Många har redan hunnit kritisera det nya “Lex Nokia”-lagförslaget som ger arbetsgivaren rätt att se en del data rörande arbetstagarnas e-mail. Den teoretiska nyttan av lagen är obefintlig. Man behöver inte vara Einstein för att förstå att det inte är en god idé att skicka känsligt material till konkurrenten via företagets e-mail - inte efter denhär publiciteten. Dessutom finns det gott om andra alternativ, tex. minnesstickor eller att använda ett gmail-konto över webbläsaren.

Den riktiga nyttan för företagen är nog snarast att arbtestagarna inte mera vågar skicka privata e-mail på arbetstid för att “storebror ser det”

Den mest fåniga är nog ändå sättet som minister Suvi Linden använder för att försvara lagförslaget (enligt HS). Enligt ministern måste lagförslaget ses som en helhet. Enskildda punkter kan skillt för sig verka dåliga.

Hej halå, helheten är bra fast delarna inte tål dagsljus?

Det är i själva verket fråga om trick #1 ur politikerns handbok :”Det här är ett paket”. Det passar utmärkt om man inte förstår vad man håller på med eller absolut inte vill öppna beredningen igen.

Enligt ett färskt domstolsutslag är det ett brott att surfa med hjälp av grannens (öppna) WLAN-nätverk. De grönas Jyrki Kasvi tycker att det är konstigt. Alla börjar ju ha fickorna fulla med apparater som mer eller mindre automatiskt kopplar upp sig på ett öppen nätverk om det hittar ett sånt. Hmm, visst skulle det vara ganska konstigt om man skulle hamna i finkan “i misstag”. Jag skulle tom. kunna hålla med om att det är ok att koppla upp sig på ett öppet nätverk tillfälligt om man hittar ett sånt - för att uppdatera bloggen, eller kolla börskurserna/TV-programmet/välj vad som är viktigt för dig. Visst är det också lite mycket krävt om du sitter på en parkbänk och hittar ett öppet nätverk med ett kryptiskt namn att du skulle förutsättas känna till vem som upprätthåller nätet - är det meningen att det ska vara allmänt tillgängligt eller är det bara frågan om okunskap.

Däremot går det nog lite för långt om man systematiskt utnyttjar grannens öppna nät, kanske så att man inte beställer en egen bredbandsanslutning överhuvudtaget.

Jaha, det gäller väl igen att få till stånd en allmän moraluppfattning om vad som är rätt och vad som är fel. Sedan skulle det bara gälla att kodifiera den i lagen…. som antagligen sen är hopplöst föråldrad när den väl blir färdig.

Med hjälp av snärtiga program och lite jobb på småtimmarna (varför sker programmering alltid på natten?) är de lustiga formateringsproblemen på bloggen fixade. Avdelningen till höger med länkar mm är tillbaka där den ska vara.
Till ovärderlig hjälp var Firebug-verkyget till Firefox som gör det enkelt att prova på olika formatdefinitioner och samtidigt se hur resultatet tar sig ut på rutan. Rekommenderas för alla som tycker att det är roligt att fila på hemsidor på natten

Jaha nu är det gjort - jag har en Linux-dator hemma - massor med Geek-poäng

Jag skriver detta med med Scribefire-blogverktyget på Firefox. Operativsystemet är Ubuntu (7.1). I bakgrunden spelar Albert King "as the years go passing by" på Rhytmbox.

Bakgrunden var att min äldsta dotter hade en dator som var "sönder". Den bootade altså inte. Dessutom hade hon skaffat sig en laptop, så den gamla datorn var problemavfall som satt och dammade i hörnet. Samtidigt var jag oerhört frustrerad på hur frukstansvärt långsam min trotjänare till laptop är/blivit.

Jag misstänkte massiv virusinfektion - igen. Min dotter är inte alltid speciellt ordenlig med att hålla virusskyddet uppdaterad och dessutom använde hon en ADSL-uppkoppling med fast ip-adress. Jag hade ominstallerat windows i maskinen för ca 1.5 år sen pga samma fel. Då vill jag minnas att det tog hela kvällen inklusive omformattering av hårdddisken.

