Mari Kiviniemi yhdistäsi lehtitietojen mukaan pääkaupunkiseudun kunnat:

Kiviniemen mielestä Helsingin, Espoon, Vantaan
ja Kauniaisten muodostama yksi kunta olisi “tehokkain tapa hoitaa
asioita”.

.
Mitäköhän ministeri Kiviniemi ajaa takaa? Päätöksenteko olisi uudessa suurkaupungissa varmasti tehokkaampaa - byrokraatin näkökulmasta. Päätökset syntyisivät nopeasti, kun eri kaupunkien välille ei tarvitsisi sorvata kompromisseja.

Kokonaan toinen asia onkin sitten saadaanko Kiviniemen metropolissa parempia päätöksiä.

Liiottelu on usein hyvä tapa paljastaa puutteita tai heikkoja kohtia erilaisissa ehdotuksissa. Joten liiotellaanpa hieman:
Miksi tyytyä vain yhdistämään pääkaupunkiseudun kunnat? Miksi ei kaikkia Suomen kuntia yhdistetä? Ajatelkaa miten tehokasta päätöksenteko olisi! Eli siirretään kunnan tehtävät takaisin valtiolle. Valtiolta olemme tottuneet saamaan yksittäisiä kansalaisia herkällä korvalla kuulevaa päätöksentekoa. Näin myös lähidemokratia toteutuu, onhan meillä kaikilla mahdollisuus äänestää arkadianmäelle oma edustajamme.

Itse asiassa Suomen valtiokin on aivan turha instituutio. Eiköhän ulkositeta tämäkin toiminto Brysseliin.

Tai vielä paremmin - valitaan vain demokraattisissa vaaleissa ikioma universumin keisari joka uskomattomalla tehokkuudella tekee kaikki päätökset puolestamme.

Noh - itse haluaisin kyllä säilyttää mahdollisuuden olla pikkuisen hankala oman kunnan kolkkani asukki. Lähidemokratia on kaikkien tutkimusten valossa heikoissa kantimissa. Kuntalaisten mielestä etäisyys päätöksentekijöihin on suuri, eikä omiin vaikutusmahdollsiuuksiin uskota. Onko logiikka se että koska lähidemokratia tällä hetkellä toimii huonosti se voidaankin lakkauttaa?

Minusta pitäisi päinvastoin keksiä parempia toimintamuotoja jolla saadaan TODELLISTA PÄÄTÖKSENTEKOA hieman lähemmäksi yksittäistä kuntalaista. Tämä ei estä sitä että olisi olemassa metropolitasoistakin päätöksentekoa - kunhan lähitasokin on hoidettu järkevällä tavalla.

Så i Sverige enligt Computer Sveden. I Finland tackar statsministern och tar emot när Bill Gates idkar “välgörenhet”. Ett paket tjänster för skolbruk, kompletterat med lite smicker om hur högtutvecklat Finland är  inom IT  - det biter alltid  på  våra politiker. Alla har förstår inte varit lika glada (läs COSS kommentar). McSoft har en tendens att  göra system som kräver att de används via deras operativsystem och nätbrowser - ofta dessutom så ogenomskinligt att det blir problem när nästa version ska tas  i bruk. Med hjälp av denna “trojanska häst” binder man alltså skolvärlden till McSoft - världen.

Det hör inte till god sed att “skåda giviger häst i munnen”, men i dethär fallet kanske det skulle löna sig. Utvecklingen är våldsamt snabbt just nu inom it-lösningar för skolbruk. Det är inte skäl att binda sig till (i praktiken) en enda leverantör.

1. Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin
stund.
2. Födas har sin tid, och dö har sin tid. Plantera har sin tid, och
rycka upp det planterade har sin tid.
3. Dräpa har sin tid, och läka har sin tid. Bryta ned har sin tid,
och bygga upp har sin tid.
4. Gråta har sin tid, och le har sin tid. Klaga har sin tid, och
dansa har sin tid.
5. Kasta undan stenar har sin tid, och samla ihop stenar har sin
tid. Taga i famn har sin tid, och avhålla sig från famntag har
sin tid.
6. Söka upp har sin tid, och tappa bort har sin tid. Förvara har
sin tid, och kasta bort har sin tid.
7. Riva sönder har sin tid, och sy ihop har sin tid. Tiga har sin
tid, och tala har sin tid.
8. Älska har sin tid, och hata har sin tid. Krig har sin tid, och
fred har sin tid.

