Vad är det för fåneri dethär med mediaavgift? En avgift som alla måste betala för att de bor i Finland borde väl kallas skatt? Att vidhålla någonslags större oberoende från statsmakten (som via sina mellanhänder ändå i praktiken slår fast avgiftens storlek) är rent ut sagt löjligt. Den enda fördelen med att avgiften är skilld från statens budjet är kanske att man undgår de sparkrav som annars automatisk kommer varje år i samband med budjeteringen. Då blir det säkert populärt att ta upp nedskärning av YLE:s utgifter som alternativ till andra sparåtgärder eller behjärtansvärda utgifter.

Det orättvisa med förslaget är att man inte kan välja bort den. Inte fast man är en ensamstående folkpensionär utan radio eller TV. Skulle finansieringen tas direkt ur statsbudgeten skulle folkpensionären få sin TV gratis medan tex. jag skulle betala mångdubbelt mer än den 175€ som nu föreslås - det bjuder jag på!

Det är naturligtvis ett steg framåt att TV-inspektörer inte längre behövs. Däremot kan det bli extra utryckningar för kronofogden som ska driva in obetalda medieavgifter av studernade och pensionärer. Ett steg till som skulle ha minskat byrokratin ännu mer skulle ha varit skattefinansiering. Vi har redan ett färdigt system för att betala (och driva in) skatt.

“Beslutsfattandet flyttas uppåt inom orgnaisationen tills den når en nivå där man inte förstår konsekvenserna”
Livet i en matris-organisation:
Till företagslivet hör att göra en hel del prioriseringsbeslut. När man med ändliga resurser ska försöka göra ett så gott resultat som möjligt måste man välja. Till exempel måsta man välja mellan olika produktutvecklingsprojekt och olika marknadsföringssatsningar.
I en stor konsern består verksamheten av olika business-segment som till sin natur kan vara rätt olika.
Låt oss tänka på priorisering av produktutvecklingsprojekt. Ledaren av varje enskillt business-segment är väl insatt i sin egen del av företagets verksamhet och ser hur det olika projektförslagen påverkar det. Eftersom de flesta av förslagen ser profitabla ut är det lätt för honom att förorda de flesta av dem. Det är svårt för honom att till de egna motivera varför han inte vill förspråka dem om de inte har direkta fel, är mot strategin eller är olönsamma. Eftersom den slutliga prioriseringen görs på ledningsgruppnivå - man vill ju ha det optimala resultatet för HELA firman - har han inte en egen produktutvecklingbudjet.
Till ledninggruppen kommer sedan dussinet segmentägare och presenterar tio förslag var. Eftersom antalet förslag är över hundra kan man inte sätta sig in i dem , än mindre förstå hur det inverkar på företaget.. Det slutgiltiga prioriseringarna görs då på irrationella grunder, exempelsvis så att den mest vältaliga ledaren pratar till sig en oproportionellt stor budjet.
Slutresultatet är att trots de goda föresatserna en katastrof för företaget. Vissa för en enskillt segment totalt oundgängliga projekt ratas. Samtidigt kan en vältalig ledare få igenom “nice to have” projekt.
Besluten har alltså nått en nivå där man inte mera ser deras konsekvenser. Det är egentligen ingen som gör besluten.
Betydligt bättre skulle det vara om var och en av segmetledarna skulle ha sin egen produktutvecklingsbudjet inom vars ramar han själv kan priorisera projekten. Utöver dessa fasta budjeter kan det sedan finnas en för hela företaget gemensam budjet som prioriseras i ledningsgruppen. Varje segment ledare kan där presetera ett projekt som inte blivit finansierat inom den egna budjeten.

Enligt valresultaten på TEK:s hemsida har jag blivit invald i Teknikens Akademikerförbunds fullmäktige som andra av fyra i TFIF:s valkrets med 96 röster. Jag tackar för förtroendet! Det är en ganska stor (och varm) känsla man får av att 96 svenskskpråkiga DI:n anser att jag är bäst skickad att bevaka deras intressen.
Som ny i dessa kretsar måste jag erkänna att mina kunskaper i fullmäktiges arbete är ganska skrala. Jag kan lova bara att ta uppdraget på allvar och att använda mig av den erfarenhet som 24 år i branschen har gett mig.

När jag berättade om resultatet på jobbet fick jag förutom de sedvanliga gratulationerna också frågan:"Vad är det för konstig sjukdom som driver dig och vissa andra mänskor att ställa upp på alla möjliga förtroendeuppdrag?" Dags att ta sig en funderare och rota lite i de dammigare skrymslena av hjärnkontoret. Varför håller jag egentligen på med alla dessa aktiviteter som äter upp all fritid?

