Längs våta stigar
I sin vilda våryra
sniglarna rusar

De vise säger -
en verklig lycka föds blott
vid längtans dödsbädd

Men vad fyller dessa rum
där längtan en gång bodde?

Passerande bil-
flickans leende skiner
med vårsolens glans

I smala gränder
Vinterns slemmiga hosta
kyler mina ben

Fallande snös doft
själen med oanad kraft
väcker ur dvalan

Den svarta asfaltöknen 
för en kort stund besegrad

Trög vinterdimma
sipprar in genom ögonen
dränker all känsla

Midvintermorgon-
skyn av kraftlös sepia
ger själen vingar

Nu är min riktning uppåt
Glömd vår tunga mörka jord

Bland skuggorna sök-
kastarens sanna anlag
blottad för världen

En flyktig imma
på en vinterkall ruta
summan av ditt liv

Hur fängslande är ändå
dess flackande rörelse

I dunkel vinter
naturens färger bleknat
från kraftlöst solljus

En oljefläck vår ledtråd
till hemligt vinteride