Ur askan i elden med biobränslen?
Läsvärd artikel idag i TIME om biobränslen. Enligt den hotar den ökande användningen av biobränslen får en allt annat äm positiv inverkan på CO2 -utsläppen och därför för klimatförändringen. När efterfrågan på odlade biobränslen ökar, ökar också trycket att röja skog till åker. Skogsröjning står idag för 20% av världens CO2-utsläpp - ingen oviktig faktor alltså.
Det har redan länge varit känt att etanol gjort på odlade växter, tex. majs är suspekt ur CO2-balanssynvinkel. En stor del av vinsten äts nämligen upp av gödsel och traktorbränsle. Men tar man med i beräkningarna att man dessutom röjer skog för att odla “biobränsle” blir resutatet katastrofalt. Då har man dessutom ersatt växtlighet som binder MER CO2 med växter som binder mindre. Totalt ökar CO2-utsläppen alltså betydligt.
“People don’t want to believe renewable fuels could be bad,” says the
lead author, Tim Searchinger, a Princeton scholar and former
Environmental Defense attorney. “But when you realize we’re tearing
down rain forests that store loads of carbon to grow crops that store
much less carbon, it becomes obvious.”
Dessa efekter kan man enligt artikeln idag se i Amazonas. Den ekonomiska nyttan av att röja skog är alltför stor. Ingen reglering i värden kan förhindra skogsröjningen.
Allmänheten och politikerna ropar på snabba och enkla lösningar och kan i själva verket förvärra situationen ytterligare. För politiker är odlade biobränslen extra attraktiva, för de ger arbetsplatser på landsbygden. WIN-WIN för politikern alltså: Du verkar miljövänlig och skapar dessutom arbetsplatser.
Allt som heter “BIO” är alltså inte bra för naturen. Skallerormsgift är inte hälsosamt hur “biologiskt” det än må vara. Det gäller alltså att skynda långsamt, tänka genom det hela, fundera på alla följdverkningarna. Och spara energi.
Inte populärt precis. Men “better the devil you know”, som det heter.