Den främsta bevekelsegrunden är nog någon sorts samhällsansvar. Jag har fått mycket av samhället, det är dags att ge tillbaka litet också.Det är kryddat med en nypa ilska över den inställning som ganska många har idag: Visst måste ju nån fatta besluten och bevaka våra intressen, bara det är NÅN ANNAN som gör det. Ändå har de mage att gorma om ersättningarna som förtroendevalda får, som idag i Vantaan Sanomat där en insändarskribent ondgör sig över den 900% "löneförhöjning" som bland andra stadsstyrelseordföranden i Vanda ska få. Varsågod bara att försöka få den posten, och räkna ut vad timlönen blir om det känns så lockande. Lite respekt tack. Det är så att den lilla röda djäveln på högra axeln lyckas driva bort ängeln som sitter på vänstra axeln - ni vet , sådär som i Kalle Anka.

En annan bakgrundsfaktor är utan tvivel att jag har mer tid till mitt förfogande nu när barnen är stora och inte behöver markservice på samma sätt. Allraminsta bebisen (Annika) fyller snart 17 =8^O

Så kanske jag har en lämplig läggning. Saker framskrider vanligen i sakta mak på såna här förtroendeposter. Kankse det tar 4 år eller mera innan man kommer till skott. Alla är inte utrustade med tillräckligt lång stubin för sånt. Jag har sett både en och annan som ivrigt tagit sig an ett uppdrag för att förbannad sluta efter 1/2 år och en panna som stångats blodig.

Men framför allt - visst är det en fin känsla när något man jobbat länge för äntligen förverkligas.

Så visst, diagnosen är nog entydig, ett hopplöst fall! Kanske det går om med lite litium. Om inte finns det ju alltid det madrasserade rummet

Röstningstiden för HOK-Elanto valet går ut idag - få se hur det går för kandidat 320. Samtidigt har röstningen börjat i valet till Teknikens Akademikerförbunds (TEK:s) fullmäktige. Här står er “favoritkandidat” till förfogande med numret 906….

Karn och åsikterna är desamma , bara numren byts ut

Så ni som har rösträtt och tycker att en “helt vanlig karl i sina bästa år” kan vara ett bra val så varför inte.

Kvalitet i utbildningen istället för kvantitet är något som jag konsistent har talat för genom åren. Resurserna inom den tekniska utbildningen måste motsvara elevmängden. En utbildningsvolym som överskrider antalet ungdomar per årskull med förutsättningar att klara sig är inte till nåns fördel.

DI:n är inte längre några privilegierade “herrar” som får en sån ersättning för sitt arbete att de får lov att ta några extra stötar som gratis övertid och arbetsresor utan ersättning (jo, det problemet har korrigerats bara delvis).

Det är egentligen ganska konstigt, samtidigt som industrin klagar på att det inte finns kvalificerad arbetskraft har det råd att ställa horribla krav. “Är du redo att på kort varsel flytta till Korea på 2-3 år om det skulle behövas? Nähä, då kanske du borde börja se dig om efter en annan arbetsplats.” (verklig händelse i bekantskapskretsen). Det är som om ingen prestation skulle vara riktigt tillräckligt bra numera. Nå kanske verkligheten kommer ikapp snart med pensionsvågen och arbetskraftsbristen.

Så i Sverige enligt Computer Sveden. I Finland tackar statsministern och tar emot när Bill Gates idkar “välgörenhet”. Ett paket tjänster för skolbruk, kompletterat med lite smicker om hur högtutvecklat Finland är  inom IT  - det biter alltid  på  våra politiker. Alla har förstår inte varit lika glada (läs COSS kommentar). McSoft har en tendens att  göra system som kräver att de används via deras operativsystem och nätbrowser - ofta dessutom så ogenomskinligt att det blir problem när nästa version ska tas  i bruk. Med hjälp av denna “trojanska häst” binder man alltså skolvärlden till McSoft - världen.

Det hör inte till god sed att “skåda giviger häst i munnen”, men i dethär fallet kanske det skulle löna sig. Utvecklingen är våldsamt snabbt just nu inom it-lösningar för skolbruk. Det är inte skäl att binda sig till (i praktiken) en enda leverantör.

