Minister Cronberg vill lindra språkkraven och dra ner på svenskaundervisningen i östra Finland. Hon vill främja två goda saker - ryskakunskaperna i östra Finland och nyfinländrarnas möjligheter att få arbete. Vad jag inte förstår är varför språklagen eller svenskaundervisningen skulle sätta käppar i hjulet för dessa goda mål?

Om man i östra Finland anser att ryskakunskaper är värdefulla finns det vad jag förstår inga hinder att öka på ryskaundervisningen i skolorna. Då krävs det naturligtvis anslag för det. Men om dessa kunskaper är så värdefulla så kan kanske medel hittas? Att svenskaundervisningen - som vissa påstår - skulle äta upp all den språkinlärningskapacitet barnen har är kvalificerad nonsens.

Hur ofta hindrar språklagen nyfinländare från att få jobb? På den privata sektorn gäller den inte. PÅ den almänna sektorn krävs språkkunskaper om man är i direkt kontakt med klienter eller tar tjänstemannabeslut. Dessa personer borde kunna kommunicera också med svenskspråkiga medborgare. Är det för mycket begärt? Ärligt talat, en hur stor del av arbetsmarknaden är det som inte står till buds om man inte har ens de rudimentäraste kunskaperna i svenska? Är det 1%, 2% eller rentav 3% det gäller?
Vill man främja nyfinländarnas möjligheter på arbetsmarknaden finns det nog många andra verktyg att ta till som är betydligt efektivare. Vi kan börja med att se över vilka utländska examina som duger i Finland.

Jag tycker att det är ett lumpet trick att lyfta fram andra goda mål för att skjuta ner ett annat. Att vara mot “tvångssvenskan” är ett populistiskt drag som kan ge röster i vissa kretsar. Minister Cronberg rättfärdigar sin populism slugt med goda målsättningar som få kan påstå sig vara direkt emot.

Valrörelser är roliga. Främst för att man då får närkontakt med mänskor. Jag stod igår på Myrbacka torg vid partitältet. Det känns bra, det är det här politiken egentligen handlar om. Det är OK att komma fram och tala med aktivisterna vid valtältet. En modern variant av klagomuren? Kanske det är brist på folk som lyssnar på en idag?

Två historier fastnade:

Den ena var den finskspråkiga mamman i en tvåspråkig familj och berättade att hon satt barnen i finska dagis i höst till släktens stora bestörtning. “Jag tittade var de svenska dagisarna fanns och såg att de var långt borta, jag orkar inte med det varje dag”. Dessutom var dagisarna fulla: “Tänk om man blir anvisad en plats i Dickursby”. Hon verkad einte känna till Fyndets gruppfamiljedagisar. Hmm, aktuellt med 2rättvist” -kampanjens reklamer med att man ska ha rimligt nära till dagis alltså.

En annan mamma berättade om sin sin som som i tiderna gått i språkbadsdagis och -skola. Idag går han i gymnasium och läser A-svenska. “Men svenskakunskaperna bara blir sämre. A-svenskans läromedel är urusla, ingen konkurrens, för liten volym”. Jag försökte med goda råd i stil med “läs svenska böcker, men käne mig otillräcklig….

Den färska avhandlingen av Heidi Harju-Luukkainen har fått mycket publicitet (åtminstone i höblän). Den konstaterar det som alla som har kommit i kontakt med språkbad vetat redan länge: Efter ett par år i svenskt språkbad har badarna lika goda kunskaper i svenska som de som har det som modersmål.

Det ger mig ytterligare vatten på kvarnen. Här är ett värdigt mål för mig och Partiet att arbeta för! Språkbad borde vara tillgängligt för alla som så önskar. Att inte använda sig av den fenomenala kapaciteten som små barn har att lära sig språk är egentligen ett slöseri av stora mått. För kostnaderna för språkbad är ju praktiskt taget desamma som för "normal" verksamhet.

Dessutom är det en uppgift som jag har märkt att allmänheten anser höra till SFP. Om det verkar vara så, så är det så, som det numera ofta använda Kekkonencitatet säger. Vidare är det ett mål som inte stöter bort nån del av den svenska befolkningen, i motsats till många andra liberala idéer som luftats.

