Längs våta stigar
I sin vilda våryra
sniglarna rusar

Hbl har förtjänstfullt fortsatt sin artikelserie om närdemokratin i storstäder (hbl 29.05). Jag tror att för att stadsdelsfullmäktige ska fungera bör de ha verklig makt, alltså också i budjetfrågor. Dessutom bör de vara direkt valda av invånarna. Så är inte fallet i Stockholm enligt hbl. Däremot tror jag inte på tesen att partierna inte får blanda sig i lokalstyrelsen. Vad hindrar partierna från att ställa upp lokalkandidater på samma sätt som i kommunalvalet?

Lämpliga frågor för närfullmäktige är sådana som engagerar folk också idag. Hur ser detaljplanen ut? Var finns grundskolorna och dagisarna? De ska vara nära. Beslut om dem borde också fattas nära mänskorna - i närfullmäktige. Andra frågor hör naturligt hemma på en högre nivå: Regionplaneringen, trafikplaneringen, gymnasier och yrkeskolor.

Samtidigt kan de politiska partierna få tillbaka den legitimitet de förlorat bland medborgarna. Närfullmäktige blir en naturlig inkörsport till politiken för mänskor som vill engagera sig i sin miljö.

Närdemokratin är egentligen sönder idag i de stora städerna. Invånarna upplever att de inte kan påverka stadens beslutsfattande och att politikerna är svåra att nå. Samtidigt är det svårt att rekrytera nya kommunalpolitiker eftersom arbetsbördan i en storstad är oöverkomlig för en normalt arbetande mänska. Politikerna dras dessutom med en dålig image. För att göra ekvationen möjlig för hugade kommunalpolitiker finns två olika lösningar. Antingen att göra om det till ett riktigt avlönat jobb, eller spjälka upp det på flere nivåer. Vilket tror du är populärare? Anklagelserna om att politikerna skor sig på sitt förtroendeuppdrag haglar redan idag när man höjer arvodena med stora procentsatser - vilket inte hindrar att inget blir kvar efter alla skatter och avdrag.

Metropolsammanslagningen som många synliga politiker driver är ett elitistiskt projekt. Lyckas det blir avståndet till invånarna ännu längre än förut. De centrala politikerna kan sedan i lugn och ro bestämma om metropolens angelägenheter utan att vanligt folk kan störa dem. Så ska det inte vara! Beslutsfattandet blir krångligare med flere instanser inblandade. Men det behövs. Kommunalpolitiken ska ha lite "skit mellan tårna". Det ska handla om mögel i närskolan och hur höga hus man får bygga i grannkvarteret. Då hör det till att det kan bli lite obekvämt för beslutsfattarna. De måste engagera sig personligen.

Det finns alltså två olika synvinklar på vad som felas i huvudstadsregionens politiska system. Den ena är att belsutsfattande i saker som berör hela regionen haltar. Den andra är att politiken har tappat kontakten med folket och därigenom sin legitimitet. Jag anser att det andra problemet är betydligt värre och dessutom riskerar förvärras ytterligare när man försöker åtgärda det första. Problemet med närdemokratin bör lösas först. Sen kan vi återkomma till metropolnivån!

 

Holy smoke! SFP:s Nylands krets har utsett kommunorganisationen i Vanda till årets lokalavdelning! Väl arrangerad partidag 2007 var en faktor som nämndes. Ni har ju alltid så roligt var det en delegat som sa. Kanske det ligger något i det

Hur som helst är det just sånt hänt som behövs inför höstens kommunalval. De som har roligast vinner … och det är ju som sagt vi.

De vise säger -
en verklig lycka föds blott
vid längtans dödsbädd

Men vad fyller dessa rum
där längtan en gång bodde?

Många har redan hunnit kritisera det nya “Lex Nokia”-lagförslaget som ger arbetsgivaren rätt att se en del data rörande arbetstagarnas e-mail. Den teoretiska nyttan av lagen är obefintlig. Man behöver inte vara Einstein för att förstå att det inte är en god idé att skicka känsligt material till konkurrenten via företagets e-mail - inte efter denhär publiciteten. Dessutom finns det gott om andra alternativ, tex. minnesstickor eller att använda ett gmail-konto över webbläsaren.

Den riktiga nyttan för företagen är nog snarast att arbtestagarna inte mera vågar skicka privata e-mail på arbetstid för att “storebror ser det”

Den mest fåniga är nog ändå sättet som minister Suvi Linden använder för att försvara lagförslaget (enligt HS). Enligt ministern måste lagförslaget ses som en helhet. Enskildda punkter kan skillt för sig verka dåliga.

Hej halå, helheten är bra fast delarna inte tål dagsljus?

Det är i själva verket fråga om trick #1 ur politikerns handbok :”Det här är ett paket”. Det passar utmärkt om man inte förstår vad man håller på med eller absolut inte vill öppna beredningen igen.

