Var idag på publiceringstillfället för Magmas utredning “Svenskans ställning i metropolen” av Marianne Mustajoki. Blandade tankar och intryck:

Moderna metropoler är inte enspråkiga. En levande flerspråkighet förutsätter aktive insatser, fungerande strukturer och fördomsfrihet.

• 25-30 procent svenskspråkiga behövs för en naturlig lösning av svenskspråkig service - dit når vi inte upp i huvudstadsregionen.

• Två huvudmodeller finns för framtiden:

1. 1. Två eller flere städer går ihop
2. 2. Ett regionförbund med flere städer.

• Svenskarna är ganska många, vi har stor fördel av att tänka stort. 
• Tjänstemänne låter sig inte rubbas - svensk service fungerar perfekt, sen kan man göra hur många utredningar som helst som pekar på annat.
• Regionalt servicesamarbete är nödvändigt i regionen
• Hinder finns: Stora brukarvolymer med invanda sätt att få service, stadsvisa lösningar, otympliga it-lösningar (trots stadsdirektörernas stöd verkar den svenska serviceportalen ha sprungit mot väggen), konkurrens, maktförlust, ointresse

Teser:

• Ingen förvaltningsmodell ger svenska servicegarantier.
• I alla modeller kan den svenska servicen förbättras
• Service över kommungränserna talar för sammanslagning

Helsingfors-Vanda sammanslagning är sämst …leder till uppdelning i två läger, öst och väst.
Enlig demografiskt perspektiv skulle Helsingfors-Vanda-Esbo-Grani-Kyrkslätt-Sibbo vara bäst.
Att städerna fortsätter som nu är mycket osannolikt.

En förändring ses alltså som önskvärd och högst sannolik. Några helt entydiga rekommendatione gavs inte, utom möjligen att en sammanslagning Helsingfors-Vanda är det sämsta alternativet som leder till en djup indelning i öst-väst med påföljande segregationsproblem.

Sunnuntain höblässä kaunpunginjohtaja Pajunen kertoo kuinka suuremmassa kaupungissa voidaan vähentää demokratiaa byrokratiaa. Tämä väite ei koskaan lakkaa hämmästyttämästä minua. Mikä estää raskaasta byrokratiasta tunnettua Helsinkiä keventämästä organisaatiotaan?
Vantaan toimintamenopt/asukas 2007: 5062€
Helsingin toimintamenot/asukas 2007:  6224€
erotus:                                           -1162€

Kun Helsingissä asukkaita on 568-tuhatta säästöjä pitäisi siis “Vantaan mallilla” löytyä yli 600 M€/vuosi. Mikä siis estää tehostamista? Ei ainakaan kuntarajat.

Taitaa olla niin että Helsingillä on suuria sisäisiä ongelmia ja talous rapautumassa. Jotta talkoisiin ei tarvitsisi ryhtyä on hyvä keksiä ulkoisia vihollisia. Ensin Sipoo, nyt Vantaa. Nämä niskuroivat naapurit ovat tietenkin  kaikkien ongelmien takana.

Kun Pajunen kohta markkinoi kuntaliitosta omilleen kannattaa myös Vantaalaisten kuunnella. Suuri osa syistä tulee olemaan sellaisia joiden takia Vantaan kannattaisi pysyä itsenäisenä.
PR-osastolla tulee olemaan vaikeuksia …

