Korten ligger nu på bordet när det gäller Vandas inställning till Metropolområdets organisation. Nu gäller det att spela ut korten så att de svenskspråkigas service blir så god som möjligt.

Efter Vandafullmäktiges beslut 6 april är det rätt klart vilka scenarier som finns för huvudstadsregionens utveckling. Den tidigare doktrinen “samarbete mellan självständiga kommuner” har nu också officiellt lidigt skeppsbrott. Kvar finns nu två scenarier: “Regionförvaltning” och “Kommunsammanslagning Helsingfors-Vanda”.

Den osänkbara Titanic sjunker alltså. Hur ska svenskspråkiga politiker bete sig? Jag befarar att de tillsammans med kaptenen följer skeppet i djupet medan orkestern spelar på bakdäcket. Att hålla styvnackat fast vid samarbetsdoktrinen leder just till det resultatet. Om tillräckligt stöd och politisk uppbackning inte kan uppbådas i regionens kommuner kommer alternativet regionförvaltning att förfalla. Jag är övertygad om att det är just det utfallet de stora pojkarna inom samlingspartiet i bägge städer arbetar för.

Då blir alternativet kommunsammanslagning Helsingfors-Vanda att bli verklighet. Det är inte ett gott alternativ för de svenskspråkiga i regionen.  För oss svenskaspråkiga är det viktigt att få med åtminstone Esbo och Grankulla i samarbete om svensk service. Annars är det lätt hänt att grupper med specialbehov och svenska som modersmål ramlar i springorna - en minoritets minoritet.

Ett av skälen som lyfts opp varför det gått trögt att organisera samarbetet i regionen har varit Helsingfors stads inställning. Med sina 500-tusen invånare borde ju minst hälften av makten i sammkommuner tillfalla Helsingfors. Detta har Vanda och Esbo motsatt sig - vad är det för samarbete om en part kan diktera besluten? Efter en kommunfusion har “nya Helsinge” 700-tusen invånare. Hur man än vänder och vrider på problemet blir samkommuner mellan denna mastodont och andra kommuner i regionen omöjliga. Jag förutspår alltså att murarna mellan Helsinge och Esbo/Grankulla blir ogenomträngliga. Många nuvarande samkommuner, tex SAD, riskerar att upplösas.

Däremot kunde en regionförvaltning med direktvalt fullmäktige öka genomskinligheten i beslutsprocessen. Att föra över ansvaret för svensk service på ett organ direkt underställt ett sådant regionfullmäktige är ett alternativ som är väl värt en utredning. Framför allt kanske det är det minst dåliga av de alternativ som nu står till buds.

Nu gäller det alltså för svenskspråkiga politiker att välja linje: Att gå till botten med flaggan stolt i topp eller att hålla god min i ont spel. De som är med i spelet kan åtminstone påverka resultatet så att det blir gott för oss svenskspråkiga.