Nå nu tänkte jag prova på Linux, och hade laddat ner Ubuntu-CD:n. Sagt och gjort, in med CD:n. Hast du mir gesehen - maskinen surrar ett par minuter och bootar direkt upp från CD:n, hittar nätuppkopplingen och allt. Verkar lovande. Installation alltså!
En timme senare sitter jag och lyssnar på musik från externa hårddisken över ethernet. Printern är installerad och fungerar.

No pain!

Dessutom verkar arbetsbordet klart och redigt - inga flygandis fönster och blinkandis ikoner här inte. Känns som hemma. Och tom bakgrundsbilden "elephant" är hemtrevlig (närbild av grov elefanthud)

Och dessutom är den 3 år gamla maskinen snabb som ögat jämfört med den gamla kaffekvarnen jag använt här hemma. Det enda som grämer mig lite är photoshoppen som sitter på laptoppen, lär inte i första taget flyttas över inte, och den ÄR jag fäst vid.

Nåja, ska väl prova på mostavararande bildeditor här - GIMP - lär inte vara det mest enkla att komma in i det heller. Nå vi får se…

Nu skulle det bara gälla att få ordning på blogformateringen också - som vissa säkert har märk finns länkarna mm. som borde finnas till höger på sidan av nån outgrundlig anledning sen en tid långst nere efter texten istället.

Koska satun omistamaan yhden niistä kännykkätyypeistä (N95) jossa Nokian Music store palvelu toimii piti sitä tietenkin kokeilla. Eikun klikkaamaan music store ikonia ja rekisteröitymään. Muistelin että vaimo oli toivonut Leona Lewisin “Bleeding Love” kappaletta (minun tehtävänä on hoitaa nämä biisit vaimon Muvo-tikulle). Täältähän tämä löytyy. Eikun Visakortti nokialle panttiin … do you trust us =8-O

No kappale vilahti 3g verkon kauttaa vikkelästi kännykkään 1€ korvausta vastaan, asiaa! (ja samalla 0.9€ Soneralle, argh).
Tämähän toimii kuin junan vessa…

Eli kaikki hyvin? No se siirtohomma olikin sitten vähän vaikeampi juttu. Kopiointi laitteelta toiselle onnistuu vain Windows Media playeriä käyttämällä. K.o. ohjelma saa minussa aina aikaan allergisiä oireita. Haluan että hallitsen itse mitä tapahtuu. Tämä veijari tekee automaattisesti kaikenlaista heti kun silmä vältää. Minusta on kohtuullista että tiedän missä musiikkini fyysisesti sijaitsee: Läppärin kovalevyllä, Ulkoisella kovalevyllä, tai muussa paikassa. Tämä on häivytetty mahdollsiimman piiloon. Lisäksi näytin nyt tälle veijarille ensimmäistä kertaa kännykkääni. Media playerin mielestä tämä ilmeisesti tarkoittaa että tietenkin haluan synkronisoida pc:n musiikkikirjaston kännykän kanssa. Ennen kuin tajusin tämän kännyyn ehti vilahtaa noin 40 biisiä joilla ei ollut sinne mitään asiaa. Ehkä olen vain 40+ muumio joka ei ymmärrä mistään mitään, mutta minua moinen häiritsee. Tästä syystä käytän normaalisisti Creative Mediasource-softaa kirjaston hallintaan.

No pienen sähläyksen jälkeen sain kuin sainkin biisin siirrettyä vaimon tikulle.

Mutta kyllä nämä drm-oikeudet ihmetyttävät. Mitä järkeä on sallia poltto CD:levylle, mutta muuten rajoittaa oikeuksia. Varmaankin moni muukin polttaa ostetusta musikiista heti CD:n jonka jälkeen CD:ltä voikin muuntaa musan haluttuun formaattiin - ilman mitään rajoituksia. Tällaistä pientä kiusantekoa vain moinen DRM-touhu.

Ja sitten tietenkin se päävalitus siitä music storesta - miksi rakennettu toimimaan vain IE-selaimella? Tätähän eniten on kritisoitu. Koneessani on IE - kaiken varalta - vaikka normaalisti käytän Firefox:ia. Kaiken lisäksi turvallisuusasetukset on nykyään niin monimutkaisia että harva niiden muokkauksesta suoriutuvat. Ja tällä music store-sitella pitää ladata ActiveX-palikoita => säätötoimenpiteitä tarvitaan jos on “normaalit” turva-asetukset. Ei hyvä.