9. Vad förmån av sin möda har då den som arbetar?
(predikaren kap 3) 

De som har träffat mig den senaste tiden har kanske märkt att jag haft mina tankar på andra håll. Det hänger ihop med att jag har funderat på om jag ska byta roll på jobbet eller inte. Det kan tyckas som en liten omställning i dagens värld där nyheter om fabriksstängningar och folk som med sin familj flytar till antipoderna efter jobb duggar tätt.

För mig stod ändå valet mellan som det kan tyckas ganska snarlika arbeten: från produktutvecklingschef till produktchef. Från den som ser till att projekten genomförs till den som "beställer" projekten så att säga. Ett par steg närmare kunderna. Å andra sidan är det en större förändring: Från dryga dussinet underordnade till ett fristående expertuppdrag med några snäpp större ansvarsområde.

Det är kanske just faktumet att båda alternativen var goda som ledde till de grubblerierna och förlorad nattsömn. Nå, förändringen vann till slut, just för att det var en förändring. Efter 7 år i exakt samma jobb mår både jag och arbetet bra av luftombyte. Mitt gamla jobb mår bra av att nån med nya ögon ser på det. Jag behöver nya utmaningar för att inte falla in i en vardagslunk.

"Is this a promotion?" blev jag tillfrågad igår när den nya organisationen publicerades. "I don’t honestly know, but that wasn’t the point" - svarade jag efter en stunds funderande. Själva de nya uppgifterna var det viktigare - förändringen.

På tal om förändring: Om det är nån som känner på sig att nya spännande uppdrag inom kommunalpoltiken i Vanda kunde vara intressant så finns det fortfarande möjligheter att ställa upp i kommunalvalet i höst på SFP:s lista. Jobbet är intressant och handlar mycket litet om mygel i kabinett , utan tvärtom om att skaffa sig god insikt och jobba för samhällets väl. Ta kontakt om du är intresserad på tel :040-8423732!

Slut nu ren joma om FST:s 1000 sjöar och en ankdam. Det finns en uppsjö av fjantiga och/eller dåliga program i TV, på många olika språk. Om nån tycker att ett visst program är ruttet så finns det en AV-knapp på apparaten. Det finns också andra kanaler att välja på.

Missade första delen i serien  - så intressant var det. Tänkte mig försöka se på andra delen efter allt rabalder, men insåg genast att om Tala ska diskutera med Asplund så kommer mina nerver inte att palla för det. Lät dosan stå på medan jag fixade disken i köket så blev det programmet förpassat till den status det förtjänade, ett svagt brus i medie-etern. När det blev att avbrott i bruset tittade jag in lite och fick veta att :"Hurrit hoitaa hevoset". Jaha, nu vet jag det också. Nu kan jag återgå till att ignorera skräpet i fortsättningen också.

Allt rabalder och arga insändare ger bara ett småfånigt program mer tyngd än det förtjänar. Betydligt bättre att ta till ett i YLE-sammanhang lämpligt uttryck:

So F*ING what 

On mukava huomata että RKP:llä on yhä tärkeitä tehtäviä. Yksi näistä on kaikesta päätellen toimia Vantaan Sanomien päätoimittajan Risto Hietasen rakkaana nyrkkeilypallona (VS pääkirjoitus 18.01.2008). Toivon että patoutuneiden tunteiden purkaminen helpotti oloa.

