Öresundsbron

Nu lyfts planerna på en (järnvägs-)tunnel mellan Helsingfors och Tallinn upp igen. Den springande punkten är förstås kostnaderna. Hur många tiotals miljader blir det frågan om? Jag har lite svårt att förstå att nån faktiskt har mage att ta upp sådana projekt samtidigt som staten skjuter frem finansieringen av ringbanan och förbättringen av ring III med motiveringen att det inte finns pengar och att byggbranschen är överhettad. MORR! Men naturligtvis, det är ett storlaget projekt, ett passande monument för vilken politiker som helst….

Om manbortser från kostanderna skulle det naturligtvis vara mycket bra med en tågförbindelse till kontinenten. Då kunde man på allvar fundera på att ta nattåget till Berlin istället för att kravla sig upp i svinottan och köa på flygfältet - och spara en massa energi samtidigt.

En ennen efekt skulle vara en ekonomisk integration i regionen på ett het annat plan än nu. Tankarna går till Öresundsregionen. Idag lär ca 14000 svenskar pendla dagligen till ett arbete i Danmark. Regionens konkurrenskraft och dynamik ökar. Det skulle vara en bytadne konkurrensökande handling i motstas till det metropolflum som vissa politiker håller på med idag och som närmast strävar till att minska konkurrenssen mellan städerna. Konkurrens är bra, det ökar tillväxten!

I Danmark/Sveriga- fallet har man kommit överens om att arbetsplatslandet beskattar inkomsterna (eller är det rent av EU?). I det fallet är skillnaderna kanske inte speciellt stora, men tänkt er om samma regler skulle gälla mellan Estland och Finland. HUr lönsamt som helst att sätta upp ett företag i Tallinn med arbetstagare som pendlar in från Finland - ungefär lika långt som att pendla från Hyvinge till Helsingfors centrum. Varför betala hög inkomstskatt tänker säkert många. Frun kan bo kvar i Gäddvik med barnen medan bisin pendlar med metro till Tallinn och betalar plattskatt på lönen.

Nåja projektet ligger väl långt i framtiden i vilket fall som helst, "a lot of water under the bridge"- som man brukar säga. Mycket hinner hända inna den första tågvagnen kan rulla över.

Hmm, bäst att kolla data föresten. "In God we trust, others bring data"- som dom säger på NASA…  

 

Totalbeskattninge på arbete - jepp - definitivt värt att pendla över "ån" efter arbete. 

Enligt valresultaten på TEK:s hemsida har jag blivit invald i Teknikens Akademikerförbunds fullmäktige som andra av fyra i TFIF:s valkrets med 96 röster. Jag tackar för förtroendet! Det är en ganska stor (och varm) känsla man får av att 96 svenskskpråkiga DI:n anser att jag är bäst skickad att bevaka deras intressen.
Som ny i dessa kretsar måste jag erkänna att mina kunskaper i fullmäktiges arbete är ganska skrala. Jag kan lova bara att ta uppdraget på allvar och att använda mig av den erfarenhet som 24 år i branschen har gett mig.

När jag berättade om resultatet på jobbet fick jag förutom de sedvanliga gratulationerna också frågan:"Vad är det för konstig sjukdom som driver dig och vissa andra mänskor att ställa upp på alla möjliga förtroendeuppdrag?" Dags att ta sig en funderare och rota lite i de dammigare skrymslena av hjärnkontoret. Varför håller jag egentligen på med alla dessa aktiviteter som äter upp all fritid?

Den främsta bevekelsegrunden är nog någon sorts samhällsansvar. Jag har fått mycket av samhället, det är dags att ge tillbaka litet också.Det är kryddat med en nypa ilska över den inställning som ganska många har idag: Visst måste ju nån fatta besluten och bevaka våra intressen, bara det är NÅN ANNAN som gör det. Ändå har de mage att gorma om ersättningarna som förtroendevalda får, som idag i Vantaan Sanomat där en insändarskribent ondgör sig över den 900% "löneförhöjning" som bland andra stadsstyrelseordföranden i Vanda ska få. Varsågod bara att försöka få den posten, och räkna ut vad timlönen blir om det känns så lockande. Lite respekt tack. Det är så att den lilla röda djäveln på högra axeln lyckas driva bort ängeln som sitter på vänstra axeln - ni vet , sådär som i Kalle Anka.

