Också du min Brutus…. idag skriver Eeva-Stiina Pesonen i Kauppalehti en kolumn som stöder Matti Vuorias förslag om en statlig placeringsfond.

Jag är kanske inte precis Caesariin, än mindre Mr. Market som kolumnisten hänvisar till, men känslan av att ha blivit förrådd är lika stor. Tänka sig att landets främsta ekonomiska tidning kan sjunka så djupt…

Problemet som Matti Vuoria vill åt är att det inhemska aktieägandet har blivit allt mindre. Staten bör enligt honom alltså rycka ut och korrigera problemet genom att grunda en investeringsfond som främst ska investera i inhemska aktier. Bakom resonemanget ligger några antaganden som jag tycker borde sägas rakt ut:

1. En utländsk ägare är på något sätt sämre än en inhemsk. Jag betvivlar det - jag vill minnas att jag sett statistik som tyder på att firmor som utlänningarna “kapat” i genomsnitt skulle anställa mer folk än sina inhemska motparter .
2. Om staten skulle investera mer i aktier skulle det löna sig att satsa främst på inhemska aktier. Jag betvivlar åter. Tvärtom säger min logik att man borde investera främst i utlandet för att dels diversifiera investeringarna och dels för att minska kopplingen till den finska ekonomin. Om man investerar bara i Finland garanterar man att avkastningen sjunker samtidigt som skatteintäkterna minskar.
3. Investeringar i finska aktier genom en investeringsfond skulle vara mindre problematiska för politiker är direkt aktieägande. Jag betvivlar en tredje gång. Medierna skulle gorma på precis lika mycket när nästa “Kemijärvifall” blir aktuellt.

Tredje gången gilt säger man, gäller det också tvivlare?. Man kunde kanske fråga varför Matti Vuoria tycker att ökat statligt ägande skulle vara en god idé? Vill han lätta på allas vår skattebörda genom att placera statens pengar med högre avkastning? Jag tror att han snare längtar tillbaka till tiden då staten och några andra starka inhemska institutioner tillsammans hade en betryggande “corner” i de flesta finska börsbolagen. Då behövde man inte vara rädd för att Björgolfson eller andra utländska “rövarbaroner” skulle komma hit och rådda i våra trygga kabinett.

Aktieplaceringar i sig kan nog vara förnuftiga. Det som man då måste komma ihåg är att diversifiera placeringarna så vitt som möjligt, också geografiskt. Som Norges finasminister Halvorsen sa i tiden om “oljefondens” placeringar:

To put it simply, the net is cast as widely as possible. We are not interested in risky stocks with short-time gains. This fund is for our children, and for our children’s children, and therefore it is important that we have as low a risk as possible. We do this by investing comparatively small sums in a broad array of companies. This way we can follow the larger tendencies in the stock market.

Demarna har kommit med ett nytt utspel. Det vällovliga syftet är att öka sysselsättningen. Men en del av de rekommenderade medicinerna kan rentav få patienten i graven. Jag talar om förslaget att höja på arbetslöshetsförsäkringsavgiften för såna företag som säger upp "mer än branchgenomsnittet". Det finns flere orsaker varför jag ser att det kommer att gå snett om en sån uppsägningsbot införs:

1. Tröskeln att anställa folk blir ännu högre. Är det nu riktigt säkert att efterfrågan på våra produkter har stigit?
2. En större andel hyrarbetskraft. Varför ta risker att råka ut för "böter"?
3. De verkliga "bovarna" - internationella storföretag kanske tar med uppsägningskostnaderna i beräkningarna när de analyserar vilken fabrik som ska läggas ner. Men om hela verksamheten i Finland upphör blir det ju inga "böter" eftersom de skulle tas ut på kvarvarande personals löner. Kanske men tom. funderar på att lägga ner verksaheten totalt i Finland som en följd av böterna.

Det gäller att fundera på konsekvenserna innan man inför system som ska straffa "skurkföretag". Kanske den Danska modellen med lågt uppsägningströskel och höga arbetslösningsersättning kombinerad med morötter att snabbt hitta ett nytt jobb är bättre?

