Vad är det för fåneri dethär med mediaavgift? En avgift som alla måste betala för att de bor i Finland borde väl kallas skatt? Att vidhålla någonslags större oberoende från statsmakten (som via sina mellanhänder ändå i praktiken slår fast avgiftens storlek) är rent ut sagt löjligt. Den enda fördelen med att avgiften är skilld från statens budjet är kanske att man undgår de sparkrav som annars automatisk kommer varje år i samband med budjeteringen. Då blir det säkert populärt att ta upp nedskärning av YLE:s utgifter som alternativ till andra sparåtgärder eller behjärtansvärda utgifter.

Det orättvisa med förslaget är att man inte kan välja bort den. Inte fast man är en ensamstående folkpensionär utan radio eller TV. Skulle finansieringen tas direkt ur statsbudgeten skulle folkpensionären få sin TV gratis medan tex. jag skulle betala mångdubbelt mer än den 175€ som nu föreslås - det bjuder jag på!

Det är naturligtvis ett steg framåt att TV-inspektörer inte längre behövs. Däremot kan det bli extra utryckningar för kronofogden som ska driva in obetalda medieavgifter av studernade och pensionärer. Ett steg till som skulle ha minskat byrokratin ännu mer skulle ha varit skattefinansiering. Vi har redan ett färdigt system för att betala (och driva in) skatt.

Om man öppnar munnen och säger något om Iphone är publiciteten tydligen garanterad. Om kommunikationsminister Suvi Linden säger att det är "oönskvärt" att telefoner sälj endast kopplad till abonnemang. Så tar tom utländsk press upp det… DI skriver att "Finlands regering kritiserar Iphone". Rätt raflande rubrik. Men så är det när man stiger in den "reality dysfunction zone" som omger äppelfirman. Visst är det oönskvärt att man inte kan köpa sin lur rakt av. Men hej hallå… om man vill kan men köpa den med ett abonnemang som är mycket billig (1.99€/mån) och betala tämligen normalpris (477€). Är det värt att jaga upp sig för?

Visst kunde det ju vara trevligt att kunna byta operatör. Men olika firmor väljer olika sätt att konkurera. Apple har valt sitt, bra verkar det gå trots alla raporter om tekniska problem i "jesusluren". I Tietokone:s gallup vill 95% att man bord ekunna köpa luren ifråga utan abonnemang.

Lite fånigt verkar det när man tidigare har varit nöjd med att kopplade abonemang har lett till att 3G-tjänster tagits i bruk och N-firman har sålt dyra multimedialurar i parti och minut. Sen gynnar det nån annan än stora N - oj voj vad det är problematiskt. Låt alla blommor blomma säger jag. Ett visst modikum av inteligens måste man väl förutsätta att konsumenter är utrustade med?

***************************************
Skribenten äger inte Iphone utan nöjer sig med en helt vanlig N95:a. Har ingen speciell lust a skaffa en heller - ett kort försök med jesusluren ledde närmast till "hur f-n funkar dethär egentligen"-reaktioner.

Allt hittar Nokias bisar på…jag visste inte att jag ville ha en nätserver på min mobil. Men varför inte, dethär måste man ju prova. Går du till min mobilas hemsida. Kopllar du dej alltså faktiskt till min mobil (eller till en defaultsida som säger att servern är avstängd). Konstig tanke. Vad gör man egentligen med en sån sida? Nå, jag har satt upp den så att vemsomhelst kan se:

Status: Ett textmeddalande av samma typ som på Facebook
Vilken profil jag har på (är det normal eller tex möte?)
Är jag enligt kalendern ledig eller inte (man kan visa hela kalendern också för inloggade, tex frugan)
Var jag är. Här funderade jag en god stund - visa eller inte? Nå ,den är på nu. Eftersom GPS-navigeringen normalt intä är på visas bara position enligt nätverksdata (alltså ganska grovkornigt)

Vidare kan skicka mej SMS gratis från nätsidan.

En hel massa saker finns här dessutom. Tex möjlighet till mobilblog. Jag kan skriva ett meddelande på samma sätt som ett SMS onch välja i menyn ett skicka det till min blog istället för som SMS. Jag kan välja att visa bilder på nätsidan etc.