En annan bakgrundsfaktor är utan tvivel att jag har mer tid till mitt förfogande nu när barnen är stora och inte behöver markservice på samma sätt. Allraminsta bebisen (Annika) fyller snart 17 =8^O

Så kanske jag har en lämplig läggning. Saker framskrider vanligen i sakta mak på såna här förtroendeposter. Kankse det tar 4 år eller mera innan man kommer till skott. Alla är inte utrustade med tillräckligt lång stubin för sånt. Jag har sett både en och annan som ivrigt tagit sig an ett uppdrag för att förbannad sluta efter 1/2 år och en panna som stångats blodig.

Men framför allt - visst är det en fin känsla när något man jobbat länge för äntligen förverkligas.

Så visst, diagnosen är nog entydig, ett hopplöst fall! Kanske det går om med lite litium. Om inte finns det ju alltid det madrasserade rummet

Ihmettelen aina välillä sitä kuinka aina jaksetaan mantran tavoin toistaa suurten yksiköiden etua metropolikeskustelussa. Päivän Kauppalehdessä samaa biisiä toistaa Helsingin seudun kauppakamarin puheenjohtaja Harri Sailas. Seuraavaksi toistetaan että kilpailemme muiden suurten metropolien kanssa. No huhuh.

Onneksi toimittaja Jurvelin viereisessa kolumnissa kehtaa epäillä. Oikeastaan missään muualla ei ole miljoonakaupunkia samassa yksitasoisessa organisaatiossa. Kyse on enemmänkin brändistä. Lontoo on käsite, vaikka kaupunki koostuu 32:sta pienemmästä “kunnasta” (borough) joilla on keksimäärin 230tuhatta asukasta. Itse asiassa tämän metropolin sisällä on kaksi kaupunkia: City of Westminster (2) ja City of London (1 -ydinkeskusta):

Ylätason muodostaa Greater London Authority jolta johtaa pormestari (Ken Livingstone) kansan valitseman 25-jäsenisen London Assembly:n valvonnassa. “Ylätason” asioita ovat mm. kaava-asiat, poliisi- ja palolaitos sekä julkinen liikenne. Sensijaan esim. jätteenkäsittely kuuluu “kunnille”. Eli olemme jo osittain pidemmällä yhteistyössä kuin Lontoo!

Miksi suuri muuten olisi enää kovin paljon kauniinpaa. Pieni kaupunki - pienet ongelmat, Suuri kaupunki - suuret ongelmat.

Pojot kotiin vetää toimittaja Jurveliin :

Jos muut alueen kunnat omaksuvat Helsingin toimintatavat, yritysten ja kaupunkien välisessä työnjaossa astuttaisiin kaksikymmentä vuotta taalsepäin

Jag läser med förvåning förslagen om att inkomstpröva barnbidragen som kastats fram från centerhåll i Sverige:

Centerledaren Maud Olofsson är inte främmande för förslaget. Det är klart att många funderar över varför alla höginkomsttagare ska ha barnbidrag, säger hon till Svenska Dagbladet.Det faktum att det upplevs som orättvist att många höginkomsttagare direkt kan sätta in hela barnbidraget på banken åt sina barn, medan låginkomsttagare är otroligt beroende av pengarna.

Jaha, och vad säger oppositionen (S):

Förslaget sågas av oppositionen, bland annat för att det motverkar arbetslinjen om bidraget minskar om man exempelvis går upp i arbetstid.

Det verkar misstänkt som om ideologierna skulle vara på något sätt tvärtom på andra sidan viken. Hos oss i Finland brukar ju sossarna vara ivriga med att införa behovsprövning på alla stöd, medan de borgerliga varnar för flitfällor.

Veronica Palm (S):

Alla internationella undersökningar visar att ju mer man har generella system, där alla får vara med och få ut en del av systemet oavsett om handlar om gratis skola, subventionerad sjukvård eller barnbidrag - desto mer tjänar de som är allra fattigast på det.

Jättekul, berätta dethär också åt ert finska systerparti!
Ärligt talat tänker jag alltså som en rikssvensk sosse (hu via hemskt). Stöd- och skattesystem ska vara enkla. Ju mer man tänker på rättvisa desto krångligare blir det att sköta systemet och desto svårare blir det att få en en helhetsbild av en familjs ekonomiska läge i olika situationer.
Under 90- och början av 2000-talet hade vi en redig skattepolitik: Inkomster ska beskattas lika, avdragen och specialfallen ska vara få. Nu verkar det vara andra ideologier i farten. Se bara på kapitalinkomsterna och såsandet med arvsskatten för företagsegendom. Olika regler och tariffer för olika fall: Dividender för onoterade bolag/börsnoterade bolag, arv av företagsegendom/annan egendom.

