Talous-sanomat har låtit räkna ut hur mycket det blir kvar i handen för en exempelfamilj vars bägge föräldrar jobbbar i Helsingfors beroende på var de väljer att bo. Det visar sig att dyra arbtesresor äter upp mer än man sparar på billigt boende. Nästbäst i klassen blev Vanda med billigt boende och låga resekostnader, endast knappt slagen av Kyrkslätt.

Av allt att döma är det bara kommunalskatte-%:en på 18.5 som fäller Vanda från första plats. Till och med CO2-utsläppen blir lägst om man bor i Vanda och änvänder tåget…

En sak har man inte tagit med i beräkningarna - restiden. Själv tycker jag det är ganska stor skillnad om arbetsresan tar 1 timme eller 10 minuter.

Med dessa kriterier kan man kalla min bostad rena rama lyxboendet. En rimligt dyr radhusbostad i Mårtensdal 500 m från stationen. Visserligen brukar jag cyckla den 3 km långa vägen till jobbet, vilket tar knappa 10 minuter i maklig takt. Sällan skådat lyx idag eller hur.

Men det som jag funderat mycket på är varför Vandas image är så dåligt? Varför är egentligen boendet så billigt här? Inte är de många som lyckats komma över en strandtomt i Esbo eller Hesa, det är knappast en faktor. Kommunal service varkar vara minst lika svårt att få också i våra “referensstäder”. Arbtesplatser finns här för mer än eget behov, så om mänskor värdesätter kort arbetsväg borde det finnas gott om folk som vill bo här. Jobbar man av någon konstig orsak ändå i Stadin går det lätt att ta sig dit med en av de 2 tåglinjerna (tvärtrafik är sen en annan femma…). Det enda konkreta jag kan komma på är det snäppet högre skatterna - som jag inte tror att speciellt många funderar på när de väljer bostad.

Objektivt tänkt borde Vanda alltså vara ett eftertraktat område. Men objektivitet är kanske inte mänskors starka sida ändå

Jaha, nu verkar det som om vi skulle ha överraskats med byxorna nere igen. Höblän viker ut en Vandamamma och säger att 28 barn saknar svensk dagis i Vanda från hösten - ett helt nytt dagis skulle behövas. Som lök på laxen påminns det om att dagiset på Helsinggård stängdes ifjol….
Nå, den stängningen hörde ihop med att Folkhälsan öppnade en ny enhet i Dickursby, så någon egentlig nedskärning var det inte. Nå, vi får se om Helsinggård är en option fortfarande.

Tredje sektorn visar nu sin styrka. För ett par år sen skulle köptjänsterna från föreningen Fyndet med våld läggas ned. Det blev en sjuhelsikes gyttjebrottning för att få till stånd en upphandlingsrunda. Idag drar vi nytta av flexibilteten - Fyndet lär kunna erbjuda 20 platser till. Återstår alltså egentligen “bara” 8 oplacerade barn. Det är naturligtvis också för mycket. Det är 8 familjer som inte vet hur de ska bete sig i höst, var den “garanterade” platsen finns. Hur ska vardagen egentligen gå ihop. På ett eller annat sätt måste plasterna ordnas. Ett tilläggsproblem är att det behövs mer och mer omsorg på udda tider. Jobbar flyvärdinnan i artikeln 8-4 alla dagar - det tror inte jag. Svensk dygnet-runt dagis har vi inte alls i Vanda.

Det verkliga problemet är nog personalen. I Vanda skulle det enligt uppgift behövas 13 anställda till inom dagvården i höst. Det är mycket det!

Den gamla klagovisans refräng tål upprepas igen: barnträdgårdslärare utbildas på svenska bara i Jakobstad. Härifrån “Deep South” sett kunde det lika gärna vara i Ulan Bator. Vi behöver verkligen egen utbildning i södra Finland också.