Jo alla mina kontaktdata kan jag också lägga ut. Nä det är inte fiffigt att visa allmänheten men kanske för frugan efter att hon loggat in?

En lite kufisk grej är att andra mänskor kan begära att jag tar en bild av vad jag ser nu med mobben - som han/hon sen ser…. hmm… creepy.

Det finns också en applet till Facebook som laddar in statusdatat (och alltså positionen) till facebookprofilen.

Jaha jaha. Dethär är en hel del att bita i - hur publik vill man egentligen vara? Vilka är egentligen de nya möjligheterna dethär ger. Antagligen tar det ganska länge innan man börjar förstå sig på det hela.

Men nog är det kreativt så det förslår alltid. Det är visst inte bara Apple som kan komma med något nytt. Det är kanske skillnad på vilken typs innovationer man kan vänta sig av företagen. Nokia kommer med avancerade nya funktioner medan Apple gör dem lätta att använda.

I Sverige har debatten gått het om FRA-lagen. Piratpartiet och de flesta partiernas ungdomsorganisationer delade ut bananer i en storaktion igår.

På sätt och vis är rabaldret ett bevis på att Sverige INTE är en bananrepublik. I USA säger makhavarna bara att "Itś a question of national security" och sen är saken biff. Några orkar joma, men den stora allmänheten tycker att det är fint att politikerna vill göra allmänheten säker för Bin Laden och alla världens onda terrorister. Och vem tror att tex Kina eller Ryssland INTE tittar på nättrafiken för fullt?

Att sälja säkerhet är bra business för politiker - jag ska göra dig säker är ett bra budskap. Att man i Sverige är såpass intresserade av individens frihet och integritet är ett bevis på ett högt utvecklat samhälle där grundbehoven är väl tillfredställda. Se på resultaten i World Value Survey. Har du inte mat för dagen eller är rädd att mista jobbet bryr du dig inte om att någon till äventyrs skulle läsa din e-mejl (om du nu ens har en).

Nåja på något sätt är det ändå en storm i ett vattenglas. Skickar du okrypterad mejl är det att skicka postkort - alla kan läsa det och gör det antagligen också om innehållet är intressant. Men visst är det lite lustigt med indelningen i egna medborgare som man inte får "spionera på" och utlänninngar som det är ok att studera. Alla är vi utlänningar nån annanstans - det går ju tydligen bra för de olika ländernas organisationer att byta information?

Nåja, solen skiner, dags att ta sig ut till sommatstugan och njuta medan man kan

…lär vara ett evighetstema. Igår var det regnigt - en bra dag att designa valhemsidan på. Ganska enkel design ingenting fancy … borde gå i ett nafs bara man har bilderna klara. Nä, nej nej nej. Det är en tid sen jag joxade med hemsidor - jag hade glömt bort att det är näst intill omöjligt att få en sida att se någorlunda likadan ut på Firefox och Explorer - de två vanligaste alternativen.

Jag satt och filade på layouten på hemdatorn - med Ubuntu-linux och Firefox. Efter ca en timme är jag nöjd , tillräckligt bra nu. Jo man man måste väl checka med explorer också (något har ändå fastnat i skallen). Sagt och gjort, halar fram jobblaptoppen, bootar … katastrof. Sällan sett en mer sprängd hemsida =8-O.

Dumhuvud … du MÅSTE komma ihåg att kolla att formateringsdefinitionerna du använder stöds av BÅDE IE och Firefox. Går enkelt på w3schools sidor - tack för det. Som synes stöder Firefox en hel del fler standardenliga CSS-egenskaper än IE. Jaha jaha, en timme till. Ingen glädje. Trots korrigeringar ser sidorna totalt olika ut. Det går helt enkelt inte att göra som jag tänkt och få sidan att se klok utbåde i IE och Firefox. Nå , plan B, ny approach, en timme till. Puh nu ser det drägligt ut.

