Vandapolitikerna har talat ihop sig om ett avtal - eller borde man kalla det fördrag - för att stabilisera stans ekonomi. Mycket utrymme i diskussinen får skattehöjningarna: En höjning av kommunalaskatten till 19% och en höjning av den allmänna fastighetsskatten med 0.1% till 1%. Det är att ta den lätta vägen säger kritikerna - som att ordinera steroider åt idrottare. Visst har de rätt på sitt sätt.
Den “smala vägen” går i hårnålskurvor uppför en brant bergvägg. Uppe på toppen väntar en effektivt fungerande kommun med lätt balansräkning. Vi i Vanda har börjat på den vägen redan för flere år sedan och vet att det går längsamt framåt. Håller man för hög fart och missan kurvan är avgrunden djup.
Vanda-avtalet innehåller många strukturella refomer som leder år rätt håll - bolagisering av fastighetsskötsel och städverksamheter mm. Utförsäljning av udda bostäder och kontorsfastigheter i stadens ägo. Totalt ska utrymmena minska med 40 000 m². Det kanske inte finns många direkt tomma fastigheter, däremot finns det säkert många funktioner med rätt gott om utrymme till förfogande. På privata sektorn har man ju minskat på ytan/anställd redan länge. Själv har jag flyttat till nya utrymmen att antal gånger sedan medlet av 80-talet. Varje gång till mindre utrymmen. Förr hade jag hyllmetervis med mappar. Så småningom har jag konstaterat att jag egentligen aldrig använder materialet. Efter varje flytt har mängden minskat. Nu klarar jag ett flytta med två flyttlådor (2 gånger i år!). Trots denna “kompression” småler killarna från Tokyo-kontoret åt våra utrymmen: I ditt rum (jag har faktiskt fortfarande att eget rum) skulle vi jobba minst 3…. Allt är relativt.
Trots skattehöjningarna får staden ta 140 miljoner € nya lån 2010. Resultatet beräknas bli -50M€. Utan höjningarna skulle vi se nästan 30M€ större siffror. Staden löser alltså inte sina problem med värkmedicinen skattehöjning. Den lindrar bara efekterna av recessionen så att staden bibehåller sin verksamhetsförmåga. Speciellt illa smakar på sitt sätt höjningen av fastighetsskatten, den är ju osocial emedan den inte beaktar fastighetsägerens inkomster. Den allmänna fastighetsskatten slår mot dem som har stora tomter med mycket byggnadsrätt. Arkletypen är folkpensionären i frontamannahuset på 10000m² tomt. Kanske begaren rinner över för nån av dessa?
Å andra sidan vet vi att vi internationellt sett tar ut lite fastighetsskatter, något som OECD påtalat. Fiskalt sett är fastighetsskatten i god skatt: Den avkastar oberoende av konjunktur och fastigheter kan inte flytta till grannkommunen på jakt efter lägre skatt. Den ger int eupphov till flitfällor och belastar inte arbete eller förhindrar investeringar.
I slutet av avtalsperioden (2013) kommer satden att ha en lånebörda på ca 900M€ (4500€/invånare). Utöver detta kommer 150M€ som gäller investeringar i ringbanan och infrastruktur i Marja-området. Det är egentligen dessa investeringar som spränger budjeten totalt. Å andra sidan är de absolut nödvändiga för stadens utveckling.
Totalt sett är överenskommelsen inte ett trevligt papper, men anatagligenen av de mindre dåliga lönsingarna på de akuta ekonomiska problemen.