…men visst finns det en uppsida också. Med den här barntillströmningnen till svenska dagis behöver vi nog inte oroa oss för sviktande elevunderlag i skolorna. Så jome bort, det är bara bra att det finns myky barn

Äppelblom faller-
som ljusröda snöflingor
på dammens vatten

Att flyta ett ögonblick
på själens lugna yta

skimrande vårsol-
på livlös betong spirar
gröna underverk

Vanda rockar (eller hette det nuförtiden Wanda)! Detaljplaneringen av det nya centret vid ringbanan har startat. Bostäder för 6000. Skolor, serviceboende, hälsocentral, kanske bilbiotek. Allt ekoligiskt riktigt vid stationen. Attraktiv planering också signerad arkitektbyrån Harris-Kjisik "Fruit called Wanda".

Bäva Esbo! Dra något gammalt över dig Hesa! Vanda är var de coola mänskorna vill bo.

 

Jaha jaha, 16 kandidater har i riksdagsvalet fått extra personligt stöd via partiet. Ingen vill egentligen erkänna att han/hon gjort beslutet vem som ska få stöd, men på något sätt har ändå 16 personer valts ut. Tyvärr befäster såna här nyheter fältets misstankar om att partikansliet finns till mest för inre kretsens mygel och att övervaka att partiets logon inte används fel.

Jag kan bara säga en sak: Se till att det var sista gången!

Jag förstår väl att det kan finnas behov att stöda mindre bemedlade lovande kandidater. Jag förstår också att det blir ett grymt halöj om saken behandlas i tex. partistyrelsen. En stor del av medlemmarna är ju kandidater själva. Så det går ju liksom mycket lättare i smyg… men det rimmar nog mycket illa med rättvisemärket.

Jo visst är jag lite sur - jag hörde ju alltså inte till de få och utvalda utan spretade själv ut över 10000€ egenhändigt surt förvärvade fyrk. Medan andra kunde få en ansenlig summa för ett vackert ansikte. Efteråt bedömt av röstetalet att döma var säkert valet också rätt, åtminstone de namn som nu kommit ut.

Ett snyggt sätt skulle ha varit att öppet berätta att mindre bemedlade kandidater kan ansöka om kampanjstöd och att motiverade beslut tas i något av partiets organ enligt överenskomna kriterier.

Ska man vara rättvisats av alla så är det ganska jobbigt ibland. Men ska man vara bäst i klassen får man jobba lite extra.

SFP har lanserat en "rättvisemärkt" kampanj för kommunalvalet. Det ställer höga krav också på den egna interna verksamheten. Vad betyder det för mig/oss att vi är rättvisa? Hur syns det i vårt dagliga arbete? Exemple kan mna ta av Kesko som har gjort samhällsansvar till sin ledstjärna (se artikel i Talouselämä -på finska)

DEt har varit en hel del hulabaloo kring det nya innovationsuniversitetet på sista tiden. Belackarna ser inget nytt, att näringslivet tar över och att det “största och finaste” universitetet som gökungen äter de andra universiteten ur huset.
Förespråkarna ser nya möjligheter till tvärvetenskapliga studier, större autonomi och bättre möjligheter till finansiering genom stiftelsemodellen.
En bit som man inte har pratat speciellt mycket om är svenskan ställning (som vanligt). Tekniska högskolan (TH) är tvåspråkigt, Kauppis finskt och TAIK åtminstone i teorin tvåspråkigt. Hur går det egentligen när dessa enheter med ett brak slås ihop? ÅA får ursäkta, men enligt min mening har TH en mycket viktig roll som utbildare av svenskspråkiga diplomingenjörer.

VAR ska tvåspråkigheten beaktas? Ska det stå i stiftelseurkunden? Nej, det ska stå i lagen om innovationsuniversitetet säger då några. Vad händer det sen då, när stiftelseurkunden är undertecknad, kan man sen komma och säga att “ni skulle ha hållit er framme i tid, nu är det för sent”?