Det är väl dethär som kallas för yrkeskunskap… att veta vad som fungerar på riktigt. Tänk att det ska vara så svårt - att göra en browser som följer en publicerad standard.
Det finns en hel del system på jobbet som inte fungerar annat än med IE (kräver ActiveX-plugins). Annars finns det egentligen inga andra skäl än lättja att använda IE tycker jag. Firefox är snabbare hålls bättre uppdaterad och har en hel massa användbara add-ins. Nu använde jag det behändiga redskapet Firebug för att hålla reda på vad som egentligen händer med formateringen.
Nå slutet nöjaktigt - allt nöjaktigt

Av bilden att döma kunde man tro att skribenten är förutom avkopplad totalt nedkopplad … men nej. Efter allt skriveri om hur svårt det är i glesbyggden när trådtelefonerna försvinner försöker jag hålla mig ajour med digitala medel. Utrustad till tänderna med verktyg från Nokia (inte gummistövlar) ska det nog gå vägen - N95 för bilder och nätuppkoppling och N800 för större skärm till skriverier.
Försöker visar sig vara det rätta ordet. Med hjälp av google maps kan jag se att jag egentligen inte befinner mig speciellt långt bortom all ära och redlinghet - det är trots allt bara 14.1 km fågelvägen till Åbo centrum. 3G-nät? Dream on. GSM-data är inte heller det mest tillförlitliga. Data har tydligen lägre prioritet än samtal, så det beror på hur mycket grannarna snarvlar om jag kan se på regnradarn på Kauppalehti (mycket användbar service på stugan).
Nån dag går allt lugnt till - allt funkar, långsamt, mycket långsamt. Måste nu alla intressanta serviceformer som den fina väderleksservicen på Kauppalehti som jag redan nämnde vara uppbyggda med flash och kräva nedladdniningar på över 1 MB per visning
Andra dagar går det inte alls. Med jämna mellanrum får jag veta att “datauppkopplingen är avbruten”.
Så här på stugan går det inte egentligfen att jobba uppkopplat, på sin höjd kan man läsa mejl. Seriös business kan man inte bedriva när man inte vet om datan tänker funka idag eller inte.

Men visst kan det ha sina fördelar med tekniken också på stugan. Midsommarfirandet blev räddat. Strandfesten hos oss var på väg att bli inhiberad pga regn, men en titt på radarn visade att uppehåll kunde väntas om ett par timmar. Sagt och gjort, festen flyttades fram ett par timmar och kvällen blev lyckad (och regnfri).

I tiderna var vänsterns ideologi att produktionsmedlen skulle ägas gemensamt. Den ideologin är numera mer eller mindre övergiven. Det nya givet är att digitalt material är allas gemensamma egendom … kanske inte ett så långt steg. Kanske hammaren och skäran borde modifieras -datorn fattas. Ett desperat försök att överleva genom att locka till sig digitalradikaler?

I Sverige vill västerpartiet nämligen säga ja till fildelning.

Det är positivt att ett (någorlunda) allmänparti anser att det är viktigt att diskutera fildelning och upphovsrätt. Så alltså i Sverige. Hos oss i Finland verkar det vara en icke-existerande fråga för de stora partierna.

Rätt eller fel med fildelning kan (och har) diskuterats i oändlighet. En sak är säker - nuläget är inte hållbart:

• Enligt nuvarande lagstiftning är en stor del av befolkningen skurkar
• En stor del av "förbrytarna" anser inte att det gör fel
• Det finns inte resurser för övervakning

Så att dra påsen över huvudet och låtsas om ingenting (vilket verkar vara de stora partiernas inställning) är inte vettigt.

Många har redan hunnit kritisera det nya “Lex Nokia”-lagförslaget som ger arbetsgivaren rätt att se en del data rörande arbetstagarnas e-mail. Den teoretiska nyttan av lagen är obefintlig. Man behöver inte vara Einstein för att förstå att det inte är en god idé att skicka känsligt material till konkurrenten via företagets e-mail - inte efter denhär publiciteten. Dessutom finns det gott om andra alternativ, tex. minnesstickor eller att använda ett gmail-konto över webbläsaren.

Den riktiga nyttan för företagen är nog snarast att arbtestagarna inte mera vågar skicka privata e-mail på arbetstid för att “storebror ser det”

Den mest fåniga är nog ändå sättet som minister Suvi Linden använder för att försvara lagförslaget (enligt HS). Enligt ministern måste lagförslaget ses som en helhet. Enskildda punkter kan skillt för sig verka dåliga.

Hej halå, helheten är bra fast delarna inte tål dagsljus?

Det är i själva verket fråga om trick #1 ur politikerns handbok :”Det här är ett paket”. Det passar utmärkt om man inte förstår vad man håller på med eller absolut inte vill öppna beredningen igen.