Enligt dagspressen (Aamulehti, HS) vill tidningen Opettaja (har studerat deras nätversion , inte hittat detta?!?) att sanering av mögelskolor får högsta prioritet i kommunerna. En sjuk punkt för oss förttroendevalda. Vanda är säkert ett typexempel. Staden växte upp i ilfart på 70-talet. Nya skolor byggdes med dåtidens teknik, platta tak mm. Nu är en stor del av dessa skolor i behov av grundlig sanering eller ersättning. En grundlig sanering av en redigt stor skola kostar ca 10 M€. Ett nybygge är bara måttligt dyrare.
Samtidigt planeras nya området som behöver sina egna dagis- och skolbyggnader (a 10M€ plus). Ingen lätt ekvation om den totala investeringsbudjeten borde pressas ner till ca 60-70M€ per år. Ska vi sanera alla gamla skolor och lyssna på skriket att det inte finns någon service i de nybyggda områdena?

ALLA tvivelaktiga skolor kan inte åtgärdas snabbt. Inte heller kan man gå enligt principen “de som skriker högst får sin vilja igenom”. Objektiva kriterier som rankar skolorna och luftkvaliteten i dem mot varandra behövs. Ett typexempel är Laajavuoren koulu i Mårtensdal. Olika luftkvalitetsutredningar och klagomål från föräldrar och lärare fanns sedan tom 10 år tillbaka. Utrymmena konstaterades INTE vara hälsovådliga. Ett par utrymmen i speciellt dåligt skick stängdes av. Förtroendevalda har ingen möjlighet att veta vad som är sant och vad som fabel i såna här fall, om det inte finns objektiva data att tillgå. Vi har inga verktyg att tillgå.

Läraren x är sjukskriven pga astma. Föräldraföreningen författar arga brev - bryr ni er inte om barnen, vårt lands framtid? Experten Z intygar att luften är helt OK. Hur man än gör har man rumpan bak. Antingen äventyrar man barnens hälsa i onödan eller så slösar man med stans knappa pengar.

Samtidigt pekar elevprognoserna på vikande eleveunderlag, behövs dethär skolhuset alls? Det närliggande högstadiet är också gammalt och överdimensionerat, vad göra. Slutresultatet var i det här fallet att problemhuset rivs och skolan slås ihop med högstadiet vars byggnad saneras och utvidgas en aning. Projektet tar många år. Under tiden fortsätter de som går i problemskolan att gå där.

Om skolbyggnaden verkligen är hälsovådlig bör de ansvariga tjänstemännen ha tillräckligt stake att säga att så är fallet och försätta utrymmena i användningsförbud! Då slutar verksamheten där på stubinen och verksamheten ordnas på något annat sätt, kanske med hjälp av baracker. Om detta inte sker kan inte de förtroendevalda besluta annat än att sanering utförs inom ramen för budjeten. Alla andra beslut är fel.

Också du min Brutus…. idag skriver Eeva-Stiina Pesonen i Kauppalehti en kolumn som stöder Matti Vuorias förslag om en statlig placeringsfond.

Jag är kanske inte precis Caesariin, än mindre Mr. Market som kolumnisten hänvisar till, men känslan av att ha blivit förrådd är lika stor. Tänka sig att landets främsta ekonomiska tidning kan sjunka så djupt…

Problemet som Matti Vuoria vill åt är att det inhemska aktieägandet har blivit allt mindre. Staten bör enligt honom alltså rycka ut och korrigera problemet genom att grunda en investeringsfond som främst ska investera i inhemska aktier. Bakom resonemanget ligger några antaganden som jag tycker borde sägas rakt ut:

1. En utländsk ägare är på något sätt sämre än en inhemsk. Jag betvivlar det - jag vill minnas att jag sett statistik som tyder på att firmor som utlänningarna “kapat” i genomsnitt skulle anställa mer folk än sina inhemska motparter .
2. Om staten skulle investera mer i aktier skulle det löna sig att satsa främst på inhemska aktier. Jag betvivlar åter. Tvärtom säger min logik att man borde investera främst i utlandet för att dels diversifiera investeringarna och dels för att minska kopplingen till den finska ekonomin. Om man investerar bara i Finland garanterar man att avkastningen sjunker samtidigt som skatteintäkterna minskar.
3. Investeringar i finska aktier genom en investeringsfond skulle vara mindre problematiska för politiker är direkt aktieägande. Jag betvivlar en tredje gång. Medierna skulle gorma på precis lika mycket när nästa “Kemijärvifall” blir aktuellt.

Tredje gången gilt säger man, gäller det också tvivlare?. Man kunde kanske fråga varför Matti Vuoria tycker att ökat statligt ägande skulle vara en god idé? Vill han lätta på allas vår skattebörda genom att placera statens pengar med högre avkastning? Jag tror att han snare längtar tillbaka till tiden då staten och några andra starka inhemska institutioner tillsammans hade en betryggande “corner” i de flesta finska börsbolagen. Då behövde man inte vara rädd för att Björgolfson eller andra utländska “rövarbaroner” skulle komma hit och rådda i våra trygga kabinett.