Vad det än står i lag/urkund så är det naturligtvis bara i praktiken som man ser hur bra eller dåligt det funkar på svenska. Det behövs ett språkprogram och det behöver uppföljas. Helsingfors universitet lär ha ett bra program…något att kopiera? Det positiva är att jag ser mer och mer förståelse för språkfrågorna också på finskt håll. Engelskan tar över allt mer, och folk börjar bli oroliga också för den tekniska finskans framtid.

Vad betyder det egentligen att TH är tvåspråkigt - på riktigt? Visst var det roligt att att höra till teknologföreningen, men hur syns svenskan i undervisningen? Om jag inte minns fel gick jag inte på en enda svensk föreläsning då det begav sig på 80-talet. Det fanns visst möjlighet till studierådgnivning och vissa guider på svenska. Jag hörde att det fanns vissa grundkurser i matematik och fysik (av den lättare varianten) på svenska. Men de var inte aktuella för teknisk fysik-studeranden. Redan då var de flesta böckerna på engelska, utom de lokalt utgivna häftena och “prujuna”.
Är det kulisser som jag månar om?

Med gröna ögon
blinkar träden yrvaket
i ljum morgonvind

I dagens Vantaan Sanomat för vi på första sidan se hur Vandapolitiker köar vid flygfältets check-in disk. Det är fastighetscentralens nämnd som är på väg på en 5 dagas resa till Barcelona. Det egentliga sakinnehållet består av ett 4 timmar besök på en byggnadsmässa. De totala kostnaderna torde vara ca 30k€.

Indignationen är stor - igen far de stora herrarna till södern på skattebetalarnas bekostnad. Samtidigt verkar det alltid vara omöjligt att få fram anslag för ens de minsta förbättringar i stan. Jag betvivlar dessutom att de flesta förtroendevalda har speciellt mycket utbyte av mässan - det hör ju inte ens till att de ska vara experter på byggande. Skulle man trots allt vilja besöka en sådan mässa ordnas det säkert en sån här i Finland också. Det här är ena sidan av slanten.

Den andra är att ett kommunalt förtroendeuppdrag är ett sk. skitjobb - tar mycket tid och ger lite (materiellt). Så en resa på 4 år kanske inte är för mycket begärt. Försöker man höja på ersättningarna blir det också ett ramaskri. I och för sig är det en höjning på kommande i Vanda till nästa period. Stor sensation, stora höjningsprocenter. Ser man på €-summor höjs ersättningarna från försvinnande små till bara småfåniga. Räknar man ut timlönen blir det nog rejält under 1€ - rena rama utsugningen alltså! Man förväntas alltså släpa sig till möten varje kväll medan vanligt folk bänkar sig framför TV:n driven enbart av andlig glöd. Been there, done that…

Kontentan är att tiden har sprungit förbi dessa smygbelöningar - de kommer fram i varje fall. Höj istället kompensationen rejält!

Minister Hyssälä vill enligt taloussanomat att studeranden ska föda fler barn. Lättare sagt än gjort!

Visst skulle det egentligen vara bra för alla parter om det skulle gå så. Förstföderskornas ålder skulle sjunka, den är oroväckande hög idag. Bra för hälsan och gör det möjligt att ha lite större familjer. Och fler barn per familj är ju som känt just det som skulle behövas idag i Finland.

I min familj gjorde vi just så. Vår äldsta dotter Malin föddes ca ett år före vi föräldrar blev färdiga. Och visst, inte var det gott om pengar då inte. Inte blev det direkt mycket bättre när vi blev färdiga heller, bostadslån och studielån såg nog till att hålla plånboken på svältkost.

Idag verkar situationen vara etter värre. Åtminstone i huvudstadsregionen går det inte att klara sig på studiestöd, man måste arbeta vid sidan om för att klara sig. Har du låga inkomster så blir inte moderskapspenningen mycket att hurra för den heller. Något att ändra på?

