Den färska avhandlingen av Heidi Harju-Luukkainen har fått mycket publicitet (åtminstone i höblän). Den konstaterar det som alla som har kommit i kontakt med språkbad vetat redan länge: Efter ett par år i svenskt språkbad har badarna lika goda kunskaper i svenska som de som har det som modersmål.

Det ger mig ytterligare vatten på kvarnen. Här är ett värdigt mål för mig och Partiet att arbeta för! Språkbad borde vara tillgängligt för alla som så önskar. Att inte använda sig av den fenomenala kapaciteten som små barn har att lära sig språk är egentligen ett slöseri av stora mått. För kostnaderna för språkbad är ju praktiskt taget desamma som för "normal" verksamhet.

Dessutom är det en uppgift som jag har märkt att allmänheten anser höra till SFP. Om det verkar vara så, så är det så, som det numera ofta använda Kekkonencitatet säger. Vidare är det ett mål som inte stöter bort nån del av den svenska befolkningen, i motsats till många andra liberala idéer som luftats.

Det är ett mål som kan drivas både på lokal- och på nationell nivå. På kommunal nivå utgör utbudet av språkbad en konkurrensfaktor när barnfamiljer väljer boningsort. Konkurrens är utvecklingens moder. PÅ nationell nivå kan man satsa på utbildning i språkbadspedagogik.

Argumenten mot språkbad har varit närmast finansiella. Eftersom grupperna har varit få har det lett till extra kostnader närmast på skolsidan, om de har lett till grupper som är mindre än genomsnittet. Det argumentet håller bara om utbudet av språkbadsdagis är litet. Om en tillräckligt stor del av barnen väljer språkbad försvinner alltså problemen. Öka utbudet så är allt frid och fröjd.

 Jag inser att alla föräldrar inte kommer att välja just svenskt språkbad. Många kommer att välja engelska eller varför inte ryska. Det ska vi unna dem. Om nån vill välja ryskt språkbad är det inte bort från det svenska.

Problemen kommer väl närmast att ligga i hur man ska få fram denna språkkunniga och samtidigt kompetenta personal. Är det OK att ge avkall på kompetensen för att få en god språkkunskap?

Mänskan har en stor utvecklingspotential. Det är dags att börja se dagis som något annat än en förvaringsplats för barn medan föräldrarna jobbar. Det är många som argumenterar för att dagis därutöver ger ett mervärde med bättre sociala färdigheter mm.  Det mervärdet kan ökas med hjälp av språkbad. 

…gjorde/gör jag idag - resultatet ses ikväll i OBS kl 20:25 på FST5. Lite pirrigt var det ju att sitta framför kamerorna iförd tv-smink. Men när diskussionen väl kom igång gick det av bara farten och kamerorna liksom försvann. Värre var det att när vi äntligen började komma till skott så var tiden slut

Så värst mycket fiffigt om tvåsspråkighet och det svenska språkets utsatta ställning i huvudstadsregionen blev det alltså inte.

Så är det ju också lite lustigt att just jag ska ta på mig rollen som värsta svenskhetstaliban. Borde jag börja kräva att alla flickor i svenska skolor ska ha på sig ett  huckle i nyckelpigsmönster och att man bugar sig mot svenska teatern en gång i timmen medan man sjunger modersmålets sång?

En rolig detalj var att jag insåg att jag faktiskt hade texten till modersmålets sång i kavajfickan - tydligen ända sedan partidagen i juni …. heheh … bra att ha lite självbevarelsedrift ändå.

Men nu kan man åtminstone säga:
-Been there, done that
-TV:stä tuttu

Det har igen skrivits en del om skol- och dagisspråk i höblän. Bland annat har Päivi Lipponen fått en “god idé”: Varför kan inte alla finsksspråkiga som vill lära sig god svenska gå i en svensk skola? Samtidigt är problemen med elevunderlag lösta.

Avsikten är säkert god men resultatet blir så fel så fel. Det största hotet mot de svenska skolorna är inte att elevunderlaget sviktar utan att de slutar vara svenska skolor. En mycket stor del av eleverna är tvåspråkiga. Allt det roliga tonåringarna gör på kvällarna verkar gå på finska. Faran är stor att finskan och “svinskan” smyger sig in i skolan också. Att i en sådan situation lägga lök på laxen genom att sätta finska språkbadselever i samma skola leder till katastrof - finskan börjar dominera helt.