Enligt ett färskt domstolsutslag är det ett brott att surfa med hjälp av grannens (öppna) WLAN-nätverk. De grönas Jyrki Kasvi tycker att det är konstigt. Alla börjar ju ha fickorna fulla med apparater som mer eller mindre automatiskt kopplar upp sig på ett öppen nätverk om det hittar ett sånt. Hmm, visst skulle det vara ganska konstigt om man skulle hamna i finkan “i misstag”. Jag skulle tom. kunna hålla med om att det är ok att koppla upp sig på ett öppet nätverk tillfälligt om man hittar ett sånt - för att uppdatera bloggen, eller kolla börskurserna/TV-programmet/välj vad som är viktigt för dig. Visst är det också lite mycket krävt om du sitter på en parkbänk och hittar ett öppet nätverk med ett kryptiskt namn att du skulle förutsättas känna till vem som upprätthåller nätet - är det meningen att det ska vara allmänt tillgängligt eller är det bara frågan om okunskap.

Däremot går det nog lite för långt om man systematiskt utnyttjar grannens öppna nät, kanske så att man inte beställer en egen bredbandsanslutning överhuvudtaget.

Jaha, det gäller väl igen att få till stånd en allmän moraluppfattning om vad som är rätt och vad som är fel. Sedan skulle det bara gälla att kodifiera den i lagen…. som antagligen sen är hopplöst föråldrad när den väl blir färdig.

Med hjälp av snärtiga program och lite jobb på småtimmarna (varför sker programmering alltid på natten?) är de lustiga formateringsproblemen på bloggen fixade. Avdelningen till höger med länkar mm är tillbaka där den ska vara.
Till ovärderlig hjälp var Firebug-verkyget till Firefox som gör det enkelt att prova på olika formatdefinitioner och samtidigt se hur resultatet tar sig ut på rutan. Rekommenderas för alla som tycker att det är roligt att fila på hemsidor på natten

Jaha nu är det gjort - jag har en Linux-dator hemma - massor med Geek-poäng

Jag skriver detta med med Scribefire-blogverktyget på Firefox. Operativsystemet är Ubuntu (7.1). I bakgrunden spelar Albert King "as the years go passing by" på Rhytmbox.

Bakgrunden var att min äldsta dotter hade en dator som var "sönder". Den bootade altså inte. Dessutom hade hon skaffat sig en laptop, så den gamla datorn var problemavfall som satt och dammade i hörnet. Samtidigt var jag oerhört frustrerad på hur frukstansvärt långsam min trotjänare till laptop är/blivit.

Jag misstänkte massiv virusinfektion - igen. Min dotter är inte alltid speciellt ordenlig med att hålla virusskyddet uppdaterad och dessutom använde hon en ADSL-uppkoppling med fast ip-adress. Jag hade ominstallerat windows i maskinen för ca 1.5 år sen pga samma fel. Då vill jag minnas att det tog hela kvällen inklusive omformattering av hårdddisken.

Nå nu tänkte jag prova på Linux, och hade laddat ner Ubuntu-CD:n. Sagt och gjort, in med CD:n. Hast du mir gesehen - maskinen surrar ett par minuter och bootar direkt upp från CD:n, hittar nätuppkopplingen och allt. Verkar lovande. Installation alltså!
En timme senare sitter jag och lyssnar på musik från externa hårddisken över ethernet. Printern är installerad och fungerar.

No pain!

Dessutom verkar arbetsbordet klart och redigt - inga flygandis fönster och blinkandis ikoner här inte. Känns som hemma. Och tom bakgrundsbilden "elephant" är hemtrevlig (närbild av grov elefanthud)

Och dessutom är den 3 år gamla maskinen snabb som ögat jämfört med den gamla kaffekvarnen jag använt här hemma. Det enda som grämer mig lite är photoshoppen som sitter på laptoppen, lär inte i första taget flyttas över inte, och den ÄR jag fäst vid.

Nåja, ska väl prova på mostavararande bildeditor här - GIMP - lär inte vara det mest enkla att komma in i det heller. Nå vi får se…

Nu skulle det bara gälla att få ordning på blogformateringen också - som vissa säkert har märk finns länkarna mm. som borde finnas till höger på sidan av nån outgrundlig anledning sen en tid långst nere efter texten istället.

