Jag har funderat på och bloggat lite om risker och bostadsköp nyligen. Det är ju egentligen lite lustigt hur mänskor uppfattar risker. Få anser att det är speciellt riskfyllt att köpa eller bygga ett hus bakom all ära och redlighet för 250-300k€, dessutom för lånta pengar. Om nån funderar överhuvudtaget på risker är det väl närmast den egna familjens ekonomi det gäller - tänk om pappa blir arbetslös. Det risktänkandet har bankerna tagit till sig och marknadsför olika försäkringar, naturligtvis för en skälig ersättning.

Däremot funderar ingen på om bostadsköp överhuvudtaget eller just i detta område är riskfyllt eller inte. Detta trots att bostadspriserna bevisligen på kort sikt kan sjunka betydligt - vilket vi såg på -90 talet - och utvecklas i olika takt i olika områden. En bostad “är nu bara en säker placering”.

Låt oss göra ett tanke-experiment: Tänk dig att du (ja just DU) sparar ihop en ansenlig summa (säg 100000€) genom att gnida och spara i åratal. Sen tar du lika mycket lån till och bränner av hela rasket på direkta aktieplaceringar. Du skulle vara livrädd eller hur? Dagligen skulle du med svettig panna följa med hur börskurserna utvecklas och förlora nattsömnen  medan du funderar om det är recession i USA eller inte. För alla “vet” ju att aktier är riskabla placeringar. Värdet på dina placeringar kan såga upp och ned tiotalstusen € på en dag. HU va hemskt. Dessutom betraktas du av vänkretsen med misstänksamhet (dendär är nånslags börsskojare och klippare). På längre sikt (säg >10 år) kan du räkna på en genomsnittslig avkastning på 10-11%. Dessutom går det lätt att sprida på risken till många olika instrument och marknader.

Har du däremot satt dina surt förvärvade fyrk på en idyllisk villa i BortomallredlighetBy har du alla ägg i samma korg. Men marknadsvärdet på din investering är inte lika synlig. Det står inte “marknadsvärde idag xxx.xxx €” på en skylt bredvid infarten. Dessutom finns det inga sätt att skydda sig mot marknadsrisken om man så skulle vilja. Det finns inga säljwarrant för  fastigheter i Ingå. Ända infinner sig inte någon påtaglig riskkänsla. Vaddå risk, huset står ju där och är helt påtagligt, inte försvinner det någonstans. Du förväxlar bruksvärde och marknadsvärde.Dessutom betraktas du som en helt vanlig mänska - alla gör ju så.

När man nu ändå behöver bo nånstans, vad ska man då gör (om man inte hyr)? Ett instrument man kan ta till är att fundera på trender. Bensinpriserna kommer att öka, betydligt. Arbetsplatserna har historisk flyttat till storstäder. Tänker du bo längre från centrum ska du alltså se till att bo nära en järnväg. Leta efter tämligen billiga områden med goda kommunikationer. Gärna ska det finnas service nära till hands också. Men med dem är alltid mer osäkert i det långa loppet - skolan eller köpcentret kan ju stängas.

Än skicket då? Ett gammalt renoveringobjekt eller ett nybygge? Hmm, det klagas mycket på att byggmarknaden är överhettad idag. Men gamla objekt behöver snart fasad- och rör-renovering om de inte redan är gjorda. Experterna påstår att det knappt kommer att vara möjligt att remppa alla fastigheter som behöver det i framtiden. Det finns helt enkelt inte så mycket arbetskraft. Renoveringen blir alltså inte billigare om 5 eller 10 år. Köp nytt, så är du (ganska) säker i 20-30 år.

Pump and Dump- varning: Skribenten har av familjeskäl satsat sina surt förvärvade sekiner på bostäder i Mårtensdal, invid järnvägen 22 min från Helsingfors centrum.