De senaste dagarna har vi fått läsa i tidningarna hur den ena staden efter den andra vaknar upp till att avkastningen på samfundsskatten kommer at rasa i år. Där märks den ekenomiska recession aldra snabbast. Först ute är Borgå stad tätt följd av Esbo. Det är inte förvånande att dessa städer råkar extra illa ut. Bägge två har rätt stor avkastning på samfundsskatten, över 600€/invånare år 2007, då genomsnittet för landet är ca 300€ (excel-tabell på kommurna.net). För Vandas del var avkastningen 2007 något mindre, 338€/invånare, ungefär en tiondel av kommunalskatten.
Vissa prognoser ser ett fall på 40% i samfundsskatterna i år. För Vandas del skulle det betyda ytterligare ått hål på ca 30 miljoner att fylla med , ja vad?
Det enda giltiga svaret är - ännu mera lån. Kommunalskatteprocenten får inte mera röras i år. Servicen har sparat och sparat på i åratal, snabbvinster finns inte att ta ut där i motsats till Esbo som satsat rätt frikostigt på sina invånare. Invetseringarna har alla kommit överens om att snarare öka än minska för att stimulera ekonomin. Så nog blir det mera lån alltid, med “Obama-mått”.
Man kan konatatera att staten tills vidare har gett kommunerna rätt lite i sitt stimulanspaket. Det enda är egentligen avskaffandet av arbetsgivarens pensionsavgift. Minister Kiviniemi hade för engångs skull ett fiffigt förslag - varför inte höja kommunernas andel av samfundsskattens avkastning tillfälligt?

Det som egentligen oroar mig mest är egentligen inte den närmaste framtiden. Nu inser alla att det behövs exceptionella åtgärder för att vi ligger i kris. Men vad händer sedan, efter några år, när ekonomin igen förhoppningsvis är i uppsving? Då blir det svårt att påminna folk om att det nu är dags att betala tillbaka alla dessa extra skulder som togs under recessionen, att vi fortfarande inte har råd med mindre klasstorlekar i skolan eller annat sådant. Inte med mindre än att kommunalskatten höjs….

Nå , tur att man inte bor i Salo där samfundsskatterna från den stora firman vars namn börjar på N står för över en tredjedel av de totala skatteintäkterna… plus alla kommunalskatter för de anställda. Håret reser sig =8^O

De viktigste förtroendeposterna i Vanda blev fastställda igår kväll på fullmäktigemötet. De SFP-förtroendevalda hittar du i tabellen nedan:

 

Det var en lärorik process att vara med som en av förhandlarna för första gången. Det er en allt annat än lineär och redig process som leder fram till resultatet ni kan se. En tydlig slagsida är att det är betydligt flere män än kvinnor på de tyngsta ordinarie platserna - ett beklagligt faktum. Det ironiska är att det är just reglerna om könsjämlikhet i de olika organen som har lett till det resultatet.en  Eftersom SFP i Vanda bildade en gemensam borgerlig grupp tillsammans med samlingspartiet ledde matematiken till att den gruppen fick 6 platser i de flesta organen. Enligt en övernekommelse grupperna emellan skulle man i såfall nominera 3 män och 3 kvinnor. Av dessa var då alltså oftast en plats vikt för SFP. Som större part valde samlingpartiet sina personer först. Vår lott blev sedan att fylla på med en person av det kön som det fattades en av. Samlingspartiets kvinnor hade klarat sig bra i valet och krävde många förtroendeposter. Kvar till SFP blev för det mesta en mansplats. Det är alltså egentligen samlingapartiets kvinnor som puffat ut SFP:s kvinnor - inte SFP:s män.

Strikt taget skulle också suppleanterna vara av samma kön som de ordinarie medelmmarna. Där lyckades vi ändå som synes byta ut några mansplatser  mot kvinnoplatser.

Om man ser bara till antalet förtroendeposter kan man däremot konstatera att utfallet är mer än gott med beaktande av att vi fick in bara 2 i fullmäktige. Den ordinarie platsen i stadsstyrelsen gick vi miste om, men fick rätt god kompensation i form av nämndeplaser, bland annat den för oss nya nämnden för fastighetscentralen.

Ett extra spänningmoment i förhandlingarna var sannfinländarna som nu var med för första gången. Under veckoslutet hade dessutom den obundne Timo Auvinen hoppat över från centerns grupp till sannfinländarna (onda tungor talar om att han inte fick tillräckligt tunga förtroendeuppdrag, sanningen vet bara han själv). Detta ledde till krav på flere förtroendeplatser, en inte alltför trevlig sits söndag kväll före fullmäktigemötet som skulle slå fast valen på måndag. Alla partiers organisationer hade då dessutom redan slagit fast namnen på sina förtrovalda - att rucka på dem skulle ha lett till en hel del ömma tår. Enda lösningen var i det läget att öka antalet platser i några nämnder och ge dessa till sannfinländarna - puh.