 

God jul till alla läsare. De som vill hålla kvar julfiilisen ska inte läsa vidare, det blev något av en dystopi…

Som jag skrev tidigare finns det en hel del miljonärer i Kina. Jag tog också upp den nya insikten att en mänska kan leva ett helt år på den mängd vete som går åt för att producera en biltank bioetanol. Hur hänger de ihop? HBL tar idag i ledaren upp hur matpriserna håller på att stiga. De rika kineserna vill också äta gris precis som rika västerlänningar. Det krävs 3 kg foder för att åstadkomma 1kg griskött.

 

Mat är alltså energi och till en viss grad utbytbar mot andra energiformer som olja. Efterfrågan på bienergi driver upp matpriserna. Vår energidiskussion har hittils utgått från att det gäller närmast att göra små livsstilsjusteringar - byta till en mindre bil och energisparlampor. Bah, småpotatis säger jag! Förändringarna kanske kommer betydligt lägre i Maslows behovshierarki. Hurudan mat kommer du och dina barn att ha råd med?

Vi utgår ju ifrån att eventuell matbrist bara gäller fattiga i uländer, vi har råd att konsumera hur vi vill. Det behöver inte vara så. Det finns miljoner rika asiater som tävlar om samma mat som vi. Ponera att:

• Vetepriset tiofaldigas i takt med bensinpriset - de är ju som sagt kopplade marknader. Bensinen ligger på 10€/l och vetefranskan kostar 6€
• Grisköttet ligger på 30€/kg för att inte tala om oxinnerfilén som kostar 200€/kg - ingenting för dem som lever på socialbidrag alltså.

Vad annat händer det? Jo:

• Det går inte att pendla med bil till jobbet 50 km/sida mera. Tom med en ekonomiskt bil som drar 5l/100km blir det omöjligt.
• De småhus inom 50 km håll från bostadscenter som idag är så populära bland barnfamiljer blir värdelösa om de inte ligger vid en järnväg.
• Istället för oljeshejker har vi inhemska odlarbaroner och torvmoguler.
• Odlingsjorden är ofattbart dyr - den sorten produceras det inte mera av som känt.
• Istället för importrestriktioner inför EU exportförbud på livsmedel för att hålla priserna rimliga - köttsmugglingen ersätter narkotikan som förbrytarnas viktigaste pengakälla.
• Alla slutar klaga på att befolkningen minskar och glömmer allt tal om konkurrenskraft och arbetsrelaterad immigration. Tack och lov för låga födelsetal, vi kan inte mata flere….

Ingen orkar mera tala om global uppvärmning och sånt tjafs, men vad ska vi äta idag?

Så vill du klara dig? Köp jord och bli jordbrukare.

Som vi redan sett med bensinpriset behöver bristen inte vara särskillt stor för att driva upp marknadspriset i skyarna. Dessa "fantasipriser" som jag räknade upp kan vara verklighet fortare än du tror. 

Nå god jul ändå, och njut av skinkan, vem vet hur länge den finns på menyn?

Gott om FST5- skriverier idag i höblän, både intervju med styrelsordförande Olkinuora och en initerad insändar-analys om public service av Axel Rappe. Igår skrev dessutom Kenneth Myntti  en ledare i Vbl om framtidsalternativen för FST5
Tidigare i veckan fick vi till livs statistik om hur finlandssvenskarna ser på FST5. Det gav upphov till en del funderingar om hur jag själv tittar på TV. Jo, jag är nog ganska vanlig också i dethär fallet, det blir väl 3-4 gånger per vecka, mest nyheterna. En ganska typisk mängd för en 46-åring med andra ord.

Jag bor i ett kabelhushålll, och har möjlighet att se en hel massa olika kanaler. Egentligen blir det inte av att se så värst mycket public service-TV på finska heller. Antagligen lika mycket 3-4 ggr per vecka, också det nyheter. Sen ett par amerikanska serier på MTV3 eller nelonen, ibland en film på nån av köpkanalerna, kryddat men något historiedokument på Viasat history. Thats it folks. De rikssvenska kanalerna har jag inte riktigt hittat trots att jag kan se dem.

Situationen är idag helt annan än i min ungdom när man hade 2-3 kanaler att välja på. Det var bara att nöja sig med vad YLE eller MTV bjöd på. Nu tror jag det högsta kanalnumret i digiboksen är 168 - visserligen inte alla tillgängliga. Dessutom konkurrerar nätet om min medietid, en del bloggar och en hel del nättidningar (Dagens Nyheter,Hesarin,Finacial Times, Dagens Näringsliv,Dagens Industri, mfl). För att inte tala om alla klassiska “blaskor” som väller in genom postluckan. HBL och Kauppalehti avverkas på morgonen. Financial Times läser jag med stort nöje när tillfälle ges, men hittils har jag lyckats motstå frestelsen att prenumerera. FT avviker från mängden av “copy and paste”-blaskor med högklassigt självproducerat innehåll av hög kvalitet (nu ska ni se att den stryker med precis som Presso när jag började rosa den).