På något sätt har jag på känn att alla förnuftiga företag kommer att hålla i sin personal med näbbar och klor inom en snar framtid - sådan är befolkningsutvecklingen. I gåriga Kauppalehti belystes fenomenet. ISS säger sig gärna anställa upp till 10000 nya mänskor inom de närmaste åren - om de hittar så många. Idag är dörren för ny personal öppen hela tiden. Med en sån nyhet kommer man i tidingen en gång. Kemijärvifarbiken ältas däremot månad efter månad trots att det gäller en i jämförelse obefintlig mängd arbetsplatser. Men katastrofrubriker säljer ju som känt bra…

Nyt on muotia kauhistella pääkaupunkiseudulla tapahtuvaa nopeaa vuokrien nousua. Toisaalta asuntosijoittajat kertovat että huomattavasti paremmat tuotot saa pienemmistä kaupungeista. Eli toisin sanoen sijoittajan kannalta vuokrataso on pääkaupunkiseudulla vielä liian alhainen. Eikä kellään vuokranantajalla ole varaa harjoittaa hyväntekeväisyyttä, ei kaupungilla ,ei vakuutuslaitoksella, eikä varsinkaan yksityisellä vuokranantajalla. Kuulostaa roisilta, mutta asetu itse vuokranantajan housuihin! Tehdäänpä pieni tupakkaaskinkansi-luokan laskelma sopivasta vuokratasosta sijoittajan näkökulmasta:

• Uusi 45 neliön kaksio Vantaalla maksa 160k€.
• Yhtiövastike k.o asunnosta on 160€/kk
• 12 kk:n euribor on tänään 4.75%. Korko investoidulle pääomalle on 7600€/vuosi eli 630€/kk.
• Asunnon arvo kuoletetaan 25V ajalla. Tämä vastannee pitkällä tähtäimellä asunnon korjaustarvetta. Tämä tekee siis 6400€/vuosi, eli 533€/kk
• Yhteensä siis 1323€/kk

Kuulostaako kallilta? Ehkä, mutta kutakuinkin tuollaisen tuoton minä haluaisin tällä hetkellä jos vaihtoehton on rahan pitäminen pankkitilillä. Mitä sinä haluaisit jos kyseessä olisi sinun rahasi? Ehkä olisi kuitenkin helpompaa laittaa rahat määräaikaiselle tilille - ei tarvitsisi niitä hankalia vuokralaisia kuunnella.

Entä sitten asunnon arvonnousu? No, en ole kovin vakuuttunut että sen varaan voi laskea, onhan jopa kuplastakin puhuttu. Lisäksi oli kai tarkoitus harjoittaa pitkäjänteistä toimintaa jolloin arvonnousulla ei ole niin väliä.

Näitä lukuja ei tarjonnan lisääminen kaavoitukseen puuttumalla muuta. Kannattamatonta toimintaa ei kukaan halua harjoittaa, sanoi ministeri Vapaavuori mitä tahansa. Jos haluaa vaikuttaa vuokratasoon pitää antaa vero- tai muita porkkanoita jotka muutavat vuokraustoiminna edullisemmaksi sijoitusmuodoksi kuin pankkitili. Tai laskevat uusien asuntojen hintatasoa.

Kiinteistösijoitusrahastoista (REIT) on paljon puhuttu, en tiedä lopputulosta. Yksi asia minkä ylläolevassa laskelmassa voisi muuttaa on että poistot osakehuoneistoista muuttuisivat vähennyskelpoisiksi, jolloin tuottovaatimus hieman laskisi. Tämä on kai REIT:ssäkin ajatus?

Eli inhottavia kapitalistisikoja on turha haukkua ennekuin on itse asettunut heidän housuihinsa. Olet voittanut lotossa. Sinulla uuden auton, etelänmatkojen ja muutaman juhlan jälkeen vielä 100.000€ ylimääräistä rahaa, ja voisit valita pankkitalletuksen ja sijoitusasunnon välillä. Kumman valitset? Jos valitset asunnon, kuinka paljon haluat silloin vuokraa? Aika moni taitaa tässä vaiheessa itse muuttua inhottavasksi kapitalistiksi

Enligt IMF färska rapport har ingen bostadsbubbla att tala om i Finland. Bostadspriserna är med andra skäliga om man tar i beaktande landets ekonomi. Vapaavuori och överskulldsatta bostadsägare må sen tycka vad de vill.  Jag har länge haft känslan av att bostadspriserna inte egentligen är så förfärligt höga. Man kan köpa en höghustrea i Mårtensdal för 130-140k€. Inte helt oöverkomligt 20 minuter från centrum i landets huvudstad. Naturligtvis är det inte billigt att bo i ett stort egnahemshus med rejäl tomt vid havsstranden i metropolområdet. Men kanske det hör till egentligen.

Säger man att man bor i ett metropolområde betyder det väl i första hand höghusboende , alternativt att man bor ganska långt från centrum. Om man inte är mycket, mycket rik alltså. Det största problemet är kanske egentligen att det finska folkets boendeönskemål (röda stugan vid stranden mitt i stan) inte är metropolanpassade, inte kostnadsnivån i sig.