Det är ett mål som kan drivas både på lokal- och på nationell nivå. På kommunal nivå utgör utbudet av språkbad en konkurrensfaktor när barnfamiljer väljer boningsort. Konkurrens är utvecklingens moder. PÅ nationell nivå kan man satsa på utbildning i språkbadspedagogik.

Argumenten mot språkbad har varit närmast finansiella. Eftersom grupperna har varit få har det lett till extra kostnader närmast på skolsidan, om de har lett till grupper som är mindre än genomsnittet. Det argumentet håller bara om utbudet av språkbadsdagis är litet. Om en tillräckligt stor del av barnen väljer språkbad försvinner alltså problemen. Öka utbudet så är allt frid och fröjd.

 Jag inser att alla föräldrar inte kommer att välja just svenskt språkbad. Många kommer att välja engelska eller varför inte ryska. Det ska vi unna dem. Om nån vill välja ryskt språkbad är det inte bort från det svenska.

Problemen kommer väl närmast att ligga i hur man ska få fram denna språkkunniga och samtidigt kompetenta personal. Är det OK att ge avkall på kompetensen för att få en god språkkunskap?

Mänskan har en stor utvecklingspotential. Det är dags att börja se dagis som något annat än en förvaringsplats för barn medan föräldrarna jobbar. Det är många som argumenterar för att dagis därutöver ger ett mervärde med bättre sociala färdigheter mm.  Det mervärdet kan ökas med hjälp av språkbad. 

…gjorde/gör jag idag - resultatet ses ikväll i OBS kl 20:25 på FST5. Lite pirrigt var det ju att sitta framför kamerorna iförd tv-smink. Men när diskussionen väl kom igång gick det av bara farten och kamerorna liksom försvann. Värre var det att när vi äntligen började komma till skott så var tiden slut

Så värst mycket fiffigt om tvåsspråkighet och det svenska språkets utsatta ställning i huvudstadsregionen blev det alltså inte.

Så är det ju också lite lustigt att just jag ska ta på mig rollen som värsta svenskhetstaliban. Borde jag börja kräva att alla flickor i svenska skolor ska ha på sig ett  huckle i nyckelpigsmönster och att man bugar sig mot svenska teatern en gång i timmen medan man sjunger modersmålets sång?

En rolig detalj var att jag insåg att jag faktiskt hade texten till modersmålets sång i kavajfickan - tydligen ända sedan partidagen i juni …. heheh … bra att ha lite självbevarelsedrift ändå.

Men nu kan man åtminstone säga:
-Been there, done that
-TV:stä tuttu

Det har igen skrivits en del om skol- och dagisspråk i höblän. Bland annat har Päivi Lipponen fått en “god idé”: Varför kan inte alla finsksspråkiga som vill lära sig god svenska gå i en svensk skola? Samtidigt är problemen med elevunderlag lösta.

Avsikten är säkert god men resultatet blir så fel så fel. Det största hotet mot de svenska skolorna är inte att elevunderlaget sviktar utan att de slutar vara svenska skolor. En mycket stor del av eleverna är tvåspråkiga. Allt det roliga tonåringarna gör på kvällarna verkar gå på finska. Faran är stor att finskan och “svinskan” smyger sig in i skolan också. Att i en sådan situation lägga lök på laxen genom att sätta finska språkbadselever i samma skola leder till katastrof - finskan börjar dominera helt.

Lösningen Lipponen söker heter språkbadsundervisning och ordnas i finska skolor. Det som däremot stämmer är att ett sådant språkbad inte är dyrare än vanlig skola.