Lösningen Lipponen söker heter språkbadsundervisning och ordnas i finska skolor. Det som däremot stämmer är att ett sådant språkbad inte är dyrare än vanlig skola.

I en situation med vacklande språkbruk är det viktigt att deklarera vilka regler som gäller: I vår svenska skola talar vi svenska - det är därför ni går i den. Ett hedervärt initiativ står direktionen i Helsinge skola (åk 7-9) för. De riktar sig med ett brev och 7 teser till elevernas föräldrar:

1. Jag är genuint intresserad av mina ungdomars skolframgång, jag hjälper till när det behövs och ger positiv respons när orsak finns.
2. Jag diskuterar (eller filosoferar) ofta med mina skolungdomar om olika fördelar med att aktivt använda svenskan.
3. Jag är medveten om skolans svenskspråkiga profil och stöder den så gott jag kan i olika praktiska sammanhang.
4. Jag uppmuntrar ungdomarna att läsa svenskspråkiga tidningar, tidskrifter och böcker. 
5. Jag ordnar roliga aktiviteter på svenska för familjen, även inom hemmet. 
6.Jag försöker själv vara konsekvent och språkligt korrekt när jag talar svenska med mina ungdomar.
7.Jag visar intresse för hur aktivt mina ungdomar talar svenska i skolan.

Ett tankeväckande och ganska tufft paket eller hur? Hur ofta har jag själv “ordnat roliga aktiviteter på svenska för familjen”? Man kan säkert diskutera de enskilda punkterna, men det viktigaste är ändå viljeyttringen: Vi anser att det det svenska språket är viktigt. En viktig insikt ligger också i att man vänder sig till föräldrarna istället för att gnälla på barnen. Att välja den svenska skolan är alltid ett aktivt val i huvudstadsregionen. Du har valt den skolan för dina barn? Bon - ge då det stöd som krävs!

Dubbel dimission i Helsinge - från högstadiet och från gymnasiet. Två döttrar passerar varsin milstolpe. Både styrkan och utmaningarna är tydliga. En fin stämning och en samhörighetskänsla som troligtvis sällan skådas i finskspråkiga sammanhang. Det känns fint att stämma in i "en blomstertid…".

Samtidigt är tvåspråkigheten eller vad man nu ska kalla det handgripligen närvarande, när en högstadiepojke tackar sin lärare:

Det var niinku aika vaikee juttu att vara vår lärare 

Det betvivlar jag inte alls…hur man ska framhäva det positiva - mervärdet- i det svenska för ungdomarna är nog en utmaning. Som en av talarna sa:

 

Ni hör till en elit, det är ett privilegium som inte är alla förunnat att ha det svenska språket också. 

Just så är det! Kanske tiden börjar vara mogen igen at säga det rakt ut: Vi är lite bättre.

 

Nåja, nu kan man lugna ner sig lite igen. Champanjen är urdrucken, kakorna uppätna och tom. den största delen av disken fixad. En liten varm glöd av pappastolthet dröjer kvar - fint klarade de sig bägge två! 

Tor Wik tar i Hbl (17.05) upp skrivningen om egna skolfastigheter för svenskspråkiga i SFP: s tvåspråkighetsprogram. ”Det är likaså viktigt att svensk- och finskspråkiga elevgrupper får sin undervisning i egna skolbyggnader för att trygga en stark svensk språkmiljö” – heter det i programmet. Som medlem i arbetsgruppen som beredde programmet är jag åtminstone medskyldig till den skrivningen.

 Svårigheterna i att formulera ett program för hela Svenskfinland – om något sådant alls existerar idag – är att förhållandena är så vitt skilda i olika områden. Något som är nyttigt i Närpes kan vara vidrigt i Vanda. Jag är den första att erkänna att jag inte vet någonting om skolvärden i Österbotten. Jag kan försöka berätta varifrån kravet på egna skolhus kommer och varför jag tror det är den rätta lösningen i min hemkommun.

 Här i Vanda är det långt mellan våra stolta rödgula vimplar. Vi svenskspråkiga är mera som ensamma vargar som ylar i natten. En del av majoritetsbefolkningen tycker att det borde vara skottpeng på oss, och osäkrar bums hagelbräckon när det blir tal om svensk service. Egentligen borde vi byta ut ordet svenskspråkiga mot tvåspråkiga, för det är närmare sanningen. En stor majoritet av skolbarnen i de svenska skolorna är starkt tvåspråkiga. Därför blir det inget ”naturligt och ömsesidigt språkbad” om vi blandar dessa tvåspråkiga elever med finskspråkiga. Som känt byter också en stor grupp tvåspråkiga till finska så fort det finns en finskspråkig inom hörhåll. Den vägen leder till en svag svenska och sämre kunskaper i läsämnen – något som vi kan se tecken på idag. 