Poängen är att det krävs ganska rafflande innehåll för att locka till sig tittare. Tillgången till media är inte begränsat som förr, det är mycket billigt att sätta upp tex en nättidning eller visa upp sina videon på nätet. I min enfald trodde jag att hela idén med digitaliseringen (när man skalat bort glasyren av “interaktiva tjänster” som aldrig materialiserade sig) var att göra sändningstekniken billigare så att man kunde satsa mera på innehållsproduktion än förut.

På sätt och vis har de som säger att själva kanalen inte är så viktig rätt. Inom några få år kommer hela kanalkonceptet att vara föråldrat och det är det enskillda programmet som är viktigt. Hur många kanaler finns det på internet? Just det…

Då ser vi på TV över nätet - IPTV - och väljer antagligen de program vi vill se på genom att klicka på dem i långa menyer, precis när vi vill. I själva verket är ju en inspelande digibox med en bra kanalguide redan nu ganska nära den upplevelsen. Klicka i guiden på några program du vill se och boxen spelar in dem. Titta sen när du vill. Enda skillnaden blir väl att du idag måste bestämma dig att se på nåt i förväg. I framtiden bestämmer du efteråt. Kanske de viktigaste inkörsportarna till program blir portaler där tittarna bedömmer olika program - typ veckans/dagens mest sedda program?

Innehållsproduktionen behöver alltså mer pengar än förut, inte mindre. Medieskval är hela världen full av idag. Men initierad analys får man aldrig för mycket av.

..att fela är mänskligt. Det är en viktig princip att komma ihåg när man planerar all mänsklig verksamhet, något som man tydligen glömt bort i Nokia stads avloppsverk.

 

Faktumet att det GÅR att göra ett så fatalt misstag som att glömma öppen en ventil som förbinder avloppsvattensystemet med stans dricksvattensnät säger mer om bristande processer än om något annat. Ventilen borde inte ha funnits alls. Vidare borde det ha funnits riskanalys-processer som förhindrar att en sån ventil finns.

Jag har tyckt synd om stackarn som öppnade ventilen (eller glömde stänga den). Han måste må ganska dåligt. Tänk att cirka 15-tusen mänskor insjuknat pga ett misstag som han gjort. Dessutom alla beskyllningar och polisundersökning.

Vad saknas då: 

1. Varje kritisk verksamhet borde granskas genom riskanalys (FMEA). En sån fatal blunder som denna ventil skulle ha hamnat högt på risklistan eftersom:

• Den används ofta, alltså kan fel ske ofta -maxpoäng för det
• Felet är svårt att upptäcka - nu tog det ju bevisligen flere dagar, och det var kunderna som upptäckte det - maxpoäng för det
• Felet är allvarligt, tom. i klassen "loss of life" - maxpoäng här också!

Totalrisken är produkten av dessa poängtal. Skulle en analys ha gjorts i avloppsverket skulle risken säkert ha uppdagats.

2. Vad händer när kunderna ringer och klagar på lukt- och färgproblem i dricksvattnet? Om det finns en färdigt uttänkt process som tar anmälan på allvar skulle felet ha uppdagats snabbare. Nu blev det mera normala mänskliga reaktioner som "det ä nog OK".

3. Finns det ingen automatisk felkontroll? Är det omöjligt att testa dricksvattnet varje dag?

****** 

Det är också mänskligt att leta efter syndabockar när katastrofen är ett faktum. Nu går man synbarligen igenom landets vattenverk för att se om motsvarande konstruktioner finns annanstädes. Bra så, men viktigare skulle det vara att se över processerna - hur hittar vi ANDRA potentiellt fatala missar INNAN det sker en katastrof?

Man ska nämligen inte lita på att mänskor är felfria -det är de inte. Istället ska man helst göra felen fysiskt omöjliga. Det kallas också för errorproofing (Poka-Yoke från japanska bilfabriker där metoden infördes).

Många skäller på industrin och dess effektivitetskrav. Sluta skälla och ta lärdom istället där det är motiverat. För det är mänskligt att fela! 