I en situation med vacklande språkbruk är det viktigt att deklarera vilka regler som gäller: I vår svenska skola talar vi svenska - det är därför ni går i den. Ett hedervärt initiativ står direktionen i Helsinge skola (åk 7-9) för. De riktar sig med ett brev och 7 teser till elevernas föräldrar:

1. Jag är genuint intresserad av mina ungdomars skolframgång, jag hjälper till när det behövs och ger positiv respons när orsak finns.
2. Jag diskuterar (eller filosoferar) ofta med mina skolungdomar om olika fördelar med att aktivt använda svenskan.
3. Jag är medveten om skolans svenskspråkiga profil och stöder den så gott jag kan i olika praktiska sammanhang.
4. Jag uppmuntrar ungdomarna att läsa svenskspråkiga tidningar, tidskrifter och böcker. 
5. Jag ordnar roliga aktiviteter på svenska för familjen, även inom hemmet. 
6.Jag försöker själv vara konsekvent och språkligt korrekt när jag talar svenska med mina ungdomar.
7.Jag visar intresse för hur aktivt mina ungdomar talar svenska i skolan.

Ett tankeväckande och ganska tufft paket eller hur? Hur ofta har jag själv “ordnat roliga aktiviteter på svenska för familjen”? Man kan säkert diskutera de enskilda punkterna, men det viktigaste är ändå viljeyttringen: Vi anser att det det svenska språket är viktigt. En viktig insikt ligger också i att man vänder sig till föräldrarna istället för att gnälla på barnen. Att välja den svenska skolan är alltid ett aktivt val i huvudstadsregionen. Du har valt den skolan för dina barn? Bon - ge då det stöd som krävs!

Dubbel dimission i Helsinge - från högstadiet och från gymnasiet. Två döttrar passerar varsin milstolpe. Både styrkan och utmaningarna är tydliga. En fin stämning och en samhörighetskänsla som troligtvis sällan skådas i finskspråkiga sammanhang. Det känns fint att stämma in i "en blomstertid…".

Samtidigt är tvåspråkigheten eller vad man nu ska kalla det handgripligen närvarande, när en högstadiepojke tackar sin lärare:

Det var niinku aika vaikee juttu att vara vår lärare 

Det betvivlar jag inte alls…hur man ska framhäva det positiva - mervärdet- i det svenska för ungdomarna är nog en utmaning. Som en av talarna sa:

 

Ni hör till en elit, det är ett privilegium som inte är alla förunnat att ha det svenska språket också. 

Just så är det! Kanske tiden börjar vara mogen igen at säga det rakt ut: Vi är lite bättre.

 

Nåja, nu kan man lugna ner sig lite igen. Champanjen är urdrucken, kakorna uppätna och tom. den största delen av disken fixad. En liten varm glöd av pappastolthet dröjer kvar - fint klarade de sig bägge två! 

Tor Wik tar i Hbl (17.05) upp skrivningen om egna skolfastigheter för svenskspråkiga i SFP: s tvåspråkighetsprogram. ”Det är likaså viktigt att svensk- och finskspråkiga elevgrupper får sin undervisning i egna skolbyggnader för att trygga en stark svensk språkmiljö” – heter det i programmet. Som medlem i arbetsgruppen som beredde programmet är jag åtminstone medskyldig till den skrivningen.

 Svårigheterna i att formulera ett program för hela Svenskfinland – om något sådant alls existerar idag – är att förhållandena är så vitt skilda i olika områden. Något som är nyttigt i Närpes kan vara vidrigt i Vanda. Jag är den första att erkänna att jag inte vet någonting om skolvärden i Österbotten. Jag kan försöka berätta varifrån kravet på egna skolhus kommer och varför jag tror det är den rätta lösningen i min hemkommun.

 Här i Vanda är det långt mellan våra stolta rödgula vimplar. Vi svenskspråkiga är mera som ensamma vargar som ylar i natten. En del av majoritetsbefolkningen tycker att det borde vara skottpeng på oss, och osäkrar bums hagelbräckon när det blir tal om svensk service. Egentligen borde vi byta ut ordet svenskspråkiga mot tvåspråkiga, för det är närmare sanningen. En stor majoritet av skolbarnen i de svenska skolorna är starkt tvåspråkiga. Därför blir det inget ”naturligt och ömsesidigt språkbad” om vi blandar dessa tvåspråkiga elever med finskspråkiga. Som känt byter också en stor grupp tvåspråkiga till finska så fort det finns en finskspråkig inom hörhåll. Den vägen leder till en svag svenska och sämre kunskaper i läsämnen – något som vi kan se tecken på idag. 

