyfta fram andra goda mål för att skjuta ner ett annat. Att vara mot “tvångssvenskan” är ett populistiskt drag som kan ge röster i vissa kretsar. Minister Cronberg rättfärdigar sin populism slugt med goda målsättningar som få kan påstå sig vara direkt emot.

Den nya OECD-raporten “Education at a glance 2008“. Är lika intressant som alltid. Data och tabeller fins mer än man kan ta in på en kort tid. Några saker jag fäste mig vid:

• Hur lönande är det att utbilda sig? I Finland förtjänar en mänska med enbart grundskoleutbildning 94% av medellönen. Högskolestudier ger 149% utdelning . Alltså, tänker du inte fortsätta i högskola kan du gott sluta efter grundskolan? Att märka här var att talen gällde dem SOM HAR arbete. Här märker man tydligt att det egentligen inte finns någon låglönesektor i Finland. För de länder som fanns med i statistiken var genomsnsitten bara 78% av medellönen för mänskor med låg utbildning. Högskolestudier gav däremot ungefär lika bra utdelning i snitt.
• Det har jomats en hel del om att vi inte satsar tillräckligt med resurser på högskolorna. Tittar man på statistiken ser vi att i Finland används 12285$ per studerande. OECD-snittet är  11512$ och EU19-snittet 10474$. Inte är vi nu helt dåliga eller hur? Vill man hitta stora utgifter per elev kan man gå till USA där kostnaderna är 24370$, eller Schweiz med 21734$.
• Däremot satsar vi under snittet på grundskolan 5557$ mot 6252$ i snitt. Borde man i sätta in mera här istället?
• Finska barn verkar få relativt lite lektioner i skolan. 7-8 åringar 608 timmar per år mot 796 i snitt i OECD. I högre klasser är skillnaden lite mindre 829h för 12-14 åringar mot 933 i snitt. Men se på Sverige! 741 h per år i alla klasser - undrapå att resultatet kanske inte är helt prima
• Vad läser man i skolorna då? Det har talats mycket om att vi satsar lite på sk fria ämnen i skolan. Ändå ligger Finland nästhögst efter Danmark med 19% av lektionerna vikta för konstämnen för 9-11 åringar. OECD-snittet är 12%. Däremot satsar vi mindre än snittet på läsning och skrivning - 21% - och lite mer än snittet på matta och fysik (ja!).

Tankar? Ser vi här samma trend jag märkt tidigare? Staten har pengar och vill satsa på utbildning. Kommunerna har ont om pengar och driver grundskolan på svältgränsen. Grunden läggs tidigt i livet. Vad hjälper det med toppuniversitet om man schabblar bort grunden? Å andra sidan har vi ju bevisligen goda resultat i PISA för matta - de dåliga eleverna lyser med sin frånvaro. Men toppar ville vi alltså ha? Skulle det inte vara fiffigt att satsa mer på topparna i grundskolan -de begåvade eleverna.

Det ligger något av ideologi bakom här tror jag. I grundskolan vill vi se bara två sorters elever: Vanliga och såna som behöver extra stöd. Är man begåvad klarar man sig nog ändå. Senare, någongång i gymnasiet eller universitetet är det ok att förvandlas från “vanlig” till “topp”. Jag undrar om inte det skulle ge bättre utdelning att ha anpassad undervisning till “topparna” redan i grundskolan.

Enligt senaste information ska det gå vägen ändå med svenska dagis i Vanda. Personal har i sista stund hittats och alla som önskar dagis på svenska kan erbjudas en plats. Huhuh. Argumenten för en mera permanent lösning av utbildningen kvarstår. Det är inte hållbart att all utbildning av mänksor som jobbar med barn och ungdom på svenska ska ske i Österbotten.