Själv hade jag ännu för ca 10 år sen samma inställning - slutmålet är ett egnahemshus. Småningom har jag kommit över det. Det är ganska skönt egentligen att bo i radhus med tillgång till bostadsaktiebolagets service. Gården är egentligen nästan för stor - ingen orkar riktigt bry sig om den. Jobbet med resor och diverse förtroendeuppdrag för tar den största tiden och energin för mig och frun. Vem orkar bråka med ett eget hus dessutom? Dessutom finns det en sommarstuga där man kan få utlopp för värsta snickardriften.

Så billigt och nära i höghus eller längre bort om egnahemshus är måste. You makes your choices and pays your money….

Läsvärd artikel idag i TIME om biobränslen. Enligt den hotar den ökande användningen av biobränslen får en allt annat äm positiv inverkan på CO2 -utsläppen och därför för klimatförändringen. När efterfrågan på odlade biobränslen ökar, ökar också trycket att röja skog till åker. Skogsröjning står idag för 20% av världens CO2-utsläpp - ingen oviktig faktor alltså.

Det har redan länge varit känt att etanol gjort på odlade växter, tex. majs är suspekt ur CO2-balanssynvinkel. En stor del av vinsten äts nämligen upp av gödsel och traktorbränsle. Men tar man med i beräkningarna att man dessutom röjer skog för att odla “biobränsle” blir resutatet katastrofalt. Då har man dessutom ersatt växtlighet som binder MER CO2 med växter som binder mindre. Totalt ökar CO2-utsläppen alltså betydligt.

“People don’t want to believe renewable fuels could be bad,” says the
lead author, Tim Searchinger, a Princeton scholar and former
Environmental Defense attorney. “But when you realize we’re tearing
down rain forests that store loads of carbon to grow crops that store
much less carbon, it becomes obvious.”

Dessa efekter kan man enligt artikeln idag se i Amazonas. Den ekonomiska nyttan av att röja skog är alltför stor. Ingen reglering i värden kan förhindra skogsröjningen.

Allmänheten och politikerna ropar på snabba och enkla lösningar och kan i själva verket förvärra situationen ytterligare. För politiker är odlade biobränslen extra attraktiva, för de ger arbetsplatser på landsbygden. WIN-WIN för politikern alltså: Du verkar miljövänlig och skapar dessutom arbetsplatser.

Allt som heter “BIO” är alltså inte bra för naturen. Skallerormsgift är inte hälsosamt hur “biologiskt” det än må vara. Det gäller alltså att skynda långsamt, tänka genom det hela, fundera på alla följdverkningarna. Och spara energi.
Inte populärt precis. Men “better the devil you know”, som det heter.

Öresundsbron

Nu lyfts planerna på en (järnvägs-)tunnel mellan Helsingfors och Tallinn upp igen. Den springande punkten är förstås kostnaderna. Hur många tiotals miljader blir det frågan om? Jag har lite svårt att förstå att nån faktiskt har mage att ta upp sådana projekt samtidigt som staten skjuter frem finansieringen av ringbanan och förbättringen av ring III med motiveringen att det inte finns pengar och att byggbranschen är överhettad. MORR! Men naturligtvis, det är ett storlaget projekt, ett passande monument för vilken politiker som helst….

Om manbortser från kostanderna skulle det naturligtvis vara mycket bra med en tågförbindelse till kontinenten. Då kunde man på allvar fundera på att ta nattåget till Berlin istället för att kravla sig upp i svinottan och köa på flygfältet - och spara en massa energi samtidigt.

En ennen efekt skulle vara en ekonomisk integration i regionen på ett het annat plan än nu. Tankarna går till Öresundsregionen. Idag lär ca 14000 svenskar pendla dagligen till ett arbete i Danmark. Regionens konkurrenskraft och dynamik ökar. Det skulle vara en bytadne konkurrensökande handling i motstas till det metropolflum som vissa politiker håller på med idag och som närmast strävar till att minska konkurrenssen mellan städerna. Konkurrens är bra, det ökar tillväxten!

I Danmark/Sveriga- fallet har man kommit överens om att arbetsplatslandet beskattar inkomsterna (eller är det rent av EU?). I det fallet är skillnaderna kanske inte speciellt stora, men tänkt er om samma regler skulle gälla mellan Estland och Finland. HUr lönsamt som helst att sätta upp ett företag i Tallinn med arbetstagare som pendlar in från Finland - ungefär lika långt som att pendla från Hyvinge till Helsingfors centrum. Varför betala hög inkomstskatt tänker säkert många. Frun kan bo kvar i Gäddvik med barnen medan bisin pendlar med metro till Tallinn och betalar plattskatt på lönen.

