Solsken i dimman -
Genom drömmar i opal
driver själen fritt

Ilande själ - hör!
viskat löfte om framgång
stig modigt framåt!

Men vilken röst i dunklet
om ej fäders svikta hopp?

Seg obetydlighet
I brinnande färger byts
för en kort sekund

Men vilken vis man vågar
dem mot varandra väga

Moln över havet-
skuggor faller nu över
livets grå vatten

På höstgrå havsvidd
Fyrens färgprakt visar led
mot vinterhamnen

Den förnöjsamme
ser dubbelt regnbågens ljus
efter arbetet

den klarare att lyckas
blott svagt dess plats i världen 

Solvindens smekning
slipar sinnets yta blankt  -
evigt tålamod

Hav och himmel blivit ett
och mina gränser borta

Trärök i havsbris-
Sommarens vingar svävar
lätt genom kvällen

Där blåklockan trivs-
både solsken och skugga
gror också lyckan

Endast ytspänning
Håller livet flytande
över mörka djup

Livets möjlighet
av världens hårda asfalt
nu ligger krossat

Äppelblom faller-
som ljusröda snöflingor
på dammens vatten

Att flyta ett ögonblick
på själens lugna yta

skimrande vårsol-
på livlös betong spirar
gröna underverk

Med gröna ögon
blinkar träden yrvaket
i ljum morgonvind

Längs våta stigar
I sin vilda våryra
sniglarna rusar

De vise säger -
en verklig lycka föds blott
vid längtans dödsbädd

Men vad fyller dessa rum
där längtan en gång bodde?

Passerande bil-
flickans leende skiner
med vårsolens glans

I smala gränder
Vinterns slemmiga hosta
kyler mina ben

Fallande snös doft
själen med oanad kraft
väcker ur dvalan

Den svarta asfaltöknen 
för en kort stund besegrad

Trög vinterdimma
sipprar in genom ögonen
dränker all känsla