En annan otrevlig sak är att Vanda igen fick agera mannekäng för problem som gäller hela huvudstadregionen. Personalbristen är minst lika svår i grannstäderna. Det ger allmänheten bilden att “till Vanda ska man nu absolut inte flytta, där finns det bara problem”. Tvärtom är tex. lärarsituationen rätt bra och som sagt löste sig dagispersonalbristen också till sist. En faktor som man inte nog kan framhäva är att det är billigast att bo i Vanda. Kanske det har gjort att vi bättre har kunnat locka kompetenta lärare till våra skolor?

Dagens artikel i HBL om personalbristen i svenska dagis i Vanda visar att något måste göras. Det är inte hållbart att utbildning för svenska barnträdgårdslärare finns bara i Jakobstad. För att kommunerna i huvudstadsregionen ska klara av sina åligganden behöver vi utbildning också här i södra Finland. Vidare ska det vara ett permanent arrangemang - inga försök eller projekt räcker till. Jag hoppas att publiciteten får undervisningsminister Sari Sarkomaa att ta allvarligt på våra problem och göra något åt saken. Statistiken får säga vad den vill om det totala antalet svenskspråkiga barnträdgårdslärare i Finland - de står inte tillräckligt många till buds i huvudstadsregionen. Då hjälper det inte med alls med subjektiv rätt till dagvård på svenska eller att ge kommuner böter. För att förbättra den akuta situationen behövs dessutom kompletterande behörighetsgivande utbildning i huvudtadsregionen.

Jag hoppas att alla svenskspråkiga kan stöda detta. Jag vill inte starta någon Nyland-Österbotten dragkamp. Alla måste inse att när tvåspråkiga familjer i huvudstadsregionen börjar välja finsk dagis för att svensk inte står till buds är svenskhetens kollaps nära!

Allt detta hjälper naturligtvis inte ett dyft de familjer som står utan svensk dagisplats idag. Osäkerheten har redan åsamkat er lidande och eventuellt fått några att välja finsksspråkig dagvård. Jag kan inte annat än be om ursäkt för att Vanda inte verkar kunna leva upp till sina lagstadgade åtaganden. Jag hoppas att publiciteten ändå leder till något gott - att vi får tag på tillräckligt med personal i sista stund.

Nu har rankinglistor gjorts upp igen om landets gymnasier - för första gången heltäckande. Helsinge gymnasium klarar sig hyfsat bra , speciellt med tanke på att vitsordsgränsen vid intagningen aldrig varit speciellt hög. Det är egentligen en mätare som är bättre än att bara titta på skrivningarna. Den verkligt bra skolan ger bra resultat med medelmåttigt startmaterial.
Det finnsmycket som talar för att rankinglistor inte för något gott med sig. De blir ofta självuppfyllande - ett gott resultat och de starkare eleverna söker sig till skolan. Skolor med ett gott anseende har lätttare att få lärare osv. Intresset riktas bort från kurspaletten - en sak som verkligen skiljer gymnasierna åt. Deessutom varierar resultaten en hel del från år till år-i de mindre gymnasierna är de ju frågan om några få elevers prestationer.
Å andra sidan finns det i varje fall en inofficiell rankinglista, baserad på budskap över djungeltrumman. Då är det nog ändå bättre med en lista som grundar sig på fakta!

DEt har varit en hel del hulabaloo kring det nya innovationsuniversitetet på sista tiden. Belackarna ser inget nytt, att näringslivet tar över och att det “största och finaste” universitetet som gökungen äter de andra universiteten ur huset.
Förespråkarna ser nya möjligheter till tvärvetenskapliga studier, större autonomi och bättre möjligheter till finansiering genom stiftelsemodellen.
En bit som man inte har pratat speciellt mycket om är svenskan ställning (som vanligt). Tekniska högskolan (TH) är tvåspråkigt, Kauppis finskt och TAIK åtminstone i teorin tvåspråkigt. Hur går det egentligen när dessa enheter med ett brak slås ihop? ÅA får ursäkta, men enligt min mening har TH en mycket viktig roll som utbildare av svenskspråkiga diplomingenjörer.