Nåja projektet ligger väl långt i framtiden i vilket fall som helst, "a lot of water under the bridge"- som man brukar säga. Mycket hinner hända inna den första tågvagnen kan rulla över.

Hmm, bäst att kolla data föresten. "In God we trust, others bring data"- som dom säger på NASA…  

 

Totalbeskattninge på arbete - jepp - definitivt värt att pendla över "ån" efter arbete. 

Två kolumner i Hbl (16.3) verkar samtala med varandra: Juhana Vartiainens söndagspuls och Per Stenbäcks idag.

Bägge handlar egentligen om politikens rörelseutrymme. Vartiainen säger att varken Stora Ensos nedskärningar i Kemijärvi eller möjliga investeringar i förnybar energi har en bestående verkan på sysselsättningen. Enligt Vartiainen kan denna påverkas endast genom att påverka arbetskraftens utbud eller lönekraven. De kan påverkas t.ex. genom beskattningen eller genom arbetskraftens rörlighet.

Stenbäck säger att Kemijärvi-affären ger en märklig bismak. Medborgarna har svårt att svälja att statsmakten är maktlös som aktieägare i dehär fallet.

Faktum är nog att det är som Vartiainen säger. Regeringen har inte mandat att gå in och blanda sig i ett börsbolags åtaganden. Statsmaktens verktyg är att påverka landets strukturer - t.ex. utbildningssystem, skatter och infrastruktur. Men när det gäller att gå ner på enskilda fall som Kemijärvi är statsmakten tandlös. Stenbäck säger att tidigare regeringar med större framgång skött sådana ärenden. Man kan fråga sig om det som beror på ett mer slutet samhälle och en kabinettsbeslutskutym som inte existerar i dagens värld.

I dagens öppna världsekonomi kan man nog se den finländska statsmakten är som en rorsman på en mycket stor tanker, med bara ett pyttelitet roder till sitt förfogande.

Det hindrar inte att allmänhetens frustration med politikerna är minst lika verklig. Det handlar om förväntningar och verklighet och hur dessa möter varandra (ofta med en stor krasch). Ett klassiskt exempel som jag hört är en bilaffär som säljer lyxiga Jaguarer och mera folkliga Skodan. Trots att betjäningen är precis densamma för bägge kundgrupper är Jaguar-kunderna missnöjda medan Skoda-kunderna är nöjda. Varför det? Jaguar-kunderna förväntar sig service av lyxklass, medan Skoda-kunderna nöjer sig med "vanlig" service.

När verkligheten inte motsvarar förväntningarna uppstår alltså missnöje. Medborgarna tycks förvänta sig att statsmakten ska ha någon sort extra inflytande som delägare i börsbolag. Eftersom så inte är fallet borde kloka politiker fortare än kvickt göra sig av med sådan egendom. Alternativt köpa upp hela bolaget - mycket problematiskt om det ska verka på en öppen marknad - hör jag hur konkurrenskommissionär Neelie Kroes slipar stridsyxan?

Samma logik kan man tillämpa på kvinnoskandalerna som Vanhanen och Kanerva har såsat ihop. Sånt beteende är kanske okej eller bara patetiskt om det handlar om rörmokaren i grannhuset, men av ministrar förväntar vi oss bättre uppförande.

Dags för oss medborgare att sänka våra förväntningar?

Kauppalehti körde i dagens tidning en story om Birka line som Eckerö köpt upp. Aktien är på väg bort från börsen. Varför? Jo som onoterat bolag får ägarna dividenderna skattefritt, medan börsbolagsägare betalar 19.8% skatt på sina dividender - om de inte är storägare med över 10% ägarnadel vill säga.

Eckerö är ett typiskt bolag med ett stort antal mindre ägare som inte når upp till gränsen.

Vad händer som följd av dessa tokiga regler? Börslistan blir bara kortare. Det finns ingen orsak att notera ett bolag på börsen, eftersom det finns alternativa marknadsplatser. Dessa är attraktiva nu när det inte mera uppbärs en extra avgift för handel utanför börsen.

Småsparare har inte mycket att hämta på dessa markandsplatser - där gäller det att vara ganska väl insatt. Därför är utvecklingen mycket olycklig för småspararen. Urvalet inhemska aktier som handlas på börsen minskar. Att handla utländska aktier är ofta jobbigare och medför högre omkostander - igen fördel storplaceraren.