I nyheterna får vi se hur Israels krigsmaskin hamrar Gaza till grus. Här hemma verkar det som om främlingsfientligheten  lyfter sitt fula tryne.
Samtidigt råkar jag på en artikel i New Scientist (Nov 2008) “How warfare shaped human evolution“. Här berättas det om hur kriget har varit en central evolutionär faktor i mänskodjurets utveckling. Mänskan har krigat i tiotals eller tom hundratusentals år. Utan kriget och dess krav på samarbete i grupp för ett gemensamt mål skulle mänskan se helt annorlunda ut idag. Utan krig skulle mänskan alltså vara en grupp fredsamma individualister som mest tänker på sig själva och antagligen fortfarande vara kvar på apstadiet.
På tal om apor: Våra släktingar chimpanserna för också krig…hannarna anfaller i grupp grannflockar och driver bort dem. Det verkar som om krigföring skulle vara ett beteendemösnter som är djup ingrott i vårt DNA. Dess basform är egentligen gängbildningen. Det är moder natur som ligger bakom tonårsgängenas bråkande och revirslagsmål.
Hos män tar sig denna natur utryck inte bara på de ovannämnda sätten, som idag betraktas som negativa, utan också som en förkärlek för lagsport. Inget är roligare än när hemmalaget ger grannstadens lag på moppe - både i ishockeyrinken och på läktaren.
När man har studerat jägar/samlar- kulturer som existerar idag har man kommit fram till att ungefär 10% av männen dör i sammandrabbningar med grannstammarna. Tala om ett kraftigt evolutionstryck alltså. Det gäller att fungera bra i grupp, annars kommer liemannen! Man kan fråga sig vad som händer med mänskan om det moderna samhället lyckas i sin strävan att eliminera kriget? Blir vi då en lös hop av egoistiska individer som inte känner någon grupptillhörighet?
Det är starka krafter som vi kämpar emot när vi försöker motarbeta främlingsfientlighet - xenofobi - i den öppnare globaliserade världen. Behovet att uppdela mänskor i oss och dem är inbyggt djupt nere i vårt DNA.

 

Jaha, jag kände mig nog närmast som något ur dinosaurieklassen idag på valpanel i Sotungin koulu ja lukio. Jag var äldst i panelen. Nåja kanske inte så dåligt ändå att visa att också vuxna är intresserade av ungdomars frågor

På bilden räcker de elever upp handen som skulle vilja se sin mormor i fullmäktige - elak pik av en (mycket) yngre panelist.

En del poäng kanske för att jag presenterade mig som ett hopplöst fall: Medelålders hurri, dessutom från västra Vanda. Tillpåköpet är det mitt fel om det är något fel på skolan för jag sitter i undervisningsnämnden …. spridda skratt i salen ….

Nå de färdiga frågorna som panelisterna fick svara på var nog rätt så viktage åt ungdomshåll:

• Borde det finnas ställen där det är tillåtet med graffiti? Nej svarade jag -  det bara främjar att dett dylik "konst" dyker upp på andra ställen.
• Borde 16-åringar få rösträtt? Nej igen - det ökar inte röstningprocenten. Det ska nog andra medel till för att få ungdomar intresserade av val.
• Fungerar den allmänna trafiken (ja eller nej)? Ja och nej - in till centrum går det bra - tvärtrafiken rätt dålig

Nå, roligt att gå på sån "ingenting att förlora" tillställningar ibland

 

Bra löpte det, och diskussionledaren (vid pass 16?) hade redigt med skinn på näsan och satte stopp för alltför långa orationer.

Betalt för gammal ost? Det verkar vara stora nyheter om man hittar något gammalt i Delicatessen. Samtidigt slår jag vad om att jag kan hitta något som är för gammalt i när- K-marketen när somhelst. Men inte ser jag några löpsedlar om det inte….
Det är ok med lite gamla varor i en vanlig butik men hittar du det i Stocka blir det sensation. Också ett kvalitetstecken?
Det är ju klassiskt att kunder blir missnöjda när verkligheten inte motsvarar förväntningarna. I Delicatessen är förväntingarna höga, inte i närbutiken.

..tycker de grönas Anni Sinnemäki och vill ha en förordning om hur mycket skolkuratorer och hälsovårdspersonal det ska finnas. Fördelarna skulle vara att jämlikheten mellan eleverna i olika kommuner skulle öka. Enligt undervisningsministeriets data finns det just här stora skillnader mellan kommunerna. Å andra sidan - vad är det för vits att ge kommunerna bestämmanderätt i teorin och sen kringgärda den med en massa krav. Total rättvisa kan vi få om staten tar över hela rasket (med finansieringen). En stor del finansieras ju redan via statsandelar, varför inte ta över resten också….