Är det så att samlingspartiet har hittat på hur det ska minska skattetrycket på verkligt rika? Genom att göra krångliga system med undantag och kryphål kan dessa genom att anlita dyra konsulter minimera sin skatt, medan vanliga dödliga snällt betalar.

Koska satun omistamaan yhden niistä kännykkätyypeistä (N95) jossa Nokian Music store palvelu toimii piti sitä tietenkin kokeilla. Eikun klikkaamaan music store ikonia ja rekisteröitymään. Muistelin että vaimo oli toivonut Leona Lewisin “Bleeding Love” kappaletta (minun tehtävänä on hoitaa nämä biisit vaimon Muvo-tikulle). Täältähän tämä löytyy. Eikun Visakortti nokialle panttiin … do you trust us =8-O

No kappale vilahti 3g verkon kauttaa vikkelästi kännykkään 1€ korvausta vastaan, asiaa! (ja samalla 0.9€ Soneralle, argh).
Tämähän toimii kuin junan vessa…

Eli kaikki hyvin? No se siirtohomma olikin sitten vähän vaikeampi juttu. Kopiointi laitteelta toiselle onnistuu vain Windows Media playeriä käyttämällä. K.o. ohjelma saa minussa aina aikaan allergisiä oireita. Haluan että hallitsen itse mitä tapahtuu. Tämä veijari tekee automaattisesti kaikenlaista heti kun silmä vältää. Minusta on kohtuullista että tiedän missä musiikkini fyysisesti sijaitsee: Läppärin kovalevyllä, Ulkoisella kovalevyllä, tai muussa paikassa. Tämä on häivytetty mahdollsiimman piiloon. Lisäksi näytin nyt tälle veijarille ensimmäistä kertaa kännykkääni. Media playerin mielestä tämä ilmeisesti tarkoittaa että tietenkin haluan synkronisoida pc:n musiikkikirjaston kännykän kanssa. Ennen kuin tajusin tämän kännyyn ehti vilahtaa noin 40 biisiä joilla ei ollut sinne mitään asiaa. Ehkä olen vain 40+ muumio joka ei ymmärrä mistään mitään, mutta minua moinen häiritsee. Tästä syystä käytän normaalisisti Creative Mediasource-softaa kirjaston hallintaan.

No pienen sähläyksen jälkeen sain kuin sainkin biisin siirrettyä vaimon tikulle.

Mutta kyllä nämä drm-oikeudet ihmetyttävät. Mitä järkeä on sallia poltto CD:levylle, mutta muuten rajoittaa oikeuksia. Varmaankin moni muukin polttaa ostetusta musikiista heti CD:n jonka jälkeen CD:ltä voikin muuntaa musan haluttuun formaattiin - ilman mitään rajoituksia. Tällaistä pientä kiusantekoa vain moinen DRM-touhu.

Ja sitten tietenkin se päävalitus siitä music storesta - miksi rakennettu toimimaan vain IE-selaimella? Tätähän eniten on kritisoitu. Koneessani on IE - kaiken varalta - vaikka normaalisti käytän Firefox:ia. Kaiken lisäksi turvallisuusasetukset on nykyään niin monimutkaisia että harva niiden muokkauksesta suoriutuvat. Ja tällä music store-sitella pitää ladata ActiveX-palikoita => säätötoimenpiteitä tarvitaan jos on “normaalit” turva-asetukset. Ei hyvä.

Seuravaaksi pitikin sitten ostella vähän omaakin korvaa miellyttävää musiikkia. Best of Lee Ritenour kokoelma, ja lisäksi vielä irtobiisi: Seven Nation Army/the White Stripes, joka on joskus tullut Pandora:ssa vastaan. No höh, sitä biisiä ei jostain syystä saa ladata kännyyn, vain PC:lle. Eli koko roska PC:lle, CD:lle ja muunto DRM-vapaaksi WMA-tiedostoksi. Lopputuloksena kaikkesta huolimatta musa kännyssä, ulkoisella kovalevyllä rajoittamatomassa käytössä. Minulla ei ole mitään aikomuksia levitellä kopioita laittomasti yms, mutta haluan kopioida tiedostoja millä tahansa haluamallani tavalla.

Mutta näin beta-versioksi music store on kaiken kaikkiaan ihan kohtuullinen suoritus.