Koska satun omistamaan yhden niistä kännykkätyypeistä (N95) jossa Nokian Music store palvelu toimii piti sitä tietenkin kokeilla. Eikun klikkaamaan music store ikonia ja rekisteröitymään. Muistelin että vaimo oli toivonut Leona Lewisin “Bleeding Love” kappaletta (minun tehtävänä on hoitaa nämä biisit vaimon Muvo-tikulle). Täältähän tämä löytyy. Eikun Visakortti nokialle panttiin … do you trust us =8-O

No kappale vilahti 3g verkon kauttaa vikkelästi kännykkään 1€ korvausta vastaan, asiaa! (ja samalla 0.9€ Soneralle, argh).
Tämähän toimii kuin junan vessa…

Eli kaikki hyvin? No se siirtohomma olikin sitten vähän vaikeampi juttu. Kopiointi laitteelta toiselle onnistuu vain Windows Media playeriä käyttämällä. K.o. ohjelma saa minussa aina aikaan allergisiä oireita. Haluan että hallitsen itse mitä tapahtuu. Tämä veijari tekee automaattisesti kaikenlaista heti kun silmä vältää. Minusta on kohtuullista että tiedän missä musiikkini fyysisesti sijaitsee: Läppärin kovalevyllä, Ulkoisella kovalevyllä, tai muussa paikassa. Tämä on häivytetty mahdollsiimman piiloon. Lisäksi näytin nyt tälle veijarille ensimmäistä kertaa kännykkääni. Media playerin mielestä tämä ilmeisesti tarkoittaa että tietenkin haluan synkronisoida pc:n musiikkikirjaston kännykän kanssa. Ennen kuin tajusin tämän kännyyn ehti vilahtaa noin 40 biisiä joilla ei ollut sinne mitään asiaa. Ehkä olen vain 40+ muumio joka ei ymmärrä mistään mitään, mutta minua moinen häiritsee. Tästä syystä käytän normaalisisti Creative Mediasource-softaa kirjaston hallintaan.

No pienen sähläyksen jälkeen sain kuin sainkin biisin siirrettyä vaimon tikulle.

Mutta kyllä nämä drm-oikeudet ihmetyttävät. Mitä järkeä on sallia poltto CD:levylle, mutta muuten rajoittaa oikeuksia. Varmaankin moni muukin polttaa ostetusta musikiista heti CD:n jonka jälkeen CD:ltä voikin muuntaa musan haluttuun formaattiin - ilman mitään rajoituksia. Tällaistä pientä kiusantekoa vain moinen DRM-touhu.

Ja sitten tietenkin se päävalitus siitä music storesta - miksi rakennettu toimimaan vain IE-selaimella? Tätähän eniten on kritisoitu. Koneessani on IE - kaiken varalta - vaikka normaalisti käytän Firefox:ia. Kaiken lisäksi turvallisuusasetukset on nykyään niin monimutkaisia että harva niiden muokkauksesta suoriutuvat. Ja tällä music store-sitella pitää ladata ActiveX-palikoita => säätötoimenpiteitä tarvitaan jos on “normaalit” turva-asetukset. Ei hyvä.

Seuravaaksi pitikin sitten ostella vähän omaakin korvaa miellyttävää musiikkia. Best of Lee Ritenour kokoelma, ja lisäksi vielä irtobiisi: Seven Nation Army/the White Stripes, joka on joskus tullut Pandora:ssa vastaan. No höh, sitä biisiä ei jostain syystä saa ladata kännyyn, vain PC:lle. Eli koko roska PC:lle, CD:lle ja muunto DRM-vapaaksi WMA-tiedostoksi. Lopputuloksena kaikkesta huolimatta musa kännyssä, ulkoisella kovalevyllä rajoittamatomassa käytössä. Minulla ei ole mitään aikomuksia levitellä kopioita laittomasti yms, mutta haluan kopioida tiedostoja millä tahansa haluamallani tavalla.

Mutta näin beta-versioksi music store on kaiken kaikkiaan ihan kohtuullinen suoritus.

För en tid sen ondgjorde jag mig i bibban över att man inte kan få en påminnelse per e-mail när böckernas lånetid håller på att gå ut. Den vänliga bibliotekarien viste berätta att det är på kommande.