På många håll i huvudstadsregionen finns det ett överskott av gamla skolbyggnader, samtidigt som skolor saknas i nybyggda områden. Därför är det frestande att slå ihop en svensk och en finsk skola med vikande elevunderlag för att hålla ekonomin på rät köl. Det är säkert möjligt att komma fram till fungerande lösningar med två skolor i samma fastighet och samanvändning av vissa utrymmen (matsal, gymnastiksal?) kombinerat med i övrigt separat verksamhet. Då bör dessa krav tas i beaktande redan i planeringsskedet. I en existerande fastighet är sådana arrangemang sällan möjliga. Jag ser betydligt hellre svensk dagvård och svensk skola i samma fastighet. Då skapas ett starkt svensk rum som möjliggör en god och rik svenska för våra barn.  

Nästan hälften av oss såkallade finlandssvenskar bor i miljöer där det finska majoritetsspråket är mycket starkt. Det är i dessa sankmarker vid ankdammens rand som vår framtid avgörs. Här finns också många som gärna skulle dika och låta dammen sakta krympa ihop. Det är inte fråga om separatism eller högfärd när jag och andra kräver enspråkigt svenska lösningar som stöder våra tvåspråkiga barns svenska. Skilda skolor för tvåspråkiga och finskspråkiga är ett måste om vi alls ska överleva. I områden med en stark svensk identitet är kanske andra lösningar möjliga.

(insändare Hbl 19.05) 

Muutamia teemoja on muita selvemmin tullut esille torikeskusteluissa Vantaalla (ja vähän muuallakin):

• Perintövero pois! "Lähettäkää Wallinille terveisiä että perintöveron pitää olla kynnyskysymys". Monet kertovat omista (joskus karvaista) kokemuksista perintöverosta. Minä kerron omista kokemuksista kesämökistä ja vaimon appiukon perinnöstä. Aivan tavallisia ihmisiä tämä vero kolhii!
• Sipoon kysymys. Monet tietävät että RKP on ollut johdonmukainen tässä kysymyksessä.
• Kielikylpy. "Tehän äänestitte kielikylvyn lakkauttamista vastaan" - kyllä vain. "Miten Vantaalaiset pätevöityvät virkoihin joissa on kielivaatimuksia?" Niinpä, kuin suoraan vaaliohjelmastani … Pieni valtionosuus-lisä kielikylvyille päiväkodeissa ja kouluissa, niin vastustajien argumentit häviävät. Kielikylpyhän ei sinänsä ole kalliimpi, mutta usein pienemmät ryhmäkoot nostavat kustannuksia. Jos  valtiolta saadaan pieni kädenojennus niin kannattaa kohta kaikki päiväkodit muuttaa kielikylvyiksi … mahtava sijoitus valtiolta!
• Pitääkö Helsinki ja Vantaa yhdistää? Ei, ei ja jälleen ei! Hetken mietinnän jälkeen ihmiset ovat yleensä samaa mieltä. Aivan käytännölliset ongelmat tulevat kuitenkin myös mieleen. Miten päivähoito rajan toisella puolella, työpaikan lähistöllä? Entä koulunkäynti? Ja ne kalliimmat bussiliput! Lupaan ja vannon, että nämä pannaan kuntoon joka tapauksessa, ilman kuntaliitoksia. Kun puhun päättäjien etäisyydesta kuntalaisiin ja kasvavasta byrokratiasta nyökytykset yleensä alkavat.

Muutamista asioista puhutaan kumman vähän, esimerkiksi ympäristökysymyksistä. Ehkä näistä asioista mennään puhumaan niiden vieressä seisovien vihreäliivisten ehdokkaiden kanssa? Myöskään ydinvoima tai NATO ei juuri nouse esille. Yksi mies kyllä kyseli Nato-kantaa. Kun vastasin KYLLÄ hän vastasi: "Siinä reilu vastaus, muut vain sanovat että ei ole ajankohtaista, mutta minä epäilen että he kyllä itse asiassa ovat nato-myönteisiä, mutta eivät uskalla kerttoa sitä mielipidemittausten takia".