Sinnemäki vill dessutom priorititera sanering av mögelskolor. Visst, det VILL alla.Samtidigt jomar andra om att Vanda är den mest skuldsatta staden i landet och beskyller beslutsfattarna för dålig hushållning. Enligt kommunförbundets data är Vanda inte värst i landet (2007), det finns 41 kommuner med större skulder per invånare än Vanda med sina 3025€/huvud, men visst är vi långt över medeltalet på 1548€. Nu när kommunalvalet närmar sig får vi igen se en hel del mänskor som vill både äta kakan och ha den den kvar.
Mögelskolor SKA naturligtvis saneras, där det finns objektiv data. Problemet är att mögelförekomst är mycket diffust och att påvisa att det är mögel och inte tex. stress som ligger bakom olika symptom är svårt. Alla skolor där man klagar kan inte saneras samtidigt. Nå, jag tror att de värsta problemen med skolhusen från 70-talet snart börjar vara undanröjda i Vanda.

På väg i till Nagu för att fylla tanken

Jag var redan övertygad om att det dyra bränsleprisena har minskat på båttrafiken - åtminstone verkar det lugnare än vanligt utanför vår stuga. 1.69€/liter borde väl lägga lite sordin på de värsta bensinmonstren? Men kanske jag har fel? Häromdagen var vi ut till Nagu med frun och tänkte oss kanske en kopp kaffe. Men nej, fullsmockat vid bryggorna. Dessutom festade ett gäng undomar  för fullt i muskelbåten på andra sidan bryggan - musiken dånar och ölet rinner ner. Kaffe blir det inte - hastigt lägger vi ut igen och puttrar tillbaka ut på Erstan för att njuta av solen och lugnet. Nå, alla blir väl saliga på sitt sätt?  

Minister Hyssälä vill enligt taloussanomat att studeranden ska föda fler barn. Lättare sagt än gjort!

Visst skulle det egentligen vara bra för alla parter om det skulle gå så. Förstföderskornas ålder skulle sjunka, den är oroväckande hög idag. Bra för hälsan och gör det möjligt att ha lite större familjer. Och fler barn per familj är ju som känt just det som skulle behövas idag i Finland.

I min familj gjorde vi just så. Vår äldsta dotter Malin föddes ca ett år före vi föräldrar blev färdiga. Och visst, inte var det gott om pengar då inte. Inte blev det direkt mycket bättre när vi blev färdiga heller, bostadslån och studielån såg nog till att hålla plånboken på svältkost.

Idag verkar situationen vara etter värre. Åtminstone i huvudstadsregionen går det inte att klara sig på studiestöd, man måste arbeta vid sidan om för att klara sig. Har du låga inkomster så blir inte moderskapspenningen mycket att hurra för den heller. Något att ändra på?

Det är egentligen hela det västerländska samhället som inte riktigt fungerar i dethär avseendet. När man är ung ochbiologiskt sett borde skaffa sig barn har man ont om pengar. Man kan inte bo i ett stort dyrt hus och klara av alla extrautgifter som barnen för med sig. Sen när man är ordentligt etablerad och har hög lön är det biologiskt för sent att skaffa många barn.

Hur man kunde ändra på den ekvationen är nog en 1000€-fråga. Ska man rå på beteendet med hjälp av stöd så räcker det nog inte med några småsummor.

Professor Airaksinen som också siteras har nog en god poäng. Det är inte bara pengar det är fråga om, utan en kulturell fråga. Idag vill man vara en tonåring ändi till 35-40 års ålder. Pappa, mamma, barn - lekar hör liksom inte riktigt till då… Och sen har vi ju den riktiga killern:

Problemet är det att i Finland har vi låga löner, höga skatter, dyra priser och lågt socialskydd. Den statliga lögnkampanjen att så inte är fallet lurar ingen, säger Airaksinen.

Amen säger jag också. Om nån kunde förklara för mig (och alla andra) hur det här egentligen kan vara möjligt så skulle jag vara glad.

Efter en dag av kundbesök befinner jag mig i en liten tysk by vid namn Wangen i närheten av Stuttgart. En kort vandring genom byn hinner jag med innan det är dags att krypa till kojs. Intryckena är på många sätt skitsofrena…

Å ena sidan är går det en livligt trafikerad väg genom byn. Å andra sidan envisas varje mänska som kommer emot med att hälsa på mig med ett vänligt "hallo". En konstig blanding av ett modernt samhälle och ett hederligt agrarsamhälle. Vid den lilla tegelstenskyrkan från 1889 stannar jag och lyssnar hur kantorn tränar ivrigt på orgeln. Samtidigt tränger sig en välbekant lukt på - jag svär på att det luktar kossa här! Det finns tom det obligatoriska flugorna. Inget hjälper, bara att ta en tur runt kyrkan. Och visst… där, alldeles bakom kyrkan håller de på med kvällsmjölkningen. Skulle inte hända hos oss skulle jag tro, inte idag. Det är liksom inte okej att det luktar lagård i kyrkan…

Och där lite längre fram, precis bredvid storgatan en dynghög. På sätt och vis hederligt - det är ok med jordbruk och husdjur. Då får de minsann finnas mitt inne i samhället också.