VAR ska tvåspråkigheten beaktas? Ska det stå i stiftelseurkunden? Nej, det ska stå i lagen om innovationsuniversitetet säger då några. Vad händer det sen då, när stiftelseurkunden är undertecknad, kan man sen komma och säga att “ni skulle ha hållit er framme i tid, nu är det för sent”?

Vad det än står i lag/urkund så är det naturligtvis bara i praktiken som man ser hur bra eller dåligt det funkar på svenska. Det behövs ett språkprogram och det behöver uppföljas. Helsingfors universitet lär ha ett bra program…något att kopiera? Det positiva är att jag ser mer och mer förståelse för språkfrågorna också på finskt håll. Engelskan tar över allt mer, och folk börjar bli oroliga också för den tekniska finskans framtid.

Vad betyder det egentligen att TH är tvåspråkigt - på riktigt? Visst var det roligt att att höra till teknologföreningen, men hur syns svenskan i undervisningen? Om jag inte minns fel gick jag inte på en enda svensk föreläsning då det begav sig på 80-talet. Det fanns visst möjlighet till studierådgnivning och vissa guider på svenska. Jag hörde att det fanns vissa grundkurser i matematik och fysik (av den lättare varianten) på svenska. Men de var inte aktuella för teknisk fysik-studeranden. Redan då var de flesta böckerna på engelska, utom de lokalt utgivna häftena och “prujuna”.
Är det kulisser som jag månar om?

Minister Hyssälä vill enligt taloussanomat att studeranden ska föda fler barn. Lättare sagt än gjort!

Visst skulle det egentligen vara bra för alla parter om det skulle gå så. Förstföderskornas ålder skulle sjunka, den är oroväckande hög idag. Bra för hälsan och gör det möjligt att ha lite större familjer. Och fler barn per familj är ju som känt just det som skulle behövas idag i Finland.

I min familj gjorde vi just så. Vår äldsta dotter Malin föddes ca ett år före vi föräldrar blev färdiga. Och visst, inte var det gott om pengar då inte. Inte blev det direkt mycket bättre när vi blev färdiga heller, bostadslån och studielån såg nog till att hålla plånboken på svältkost.

Idag verkar situationen vara etter värre. Åtminstone i huvudstadsregionen går det inte att klara sig på studiestöd, man måste arbeta vid sidan om för att klara sig. Har du låga inkomster så blir inte moderskapspenningen mycket att hurra för den heller. Något att ändra på?

Det är egentligen hela det västerländska samhället som inte riktigt fungerar i dethär avseendet. När man är ung ochbiologiskt sett borde skaffa sig barn har man ont om pengar. Man kan inte bo i ett stort dyrt hus och klara av alla extrautgifter som barnen för med sig. Sen när man är ordentligt etablerad och har hög lön är det biologiskt för sent att skaffa många barn.

Hur man kunde ändra på den ekvationen är nog en 1000€-fråga. Ska man rå på beteendet med hjälp av stöd så räcker det nog inte med några småsummor.

Professor Airaksinen som också siteras har nog en god poäng. Det är inte bara pengar det är fråga om, utan en kulturell fråga. Idag vill man vara en tonåring ändi till 35-40 års ålder. Pappa, mamma, barn - lekar hör liksom inte riktigt till då… Och sen har vi ju den riktiga killern:

Problemet är det att i Finland har vi låga löner, höga skatter, dyra priser och lågt socialskydd. Den statliga lögnkampanjen att så inte är fallet lurar ingen, säger Airaksinen.

Amen säger jag också. Om nån kunde förklara för mig (och alla andra) hur det här egentligen kan vara möjligt så skulle jag vara glad.

För en tid sen ondgjorde jag mig i bibban över att man inte kan få en påminnelse per e-mail när böckernas lånetid håller på att gå ut. Den vänliga bibliotekarien viste berätta att det är på kommande.

Idag fick jag en påminnelse! Jusst vad en tämligen upptagen och kanske därför lite småråddig mänska behöver. Tackar mjukast.

Ett gott exempel på hur man med små medel kan förbättra servicen för alla.