Nyt seuraa sunnuntaina toritauko … ettei raitisilmamyrkytys yllättäisi. 

Hatunnosto puhemies Lipposelle hänen kannaotostaan ruotsinkielen opetuksen puolesta. On ymmärrettävää että ruotsinkieli ei paljon kiinnosta, kun opetus yleensä aloitetaan 7:lla. Kokemuksen mukaan tämä on ikä jollloin kaikki  "sex-drugs-rock&roll" linjalta poikkeavat aiheet saavat EVVK-vastaanoton.

Lipposen mukaan pitäisi siis aloitta opinnot aikaisemmin - A2-kielenä 5:lla. No tämähän on kuin suoraan vaaliohjelmastani. Pahus. En tiennytkään olevan niin demari

 

Sanoi eräs demari - aika hyvin sanottu. Harva nimittäin ajattelee miten paljon valitsee pois jos ei opettele ruotsia - mm. suuren liudan erilaisia virkoja. Itse asiassa jos tarkemmin ajattelee pitäisi kaksikielisena hiljaa hykerrellen seurata miten valtaväestön ruotsinkielentaito rapautuu - parhaat virat on tämän jälkeen varattu kielitaitoiselle vähemmistölle.

Jos Kokkareiden korvasivulla avoimesta paltasta voi jotakin päätellä ruotsinkielen asema Suomessa on polttavin vaalikysymys. Tämähän on hienoa, RKP:n murskavoitto on taattu!

Näittää siltä että pieni aktivistijoukko käyttää paljon aikaa vihan lietsomiseksi ruotsinkielisiä ja ennen kaikkea vihattua pakkoruotsia vastaan. Uskon että tämän ryhmän argumentointi uppoa ehkä 10-20% kansalaisista. Mitä räikeämpiä ylilöyntejä aktivistit tekevät sitä enemmän kahden vaiheilla olevat 50% kansasta kallistuvat  tukemaan ruotsinkieltä. Lisää voimaa teille aktivistit - olette parhaita todisteita siitä että RKP tarvitaan.

No niin, nyt kun käytin sanaa “pakkoruotsi” blogissani on odotettavissa inho-kommentien tulva. No sen takia kommenttikanava on auki

Huono puoli näissä hurrintappajissa on että avoin keskustelupalsta käytännössä tukkeutuu niiltä jotka haluaisivat keskustella jostakin muusta kuin pakkoruotsista.

Läsvärd ledare i DN idag. Svenskan är inte mera självklar. Med alla invandrare talas det alla möjliga språk i skolan - vilket har lett till ett försök att förbjuda andra språk på rasten i en skola.

 

den som kan uttrycka sig på flera språk har ett övertag som kan användas för att förtrycka.

Kanske ett något rikssvenskt sätt att se på saken? Om inte alla kan språket så är det förtryck och orättvisa … bäst att förbjuda det så alla är lika! Men visst låter det ju bakvänt eller hur? Som om de finskspråkiga skulle bli förtryckta av de ryska- eller somali-talande ungdomarna på skolgården? Vi har ju skolor med hälften av barnen med invandrarbakgrund vi också. Hos oss är det kanske ett mera lokalt tillstånd, invandrarna är ju trots allt relativt få.

 

Den gamla sanningen är att det inte är ett problem om man kan något, bara om man inte kan något - flere språk i detta fall. 

Samtidigt ligger det något obehagligt bekant i tankegången - det låter precis som lånat av finskhetsförbundet: "Svenskan var förtryckets språk , det språk som överklassen använde för att skilja sig från pöbeln , dess medel för förtryck."

Att försöka bli av med svenskan nu, med den allt mer tilltagande gränsöverskridande ekonomiska aktiviteten är rena rama dumheten. 

Kanske vi ändå är bättre rustade att klara av flere språk här i Finland utan att råka ut för panik - just på grund av svenskan? 

Kanadalaisen tuoreen tutkimuksen mukaan kaksikielisyys viivästyttää dementiaa jopa neljällä vuodella. Minulla on siis vielä toivoa … jonkin aikaa.