Svalorna som häckar under takkanten hör liksom också till. Något vardagligt - de gamla bona kan man gott måla över bara.

Enligt dagspressen (Aamulehti, HS) vill tidningen Opettaja (har studerat deras nätversion , inte hittat detta?!?) att sanering av mögelskolor får högsta prioritet i kommunerna. En sjuk punkt för oss förttroendevalda. Vanda är säkert ett typexempel. Staden växte upp i ilfart på 70-talet. Nya skolor byggdes med dåtidens teknik, platta tak mm. Nu är en stor del av dessa skolor i behov av grundlig sanering eller ersättning. En grundlig sanering av en redigt stor skola kostar ca 10 M€. Ett nybygge är bara måttligt dyrare.
Samtidigt planeras nya området som behöver sina egna dagis- och skolbyggnader (a 10M€ plus). Ingen lätt ekvation om den totala investeringsbudjeten borde pressas ner till ca 60-70M€ per år. Ska vi sanera alla gamla skolor och lyssna på skriket att det inte finns någon service i de nybyggda områdena?

ALLA tvivelaktiga skolor kan inte åtgärdas snabbt. Inte heller kan man gå enligt principen “de som skriker högst får sin vilja igenom”. Objektiva kriterier som rankar skolorna och luftkvaliteten i dem mot varandra behövs. Ett typexempel är Laajavuoren koulu i Mårtensdal. Olika luftkvalitetsutredningar och klagomål från föräldrar och lärare fanns sedan tom 10 år tillbaka. Utrymmena konstaterades INTE vara hälsovådliga. Ett par utrymmen i speciellt dåligt skick stängdes av. Förtroendevalda har ingen möjlighet att veta vad som är sant och vad som fabel i såna här fall, om det inte finns objektiva data att tillgå. Vi har inga verktyg att tillgå.

Läraren x är sjukskriven pga astma. Föräldraföreningen författar arga brev - bryr ni er inte om barnen, vårt lands framtid? Experten Z intygar att luften är helt OK. Hur man än gör har man rumpan bak. Antingen äventyrar man barnens hälsa i onödan eller så slösar man med stans knappa pengar.

Samtidigt pekar elevprognoserna på vikande eleveunderlag, behövs dethär skolhuset alls? Det närliggande högstadiet är också gammalt och överdimensionerat, vad göra. Slutresultatet var i det här fallet att problemhuset rivs och skolan slås ihop med högstadiet vars byggnad saneras och utvidgas en aning. Projektet tar många år. Under tiden fortsätter de som går i problemskolan att gå där.

Om skolbyggnaden verkligen är hälsovådlig bör de ansvariga tjänstemännen ha tillräckligt stake att säga att så är fallet och försätta utrymmena i användningsförbud! Då slutar verksamheten där på stubinen och verksamheten ordnas på något annat sätt, kanske med hjälp av baracker. Om detta inte sker kan inte de förtroendevalda besluta annat än att sanering utförs inom ramen för budjeten. Alla andra beslut är fel.

För en tid sen ondgjorde jag mig i bibban över att man inte kan få en påminnelse per e-mail när böckernas lånetid håller på att gå ut. Den vänliga bibliotekarien viste berätta att det är på kommande.

Idag fick jag en påminnelse! Jusst vad en tämligen upptagen och kanske därför lite småråddig mänska behöver. Tackar mjukast.

Ett gott exempel på hur man med små medel kan förbättra servicen för alla.

1. Att skicka mejlet kostar ingenting (i motsats till påminnelsebreven). Systemuppdateringen har förstås gått på konsultkraft, så det lär ha kostat en “pretty penny”.
2. När jag får en påminnelse lämnar jag tillbaka böckerna (eller förnyar på nätet, efter behov), och slipper böterna. Jag vinner!
3. Böckerna blir inte liggande i onödan hemma i nåns hylla utan kommer snabbare tillbaka till biban - tillgängliga för andra lånare. Allmänheten vinner.
4. Mindre jobb med att skicka påminnelsebrev och kassera in småsummor i böter. Bibban vinner.