…till lär Radio extrem -X3M- ligga till. Rundradion hänvisar till att TV-licens betalarna har minskat med ca 50-tusen på ett år vilket gnagt ett hål i plånboken. Jaha. Först såldes digitaliseringen av TV:n med att det skulle öppna alldeles förträffliga nya serviceformer. Få var de saker en digi-TV inte skulle klara av - allt från nätsurfande till uppköp lekande lätt från din soffa. Vi vet hur det gick med det.

Den bakre försvarslinjen som digitaliserarna föll tillbaka till var att digiTV-tekniken var nödvändigt för att spara på utgifterna- en kalkyl som antagligen inte tog med konsumenternas extra utgifter i form av boxar och nya TV:n. Tydligen har har man nu lyckats med konsstycket att skära ner tittarna mer än utgifterna. Inte så konstigt när var och varannan fortfarande har svårigheter att förstå vilken fjärris man gör vad med. Och dessutom har det totalt ohemula kravet att få se textade program där bilden inte hakar upp sig och är försett med ljud hela tiden, inte bara ibland….

För er som vill protestera mot nedläggningen av X3M finns det en flere nätadresser:

En finns på en rikssvensk portal.Undeteckna den nätadressen mot X3M-nedläggningen här.
Det finns en adress också  på www. adressit.com. Underteckna den adressen här.

Till riksdagsvalskampanjen beställde jag reklampennor och plojknappar. Nu tycker firmorna som jag anlitade att det är på sin plats att skicka marknadsföringsmaterial till mig nu och då. Det mesta är helt fiffiga saker - olika typers pennor mm. Men ibland får man sig nog ett gott skratt av dessa fåniga manicker. I tokigaste ändan är mackapären till vänster som damp in häromdagen. En laserpointer kan ju vara bra att ha. Men utrustad med grejen till vänster försedd med en extra lampa på svanhals förlorar även den mest trovärdige konsulten all trovärdighet =8-O

Business week listaa 60 “Design-schoolia” artikkelissaan “the Best Design Schools in the world”

Innovation is a tough thing to measure. To compile this list, BusinessWeek turned to an international panel of 22 expert design and brand consultants and academics from both business and design schools. We also tapped six forward-thinking companies with expertise in design or innovation strategy. We asked all to recommend interdisciplinary design and business programs with curricula they respect and graduates they prefer to hire. Then we conducted interviews with professors, students, and alumni from the recommended colleges, looking for design programs that incorporate business strategy—and business programs that teach design as a tool for strategic advantage. Here’s a sortable list of the 60 schools that made the grade.

Entä missä on pihvi? No TAIK löytyy jo listalta - tosin sillä perusteella että se tekee yhteistyötä Kauppiksen ja TKK:n kanssa. Lyyti kirjoittaa jo - tämä Innovaatio-yliopistosta tulee vielä kova sana.

Vastasin äsken myös nettikyselyyn mitä odotuksia ja ideoita minulla on uuden yliopiston suhteen. Epäilen tosin että kysely ei pamahtanut inboksiini siksi että olisi suurta arvostusta nauttiva innovaatio-ajattelija, vaan yksinkertaisesti sen takia että olen rekisteröitynyt TKK:n alumniksi. Mutta ainahan voi epäillä parasta

Programpaketet som används av flere sjukvårdskresar för att hålla reda på patientdata -Miranda- är fullt av säkerhetshål enligt MTV3. Sånt händer också i bättre familjer. Det som skorrade värre i öronen i nyhetsinlägget var att HUS ledning beslöt hemlighålla en rapport som framhöll säkerhetsriskerna och fortsätta projektet som om ingenting hänt.

Det värsta - och här kunde jag knappt tro mina öron- var att samma ledare satt i styrelsen för det - tydligen kommunalt ägda - företag som leverar programmet. Nu stinker det verkligen illa!

Bäst skulle det nog vara om stat och kommun kunde hålla sig utanför sån business som det finns gott om privata företag i. Cirklarna är helt enkelt för små. Det blir bara jäv och/eller skandaler - allt helt i onödan.

…vill Kauppalehtis ledarskribent idag. Jag kan inte annat än hålla med. VTT gör mycket för att verka dynamiskt och företagsmässigt - leker företag. Men när det kommer till kritan är och förblir VTT ett statligt kontor.

Jag minns levande en förhandlingssituation för några månader sedan. VTT levererar vår firma vissa komponenter. Till sådana kontrakt fogar man vanligen bötesklausuler om leverantören inte uppfyller sina åtaganden: “Nä det går inte, om vi tar ekonomiska risker borde i princip riksdagen godkänna det först”.

Jaha, nästa fråga… kan de som gör våra komponenter få en resultatlön enligt hur de presterar? “Nä, de är statstjänstemän, glöm det fort!”