…Ja tämän esteenä on ollut puhdas rkp:läinen puoluetaktikointi tavoitteenaan estää suomenkielisten asukkaiden enemmistö Sipoon kunnallisessa valtakoneistossa. Koska mittavampi uudisrakentaminen olisi lisännyt suomenkielisten suhteellista osuutta, valtaapitävät Sipoon rkp:läiset ovat sitä vastustaneet. Kuvaavaa on, että sekä Helsingin että Vantaan rkp:läiset ovat tiukkasanaisesti vastustaneet Sipoon osien liittämistä Helsinkiin. He ovat puhuneet – sipoolaisia puoluetovereitaan tukien – ”vahvemman vallasta”, jolla jyrätään pienemmät.

Hietanen väittää pääkirjoituksessaan että RKP on vallanhimossaan jarruttanut asuinrakentamista Sipoossa ja samasta syystä kaikin voimin myös Helsingissä ja Vantaalla vastustanut pääkaupunkiseudun alueliitoksia. 

RKP on kuitenkin vain toteuttanut tässä asiassa valitsijoidensa tahtoa, joka on alueliitosten osalta Sipoossa todettu olevan kuntalaisten - myös suomenkielisten - suuren enemmistön (90%) tahto. Tätä järjestelmää kutsutaan demokratiaksi. Muitakin hallintotapoja on kyllä olemassa, mutta niistä on melko kehnot kokemukset.

RKP:n ja valitsijoidemme mielipiteitä voi ja pitääkin kritisoida, sillä olemme kaikki erehtyväisiä ihmisiä. Kun Hietanen syyttää RKP:tä ja siinä sivussa minuakin vallanhimosta hän käy jo kunnialoukkauksen rajoilla.

Voin rauhallisin mielin katsoa itseäni peiliin, miten on Hietasen laita? Näkyykö peilistä neutraalin lehden päätoimittajan kasvot?

Rubba inte mina cirklar lär Arkimedes ha sagt åt en romersk soldat när romarna intog hans hemstad Syrakusa … varpå den uppretade soldaten slog ihjäl karn. Jag undrar om vi finlandssvenskar inte lider lite av samma problem som han. Vi vill gärna sitta och rita våra egna figurer i sanden utan att nån kommer och stör oss. Samtidigt rasar fullt krig runtomkring.

Den känslan infann sig igen när jag läste höbläns ledare om den finlandssvenska högskoleutredningen. Vi vill helst inte göra något alls. Problemet är att det kanske inte är en av alternativen - att inte göra något. Därför är det bra att komma med “mindre dåliga” förslag själv innan nån högre makt kommer och slår sönder hela sandlådan.

Nu kanske jag svär lite i kyrkan, men lite liknande slutsatser kan man dra i Sibbofrågan. Visst, beslutet var fel, justitiemord osv.
Samtidigt kan man undra hur mycket mera boende det borde ha planerats invid Helsingforsgränsen för att områdeskraven skulle ha varit omotiverade? Dubbelt upp?

Det gäller alltså att ha så mycket spelöga att man kan se när det inte kommer att vara möjligt att hålla kvar det “idealiska” nuläget och istället komma med egna goda planer.

Huvudstadsregionens beslutsfattande är en annan liknande fråga. Nu håller Granis hälsovård på att ramla i Esbos famn. Överkommunalt beslutsfattande kommer att ske vare sig vi vill eller inte. Därför har jag talat för en tvåstegsmodell med direkt folkvalda fullmäktige på både lokalnivå och metropolnivå. Det är demokratiskt och genomskinligt i motsats till en system med en mängd olika samkommuner där det i värsta fall inte finns någon svensk representation alls - så går det ju lätt om man har bara 2-3 representanter per stad. Makten KOMMER att rinna ur de nuvarande strukturerna. Vi kan kanske välja vilka de nya är, men inte stoppa förändringen. I ett sådant läge är igelkottsförsvar inte den rätta lösningen.

Det är inte bara teleoperatörer som svarar dåligt på kundservicetelefonen.