Ett typiskt fall av att all ainblandade vinner. WIN-WIN som det brukar heta

Tidningarna har recenserat den nyutgivna Remu - sanakirja. Ett av verbalakrobaten Remu Aaltonens egna ord är sveduin - mycket riktigt en svenskatalande person.

Ordet får mej att tänka på en rörlig svenskatalande person, som antagligen är högtutbildad och kanske bor i huvudstadsregionen. Inte alls negativt om tycker det. Det är ju helt OK och tom ganska cool att kalla sig för digital-beduin (dedär som flyger jorden runt på jobb utrustade med mobil och PC).

Med andra ord är det ju direkt ett namn på en målgrupp till kommunalvalet

Visst kan man ibland unna sig något lite dyrare, men nån gräns ska det väl ändå finnas …. =8-O

Det är inte bara teleoperatörer som svarar dåligt på kundservicetelefonen.

Jag lät mig ifjol luras av av en telefonförsäljare att göra en kontinuerlig prenumeration på en tidning “nästan gratis”. Jotack, priset var billigt, men tidningen var inte mycket att hurra för. Redan efter några månader gick blaskan direkt i tidningskorgen. Skulle jag ha varit förutseeende skulle jag naturligtvis ha inhiberat prenumerationen då. Men det är ju inte speciellt aktuellt och viktigt just då. Och ett år är ju redan betalt…

Just det - nästa räkning dimper in genom postluckan. Ett år till. Nänu ska det nog inhiberas. Här finns ju en nätadress, sagt och gjort….
Nä nu jädrar: PÅGÅENDE avtalsperiod går inte att avbryta. En ny period började vid årsskiftet. Den är ännu obetald, men går inte att inhibera via nätet. Dessutom står det med stor pränt på räkningen att 3€ extra debiteras för påminnelse.

För att avbryta pågående avtalsperiod måste man ringa till kundservicen. Du gissar rätt. 30 min av hissmusik räcker inte till för att komma fram. Återstår bara att betala snällt.

Ett diaboliskt system med andra ord. När det känns aktuellt att avbeställa är det försent.

Har jag lärt mig någon läxa? Kanske det:

1. Köp aldrig något av telefonförsäljare. Never ever! Säljer du något? Klick!
2. Om du tröttnar på en tidning, avbeställ genast.

…är ett begrepp. Mikael Jungner vill tydligen vara mer internationell och använda F-ordet istället.
Hin onde har alltså fått ge vika inom finsk managementkultur:

Mina inbyggda prydhet förbjuder mig att illustrera det ersättande begreppet.

Allvarligt talat - finns det inte något minimikrav på ledarskapskompetens på YLE? Helt oberoende om förändringarna är nödvändiga eller inte måste personalen få möjlighet att bearbeta dem på ett sakligt sätt. Det är en sorts sorgearbete. Effektivitetskraven hjälps inte upp av en desillusionerad och demotiverad personal.

Musikskolan Kungsvägen i Vanda (MIKV) började sitt 20årsfirande igår torsdag med konserten Jubel i höstmörkret. Jublet blev lite dämpat i och med att Jokelakatastrofen var i så färsk minne. Publiken kom ihåg offren med en tyst minut.

Roligare var det att se dessa mängder av svenskar som hade samlats i Myrbackahuset. Stolarna tog slut och salen i konstmuséet var packad - härligt! Det verkar som om uppslutningen skulle bli bara bättre och bättre.

Och programmet var det inget fel på. Förutom sedvanliga kör- och balettuppträdanden fick vi höra uruppförandet av Sebastian Fagerlunds "Vandalisms" för sex celli. Vissa i publiken tyckte sig höra inflytande från Apocalyptica…. 

PS. Tack herre för photoshop - under den bakre flickans utsträckta arm tronade från början ett notställ….