1. Att skicka mejlet kostar ingenting (i motsats till påminnelsebreven). Systemuppdateringen har förstås gått på konsultkraft, så det lär ha kostat en “pretty penny”.
2. När jag får en påminnelse lämnar jag tillbaka böckerna (eller förnyar på nätet, efter behov), och slipper böterna. Jag vinner!
3. Böckerna blir inte liggande i onödan hemma i nåns hylla utan kommer snabbare tillbaka till biban - tillgängliga för andra lånare. Allmänheten vinner.
4. Mindre jobb med att skicka påminnelsebrev och kassera in småsummor i böter. Bibban vinner.

Ett typiskt fall av att all ainblandade vinner. WIN-WIN som det brukar heta

Alla har vi råkat ut för den klassiska frågan : Vad vill du bli när du blir stor? Läkare, lokförare, lärare, sjukskjöterska, eller kanske ishockeyspelare?
Det verkar som om den frågan skulle ha blivit föråldrad, och istället borde ersättas med: VEM vill du bli när du blir stor? Allt har med värderingar att göra. Vi vill alla göra saker som är viktiga -förbättra världen så att säga. Det gäller för barn och ungdomar lika väl som vuxna.

Det här verkar vara en av de centrala budskapen i en den senaste publikationen från projekt ROSE (the Relevance Of Science Education) :Science education and youth’s identity construction - two incompatible projects som jag snubblade över häromdagen. I undersökningen fann man en häpnadsväckande robust korrelation mellan landets utvecklingsnivå och intresset för en teknisk eller vetenskaplig karriär bland tonåringar. I lägre utvecklade länder är intresset stort, medan en hög levnadsstandard verkar leda till minskande intresse.

Förklaringen antas ha med tonåringarnas världsbild att göra. I lägre utvecklade länder verkar vetenskap och teknik vara en viktig del av svaret på frågan:Hur kan jag göra världen bättre? Om infrastrukuren i din hemstad uppvisar många brister kanske det är intressant att bli broingenjör.

Men i de rikä västländerna lever vi snarare i ett överflöd av teknik varför mera teknik inte verkar vara av nöden. Vetenskap och teknologi verkar inte vara svaren på de problem som dagens tonåringar oroar sig för: Omgivningen (växthuseffekten), demokrati, mänskors välmåga och självuppfyllande. Därför är de tex fortfarande mycket intresserade av läkaryrket. Alla olika sorters “skapande” yrken är mycket intressanta. Behöver jag säga Maslow?

Om man vill stimulera intresset för teknik och vetenskap måste man alltså göra dem intressanta och få dem att verka viktiga för samhället. Kanske ny teknik löser växthuseffekten?

Gunilla Hemming uppmanar i sin insändare i hbl 3.2 Helsingfors högstadielärare att tillgripa civil olydnad och ge övervitsord på avgångsbetygen för att trygga eleverna gymnasieplats i den egna staden. Jag hoppas att det är en provoceradne efekt och inte en allvarligt menad uppmaning. Bedömning på enahanda grunder är något som vi inte kan ge avkall på.

Varför är det ett problem att så många utsocknes elever vill gå i gymnasium i Helsingfors? Som i så många andra frågor handlar det också nu egentligen om pengar. Statsandelarna täcker inte de verkligan kostnaderna. Det är fritt för elever att ansöka om andra stadiets utbildning var som helst. Det kan alltså löna sig för kommunerna att hålla sig med en snålt tilltagen gymnasiekapacitet, en möjlighet som åtminstone i mitt tycke Vanda stad har utnyttjat sig av. För Esbos del har problemen vad jag förstår mer att göra med den snabba tillväxten - gymnasiekapaciteten har inte riktigt hunnit med. Nu har dock Helsingfors, Esbo, Vanda och Grankulla kommit överens om att elevens hemkommun ska betala skillnaden mellan de verkliga kostnaderna och statsandelarna, ett arrangemang som beräknas kosta Vanda dryga 300.000€ per år. Jag antar och hoppas att utbud och efterfrågan så småningom kommer att balanseras.