Seuravaaksi pitikin sitten ostella vähän omaakin korvaa miellyttävää musiikkia. Best of Lee Ritenour kokoelma, ja lisäksi vielä irtobiisi: Seven Nation Army/the White Stripes, joka on joskus tullut Pandora:ssa vastaan. No höh, sitä biisiä ei jostain syystä saa ladata kännyyn, vain PC:lle. Eli koko roska PC:lle, CD:lle ja muunto DRM-vapaaksi WMA-tiedostoksi. Lopputuloksena kaikkesta huolimatta musa kännyssä, ulkoisella kovalevyllä rajoittamatomassa käytössä. Minulla ei ole mitään aikomuksia levitellä kopioita laittomasti yms, mutta haluan kopioida tiedostoja millä tahansa haluamallani tavalla.

Mutta näin beta-versioksi music store on kaiken kaikkiaan ihan kohtuullinen suoritus.

För en tid sen ondgjorde jag mig i bibban över att man inte kan få en påminnelse per e-mail när böckernas lånetid håller på att gå ut. Den vänliga bibliotekarien viste berätta att det är på kommande.

Idag fick jag en påminnelse! Jusst vad en tämligen upptagen och kanske därför lite småråddig mänska behöver. Tackar mjukast.

Ett gott exempel på hur man med små medel kan förbättra servicen för alla.

1. Att skicka mejlet kostar ingenting (i motsats till påminnelsebreven). Systemuppdateringen har förstås gått på konsultkraft, så det lär ha kostat en “pretty penny”.
2. När jag får en påminnelse lämnar jag tillbaka böckerna (eller förnyar på nätet, efter behov), och slipper böterna. Jag vinner!
3. Böckerna blir inte liggande i onödan hemma i nåns hylla utan kommer snabbare tillbaka till biban - tillgängliga för andra lånare. Allmänheten vinner.
4. Mindre jobb med att skicka påminnelsebrev och kassera in småsummor i böter. Bibban vinner.

Jaha , nu har vi fått dem till finland också - piratpartiet. Suomen piraattipuolue skall enligt egen utsago behandla frågor som upphovsrätt och piratism. Änsålänge är det tydligen inte frågan om ett organiserat politiskt parti, men det är antagligen en tids (och namnfråga, 5000 st för att vara exakt).

Nu börjar jag förstå bättre varför de gröna kör så hårt på en röstspärr i valen. Piraterna kommer nämligen främst att ta röster av de gröna, som hittils har kunnat hålla sitt defakto monopol på upphovsrättsfrågor. Nu när de gröna småningom börjar kännas som ett  etablerat statsbärarparti med regeringsansvar och allting - ska vi tala om betonggröna - finns det utrymme för ännu mer radikala grupperingar.

De svenska piraterna klarade sig visserligen inte i riksdagsvalet, men det är väl bara en tidsfråga.

Nå nu har jag e-röstat för första gången. Bra gick det …. tror jag.

Det gäller förstås HOK-Elantos fullmäktigeval. Valsidorna fungerade snabbt och smidigt och identiteten kollades med hjälp av Solo-koderna. Snabbt och bra, dessutom säkert ett billigt sätt att ordna röstningen - när systemet väl är inkört. I kommunal/riksadgsvalen har ju det tämligen dyra poströstningsförfarandet vunnit i popularitet redan länge, så e-röstning skulle nog vara välkommet där också. Men inte något nytt som inte medför nya risker:

1. Identietetskontroll. Hur gör man det? Här tror jag att vi klarar det ganska bra i Finland i och med att nätbankerna är så populära. Är systemet tillräckligt säkert att betala dina räkningar med så kan man väl lita på det som ID-system också.
2. Genomskinlighet. Hur vet man att allt går rätt till? Har systemprogrammeraren satt in en bakdörr som ger möjligheter att fiffla med resultatet? Jag har ingen aning om hur det ligger till i det aktuella valet. Med traditionella röstsedlar finns det ju alltid röstsedlarna att gå tillbaka till och göra en kontrollräkning. Men hur gör man när rösterna bara är bitar i ett datasystem?
3. Hur är det med valhemligheten? Hur vet man att inte familjefars hököga vaktar över axeln när familjemedlammarna röstar? Det vet man helt enkelt inte. Är det här en överkänslighetsfråga idag när låg röstningsaktivitet är ett större problem än valfusk och junttande? Å andra sidan kunde familjefar lika gärna helt resolut lägga beslag på röstsedlarna som kommer på posten och fylla i allesammans med "rätt" nummer. Skillnaden är inte så stor här när poströstningen inte heller är övervakad på samma sätt som i politiska val.