Musikhusbygget i Helsingfors är en fars. Mitt onda jag viskar genast i mitt öra att det inte är inkompetens utan stor slughet som ligger bakom. Som bakgrunsmusik spelar Dire Straits "Money for nothing":

Now look at them yo-yos thats the way you do it
You play the guitar on the mtv
That aint workin thats the way you do it
Money for nothin and chicks for free
Now that aint workin thats the way you do it
Lemme tell ya them guys aint dumb…

Vi har ju sett skådespelet i 6 akter förut - det upprepas ganska ofta när det finns ett ofentligt bygge som en grupp driver på hårt, det må vara operahus eller metrobygge. This is how you do it:

 

1. Först ger du dina tama tjänstemän order att räkna ut en budjet för projektet som låter överkomligt - i dethär fallet 90 M€ - det är nu inte så mycket, inte ens tresiffrigt, och ett musikhus behöver vi ju. Till saken hör att du, jag och din moster vet att räkningen kommer att bli minst 200-300M€, men det får man inte säga för då kanske projektet inte får tillräckligt stöd.

2. Du begär offerter på helheten. Sen står du med munnen i ett förvånat O där och konstaterar att alla offerter  ligger betydligt över budjeten. Det är nog byggmarknaden som är överhettad, inte var det något fel på det ursprungliga uträkningarna.

3. Men eftersom vi nu behöver ett musikhus och inte vill vänta ger vi en delentreprenad åt ett byggföretag att gräva en stor grop på ett prestigefyllt ställe i rikets huvudstad.

4. Du begär in nya offerter på helheten, men vojvoj, byggmarknaden är nog minst lika överhettad fortfarande. Alltför fyrt blir det! Men vi har ju en stor grop på ett prestigefyllt ställe i rikets huvudstad, så projektet måste fortsätta. Bäst att dela upp projektet i många delentrepenader.

5. Bygget fortskrider i små ryck genom delentrepenader på 20-30 M€ - så små summor att finansieringen beviljas. Alla undviker så gott det går att berätta offentligt hur stor totalnotan kommer att bli. Och vi har ju som sagt en stor grop på prestigefylld plats i rikets huvudstad…

6. Till slut blir bygget färdigt och beslutsfattarna lyser som Nådendals sol på öppningsseremonien, medan löpena ropar ut att kalaset kostade 300M€. Bygget blev färdigt 5 år efter tidtabellen, kostade 3 gånger så mycket som den ursprungliga budjeten och är mindre än planerat. Vojvoj säger vi - byggnadsbranshen var överhettad, inflation, Kinafenomenet, högkonjunktur och antalet solfläckar…

Men vi har drivit igenom bygget som vi ville ha, utan att några klåpare kunde komma emellan och ifrågasätta det som för dyrt, och det är ju huvudsaken.

Lemme tell ya them guys aint dumb!

… så förgår all världens härlighet ….

Knappt hade jad hunnit utropa att Kauppalehtis veckoslutstidning - Presso - är något av det bästa i tidningsväg så kommer nyheten att den ska läggas ner. Jaja, det räcker inte att vara prisbelönt, man måste ju vara lönsam också.

Var ska jag nu få min veckoslutsranson av ironi och öppet drivande med den politiska makten? Av allt att döma måste jag vara på något sätt elitistisk eller annars bara abnorm eftersom min favorittidning inte har hittat en tillräckligt stor läsarskara.

Det har varit en tidning med både stake och skrattrynkor. Det är kanske just det ironiska skrattet jag saknar i andra finländska tidningar. En sak är säker, höbläns VOLT (gäsp) fyller inte den nischen. Det är ju egentligen lite konstigt, jag som har tyckt av finlandssvenskar i allmänhet är bra på att jävlas med varandra live, så att säga. Varför blir det det då så slätstruket och snällt på papper?

Är det kanske dethär som leder till att svenskheten för utomstående verkar lite gammaldags och oattraktivt? Det är inte sexigt och spännande. Dedär svenska är såna där gamla tanter och farbröder som skriver politiskt korrekt om högkultur i tidningen och går på opera i minkpäls. Här skulle behövas lite Viagra….

Idag skriver ledaren i Presso om hur staten tycker att byggnassektorn är överhettad, så vägprojekten i huvusdtadsregionen borde bromsas lite. Sen är det förstår genast okej om Esbo själv skjuter till fyrk att förbättra ring I vid alberga (been there) och om Vanda stad fixar ring III (done that). Det luktar lite som om det finns andra skäl bakom ändå. En jämförelse visar dessutom att både Sverige oh Norge spendera mycket mera per lurk på sina vägar. Vidare verkar det i såfall vara överhettning inom byggbranschen i hela Europa om man tittar på byggnadskostnadernas ökning. Nomen est omen heter det. När makten använder ordet överhettning antyds det att prisninvån snart kommer att sjunka, och att det därför lömnar sig att vänta.

