I nyheterna får vi se hur Israels krigsmaskin hamrar Gaza till grus. Här hemma verkar det som om främlingsfientligheten  lyfter sitt fula tryne.
Samtidigt råkar jag på en artikel i New Scientist (Nov 2008) “How warfare shaped human evolution“. Här berättas det om hur kriget har varit en central evolutionär faktor i mänskodjurets utveckling. Mänskan har krigat i tiotals eller tom hundratusentals år. Utan kriget och dess krav på samarbete i grupp för ett gemensamt mål skulle mänskan se helt annorlunda ut idag. Utan krig skulle mänskan alltså vara en grupp fredsamma individualister som mest tänker på sig själva och antagligen fortfarande vara kvar på apstadiet.
På tal om apor: Våra släktingar chimpanserna för också krig…hannarna anfaller i grupp grannflockar och driver bort dem. Det verkar som om krigföring skulle vara ett beteendemösnter som är djup ingrott i vårt DNA. Dess basform är egentligen gängbildningen. Det är moder natur som ligger bakom tonårsgängenas bråkande och revirslagsmål.
Hos män tar sig denna natur utryck inte bara på de ovannämnda sätten, som idag betraktas som negativa, utan också som en förkärlek för lagsport. Inget är roligare än när hemmalaget ger grannstadens lag på moppe - både i ishockeyrinken och på läktaren.
När man har studerat jägar/samlar- kulturer som existerar idag har man kommit fram till att ungefär 10% av männen dör i sammandrabbningar med grannstammarna. Tala om ett kraftigt evolutionstryck alltså. Det gäller att fungera bra i grupp, annars kommer liemannen! Man kan fråga sig vad som händer med mänskan om det moderna samhället lyckas i sin strävan att eliminera kriget? Blir vi då en lös hop av egoistiska individer som inte känner någon grupptillhörighet?
Det är starka krafter som vi kämpar emot när vi försöker motarbeta främlingsfientlighet - xenofobi - i den öppnare globaliserade världen. Behovet att uppdela mänskor i oss och dem är inbyggt djupt nere i vårt DNA.