Idag fick jag en påminnelse! Jusst vad en tämligen upptagen och kanske därför lite småråddig mänska behöver. Tackar mjukast.

Ett gott exempel på hur man med små medel kan förbättra servicen för alla.

1. Att skicka mejlet kostar ingenting (i motsats till påminnelsebreven). Systemuppdateringen har förstås gått på konsultkraft, så det lär ha kostat en “pretty penny”.
2. När jag får en påminnelse lämnar jag tillbaka böckerna (eller förnyar på nätet, efter behov), och slipper böterna. Jag vinner!
3. Böckerna blir inte liggande i onödan hemma i nåns hylla utan kommer snabbare tillbaka till biban - tillgängliga för andra lånare. Allmänheten vinner.
4. Mindre jobb med att skicka påminnelsebrev och kassera in småsummor i böter. Bibban vinner.

Ett typiskt fall av att all ainblandade vinner. WIN-WIN som det brukar heta

Jaha , nu har vi fått dem till finland också - piratpartiet. Suomen piraattipuolue skall enligt egen utsago behandla frågor som upphovsrätt och piratism. Änsålänge är det tydligen inte frågan om ett organiserat politiskt parti, men det är antagligen en tids (och namnfråga, 5000 st för att vara exakt).

Nu börjar jag förstå bättre varför de gröna kör så hårt på en röstspärr i valen. Piraterna kommer nämligen främst att ta röster av de gröna, som hittils har kunnat hålla sitt defakto monopol på upphovsrättsfrågor. Nu när de gröna småningom börjar kännas som ett  etablerat statsbärarparti med regeringsansvar och allting - ska vi tala om betonggröna - finns det utrymme för ännu mer radikala grupperingar.

De svenska piraterna klarade sig visserligen inte i riksdagsvalet, men det är väl bara en tidsfråga.

Nå nu har jag e-röstat för första gången. Bra gick det …. tror jag.

Det gäller förstås HOK-Elantos fullmäktigeval. Valsidorna fungerade snabbt och smidigt och identiteten kollades med hjälp av Solo-koderna. Snabbt och bra, dessutom säkert ett billigt sätt att ordna röstningen - när systemet väl är inkört. I kommunal/riksadgsvalen har ju det tämligen dyra poströstningsförfarandet vunnit i popularitet redan länge, så e-röstning skulle nog vara välkommet där också. Men inte något nytt som inte medför nya risker:

1. Identietetskontroll. Hur gör man det? Här tror jag att vi klarar det ganska bra i Finland i och med att nätbankerna är så populära. Är systemet tillräckligt säkert att betala dina räkningar med så kan man väl lita på det som ID-system också.
2. Genomskinlighet. Hur vet man att allt går rätt till? Har systemprogrammeraren satt in en bakdörr som ger möjligheter att fiffla med resultatet? Jag har ingen aning om hur det ligger till i det aktuella valet. Med traditionella röstsedlar finns det ju alltid röstsedlarna att gå tillbaka till och göra en kontrollräkning. Men hur gör man när rösterna bara är bitar i ett datasystem?
3. Hur är det med valhemligheten? Hur vet man att inte familjefars hököga vaktar över axeln när familjemedlammarna röstar? Det vet man helt enkelt inte. Är det här en överkänslighetsfråga idag när låg röstningsaktivitet är ett större problem än valfusk och junttande? Å andra sidan kunde familjefar lika gärna helt resolut lägga beslag på röstsedlarna som kommer på posten och fylla i allesammans med "rätt" nummer. Skillnaden är inte så stor här när poströstningen inte heller är övervakad på samma sätt som i politiska val.

Nå det ska bli intressant att höra hur många som använde sig av nätröstningsmöjligheten.

PS. Rätt nummer i HOK-Elanto valet är naturligtvis 320 ;)

det roliga med att vara en "aktivist" är att man inte behöver fundera vem man ska rösta på mera…. 

Så i Sverige enligt Computer Sveden. I Finland tackar statsministern och tar emot när Bill Gates idkar “välgörenhet”. Ett paket tjänster för skolbruk, kompletterat med lite smicker om hur högtutvecklat Finland är  inom IT  - det biter alltid  på  våra politiker. Alla har förstår inte varit lika glada (läs COSS kommentar). McSoft har en tendens att  göra system som kräver att de används via deras operativsystem och nätbrowser - ofta dessutom så ogenomskinligt att det blir problem när nästa version ska tas  i bruk. Med hjälp av denna “trojanska häst” binder man alltså skolvärlden till McSoft - världen.