Nyt siis pakkoruotsi kunniaan jo säästösyistä! Ajatelkaa millaisia summia valtio säästäisi vuositasolla jos kaikki vanhukset olisivatkin kaksikielisiä. Jos kielitaito on päässyt rapistumaan niin verestyskurssi ja kielikylpymatka närpiöön on suorastaan kansalaisvelvollisuus

Kielipoliisi - har vänligen skickat ett e-mail med några saftiga skyltar från Vanda, tack Kauko. Ska ta upp saken efter nyår.

Jag kan ju vara glad åt att det åtminstone inte står "Stängt Stormbom" 

Den känslan får man åtminstone när man läser stadsstyrelsens svar på SFP:s fullmäktigegrupps initiativ om att Vanda borde ha en språkstrategi.

Kontentan är "Vanda följer språklagen" och eftersom alla ansvarar för att lagen följs behövs ingen språkstrategi. Som alla vet betyder det när alla ansvarar för något på klarspråk att ingen ansvarar för det. Tillräckliga språkkunskaper  hos personalen garanteras så att språkkunskaperna tas i beaktan vid rekryteringen …. vilken potatismos …. ge oss språktillägg ens!

Några "roliga" plock ur texten:

Nuorisopalveluilla on kolme nuorisotyöntekijää, jotka toimivat ruotsinkielisen nuorison kanssa Länsimäen, Hakunilan ja Pähkinärinteen nuorisotiloissa. Heistä yksi on kokoaikainen ruotsinkielinen erityisnuorisotyöntekijä, joka toimii laajemminkin ruotsinkielisen nuorison kanssa.

 Javisst, det finns alltså ungdomsledare som kan svenska och kommer det till äventyrs en svensk ungdom emot så talar de säkert gärna svenska. Men de hör alltså till den finskspråkiga organisationen och ordnar vad jag ver ingen speciellt aktivitet på svenska. Specialungdomsledaren ska arbeta med svenska ungdomar hälften av tiden. Den tjänsten har varit obesatt ganska länge redan.

Lisäksi kulttuuripalvelut julkaisee Kulturkarusellen -nimistä tapahtumaesitettä, jonka levikki on 2 500.

Visst gör de det - med pengar från kulturfonden - det lär inte komma mera. 

Lika "roliga" inslag är det fullt av  

En sak som vekligen är bra är att vi har en Svensk kommitté - som ska se till den service som vi svenskspråkiga får. 

Ibland undrar jag hur man ska orka med allt dethär …. Nä nu är det nog dags för "gnällspiken" att gå och dra något gammalt över sig.

Olen jo kuullut joitakin huumorin puolelle meneviä kommentteja mainoskampanjasta Suomalainen Kansanpuolue. Paras taisi olla: "Suomalainen Kansan Puolue, eikö se ole se SKP?" Hyvä jos kampanja hauskuttaa - miksi politiikan pitäisi olla aina haudanvakavaa? No jos Kokoomus voi olla työläisten puolue niin kyllä mekin voimme olla Suomalainen kansan puolue. Varmaankin molemmat lauseet pysäyttävät koska niissä on vinha perä. Kokoomus haluaa edistää työn tekemistä ja RKP on suomalainen koko kansan puolue.

Puhhenjohtajan sanoin:

Rkp on nykyään ainoa suomalainen kansanpuolue, jolla oikeasti on ovet avoinna kaikille, oli tausta sitten työntekijä, työnantaja, maanviljelijä, yrittäjä, tai jokin muu. Rkp on myös ainoa jäljellä oleva poliittisesti liberaali puolue (ainakin eduskuntapuolueiden joukossa). Rkp on ollut keskellä poliittista karttaa jo 100 vuotta, eikä puolue koskaan ole ollut  pelkkä kielipuolue, vaan myös kansallista vastuuta kantava puolue.

Toki aihetta kritiikkiin on myös. Vaalien lähestymisen voi todeta siitä että RKP alkaa tuottaa suomenkielistä materiaalia, jo muut puolueet puhuvat miten hyvin he ajavat ruotsinkielisten ja kaksikielisten asiaa.

