Var idag på publiceringstillfället för Magmas utredning “Svenskans ställning i metropolen” av Marianne Mustajoki. Blandade tankar och intryck:

Moderna metropoler är inte enspråkiga. En levande flerspråkighet förutsätter aktive insatser, fungerande strukturer och fördomsfrihet.

• 25-30 procent svenskspråkiga behövs för en naturlig lösning av svenskspråkig service - dit når vi inte upp i huvudstadsregionen.

• Två huvudmodeller finns för framtiden:

1. 1. Två eller flere städer går ihop
2. 2. Ett regionförbund med flere städer.

• Svenskarna är ganska många, vi har stor fördel av att tänka stort. 
• Tjänstemänne låter sig inte rubbas - svensk service fungerar perfekt, sen kan man göra hur många utredningar som helst som pekar på annat.
• Regionalt servicesamarbete är nödvändigt i regionen
• Hinder finns: Stora brukarvolymer med invanda sätt att få service, stadsvisa lösningar, otympliga it-lösningar (trots stadsdirektörernas stöd verkar den svenska serviceportalen ha sprungit mot väggen), konkurrens, maktförlust, ointresse

Teser:

• Ingen förvaltningsmodell ger svenska servicegarantier.
• I alla modeller kan den svenska servicen förbättras
• Service över kommungränserna talar för sammanslagning

Helsingfors-Vanda sammanslagning är sämst …leder till uppdelning i två läger, öst och väst.
Enlig demografiskt perspektiv skulle Helsingfors-Vanda-Esbo-Grani-Kyrkslätt-Sibbo vara bäst.
Att städerna fortsätter som nu är mycket osannolikt.

En förändring ses alltså som önskvärd och högst sannolik. Några helt entydiga rekommendatione gavs inte, utom möjligen att en sammanslagning Helsingfors-Vanda är det sämsta alternativet som leder till en djup indelning i öst-väst med påföljande segregationsproblem.

Jussi-Pekka Alanen har kommit med en ny metropol- pamflett. Det är en diger lunta som innehåller en hel del bakgrund och tankar om regionens utveckling.
Huvudtesten verkar vara att det måste finnas ett sätt att fatta beslut på en överkommunal nivå om ärenden som hör hemma där. Alanen verkar luta åt att ett dirket folkvalt fullmäktige för regionen. Alanen säge rinte direkt om han anser att denna nivå borde ha beskattningrätt som i Sverige, men nära till hands ligger det. Om det är viktigt med en enhetlig infrastruktur och allmmän kommunikation (för att bara nämna två exempel) varför bärs då inte de skattemedel som behövs för dessa ändamål upp på regionnivå?

En sats som falle rmig speciellt i smaken hittas på sid 126, ungefär såhär: “Ärenden som rör region-nivån, den kommunala nivån och närnivån är demokratins tre-enighet. Alla dessa nivåer måste tas i beaktande och stödas, men beslutsfattanden får inte vara överlappande”.

Ja. Demokrati och genomskinlighet i beslutsfattandet på alla dessa nivåer är vad som behövs. Det behövs en vilja att lösa den knuten. Jag vidhåller fortfarande min åsikt att en direkt kommunsammaslagning enligt nuvarande kommunalllag är det sämsta alternativet.

Alanen är pessimistisk vad gäller frivilligt samarbete eller samgång: Esbo kommer inte att gå med om inte staten tar till hårdhanskarna.

Det värms alltså upp för statliga åtgärder om inte en tillfredsställande lösning utkristalöliserar sig i de kommunala utredningarna.