Alla och hans moster kommenterar Kina, oroligheterna i Tibet och de olympiska spelen.
Jag noterade speciellt Kasvi :s blog om ämnet och som kontrast idrottsminister Wallin :s blog . Tyvärr måste jag konstatera att jag känner mer som Kasvi än som Wallin - partibok eller inte.
Visst, det är säkert sant att de största förlorarna på en bojkott är de bojkottande sportsmännen, men ändå! Vissa principer borde man nog kunna hålla fast vid. Det kan sen vara egalt om det svider mest i eget skinn eller inte. Det är just sån här överslätande pragmatism, "vi kan ändå ingenting göra", som får folk att tappa all tro på politiken. Det må vara att protester inte har har någon inverkan. Men visst skulle det kännas gott i själen ändå.

Kanske det här är ett bevis (till) att jag inte är riktigt skapt till politiker. Ibland klarar jag bara inte av att handla mot min övertygelse.

När får vi se inhemska OS-kandidater ställa upp på en vägrarlista? Det skulle vara ett beslut som heter duga - en verklig demonstration av ryggrad! Något som kan ha inverkan på hela ens framtid - hu, jag skulle nog sova dåligt ganska länge medan jag funderade på ett sånt beslut.

För egen del tänker jag inte sätta min fot i Kina så länge detta förtryck fortsätter. Marknadsundersökningar och kundkontaker i "mittens rike" får nog någon annan sköta. Så det så

Två kolumner i Hbl (16.3) verkar samtala med varandra: Juhana Vartiainens söndagspuls och Per Stenbäcks idag.

Bägge handlar egentligen om politikens rörelseutrymme. Vartiainen säger att varken Stora Ensos nedskärningar i Kemijärvi eller möjliga investeringar i förnybar energi har en bestående verkan på sysselsättningen. Enligt Vartiainen kan denna påverkas endast genom att påverka arbetskraftens utbud eller lönekraven. De kan påverkas t.ex. genom beskattningen eller genom arbetskraftens rörlighet.

Stenbäck säger att Kemijärvi-affären ger en märklig bismak. Medborgarna har svårt att svälja att statsmakten är maktlös som aktieägare i dehär fallet.

Faktum är nog att det är som Vartiainen säger. Regeringen har inte mandat att gå in och blanda sig i ett börsbolags åtaganden. Statsmaktens verktyg är att påverka landets strukturer - t.ex. utbildningssystem, skatter och infrastruktur. Men när det gäller att gå ner på enskilda fall som Kemijärvi är statsmakten tandlös. Stenbäck säger att tidigare regeringar med större framgång skött sådana ärenden. Man kan fråga sig om det som beror på ett mer slutet samhälle och en kabinettsbeslutskutym som inte existerar i dagens värld.

I dagens öppna världsekonomi kan man nog se den finländska statsmakten är som en rorsman på en mycket stor tanker, med bara ett pyttelitet roder till sitt förfogande.

Det hindrar inte att allmänhetens frustration med politikerna är minst lika verklig. Det handlar om förväntningar och verklighet och hur dessa möter varandra (ofta med en stor krasch). Ett klassiskt exempel som jag hört är en bilaffär som säljer lyxiga Jaguarer och mera folkliga Skodan. Trots att betjäningen är precis densamma för bägge kundgrupper är Jaguar-kunderna missnöjda medan Skoda-kunderna är nöjda. Varför det? Jaguar-kunderna förväntar sig service av lyxklass, medan Skoda-kunderna nöjer sig med "vanlig" service.

När verkligheten inte motsvarar förväntningarna uppstår alltså missnöje. Medborgarna tycks förvänta sig att statsmakten ska ha någon sort extra inflytande som delägare i börsbolag. Eftersom så inte är fallet borde kloka politiker fortare än kvickt göra sig av med sådan egendom. Alternativt köpa upp hela bolaget - mycket problematiskt om det ska verka på en öppen marknad - hör jag hur konkurrenskommissionär Neelie Kroes slipar stridsyxan?

Samma logik kan man tillämpa på kvinnoskandalerna som Vanhanen och Kanerva har såsat ihop. Sånt beteende är kanske okej eller bara patetiskt om det handlar om rörmokaren i grannhuset, men av ministrar förväntar vi oss bättre uppförande.

Dags för oss medborgare att sänka våra förväntningar?

För en tid sen ondgjorde jag mig i bibban över att man inte kan få en påminnelse per e-mail när böckernas lånetid håller på att gå ut. Den vänliga bibliotekarien viste berätta att det är på kommande.