VTT är alltså staten men klär sig gärna idag “i drag” som företag. Det skulle vara dags att komma ut ur skåpet nu….

För att VTT ska ha förutsättningar att verka som underleverantör och jämbördig samarbetspartner inom företagsvärlden måste VTT får möjligheten att spela med samma spelregler, annars förblir dessa ambitioner enbart ambitioner.

Sitran tuoreessa raportissa (pfd) on selvitetty miten yliopistojen tutkimustoiminnasta syntyy liiketoimintaan Suomessa. Eip ole kehumista (miksi en ole yllättynyt):

Tutkimuslähtöisiä yrityksiä perustetaan Suomessa suunnilleen samaan tahtiin kuin muuallakin maailmassa, mutta niiden taloudellinen menestys on varsin vaatimatonta ja jää jälkeen muista.  

Vuonna 2000 perustetuista tutkimuslähtöisten yritysten joukosta löytyi 1 (yksi) jonka liikevaihto oli v. 2005 noussut yli 2M€ … yritys oli tosin siirtänyt liiketoimintansa pääosin yhdysvaltoihin ….

No tästä en ole kovin yllättynyt - viisi vuotta on varsin lyhyt aika. Kokemuksen mukaan kestää helposti vuosikymmenen verran kasvattaa merkittävää bisnestä uuden teknoligian ympärille vaikka käytettävissä on suuryrityksen raha ja valmis myyntikanava. Voin kuvitella minkälaista tuskaa mailmalle meno aiheuttaa tutkijavetoisessa start-up yrityksessä. Siinäpä taisi tulla mainituksi yksi menestymättömyyden syy: Tutkijavetoisuus. Hyvä tutkija (tai keksijä) on harvoin hyvä yrittäjä.

Jotenkin tulee myös mieleen tämä jo aika kulunut toteamus että suomalaiset tykkäävät teknologiasta kuin hullut puurosta … kyllä tästä on pakko syntyä menestyvä yritys kun tekniikka on näin uutta ja seksikästä. Siitä vain soitellen sotaan uudella teknologialla uudelle markkinalle. Oikein jymymenestys on odotettavissa kun vielä varmistetaan ettei markkinaa vielä edes ole olemassa, vaan se pitää synnyttää.

Erään lehden palstoilla irvailtiin että Suomessa on syntynyt viime aikoina vain yksi merkittävä innovaatio Igglo - eikä siihen tarvittu yhtään uutta teknologiaa, kunhan osattiin soveltaa innovatiivisesti verkon mahdollisuuksia uudelle bisnesalueelle.

Jep, eli uudet teknologiat kannattanee viedä sellaiselle taholle jolla on jo markkinatietämystä ja valmiit myyntikanavat eikä lähteä uhmakkaasti kaupallistamaan uutta teknologiaa ensimmäisen toimivan prototyypin voimin yksin omasta konttorista nälkäbudjetilla.

Ska vi kunna rösta via nätet i nästa riksdagsval? Det verkar vara ett populärt diskussionstema idag:

FÖR:

• Röstdeltagandet är lågt - nätröstning kan höja aktivititeten
• Nätröstning är praktiskt - varför ge sig ut i regn och rusk om man kan sköta om det hemma?
• Om id-kontrollen är tillräckligt säker för att man ska kunna flytta 100000€ så kan man väl rösta också?
• Försöket i liten skala i Estland verkar lyckad. Möjligheten att rösta flera gånger, så att bara den sista rösten räknas verkar väl uttänkt.
• När systemet en gång finns kan man till en billig penning ordna folkomröstningar på nationell eller kommunal nivå

MOT:

• quis custodiet ipsos custodes - vem övervakar väktarna? Hur vet vi säkert att någon finurlig programmerare , kanske i statens tjänst, inte har fifflat med programmet? Incentiven är ju betydande!
• Hur är det med valhemligheten? I röstlokalerna finns det övervakare som ser till att man får plita sin siffra i lugn och ro - utan att maken/maken/barnen/svärmor ser. Ingen kan garantera det hemma!
• Hur vet vi att det faktisk är den röstberättigade själv som röstat? Kanske det är familjemedlemmen som sköter om räkningarna på nätet som passar på att använda sig av flere röster? Avancerade teknologier finns visserligen, men kräver extra hårdvara - som inte finns hemma.
• Leder det nya röstningssättet till nya snedvridningar? Alla har inte bredband hemma. Ökar verkligen röstningsaktiviteten bland dem som nu är inaktiva - utslagna, fattiga?
• Hur kan man verifiera resultatet - röstsedlar kan ju alltid räknas om av oberoende personer. Blir det någon “paper trail” i det elektroniska systemet?
• Mera populistiska val? Det tror de grönas Ville Niinistö enligt vasabladet. Varför han tror det sägs inte. 
• I USA har säkerheten i elektroniska rösningar varit ett skämt …
• Den nuvarande systemt är billigt och effektivt.