Men nu är alltså persen över för denna gång. Alla blir aldrig nöjda när det gäller personval, men förhandlarna gjorde sitt bästa…

På nästa veckas (och periodens sista) möte har undervisningsnämndens svenska sektion på sin agenda ett förslag till namnändring för Helsinge gymnasium. Det nya namnet är Vanda Gymnasium. Då den nya bygganden (bilden) tas i bruk hösten 2009 ökar samtidigt antalet nya elever per år från 36 till 54 - vilket rätt väl motsvarar behovet i Vanda.

Det finns flere argument som talar för en namnändring:

• Helsinge gymnasium lider av dålig image. Det har skrivits en hel del i pressen om dragiga baracker och låga tröskelvistord för att komma in. En "nystart" kan behövas.
• Möjligheterna kommer att vara på en helt annan nivå än förut. Det satsas stort på ny teknik och samarbete med andra läroanstalter, bland annat Mattby gymnasium och Prakticum. Man kan alltså med fog säga att något nytt har skapats, kanske tom det bästa regionen har att bjuda på?
• Det ärrätt vanligt att det enda gymnasiet i staden bär stadens namn
• Vanda (som ån) är ett namn med anor.

Ändå finns det betänkligheter:

• Många kommer att se det som ett trick att  byta namnet.
• Helsinge är ett namn med anor (har nyligen bläddrat i gamla kyrkoböcker  från 1700-talet). Helsinge socken fanns länge, länge. Vanda som ortsnamn är bara barnet. Varför bryta ännu en länk?
• Ska man ge on omstart kan man fråga sig om Vanda gymnasium är ett tillräckligt rafflande namn. Se omkring er, vi har Metropolia, Praktikum, Arcada osv.

Olika förslag och idéer mottages med tacksamhet…:

• Håll det gamla namnet.
• Byt namnet men anknyt fortfarande till ett historiskt platsnamn, tex Kyrkoby gymnasium.
• Kör på med Vanda Gymnasium - enkelt och hederligt, säger var gymnasiet ligger
• Hur länge finns Vanda kvar? Samarbetet med grannstäderna ökar säkert som tåget. Ta ett annan namn som Norra gymnasiet eller Aviapolis gymnasium (även om det strikt taget inte ligger inom området och nog ska serva ett betydligt större område).
• Kom med ett mer raflande namn som anknyter till logistik och affärsverksamhet (nya tyngdpunktsområden). Gymnasiet Hermes?

Mycket skrik och litet ull? Nä, namn är viktiga signaler. Det gäller nog att fundera att tag på saken.

I nyheterna får vi se hur Israels krigsmaskin hamrar Gaza till grus. Här hemma verkar det som om främlingsfientligheten  lyfter sitt fula tryne.
Samtidigt råkar jag på en artikel i New Scientist (Nov 2008) “How warfare shaped human evolution“. Här berättas det om hur kriget har varit en central evolutionär faktor i mänskodjurets utveckling. Mänskan har krigat i tiotals eller tom hundratusentals år. Utan kriget och dess krav på samarbete i grupp för ett gemensamt mål skulle mänskan se helt annorlunda ut idag. Utan krig skulle mänskan alltså vara en grupp fredsamma individualister som mest tänker på sig själva och antagligen fortfarande vara kvar på apstadiet.
På tal om apor: Våra släktingar chimpanserna för också krig…hannarna anfaller i grupp grannflockar och driver bort dem. Det verkar som om krigföring skulle vara ett beteendemösnter som är djup ingrott i vårt DNA. Dess basform är egentligen gängbildningen. Det är moder natur som ligger bakom tonårsgängenas bråkande och revirslagsmål.
Hos män tar sig denna natur utryck inte bara på de ovannämnda sätten, som idag betraktas som negativa, utan också som en förkärlek för lagsport. Inget är roligare än när hemmalaget ger grannstadens lag på moppe - både i ishockeyrinken och på läktaren.
När man har studerat jägar/samlar- kulturer som existerar idag har man kommit fram till att ungefär 10% av männen dör i sammandrabbningar med grannstammarna. Tala om ett kraftigt evolutionstryck alltså. Det gäller att fungera bra i grupp, annars kommer liemannen! Man kan fråga sig vad som händer med mänskan om det moderna samhället lyckas i sin strävan att eliminera kriget? Blir vi då en lös hop av egoistiska individer som inte känner någon grupptillhörighet?
Det är starka krafter som vi kämpar emot när vi försöker motarbeta främlingsfientlighet - xenofobi - i den öppnare globaliserade världen. Behovet att uppdela mänskor i oss och dem är inbyggt djupt nere i vårt DNA.