Kaksikielisyysohjelmaa on kritisoitu rasistiseksi koska siinä vaaditaan erillisiä kouluja ruotsinkielisille ja suomenkielisille- Mea Culpa - minun vikani. Tätä koskeva kohtaa ohjelmassa olisi pitänyt muotoilla paremmin. Valmistelevan työryhmän jäsenenä ajoin tätä asiaa voimakkaasti. Taustalla ei todellakaan ole mitään rasistisia ajatuksia - kaksikielisenä pidän sekä suomen kieltä että kulttuuria aivan samanarvoisena kuin ruotsinkielistäkin.

Ei -taustalla on syvä huoli lasten ruotsinkielen osaamisesta. Varsinkin pääkaupunkiseudulla suomenkieli tulee väkisin ovista ja ikkunoista. Myös perheessä puhutaan usein sekä suomea ja ruotsia, tai ruotsia ja jotakin muuta kieltä. Näissä olosuhteissa tarvitaan edes yksi ympäristö jossa ruotsinkielen käyttö on luonnollista. Tämä tapahtuu parhaiten jos ruotsinkieliset ja suomekieliset koulut pidetään erillään.

Olen meillä Vantaallakin jo useamman kerran kuullut kuinka on keksitty hyvä "säästöidea" jolla voidaan luopua yhdestä kiinteistöstä jos suomen- ja ruotsin-kieliset koulut yhdistetään.  Samalla kuitenkin myö s menetetään jotakin jota on vaikea rahassa mitata.

Mycket rabalder om Spotlights reportage om ungdomsarbetet i de “södra förstäderna”. Såhär lite norrifrån sett tänker man när man ser på utbudet: Wov - flere ungdomsgårdar, tänk om vi i Vanda hade en svensk ungdomsgård. Nu lär anslagen för en ungdomsgård ha “försvunnit” igen från stadens ekonomiplan, trots all blod svett och tårar som har gått åt för att få en.

Men man måste ju komma ihåg att de flesta barnen är tvåspråkiga också - de går till det mesta innestället där det händer saker - oberoende av språk. Därför räcker det inte med att det talas svenska nånstans. Det måste finnas attraktiv verksamhet också.

När det talas om problem med en liten svensk enhet som ett sidospår i en stor finsk organisation hoppar en gammal tanke fram igen: Varför inte ha all svensk service under samma tak, över kommungränserna i hela huvudstadregionen. Då är den svenska servicen huvudsaken! Med 60-tusen svenskar här ska det minsann finnas underlag för ordentlig verksamhet.

Hufvudtadsbladetin lukijamäärä on nousussa kolmatta vuotta KMT-tutkimuksen mukaan. Erikoisen ilahduttavaa on suomenkielisten lukijoiden määrän nousu - nyt 34% lukijoista. Muiden ruotsinkielisten lehtien lukijamäärät pysyvät kutakuinkin ennallaan tai kasvavat. Suuret suomenkieliset lehdet taas pakittavat. Tästä voi mielestäni vetää johtopäätöksen että ruotsinkielellä koetaan olevan lisäarvoa!

Samaa ei voi sanoa Vantaalla. Olin pudota tuoliltani kun kuulin että ruotsin kielikylpy aiotiin erän koulun yläluokilla kuitata järjestämällä englanninkielen opetus ruotsiksi …. TÄMÄ SIIS EI OLE VITSI.  Tästä syntyi niin suuri älämölö että kylpy laajennettiin voikan ja yhteiskuntaopin tunneille. Näin siis meillä vastataan lissäntyneeseen kiinnostukseen ruotsin kielikylpyyn. Tosin tasapuolisuuden nimissä ollaan nihkeitä kaikelle "ekstra"-kieliopetukselle. Myös englanninkielisiä 1. luokkia järjestettiin Kaivokselaan kuleman mukaan vain yksi  vaikka pisterajat ylittäviä oppilaita olisi rittänyt kahdelle.