Det hör inte till god sed att “skåda giviger häst i munnen”, men i dethär fallet kanske det skulle löna sig. Utvecklingen är våldsamt snabbt just nu inom it-lösningar för skolbruk. Det är inte skäl att binda sig till (i praktiken) en enda leverantör.

…verkar  yle:s ledning ha. Glädjen över att X3M räddades blev kortvarig. Om möjligt slår inbesparingarna inom den svenska nyheterna ännu värre ut mot den svenska servicen. Samtidigt erbjuder det inte ett lika klarskuret mål för allmänheten att protestera mot. Ingen säger ju att de svenska nyheterna ska läggas ner.

Nåväl, några detaljer har ju inte presenterats, så det är svårt att avgöra hur hårt slaget kommer att bli. Men en "samma på svenska" nyhetssändning på en olämplig sändningstid (de finska nyheterna har naturligtvis förtur till de bästa studiotiderna) vill jag inte se.

VAKNA! De svenska nyhterna är DET VIKTIGASTE svenska programmet i TV. De är de jag ser på mest på FST5. Jag misstänker att det samma gäller för många andra. Några babelfish - översättning av de finska nyheterna är nog inte mycket att ha. Var finns då våra finlandssvenska frågor?

Nu gäller det helt enkelt att förutom kostnadsknappen också hitta inkomstknappen. YLE:s inkomster måste tryggas på en nivå som tillåter fullgod public service - också för oss 6%iga-mänskor.

Enligt Jungner verkar det vara en medborgerlig plikt att betala TV-licens. "De som låter bli har nog antagligen en dumburk ändå", verkar han resonera. Om vår omistliga service står och faller på att "alla betalar" så är det ju frågan om en utgift av skattenatur. Ta då skeden i vacker hand och slopa hela avgiften! Motsvarande höjning bakas sedan in i de normala skatterna - alla betalar, och de rika lite mer. Här skulle det finnas ett sätt att stöda fattiga åldringar som säkert ordentligt betalar sina licenser idag - de har låg skatteprocent och skulle alltså komma billigare undan än idag.

Idag ligger TV-licensen i en gråzon mellan helt frivillig konsumtion och skatter. Ingen fundera på att man borde uppbära en skilld sjukvårdsavgift som man kan välja bort om man tänker vara frisk eller använder enbart privata tjänster. 

Också teknologin håller på att köra förbi TV-licensen. Hur ska man egentligen avgöra vilka rutor man ska betala licens för och vilka inte? Snart kommer de flesta att se också "TV" via nätuppkopplingen, med utrustning som i praktiken kan vara en dator, och naturligtvis också på en mobiltelefon.

Nåja, allt det gäller framtiden. Nu gäller det att "hitta pengar" så att nedskärningarna i verksamheten blir rimliga. 

Finskhetsarna sviker aldrig när man börjar tala om svensk service. "Flytta tillbaka till Sverige", "Ni ska ha bara 5% av resurserna" är vanliga kommentarer på nätspalter där man diskuterar radio X3M. PÅ något sätt är vi bara mänskor till 5% enligt den logiken.  Som representant för ett språkområde som utgör 0.1% av världens befolkning skulle jag nog vara väldigt försiktig innan jag tog till sådana tongångar.

För det måste ju vara oerhört dyrt att upprätthålla finskspråkig radio- och tv-verksamhet eller hur? Och hur är det egentligen med innehållet? De flesta verkar ju ändå titta på amerikanska serier med finsk text (eller svensk, ett plus för digitaliseringen), alternativt finska versioner av internationella "format" av typ big brother mfl. På radio gäller spellistor med tophits och dumprat som sällan underskattar lyssnarens enfald. Inget får mig att byta kanal fortare än när nån sån "Aamutiimi" håller låda. Nå vi får väl sån radio som vi förtjänar….

Jag är säker på att CBS eller ABC för en ganska billig penning skulle åta sig att överta "innehållsproduktionen". Sen kan vi få automatisk finsk textning av typ Babelfish så är väl alla nöjda….