På många håll i huvudstadsregionen finns det ett överskott av gamla skolbyggnader, samtidigt som skolor saknas i nybyggda områden. Därför är det frestande att slå ihop en svensk och en finsk skola med vikande elevunderlag för att hålla ekonomin på rät köl. Det är säkert möjligt att komma fram till fungerande lösningar med två skolor i samma fastighet och samanvändning av vissa utrymmen (matsal, gymnastiksal?) kombinerat med i övrigt separat verksamhet. Då bör dessa krav tas i beaktande redan i planeringsskedet. I en existerande fastighet är sådana arrangemang sällan möjliga. Jag ser betydligt hellre svensk dagvård och svensk skola i samma fastighet. Då skapas ett starkt svensk rum som möjliggör en god och rik svenska för våra barn.  

Nästan hälften av oss såkallade finlandssvenskar bor i miljöer där det finska majoritetsspråket är mycket starkt. Det är i dessa sankmarker vid ankdammens rand som vår framtid avgörs. Här finns också många som gärna skulle dika och låta dammen sakta krympa ihop. Det är inte fråga om separatism eller högfärd när jag och andra kräver enspråkigt svenska lösningar som stöder våra tvåspråkiga barns svenska. Skilda skolor för tvåspråkiga och finskspråkiga är ett måste om vi alls ska överleva. I områden med en stark svensk identitet är kanske andra lösningar möjliga.

(insändare Hbl 19.05) 

Muutamia teemoja on muita selvemmin tullut esille torikeskusteluissa Vantaalla (ja vähän muuallakin):

• Perintövero pois! "Lähettäkää Wallinille terveisiä että perintöveron pitää olla kynnyskysymys". Monet kertovat omista (joskus karvaista) kokemuksista perintöverosta. Minä kerron omista kokemuksista kesämökistä ja vaimon appiukon perinnöstä. Aivan tavallisia ihmisiä tämä vero kolhii!
• Sipoon kysymys. Monet tietävät että RKP on ollut johdonmukainen tässä kysymyksessä.
• Kielikylpy. "Tehän äänestitte kielikylvyn lakkauttamista vastaan" - kyllä vain. "Miten Vantaalaiset pätevöityvät virkoihin joissa on kielivaatimuksia?" Niinpä, kuin suoraan vaaliohjelmastani … Pieni valtionosuus-lisä kielikylvyille päiväkodeissa ja kouluissa, niin vastustajien argumentit häviävät. Kielikylpyhän ei sinänsä ole kalliimpi, mutta usein pienemmät ryhmäkoot nostavat kustannuksia. Jos  valtiolta saadaan pieni kädenojennus niin kannattaa kohta kaikki päiväkodit muuttaa kielikylvyiksi … mahtava sijoitus valtiolta!
• Pitääkö Helsinki ja Vantaa yhdistää? Ei, ei ja jälleen ei! Hetken mietinnän jälkeen ihmiset ovat yleensä samaa mieltä. Aivan käytännölliset ongelmat tulevat kuitenkin myös mieleen. Miten päivähoito rajan toisella puolella, työpaikan lähistöllä? Entä koulunkäynti? Ja ne kalliimmat bussiliput! Lupaan ja vannon, että nämä pannaan kuntoon joka tapauksessa, ilman kuntaliitoksia. Kun puhun päättäjien etäisyydesta kuntalaisiin ja kasvavasta byrokratiasta nyökytykset yleensä alkavat.

Muutamista asioista puhutaan kumman vähän, esimerkiksi ympäristökysymyksistä. Ehkä näistä asioista mennään puhumaan niiden vieressä seisovien vihreäliivisten ehdokkaiden kanssa? Myöskään ydinvoima tai NATO ei juuri nouse esille. Yksi mies kyllä kyseli Nato-kantaa. Kun vastasin KYLLÄ hän vastasi: "Siinä reilu vastaus, muut vain sanovat että ei ole ajankohtaista, mutta minä epäilen että he kyllä itse asiassa ovat nato-myönteisiä, mutta eivät uskalla kerttoa sitä mielipidemittausten takia".