Vantaalle halutaan vetovoimaa ja "hyviä veronmaksajia". Kielikylpyjen rajoittaminen/lakkauttaminen on valitettavasti väärä tapa lisätä kaupungin vetovoimaa. Vähitellen toivoisin ettei enää tarvitsisi kirjoittaa negatiivisia juttuja Vantaasta. Kaupungilla on kaikki edellytykset menestykseen tulevaisuudessa - hyvät liikenneyhteydet, vireä elinkeinoelämä ja kohtuulliset asumiskustannukset. Kun tästä säätöukaasi-ajasta vielä pääsisi yli….

Fick till slut tag på Siv Sandbergs rapport från Ankesmedjan i Tallinn - funkar betydligt bättre med om man har två n i Tallinn i adressen….

Vid en första läsning verkar tankesmedjans rekommendationer mycket förnuftiga. Arrangörerna är att lyckönska till ett gott resultat- Jag kan bara hoppas att denhär sortens Ankesmedja blir en regelbundet återkommande företeelse. För att börja nånstans tänkte jag titta på vad rapporten har att säga om skolan:

1. Satsa på höjd kvalitet i skolan.
2. Satsa på språkbadsundervisningen och särskilda språkskolor för finskspråkiga familjer som vill ge sina barn svensk undervisning.
3. Ta vara på de svenskregistrerade elever som går i finskt gymnasium.
4. Höja kvaliteten på de läromedel som används i den finlandssvenska skolan.

Såhär sett från Vandaperspektiv ter sig 1. föga överraskande men ganska svår … som allt annat tarvas det pengar, som inte finns. Som det konstateras i rapporten finns det fler invandrare än svenskatalande i Vanda. Vi får minsann höra det ganska ofta, ibland tillsammans med frasen: "Eikö teille mikään riitä?". Visst finns det kreativa saker vi kan göra för att förbättra kvaliteten på undervisningen. Nätinlärningsverktyg använda i samarbete med grannkommunerna har nämnts.  Vidare är möjligheterna till specialundervisning för "diagnosbarnen" betydligt mer begränsade än i större finskspråkiga enheter. Men framför allt - se till att få svensk lärarundervinsing till Nyland för att vi äntligen skulle få tillräckligt med behöriga lärare hit.

Om språkbadet - punkt 2 - kan jag inte annat säga än: "Been there ,done that". Jag och SFP i Vanda har med näbbar och klor försvarat språkbadet. Problemet är att svenskt språkbad inte av alla uppfattas som "vårt bord". Det handlar ju om undervisning för finskspråkiga. Den här saken borde rimligtvis marknadsföras åt finskspråkiga beslutsfattare. Är det inte ytterligare ett exempel på finlandssvenskt navelskåderi att rapporten inte finns på finska och förs fram i finska media? Särskillda språkskolor för finskspråkiga är en fin tanke, men jag tror att ytterligare engelska, ryska , franska, [fyll i din egen preferens] skolor kommer att vara mer aktuella.

Svenskregistrerade elever i finska gymnasier tror jag inte det finns speciellt många här. Svenska gymnasier finns det gott om i huvudstadsregionen. En annan femma  är de som från början valt att gå i finsk skola. De är nog "förlorade" betydligt före de kommer i gymnasieålder.

De svenska läremedlen har diskuterats ganska flitigt redan, men kreativa lösningar, kanske med nätbaserade verktyg är mer än välkomna.

Uudet "lännen nopein" varusteeni - kännykkä nahkakotelossa molemmilla puolilla aiheutti hilpeyttä töissä. Ei paljon auttanut selitellä että toinen on työkännykkä ja toinen yksityiskännykkä. Toinen selitys sai paljon enemmän kannatusta: "Toiseen puhutaan tietenkin suomea ja toiseen ruåtsia".

Kaikkein huvittavinta tässä selityksessä on tietenkin se että se pitää melko hyvin paikkansa. Yksityiskänykkään puhutaan paljon enemmän ruotsia ja työkännykkään suomea - ja sitä kolmatta kotimaista -bad english.

Seuraavaksi keskustelu tietenkin ajautui siihen mitä tapahtuu jos jompaan kumpaan kännykkään soittaa vääräkielinen. Todennäköinen reaktio on suomalaisen selkärankareaktio :"Doo yuu speek englis".