Fel, fel och åter fel! Varför det? Jo:

1. Det är råvarornas priser - trä, stål och betong - som gått upp mest. Det beror på att de forna uländerna Kina och Indien med flera växer kraftigt. Deras tillväxt kommer säkert att bli långsammare småningom, men det betyder bara att råvarårnas prisökning blir långsammare.

2. Vi går miste om den nationalekonomiska avkastningen dessa vägprojekt skulle ge. Det finn uträckningar på att båda dessa projekt är lönsamma - mycket lönsamma. Vi sätter alltså pengarna under madrassen istället för att investera dem lönsamt.

Nå, statsmakten tänker som Keynes och vill bromsa allmänna projekt under högkonjunkturen och skapa arbetsplatser under lågkonjunkturen som förr eller senare kommer. Men jag undrar hur det kommer att gå. Staten drar i handbromsen, medan höstens avtalsrunda gasar på för fullt med stora lönepåslag. Om vi satt i en bil skulle det leda till av vi hamnade i diket.

…heter fritt översatt en mycket tankeväckande artikel i dagens Presso.

"In God we trust, others bring data" lär vara ett gammalt talesätt inom NASA som jag har fattat starkt tycke för. Det betyder att det inte är någon vits med att tycka saker, man måste ha en fast grund av data och kunskap att stå på också. Det talesättet kom jag igen att tänka på när jag läste sitaten av Stakes Matti Rimpelä som uttalar sig om barns mentalproblem (egen översättning):

Det enda vi faktiskt vet är att konsumtionen av mentalvårdstjänster för barn har ökat. Att själva problemen skulle ha ökat har vi inga belägg för. Den senaste undersökningen är från Åbo på 90-talet, den visade inte på något ökat behov.

Problemutredningmekanismen är sån att grundnivån ger störningen att namn, men har inte resurser att sig an själva problemet utan skickar fallet vidare till en högre, mer specialiserad nivå. Problemen flyttas alltså i allt högre grad upp till en dyrare nivå. 

 Det här rimmar med med mina tankar om den allt mer "diagnosticerade" skolvärld. I Vanda har vi ca 12% elever med diagnos. 12% av eleverna kan inte vara "onormala". Antalet elever med diagnis har under 2000-talet ökat med 59% i landet. Snarare handlar det om en medikalisering och diagnosticering av det mänskliga tillståndet. Den minsta avvikelse ska få ett namn och åtgärdas.

I samma artikel behandlas också medias andel i uppfattningen att illamåendet i samhället skulle ha ökat. Jag skrev tidigare om hur bara fattiga tycks ha rätt att må dåligt. Många är oroliga för att börja "må illa" och konsumerar därför gärna "illamåendehistorier" i pressen.

Dagens artikel visar på fakta. Det finns inget som tyder på att det allmänna illamåendet skulle ha ökat, tvärtom. Men katastrofer och illamående säljer bättre på löpet än goda nyheter. Det finns en allt mindre grupp som mår verkligt dåligt, men deras problem verkar ha blivit värre, med kombinationer av total arbetsoförmåga, alkoholism, drogmissbruk och mentalproblem. Däremot är den stora massan ganska nöjd med sitt liv, och inga stora förändringar har skett med åren. Och jo - pengar har mycket liten korrelation med välmåendet.

Däremot är det lättare att tala om saker - är någon kändis lite nedstämd talar de genast om sin "depression" i tidningarna. 

Så gläd er! Fakta visar att det går allt bättre för oss:

• Antalet som lever på utkomsstöd minskar år för år.
• De bostadslösa har minskat från 17000 år -87 till 7400 år -06 (vilket naturligtvis fortafarnd eär 7400 för många)
• Antalet sysselsatta ä idag 50-tusen högre än i fjol

Som ni kanske har märkt gillar jag Presso - när får vi en Volt som är lika tänkeväckande? Dagens nr ligger fortfarande oöppnad på vardagsrumsbordet.