Idag fick jag en påminnelse! Jusst vad en tämligen upptagen och kanske därför lite småråddig mänska behöver. Tackar mjukast.

Ett gott exempel på hur man med små medel kan förbättra servicen för alla.

1. Att skicka mejlet kostar ingenting (i motsats till påminnelsebreven). Systemuppdateringen har förstås gått på konsultkraft, så det lär ha kostat en “pretty penny”.
2. När jag får en påminnelse lämnar jag tillbaka böckerna (eller förnyar på nätet, efter behov), och slipper böterna. Jag vinner!
3. Böckerna blir inte liggande i onödan hemma i nåns hylla utan kommer snabbare tillbaka till biban - tillgängliga för andra lånare. Allmänheten vinner.
4. Mindre jobb med att skicka påminnelsebrev och kassera in småsummor i böter. Bibban vinner.

Ett typiskt fall av att all ainblandade vinner. WIN-WIN som det brukar heta

Kauppalehti körde i dagens tidning en story om Birka line som Eckerö köpt upp. Aktien är på väg bort från börsen. Varför? Jo som onoterat bolag får ägarna dividenderna skattefritt, medan börsbolagsägare betalar 19.8% skatt på sina dividender - om de inte är storägare med över 10% ägarnadel vill säga.

Eckerö är ett typiskt bolag med ett stort antal mindre ägare som inte når upp till gränsen.

Vad händer som följd av dessa tokiga regler? Börslistan blir bara kortare. Det finns ingen orsak att notera ett bolag på börsen, eftersom det finns alternativa marknadsplatser. Dessa är attraktiva nu när det inte mera uppbärs en extra avgift för handel utanför börsen.

Småsparare har inte mycket att hämta på dessa markandsplatser - där gäller det att vara ganska väl insatt. Därför är utvecklingen mycket olycklig för småspararen. Urvalet inhemska aktier som handlas på börsen minskar. Att handla utländska aktier är ofta jobbigare och medför högre omkostander - igen fördel storplaceraren.

Och allt detta sker pga det finska folkets avundsjuka. När folk stirrat tillräckligt länge på skvallerlistnorna över kapitalinkomster och skatteprosenter som storfräsarna visat upp var det politiskt omöjligt att hålla kvar 0-skatten på dividender. Till saken hör att dividenderna inte var obeskattade förut heller, det var bara företagen som betalade skatterna. Nu är de alltså dubbelbeskattade.

Regeringen håller på och pinjar med små avdrag som lär ska stöda småspararen. Det håller inte kvar bolagen på börslistan. Vi får bara ett krångligt lapptäcke till system som storplacernarna kan dra nytta av, men inte håller kvar bolagen på börsen. Det här är en jämlikhetsfråga!

Det enda som hjälper är egentligen att ta bort dividendskatten.

Henri Elo skriver br idag i sin blog :"Småplacerarens euro är 80 cent". Vad leder det här roendet och hopandet med dividendbeskattningen egentligen till:

Vi utlokaliserar företagens ägande utomlands. Då får vi inte en dotterbolagseknomi utan en slavekenomi. Vi kan inte påverka företagens beslut. Vi får inte deras vinster. Vi får inte skatter. Vi får ingent välfärdssamhälle. (egen översättning).

Så, dags att göra något snart, och glömma bort den eviga avundsjukan? Är det bättre att alla har det dåligt bara det är jämlikt än att nån får lite mera än andra, tillsynes med låg skatt?

Haha .. fyndig rubrik i höblän idag om EU. Det handlar om fri rörlighet för kunskap, vetenskap mm inom EU som lär manglas idag av ministerrådet. Den rubriken skulle funka lika bra som boktittel. Tänk bara: “Harry Potter och den femte friheten”.

Lycka till med det hedervärda ämnet. De fyra “gamla” friheterna gäller som känt varor,tjänster,kapital och människor är långt ifrån avklarade ännu. Det enda som flyter tämligen bra är väl varorna. Tjänster är det ganska få som bryr sig om att leta efter i andra EU-länder. Kapital (model större) har redan länge flutit t’ämligen fritt i hela värden, medan småsparare håller sig i hemknutarna. Mänskor kan visserligen resa fritt (definivt stor grej som vi fått pga EU, heja schengen!), men mycket få arbetar fortfarande “utomlands”.

Så … mycket arbete återstår ännu med de fyra friheterna.