Nyt seuraa sunnuntaina toritauko … ettei raitisilmamyrkytys yllättäisi. 

Hatunnosto puhemies Lipposelle hänen kannaotostaan ruotsinkielen opetuksen puolesta. On ymmärrettävää että ruotsinkieli ei paljon kiinnosta, kun opetus yleensä aloitetaan 7:lla. Kokemuksen mukaan tämä on ikä jollloin kaikki  "sex-drugs-rock&roll" linjalta poikkeavat aiheet saavat EVVK-vastaanoton.

Lipposen mukaan pitäisi siis aloitta opinnot aikaisemmin - A2-kielenä 5:lla. No tämähän on kuin suoraan vaaliohjelmastani. Pahus. En tiennytkään olevan niin demari

 

Sanoi eräs demari - aika hyvin sanottu. Harva nimittäin ajattelee miten paljon valitsee pois jos ei opettele ruotsia - mm. suuren liudan erilaisia virkoja. Itse asiassa jos tarkemmin ajattelee pitäisi kaksikielisena hiljaa hykerrellen seurata miten valtaväestön ruotsinkielentaito rapautuu - parhaat virat on tämän jälkeen varattu kielitaitoiselle vähemmistölle.

Jos Kokkareiden korvasivulla avoimesta paltasta voi jotakin päätellä ruotsinkielen asema Suomessa on polttavin vaalikysymys. Tämähän on hienoa, RKP:n murskavoitto on taattu!

Näittää siltä että pieni aktivistijoukko käyttää paljon aikaa vihan lietsomiseksi ruotsinkielisiä ja ennen kaikkea vihattua pakkoruotsia vastaan. Uskon että tämän ryhmän argumentointi uppoa ehkä 10-20% kansalaisista. Mitä räikeämpiä ylilöyntejä aktivistit tekevät sitä enemmän kahden vaiheilla olevat 50% kansasta kallistuvat  tukemaan ruotsinkieltä. Lisää voimaa teille aktivistit - olette parhaita todisteita siitä että RKP tarvitaan.

No niin, nyt kun käytin sanaa “pakkoruotsi” blogissani on odotettavissa inho-kommentien tulva. No sen takia kommenttikanava on auki

Huono puoli näissä hurrintappajissa on että avoin keskustelupalsta käytännössä tukkeutuu niiltä jotka haluaisivat keskustella jostakin muusta kuin pakkoruotsista.

Läsvärd ledare i DN idag. Svenskan är inte mera självklar. Med alla invandrare talas det alla möjliga språk i skolan - vilket har lett till ett försök att förbjuda andra språk på rasten i en skola.

 

den som kan uttrycka sig på flera språk har ett övertag som kan användas för att förtrycka.

Kanske ett något rikssvenskt sätt att se på saken? Om inte alla kan språket så är det förtryck och orättvisa … bäst att förbjuda det så alla är lika! Men visst låter det ju bakvänt eller hur? Som om de finskspråkiga skulle bli förtryckta av de ryska- eller somali-talande ungdomarna på skolgården? Vi har ju skolor med hälften av barnen med invandrarbakgrund vi också. Hos oss är det kanske ett mera lokalt tillstånd, invandrarna är ju trots allt relativt få.

 

Den gamla sanningen är att det inte är ett problem om man kan något, bara om man inte kan något - flere språk i detta fall. 

Samtidigt ligger det något obehagligt bekant i tankegången - det låter precis som lånat av finskhetsförbundet: "Svenskan var förtryckets språk , det språk som överklassen använde för att skilja sig från pöbeln , dess medel för förtryck."

Att försöka bli av med svenskan nu, med den allt mer tilltagande gränsöverskridande ekonomiska aktiviteten är rena rama dumheten. 

Kanske vi ändå är bättre rustade att klara av flere språk här i Finland utan att råka ut för panik - just på grund av svenskan? 

Kanadalaisen tuoreen tutkimuksen mukaan kaksikielisyys viivästyttää dementiaa jopa neljällä vuodella. Minulla on siis vielä toivoa … jonkin aikaa.

Nyt siis pakkoruotsi kunniaan jo säästösyistä! Ajatelkaa millaisia summia valtio säästäisi vuositasolla jos kaikki vanhukset olisivatkin kaksikielisiä. Jos kielitaito on päässyt rapistumaan niin verestyskurssi ja kielikylpymatka närpiöön on suorastaan kansalaisvelvollisuus