Och allt detta sker pga det finska folkets avundsjuka. När folk stirrat tillräckligt länge på skvallerlistnorna över kapitalinkomster och skatteprosenter som storfräsarna visat upp var det politiskt omöjligt att hålla kvar 0-skatten på dividender. Till saken hör att dividenderna inte var obeskattade förut heller, det var bara företagen som betalade skatterna. Nu är de alltså dubbelbeskattade.

Regeringen håller på och pinjar med små avdrag som lär ska stöda småspararen. Det håller inte kvar bolagen på börslistan. Vi får bara ett krångligt lapptäcke till system som storplacernarna kan dra nytta av, men inte håller kvar bolagen på börsen. Det här är en jämlikhetsfråga!

Det enda som hjälper är egentligen att ta bort dividendskatten.

Henri Elo skriver br idag i sin blog :"Småplacerarens euro är 80 cent". Vad leder det här roendet och hopandet med dividendbeskattningen egentligen till:

Vi utlokaliserar företagens ägande utomlands. Då får vi inte en dotterbolagseknomi utan en slavekenomi. Vi kan inte påverka företagens beslut. Vi får inte deras vinster. Vi får inte skatter. Vi får ingent välfärdssamhälle. (egen översättning).

Så, dags att göra något snart, och glömma bort den eviga avundsjukan? Är det bättre att alla har det dåligt bara det är jämlikt än att nån får lite mera än andra, tillsynes med låg skatt?

Kauppalahti hade idag en förtjänstfull jämförelse. Man jämförde pensionssparande med eget sparande i indexfond. Det var inte muntert att läsa för pensionssparare. Med normala avgiftsnivå och med beaktande av skattefördelen är det ungefär jämnt skägg. Detta under förutsättningen av sparandet avkastar 10% per år. Med lägre avkastning vinner eget sparande. Försäkringsbolagen skor sig alltså stort på sitt oligopol inom pensionssparandet genom att ta ut hutlösa avgifter samtidigt som de marknadsför skatteförmånen.

I praktiken kan du välja. Du kan ge en del av avkastningen till skattebjörnen eller till försäkringsbolaget. För dig själv kan det kvitta. Utom att … det finns ett litet krux. Sparar du själv i indexfond eller aktier kan du sälja dem närsomhelst om du får för dig att investera i en bostad i Italien eller annars bara tycker att det skulle behövas lite extra fyrk just nu.

Jag har gjort mitt val och ger kalla handen åt försäkringsbolagen.

Skurken i dramat är som vanligt staten. De har hittat på att ge en viss sorts placeringar en skatteförmån. En reform lär vara på väg men planeringen har enligt minister Mari Kiviniemi kört fast på grund av resursbrist i finansministeriet. Hmm, tro det. Att ge skattelättnader för placeringar i fonder, för att inte tala om - burr - direkta aktieinvesteringar är politiskt sprängstoff. "Kyllä kansa tietää".

Det är bråttom med att få  mera konkurrens inom pensionssparandet - nu flyter det bara onödigt fyrk utomlands som förvaltningavgifter. 

PS. KL artikel (på finska) 

…tuntuu olevan tuo tonttien myynnin pistejärjestelmä (HS). Ensin tuli huutoa kun suosittiin rikkaita - sehän ei käy. Nyt meinattiin muuttaa järjestelmää niin että se suosisikin keskituloisia. Sehän nyt on aivan yhtä väärin!

Olisikohan kuitenkin helpompaa järjestää vanha kunnon huutokauppa, niin kukaan ei voi väittää että joitakin sorsitaan (ja ne rikkaatkin pärjäisivät , eli tavoite saavutettu).
Mutta kun nyt halutaan jakaa muutamia hassuja tontteja per vuosi alle markkinahinnan, niin ongelmiahan siitä syntyy. Koska halukkaita on silloin aina paljon tontteja enemmän käytännössä vain maksimipisteillä voi päästä mukaan arvontaan. Turhaa hömpötystä kaikki tyyni. Tällä ei vaikuteta tuon taivaallista markkinahintaan tai edes merkittävästi tonttien saatavuuteen. Jos kyseessä olisi edes 1000 tontia/vuosi , niin voisi ajatella jotain tällaisia pisteytysjärjestelmiä.

Mutta mitä sitten oikeastaan voisi pisteyttää niin ettei joku voi väittää olevansa syrjitty? Eikö lapseton voi yhtä syvällä rintaäänellä valittaa kovaa kohtaloaan kuin rikas/rakas/köyhä tai varas.

Eli jää vain kaksi vaihtoehtoa - huutokauppa tai arvonta kaikkien halukkaiden välillä.