Ett annat lustigt fenomen är vår benägenhet att titta mot centrum. Det är som om vi alla stod i koncentriska cirklar vända mot mittpunkten. Det är helt tänkbart för Vanda-elever att välja ett gymnasium i Helsingfors medan Helsingfors-elever drar sig in i det sista för att välja ett gymnasium i Vanda eller Sibbo. Bussar och tåg går ju trots allt lika ofta åt båda hållen. Vitsordsgränserna till både Helsinge och Sibbo gymnasium var betydligt lägre än de lägsta i Helsingfors. Snart ska Helsinge gymnasium utvidgas, och genom det klarar Vanda av sin "beskärda del" av de svenska gymnasie-eleverna, ca 50% av årskullen.

De gamla gymnasierna i Helsingfors har också ett mer inarbetat "brand". Trots det lockar tex. Lärkan i samma dags tidning med hjälp av en annons hugade högstadie-elever med föräldrar till info. Jag hoppas verkligen att vi kan undvika de reklamkrig man har fört på yrkeshögskolesidan redan länge. Å andra sidan - det är ju inte de enskillda gymnasiets problem om det är populärt …

Balansgången är svår, å ena sidan borda antagligen ett gymnasium läggas ner om alla utsocknes elever försvann, å andra sidan driver de upp vitsordsgränserna om de blir för många.

Att oberopa jämställdhetsargument och jämföra vitsordgränserna mellan finska och svenska gymnasier är ett tveeggat svärd. Finskspråkiga kan lika berättigat fråga varför en större andel av de svenskskpråkiga ska ha rätt till gymnasieplats?

Vi svensspråkiga älskar att debattera gymnasiefrågor.Med litet flexibiltet och gott samarbete kan vi nog lösa den knuten. Det som det talas konstigt lite om är den svenska yrkesytbildningen, trots att jag har på känn att bristen på platser inom huvudstadsregionen där är större än inom gymnasierna.

Så i Sverige enligt Computer Sveden. I Finland tackar statsministern och tar emot när Bill Gates idkar “välgörenhet”. Ett paket tjänster för skolbruk, kompletterat med lite smicker om hur högtutvecklat Finland är  inom IT  - det biter alltid  på  våra politiker. Alla har förstår inte varit lika glada (läs COSS kommentar). McSoft har en tendens att  göra system som kräver att de används via deras operativsystem och nätbrowser - ofta dessutom så ogenomskinligt att det blir problem när nästa version ska tas  i bruk. Med hjälp av denna “trojanska häst” binder man alltså skolvärlden till McSoft - världen.

Det hör inte till god sed att “skåda giviger häst i munnen”, men i dethär fallet kanske det skulle löna sig. Utvecklingen är våldsamt snabbt just nu inom it-lösningar för skolbruk. Det är inte skäl att binda sig till (i praktiken) en enda leverantör.

Rubba inte mina cirklar lär Arkimedes ha sagt åt en romersk soldat när romarna intog hans hemstad Syrakusa … varpå den uppretade soldaten slog ihjäl karn. Jag undrar om vi finlandssvenskar inte lider lite av samma problem som han. Vi vill gärna sitta och rita våra egna figurer i sanden utan att nån kommer och stör oss. Samtidigt rasar fullt krig runtomkring.

Den känslan infann sig igen när jag läste höbläns ledare om den finlandssvenska högskoleutredningen. Vi vill helst inte göra något alls. Problemet är att det kanske inte är en av alternativen - att inte göra något. Därför är det bra att komma med “mindre dåliga” förslag själv innan nån högre makt kommer och slår sönder hela sandlådan.

Nu kanske jag svär lite i kyrkan, men lite liknande slutsatser kan man dra i Sibbofrågan. Visst, beslutet var fel, justitiemord osv.
Samtidigt kan man undra hur mycket mera boende det borde ha planerats invid Helsingforsgränsen för att områdeskraven skulle ha varit omotiverade? Dubbelt upp?