Nå det ska bli intressant att höra hur många som använde sig av nätröstningsmöjligheten.

PS. Rätt nummer i HOK-Elanto valet är naturligtvis 320 ;)

det roliga med att vara en "aktivist" är att man inte behöver fundera vem man ska rösta på mera…. 

Så i Sverige enligt Computer Sveden. I Finland tackar statsministern och tar emot när Bill Gates idkar “välgörenhet”. Ett paket tjänster för skolbruk, kompletterat med lite smicker om hur högtutvecklat Finland är  inom IT  - det biter alltid  på  våra politiker. Alla har förstår inte varit lika glada (läs COSS kommentar). McSoft har en tendens att  göra system som kräver att de används via deras operativsystem och nätbrowser - ofta dessutom så ogenomskinligt att det blir problem när nästa version ska tas  i bruk. Med hjälp av denna “trojanska häst” binder man alltså skolvärlden till McSoft - världen.

Det hör inte till god sed att “skåda giviger häst i munnen”, men i dethär fallet kanske det skulle löna sig. Utvecklingen är våldsamt snabbt just nu inom it-lösningar för skolbruk. Det är inte skäl att binda sig till (i praktiken) en enda leverantör.

…verkar  yle:s ledning ha. Glädjen över att X3M räddades blev kortvarig. Om möjligt slår inbesparingarna inom den svenska nyheterna ännu värre ut mot den svenska servicen. Samtidigt erbjuder det inte ett lika klarskuret mål för allmänheten att protestera mot. Ingen säger ju att de svenska nyheterna ska läggas ner.

Nåväl, några detaljer har ju inte presenterats, så det är svårt att avgöra hur hårt slaget kommer att bli. Men en "samma på svenska" nyhetssändning på en olämplig sändningstid (de finska nyheterna har naturligtvis förtur till de bästa studiotiderna) vill jag inte se.

VAKNA! De svenska nyhterna är DET VIKTIGASTE svenska programmet i TV. De är de jag ser på mest på FST5. Jag misstänker att det samma gäller för många andra. Några babelfish - översättning av de finska nyheterna är nog inte mycket att ha. Var finns då våra finlandssvenska frågor?

Nu gäller det helt enkelt att förutom kostnadsknappen också hitta inkomstknappen. YLE:s inkomster måste tryggas på en nivå som tillåter fullgod public service - också för oss 6%iga-mänskor.

Enligt Jungner verkar det vara en medborgerlig plikt att betala TV-licens. "De som låter bli har nog antagligen en dumburk ändå", verkar han resonera. Om vår omistliga service står och faller på att "alla betalar" så är det ju frågan om en utgift av skattenatur. Ta då skeden i vacker hand och slopa hela avgiften! Motsvarande höjning bakas sedan in i de normala skatterna - alla betalar, och de rika lite mer. Här skulle det finnas ett sätt att stöda fattiga åldringar som säkert ordentligt betalar sina licenser idag - de har låg skatteprocent och skulle alltså komma billigare undan än idag.

Idag ligger TV-licensen i en gråzon mellan helt frivillig konsumtion och skatter. Ingen fundera på att man borde uppbära en skilld sjukvårdsavgift som man kan välja bort om man tänker vara frisk eller använder enbart privata tjänster. 

Också teknologin håller på att köra förbi TV-licensen. Hur ska man egentligen avgöra vilka rutor man ska betala licens för och vilka inte? Snart kommer de flesta att se också "TV" via nätuppkopplingen, med utrustning som i praktiken kan vara en dator, och naturligtvis också på en mobiltelefon.

Nåja, allt det gäller framtiden. Nu gäller det att "hitta pengar" så att nedskärningarna i verksamheten blir rimliga.