Aktieplaceringar i sig kan nog vara förnuftiga. Det som man då måste komma ihåg är att diversifiera placeringarna så vitt som möjligt, också geografiskt. Som Norges finasminister Halvorsen sa i tiden om “oljefondens” placeringar:

To put it simply, the net is cast as widely as possible. We are not interested in risky stocks with short-time gains. This fund is for our children, and for our children’s children, and therefore it is important that we have as low a risk as possible. We do this by investing comparatively small sums in a broad array of companies. This way we can follow the larger tendencies in the stock market.

Enligt ett färskt domstolsutslag är det ett brott att surfa med hjälp av grannens (öppna) WLAN-nätverk. De grönas Jyrki Kasvi tycker att det är konstigt. Alla börjar ju ha fickorna fulla med apparater som mer eller mindre automatiskt kopplar upp sig på ett öppen nätverk om det hittar ett sånt. Hmm, visst skulle det vara ganska konstigt om man skulle hamna i finkan “i misstag”. Jag skulle tom. kunna hålla med om att det är ok att koppla upp sig på ett öppet nätverk tillfälligt om man hittar ett sånt - för att uppdatera bloggen, eller kolla börskurserna/TV-programmet/välj vad som är viktigt för dig. Visst är det också lite mycket krävt om du sitter på en parkbänk och hittar ett öppet nätverk med ett kryptiskt namn att du skulle förutsättas känna till vem som upprätthåller nätet - är det meningen att det ska vara allmänt tillgängligt eller är det bara frågan om okunskap.

Däremot går det nog lite för långt om man systematiskt utnyttjar grannens öppna nät, kanske så att man inte beställer en egen bredbandsanslutning överhuvudtaget.

Jaha, det gäller väl igen att få till stånd en allmän moraluppfattning om vad som är rätt och vad som är fel. Sedan skulle det bara gälla att kodifiera den i lagen…. som antagligen sen är hopplöst föråldrad när den väl blir färdig.

Musikinstittutet Kungsvägen i Vanda:s stora satsning -tid och energi- var en verklig njutning. Sällan har man sett en så “energisk” produktion. Förhandspubliciteten var det inte heller något fel på, om inte att den var rentav för god! För Martinus-salen var fullproppad till sista plats (och lite till). En hel del hugad publik fick också tji - det var slutsålt!
Det var också helt klart att Martinus inte drar ens den publikmängd som släpptes in (köade 5 minuter för att komma UT ur salen).

En verklig styrkedemonstration för oss Vandasvenskar

Nästa gång får det väl bli Energia-arena istället för Martinus….
PS. Bredbandet har legat nere hemma hos oss (igen) på veckoslutet -morr, dags att byta till en annan operatör…

Demarna har kommit med ett nytt utspel. Det vällovliga syftet är att öka sysselsättningen. Men en del av de rekommenderade medicinerna kan rentav få patienten i graven. Jag talar om förslaget att höja på arbetslöshetsförsäkringsavgiften för såna företag som säger upp "mer än branchgenomsnittet". Det finns flere orsaker varför jag ser att det kommer att gå snett om en sån uppsägningsbot införs:

1. Tröskeln att anställa folk blir ännu högre. Är det nu riktigt säkert att efterfrågan på våra produkter har stigit?
2. En större andel hyrarbetskraft. Varför ta risker att råka ut för "böter"?
3. De verkliga "bovarna" - internationella storföretag kanske tar med uppsägningskostnaderna i beräkningarna när de analyserar vilken fabrik som ska läggas ner. Men om hela verksamheten i Finland upphör blir det ju inga "böter" eftersom de skulle tas ut på kvarvarande personals löner. Kanske men tom. funderar på att lägga ner verksaheten totalt i Finland som en följd av böterna.

Det gäller att fundera på konsekvenserna innan man inför system som ska straffa "skurkföretag". Kanske den Danska modellen med lågt uppsägningströskel och höga arbetslösningsersättning kombinerad med morötter att snabbt hitta ett nytt jobb är bättre?

På något sätt har jag på känn att alla förnuftiga företag kommer att hålla i sin personal med näbbar och klor inom en snar framtid - sådan är befolkningsutvecklingen. I gåriga Kauppalehti belystes fenomenet. ISS säger sig gärna anställa upp till 10000 nya mänskor inom de närmaste åren - om de hittar så många. Idag är dörren för ny personal öppen hela tiden. Med en sån nyhet kommer man i tidingen en gång. Kemijärvifarbiken ältas däremot månad efter månad trots att det gäller en i jämförelse obefintlig mängd arbetsplatser. Men katastrofrubriker säljer ju som känt bra…