Vill man verkligen lätta arbetskraftsbristen i huvudstadsregionen behövs det också otrevliga beslut. Det kan man läsa ur PTT:s rapport :Työvoiman alueellisen liikkuvuuden kannustavuus. Man har räknar ut hur lönsamt det är för en arbetslös person att flytta till ett jobb till huvudstadsregionen. Slutsatsen är att det lönar sig bara om lönen är god  (>2600€ mån för ensamstående, >3000€ om man har familj). Pendling också över långa avstånd är ofta mer lönande.
Hyrorna är mycket högre. Bostadsstödet räcker inte till och inkomtsgränserna kommer emot. Det är den vanliga evighetsfrågan. Hur åstadkomma billigt boende? Här kommer de hårda nyporna fram. Varför finns det bostadsbrist fast det finns färdigt planlagd tomtmark för 8 års behov? Folk väntar med markaffärer i hopp om (ännu) högre priser. Hård fastighetsskatt (3%) på obyggda tomter och varför inte på överstora tomter med byggnadsrätt kvar är ett av recepten. Varför ska man kunna hålla kvar en 2000m^2 tomt för sitt frontmannahus? Sällan rivs gamla hus för att ersättas av nya med effektivare markanvändning.
Det som oroar mig i hela ekvationen är att den inte är framtidssäker. Nu pendlar 70000 mänskor över 150 km mellan bostad och arbete. Vad händer om energi/bensinpriser fördubblas/fyrdubblas/välj din egen multiplikator? Om samhället är uppbyggt för pendling över långa sträckor kanske hela systemet kraschar.
Det finns andra aspekter utöver de rent fiskala. Vilken är din livskvalitet om du pendlar 2x150 km per dag? Du tillbringar kanske 3h per dag i trafiken…
Jag har haft lyxen att bo nära jobbet största delen av mitt yrkesaktiva liv. Att kunna promera till jobbet på 25 min en klar höstmorgon är en lyx som idag är få förunnade.