Det gäller alltså att ha så mycket spelöga att man kan se när det inte kommer att vara möjligt att hålla kvar det “idealiska” nuläget och istället komma med egna goda planer.

Huvudstadsregionens beslutsfattande är en annan liknande fråga. Nu håller Granis hälsovård på att ramla i Esbos famn. Överkommunalt beslutsfattande kommer att ske vare sig vi vill eller inte. Därför har jag talat för en tvåstegsmodell med direkt folkvalda fullmäktige på både lokalnivå och metropolnivå. Det är demokratiskt och genomskinligt i motsats till en system med en mängd olika samkommuner där det i värsta fall inte finns någon svensk representation alls - så går det ju lätt om man har bara 2-3 representanter per stad. Makten KOMMER att rinna ur de nuvarande strukturerna. Vi kan kanske välja vilka de nya är, men inte stoppa förändringen. I ett sådant läge är igelkottsförsvar inte den rätta lösningen.

Idag har OECD publicerat resultaten för PISA 2006. Och visst är det så man baxnar. Vad i friden är det egentligen vi gör så exeptionellt bra här i Finland? Gärna skulle man ju vilja veta det, annars finns ju risken att man klåpar bort det goda i misstag. För att ytterligare illustrera att det inte är extra stora resurser i undervisningen som ligger bakom har jag ritat en graf över resultaten inom naturvetenskaperna och det kumulativa resurserna som använts per elev:
 

 

Till synes lönar det sig inte att satsa mer än 70k$ per elev….

Nån statistisk analys är det inte men i mina ögon ser det ut som om Finland skulle ligga för långt  ovanför medeltalet för att det skulle vara ett sammanträffande. Ett faktor är att administrationen ofta sväller ut när skolväsendet får "för mycket" pengar.

…har läckt ut och citerats och diskuterats flitigt. Finland lär igen befinna sig i topp både i naturvetenskaperna och i matematik. Många har skyndat att kommentera att dessa resultat inte ger någon helhetsbild av hur bra eller dålig skolan är.

Det är sant, men när en gång något mätes som kan uttryckas i objektiva termer är det bättre att ligga på toppen än på botten.

Svårare är det att sätta fingret på vilken eller vilka de avgörande faktorerna för framgången är. Jag skrev tidigare om en undersökning av Sitra som konstatera att rent kunskapsmässigt ger större skolor och stora klasser BÄTTRE resultat än små enheter. Stora resurser ligger alltså inte bakom, något som också konstaters i OECD:s "Education at a glance". Finland uppnår goda resultat trots ganska medelmåttiga satsningar. Har kommunernas penganöd varit utbildningens räddning? Men många land tampas med dålig ekonomi utan att utbildningen skördar lagrar, så den absurda tanken får väl kastas på soptippen direkt.

En faktor är säker vår goda lärarutbildning. En bekant kommenterade igår hur förvånad hon blev av lärarnas dåliga allmänbildning när hennes barn gick i skola i Schweiz. 

Det är knappast mängden arbete som eleverna sätter in som är avgörande heller - i många länder drillas eleverna betydligt hårdare.

Kanske vårt system med en stor andel elever som diagnosticerats med olika graders inlärningssvårigheter som leder till specialbehandling av nåt slag är ganska lyckat ändå? Det hör ju till liturgin för skolpolitiker och tjänstemän att berama sig över hur andelen "bokstavsbarn" bara ökar med ökade kostnader som följd. Kanske vi klarar av att ta hand om dessa eftersläntrare UTAN att dra ned på hela klassens nivå är en del av "hemligheten"? För tidigare har det ju varit så att vi klarat oss i PISA just pga avsaknaden av riktigt dåliga resultat.

Till slut en deprimerande tanke: Jag har ofta slagits av hur dåligt folk i allmänhet känner till grundläggande begrepp i naturvetenskaperna - för att nu inte tala om statistik eller matematik. Och detta i landet med världen bästa utbildningssystem i just dessa ämnen! Det bådar inte gott för mänskligheten.