Varför finns det för övrigt inte en svensk nationell kommersiell radiokanal? Är underlaget på 300000 faktiskt för litet för en kanal? Eller har ingen vågat tänka tanken? I och för sig skulle det väl ändå leda till en kanal till med samma "pophumppa" som vi redan har i ett otal andra finska kanaler.

Flytta kanalen till nätet lär Jungner föreslå. En möjlighet, men tyvärr är tiden inte riktigt mogen ännu. När alla har konstant nätuppkoppling i bilen eller via sin mobil kan vi tänka på saken. Den tiden kommer, antagligen fortare än vi tror, men vi är inte där ännu. Jag har förstått att den stora kostnaden ändå är innehållsproduktionen, medan tekniken slukar en mindre del av kakan. Kanske jag har fel? Så finns det ju "kedjor" av lokalstationer som skickar i praktiken samma program. En idé men svenskt koncept? Då kan man ju koncetnrera sändningarna till regioner där det finns svensk befolkning - ju huvudstaden också!

Men, men - inte kan ju Staten undfly sitt ansvar heller. Så länge den anser att det behövs public service radioverksamhet bör det finnas rum också för en svenskskpråkig ungdomskanal! Bara att gräva lite djupare i skattekistan alltså och hoppas att finansieringsproblemen är av övergående slag 

Programpaketet som används av flere sjukvårdskresar för att hålla reda på patientdata -Miranda- är fullt av säkerhetshål enligt MTV3. Sånt händer också i bättre familjer. Det som skorrade värre i öronen i nyhetsinlägget var att HUS ledning beslöt hemlighålla en rapport som framhöll säkerhetsriskerna och fortsätta projektet som om ingenting hänt.

Det värsta - och här kunde jag knappt tro mina öron- var att samma ledare satt i styrelsen för det - tydligen kommunalt ägda - företag som leverar programmet. Nu stinker det verkligen illa!

Bäst skulle det nog vara om stat och kommun kunde hålla sig utanför sån business som det finns gott om privata företag i. Cirklarna är helt enkelt för små. Det blir bara jäv och/eller skandaler - allt helt i onödan.

…berättar Tietoviikko idag. Organisationerna är så trimmade och tunna att ingen har tid att sätta sig in i byrokratin. Dessutom har företagen fördomar - de tvivlar på att projekten är lönande.
Jag är själv med i ett EU-projekt. Jag har också mina tvivel. Konsortiet är stort, 18 medlemmar, flere storföretag och många universitet/forskningsansinstitut. Riskerna är flere:

• Alla parter verkar inte vara speciellt aktiva. Risken finns då att hela projektet strandar om en part som ansvarar för en central del av projektets “deliverables” missköter sig.
• De olika medlemmarna har olika intressen. Den mest centrala skillnaden är mellan företagen och “forskarna”. Företagen vill antingen få en säljbar produkt eller tjänst, alternativt använda sig av resultaten inom sitt eget företag - gemensamt är att de vill ha konkreta användbara resultat i handen i slutet av projektet. “Forskarnas” intressen är andra: De vill finansiera sin verksamhet, de vill åstadkomma publikationer och i tredje hand att deras forskare ska få nya kunskaper. Det är egentligen egalt om det blir några konkreta resultat av projektet bara dessa tre mål uppnås.

Och visst är sådana konsortier ganska tungrodda bestar. Det reserveras tre dagar för möten som inom företagsvärlden skulle klaras av på en dag. Företagsrepresentanterna sitter där och hammrar på sina PC:n i bakre raden - om du tror att de gör anteckningar tror du fel - de försöker göra sina vanliga arbtesuppgifter per e-mail.  Själv har jag dragit mej för att sitta där med laptop, jag är ju där för att följa med mötet eller hur?

Straffet väntar efter resan - tre dagars ogjort arbete har inte på något magiskt sätt utförts av en god fe medan jag var på resa. Följer en H:vetes vecka.

Konsulten från ett litet finsk företag jomade likaså - när jag sitter här får företaget inga inkomster. Kostnaden är mycket högre än bara flyg och hotell!

Vi behöver sätt att styra dessa projekt effektivare. Måste man faktisk tillbringa tre-fyra dagar i en trevlig sydeuropeisk stad för att komma överens? Kanske småföretagen då kommer med också.