Det är egentligen hela det västerländska samhället som inte riktigt fungerar i dethär avseendet. När man är ung ochbiologiskt sett borde skaffa sig barn har man ont om pengar. Man kan inte bo i ett stort dyrt hus och klara av alla extrautgifter som barnen för med sig. Sen när man är ordentligt etablerad och har hög lön är det biologiskt för sent att skaffa många barn.

Hur man kunde ändra på den ekvationen är nog en 1000€-fråga. Ska man rå på beteendet med hjälp av stöd så räcker det nog inte med några småsummor.

Professor Airaksinen som också siteras har nog en god poäng. Det är inte bara pengar det är fråga om, utan en kulturell fråga. Idag vill man vara en tonåring ändi till 35-40 års ålder. Pappa, mamma, barn - lekar hör liksom inte riktigt till då… Och sen har vi ju den riktiga killern:

Problemet är det att i Finland har vi låga löner, höga skatter, dyra priser och lågt socialskydd. Den statliga lögnkampanjen att så inte är fallet lurar ingen, säger Airaksinen.

Amen säger jag också. Om nån kunde förklara för mig (och alla andra) hur det här egentligen kan vara möjligt så skulle jag vara glad.

Efter en dag av kundbesök befinner jag mig i en liten tysk by vid namn Wangen i närheten av Stuttgart. En kort vandring genom byn hinner jag med innan det är dags att krypa till kojs. Intryckena är på många sätt skitsofrena…

Å ena sidan är går det en livligt trafikerad väg genom byn. Å andra sidan envisas varje mänska som kommer emot med att hälsa på mig med ett vänligt "hallo". En konstig blanding av ett modernt samhälle och ett hederligt agrarsamhälle. Vid den lilla tegelstenskyrkan från 1889 stannar jag och lyssnar hur kantorn tränar ivrigt på orgeln. Samtidigt tränger sig en välbekant lukt på - jag svär på att det luktar kossa här! Det finns tom det obligatoriska flugorna. Inget hjälper, bara att ta en tur runt kyrkan. Och visst… där, alldeles bakom kyrkan håller de på med kvällsmjölkningen. Skulle inte hända hos oss skulle jag tro, inte idag. Det är liksom inte okej att det luktar lagård i kyrkan…

Och där lite längre fram, precis bredvid storgatan en dynghög. På sätt och vis hederligt - det är ok med jordbruk och husdjur. Då får de minsann finnas mitt inne i samhället också.

Svalorna som häckar under takkanten hör liksom också till. Något vardagligt - de gamla bona kan man gott måla över bara.

Veckoslutet gick i marknadens tecken. Vanda SFP hade nämligen tält på Myrbacka lantmarknad. Jag tycker att de här "jippona" egentligen hör till det roligare man kan göra inom politiken såhär på "gräsrotsnivå". Folk är glada och kommer fram och pratar. En hel del är gamla bekanta som vinkar och säger morjens. Denhär gången var ju dessutom vädret härligt och det kryllade av folk.

Men det märks också att det nu är något extra på gång … folk kommer fram och frågar hur det är med valet i höst … hörde att det inte blir något valförbund … nu kan vi visst ha många kandidater. Det mest positiva feedbacken var nog ändå de personer som frågade om det kan få ställa upp själva i valet! Oerhört! Vanligtvis har man ju fått leta med ljus och lykta efter kandidater. Men på något sätt lockar det mera nu - alla röster går SFP till godo. Alla får köra sitt eget race utan att snegla för mycket på de andra kandidaterna, man behöver inte fundera så mycket på starka kandidater och valmatematik. Allt valarbete är oss själva till godo.

Nya medlemmar har kandidatvärvingen också fört med sig. Jag har på känn att vi kommer att göra ett bra val i höst, bättre än många tror. Nu är det bara vårt eget arbete det är fast på. VI GÖR DET!