Ingen lätt ekvation alltså.

Min ryggrad säger att nätröstning är just en sådan “allmän tjänst på nätet” som vi enligt den nya teknologibarometern ligger efter den övriga världen med. Så - lös problemen och rösta på nätet!

Uusi versio teknologiabarometrista on julkaistu. Kiinnostavinta on tietenkin verrata muutoksia aikaisempiin barometreihin - edellinen tehtiin 2005. Barometri on melko tuhti paketti erilaisia indikaattoreita, sivuja on yhteensä 81.

Huolestuttavinta on tieto- ja viestintäteknologisen osaamisen tila - alle keskitason ja suhteellisesti heikentynyt. Viestintäteknikkamenojen osuus BKT:sta on laskenut, peruspalveluiden saatavuus verkossa on jopa heikentynyt, netissä ei osteta eikä myyda samaan tahtiin kuin muissa maissa.

Kiinnostava havainto keskusteluosassa:

Voisiko Suomikin kasvavasti siirtyä kohti ”Tanskan mallia”, teknologian perustuottajasta toisen ja kolmannen aallon teknologioiden soveltajaksi,jonka panostukset jäävät teknologista perustutkimusta pienemmiksi. Viimemainitut panostukset eivät aina takaa, että panostajasta tulee teknologisen innovaation paras hyödyntäjä ja hyötyjä.

Suuret satsaukset tuotekehitykseen ja tutkimukseen eivät ole tuoneet vastaavassa määrin kaupallista menestystä. Voimmeko siis muuttua tanskalaisiksi - hyvin toisten tutkimuksella menestyviksi?

Yksi kiinnostava taulukko löytyy sivulta 49. Siinä verrataan eri ammattien arvostusta. Näin insinöörinä on mukavaa  että inssien arvostus on noussut pykälällä -sijalle 6. Vähemmän mukavaa on että “harrasteammatti” poliitikko on edelleen viimeisenä sijalla 10. Ehkä pitäisi tuo politikointi jättää vähemmälle     No, liikemies on edelleen suosituin ammatti. Mitäköhän nuoret tällä tarkoittavat? Yrittäjyys ei ole vieläkään kovin suosittua, vaikka tilanne onkin parantunut. Ilmeisesti liikemies on jotakin muuta kuin yrittäjä? Olisihan tietenkin kivaa päästä Nalleksi Nallen paikalle miljoonilla leikkimään.

… kertoo tietoviikko. Aika hyvä veto. Ainakin parlamentaarikot kohta tietävät mistä on kysymys. Koskakohan Suomessa?  Muuten tuo  mainittu paketti johon kuuluu Firefox,  Openoffice ja  Thunderbird  ovat kokemuksen mukaan aivan hyviä ,sama setti pyörii kotonakin. Linuxiin en ole vielä uskaltanut vaihtaa … epäillyttä ajuritilanne.

Ranska taitaa olla avoimen  lähdekodin edelläkävijöitä - tai ainakin Mörkösoft vihamielinen? Tanska taas vaati avoimia tiedostoformaatteja v. 2008.  Kuinka kauan täällä  Linuxin synnyinseuduilla ollaan jälkijunassa?

Muuten käyttäjäkunta tuntuu Suomessa olevan melko "vapaata". Tämän blogin lukijoista (siis se osa joka käyttää selainta) yleisin selain on juuri Firefox:

Tämä tilanne on juuri viime viikoilla keikahtanut Firefoxin eduksi. Sensijaan käyttiksenä Windows on ylivoimainen:

 

Lisäksi suuri osa noista Linux-käynneistä taitaa olla omasta N800-kapulasta peräisin. 

VTT:s Erkki Leppävuori oroar sig i dagens Kauppalehti över hur det går för VTT om Nokia börjar flytta ut sin Forskning och Utveckling (FoU) från Finland. Svaret är: Illa,  mycket illa.

Det talas mycket om hur andel av BNP som används för FoU borde ökas ytterligare, kanske up till 4%. Samtidigt glömmer man hur stor del av de nuvarande satsningarna som på ett eller annat sätt hänger ihop med Nokia.

