När världen börjar kännas otrygg finns det en beställning på enkla lösningar, starka ledare och en uppdelning i oss och de andra. En perfekt grogrund för populism inom politiken alltså.

Inom den ekonimiska politiken finns det risk för ökad protektionism. Prof. Pertti Haaparanta befarar i Kauppalehti 29.12 att ökad protektionism kan förstärka den globala recessionen. Politiker griper till olika former av protektionism - allt från direkta stöd till utsatta industrier till höjda tullmurar - istället för att hålla sig till stimulerande åtgärder i Keynes anda.

Det hela får mig att tänka på den spelteoretiska klassikern “fångens dilemma“:

Två fångar, A och B, ställs inför två val: om en vittnar mot den andre och den andre håller tyst, går den som vittnade fri och den som inte gjorde det hamnar i fängelse i 10 år. Om båda håller tyst hamnar båda i fängelse i 6 månader. Om båda vittnar mot varandra får båda 2 års fängelsevistelse var. Båda fångarna måste göra ett val, men vet inte vad den andre kommer att välja.

Det handlar alltså om tillit. Om man litar på att den andre skurken håller käft och gör sammalunda vinner bägge parter. Litar man inte på den andre (det är ju ändå en skurk…) sitter båda inne länge.

För att gå över till ekonomin: Om vi tror att alla andra länder håller sig till stimulerande politik och själva gör lika vinner alla. Om vi tror att andra länder tar ibruk protektionistiska medel och gör lika själva sjunker värdsekonomin i en djup recession. Allra värst går det dock om alla andra är protektionistiska medan vi själva som snälla pojkar bara stimulerar. I en ekonomi som vår där 45% av BNP kommer från exporten kommer man inte långt med protektionism.

Nu behövs det alltså en rejäl portion av tillit och överenskommelser. Dessutom politisk ryggrad att låta bli de populistiska verktygen. Den största kraften också i detta spel har Obamas USA - där vi kan se oroande tecken på att det är viktigast att stötta den inhemska bilindustrin med alla medel.

Också på “hemmafronten” kan vi har ett populismen år framför oss. Sannfinländarna vann stort i kommunalvalet. Kommunekonomin är ansträngd överallt. Det blir en bra grogrund för tankar att folket kan delas in i “oss” vars grundservice man bör satsa på och “dem” som det har slösats för mycket på. Vi är då “vanliga” finnar. “De” kan vara allt från utslagna över invandrare till svenskspråkiga. Ettbudsdkasp som säljer bra när många är rädda för sitt jobb och familjens utkomst.

Samtidigt visar oss exeplen från Frankrike och nu senast från Malmö att just uppdelningen i Oss och Dem leder samhället in i en återvändsgränd. Det gäller att inte blunda för att det finns kulturella skillnader och olika samhällsklasser (jag antar att problemen i Sverige bottnar i tanken att alla i socialdemokratins himmelrike per definition är likadana mänskor). När man erkännt detta gäller det ännu att ta i tillräckligt för att avhjälpa problemen dessa olikheter för med sig. Annars blir läget bara värre. Då finns snart det inte heller pengar för “våra” tjänster. Ett exempel är att nyfinländarna måste fås med i arbetslivet - kosta vad det vill. Att spara pengar där blir katastrofalt dyrt i längden om det leder till att hela folkgrupper blir utslagna och samlar sig i ghetton som hålls i styr med hjälp av polisen.

Låta oss alltså inte låta rädslan och populismen ta över 2009.