Republikens president var i sitt nyårstal orolig över att inkomstfördelningen i landet har blivit mer ojämlik, så tolkar jag åtminstone talet om att “skillnaderna i välfärd mellan befolkningsgrupper inte jämnats ut”.  Själv har jag svårt att se det som ett stort problem, eftersom det närmast hänger ihop med att ekonomin har gått bra de senaste åren. Närmast smakar det hela  som överårig socialdemokratisk skåpmat.

Höginkomsttagarna får en större andel av sina inkomster genom olika sorters bonus-system. När företagen går bra stiger deras inkomster mer än genomsnittet. När de sämre tider kommer igen faller dessa extra-inkomster bort. Ska vi alltså hoppas på en redig recession så att inkomstfördelningen blir riktigt jämlik och alla förtjänar mindre än förr?

Det är helt riktigt att alltför stora inkomstklyftor medför social oro och instabilitet. Å andra sidan hör vi fortfarande till de länder med lägst sk GINI-koefficient (ett mått på hur jämn inkomstfördelningen är). På världskartan över GINI-index hör vi fortfarande till de “gröna länderna:


Så trots att Statistikcentralens senaste data ger vid handen att vårt GINI-index har stigit till 28.7 är det nog ingen katastrof internationellt sett. Snarare ligger vi fortfarande under snittet för EU.

En betydligt intressantare frågeställning är nog om den allmänna servicen (tex. hälsovården) håller måttet jämfört med privat service. Där finns det en verklig risk för en polarisering där allmän hälsovård används endast av fattiga medan redan medelinkomsttagare tyr sig till privat service, tex. via arbetshälsovården. Då uppkommer spänningar - varför betala för en service som jag ändå inte använder - medan den allmänna “gratisservicen” blir alltmer utarmad.