Under vilka förutsättningar lönar det sig för Nokia (och andra företag) att hålla (åtminstone en del) av sin FoU-verksamhet i Finland?:

1. Här finns toppforskning och högklassiga universitet. Det är si och så med det.
2. Det är kostandsmässigt fördelaktigt. Finska ingenjörer är förhållandevis billiga i drift
3. Närhet till produktinsanläggningar eller stora marknader. Nä - det vet vi alla

#3 kan vi inte göra speciellt mycket åt. #2 är i ganska bra skick. #1 bör åtgärdas genast.

En rolig detalj finns i kommentarkolumnen intill. Förut när jag började jobba där brukade det heta: "Vi behöver 100 Vaisala". Nu är målet mera modest: "Vi behöver 10 Vaisala ,snabbt". Visst ska vi vara glada för att vi fick Nokiaundret. Men det skulle nog kännas säkrare om vi hade 10 st lite mindre framgångsföretag - helst inom olika brascher.

Paul Lillrank sammanfattar i sin kolumn i dagens höbla på sitt vanliga fräna sätt många av det tankar jag har tänkt om kombinationen klimathot&politik.

Allt är bra sålänge man kan komma överens om klara och entydiga beslut. Jag tänker på normer av typen : Att driva kolkraftverk med en totalverkningsgrad under xx% är förbjudet. Fine, återstår för ägaren av den typens kraftverk att antingen göra moderniseringsinvesteringar så att den nya normen uppfylls, eller köra ner verket. Detta beslut kan ägaren göra under den trygga förvissningen att samma normer kommer att gälla  hans kraftverk under de nästa 20 åren.

Men nu kommer "politiken" med i spelet. Man kommer överens om ett mål -20% utsläpp. So far so good. Istället för att sätta expertgrupper på jobb och ta reda på vilka sorts normer (av exemplets typ) som skulle ge önskat slutresultat ska nu nedskärningarna fördelas på "ett rättvist sätt som tar varje lands särförhållanden i beaktande". På svenska betyder det alltså att nedskärningskvoterna fördelas genom kohandel. Det betyder att industrin lever i osäkerhet. Då gör man inga investeringar. Åtminstone inte inom EU.

Jag ska försöka ge ett exempel som förklarar vad jag menar. Tänk dig att det finns en ny typs bilar som är mycket miljövänliga och energisnåla. Driften är nästan gratis jämfört med bensin. Men bilen är ganska dyr , 50000€ för att vara exakt, mot ca 20000€ för en motsvarande bensindriven bil. Du räknar och kommer fram till att du sparar tillräckligt på driftskostnaderna för att motivera köpet. Dessutom är den ju miljövänlig, så det känns bra. Nu kommer finansministern och säger att den nya biltypen innebär ett betydande skattebortfall på bensinskatten, så man måste kanske lägga på en ny typ av bruksskatt på ekobilen för att lappa finanserna. Skulle du nu köpa bilen? Kanske kommer skatten kanske inte. Du bestämmer dig för att vänta ett par år tills läget har klarnat och hoppas att din gamla "Slösanoff 3.5 turbo" håller ihop tills dess.

Industrin finner sig i samma sits som du.

Jag läste med intresse artikeln om hur miljövänligt det egentligen är att köra med E85 (85% etanol, 15% bensin) i senaste Tekniikan Mailma (4/2007). Den testade bilen var Saab 9-5 2.0T biopower - antagligen en av de mest avancerade på marknaden. Samma bil kan köras också med normal bensin, så det går lätt att jämföra.

 Visst sparar man CO2-utsläpp , men vid kallstart vid -7C var utsläppen av annat otyg hårresande.

• CO 10.74 g/km mot 4.78 i bensindrift.
• HC (kolväten) 3.66 g/km mot 0.51 i bensindrift
• Aldehyder 136.7 mg/km mot 5.6 i bensindrift

Alltså sparar man CO2, men i övrigt är lösningen allt annat än miljövänlig. Jag kan lugnt hålla med killarna i TM - blanda några % etanol i bensinen är OK, men E85 som används i Sverige är nog inte nån god idé.

Vi mänskor tycks ha en förmåga ett tänka på en sak åt gången. Idag är det CO2 som gäller.

Som jag sagt tidigare - vill vi dra ner CO2-utsläppen från trafiken så snabbt som möjligt så borde:

1. Bilskatten sänkas så att bilarna förnyas
2. Ta bort "dieselskatten" så att folk köper också småbilar med snåla dieselmotorer