Jag lät mig ifjol luras av av en telefonförsäljare att göra en kontinuerlig prenumeration på en tidning “nästan gratis”. Jotack, priset var billigt, men tidningen var inte mycket att hurra för. Redan efter några månader gick blaskan direkt i tidningskorgen. Skulle jag ha varit förutseeende skulle jag naturligtvis ha inhiberat prenumerationen då. Men det är ju inte speciellt aktuellt och viktigt just då. Och ett år är ju redan betalt…

Just det - nästa räkning dimper in genom postluckan. Ett år till. Nänu ska det nog inhiberas. Här finns ju en nätadress, sagt och gjort….
Nä nu jädrar: PÅGÅENDE avtalsperiod går inte att avbryta. En ny period började vid årsskiftet. Den är ännu obetald, men går inte att inhibera via nätet. Dessutom står det med stor pränt på räkningen att 3€ extra debiteras för påminnelse.

För att avbryta pågående avtalsperiod måste man ringa till kundservicen. Du gissar rätt. 30 min av hissmusik räcker inte till för att komma fram. Återstår bara att betala snällt.

Ett diaboliskt system med andra ord. När det känns aktuellt att avbeställa är det försent.

Har jag lärt mig någon läxa? Kanske det:

1. Köp aldrig något av telefonförsäljare. Never ever! Säljer du något? Klick!
2. Om du tröttnar på en tidning, avbeställ genast.

Jag har igen suttit och funderat en del på varför mänskor i allmänhet inte litar på politiker trots att de enligt min erfarenhet i gemen är beundransvärda mänskor som ger av sin tid för samhällets bästa. Jag kom att tänka på en fundering över faserna i mänskans (psykologiska) liv som jag fick höra för många år sen. Karakteristisk för en mänska i en viss fas av sitt liv är att den ofta har svårt att förstå vad som driver mänskor som uppnått nästa fas. Mänskor går genom faserna en efter en , men alla når inte nödvändigtvis lika långt:

1. Grottmannen: När jag är hungrig skriker jag tills jag får mat.
2. Mammas lilla gullunge: Jag gör allt precis som mamma vill
3. Kungen:Ingen annan kan bestämma över mig
4. Byrokraten: Det är viktigt att följa regler
5. Turbomannen: Jag kan nå hur långt som helst, det gäller bara att jobba hårt
6. Grön: Karakteriseras av samhällsansvar, men saknar ofta handlingkraft
7. Wizard: Samhällsansvar med handlingskraft

Som exempel från verkliga livet nämndes chefen som kommit till det gröna skedet med en massa ivriga underordnade i turboman-stadiet:” Nå han har nu riktigt tappat stinget, om JAG fick hans plats skulle det bli andra bullar”. Ett katastrofrecept är också att sätta en Byrokrat att övervaka ett gäng Kungar - något som de flesta varit med om i tonåren.

Är det alltså så väl att politiker för de mesta befinner sig i Grön eller Wizard - skedet och andra som inte kommit lika långt har svårt att förstå deras bevekelegrunder?

Det kan ligga något i det, men varifrån kommer då alla dessa inre kretsar som verkar styra och ställa en hel del i vårt samhälle? Finns det också - för att låna från Star Wars - “a dark side of the force”, som lockar med styrka och handlingskraft? Är det lockelsen av snabba resultat - allt för samhällets väl naturligtvis - som lockar in hedervärda mänskor i kabinetten för att där i skymundan komma överens om de riktigt viktiga besluten? Kan mången hedervärd Wizard lockas in på denna bana för samhällets bästa, ivrigt påhejade av Turbomän som kommit med för att själv snabbt komma långt och lockas av den inre kretsen makt.

Kanske detta fåtal som gått över till den mörka sidan är de som ger politiken dess dåliga rykte? Då de pragmatiska resultaten kör över allt vad ideologi och etik heter. Vi har nog sett tillräckligt av dessa paketlösningar där “jag skrapar din rygg så skrapar du min”.

Det gäller alltså för oss politiker att stå emot den mörka sidans lockelser, hålla på den öppna demokratiska processen, och låta den mala på i sakta mak. Säga vad man vill, den kvarnen mal i vart fall rent mjöl.

Trög vinterdimma
sipprar in genom ögonen
dränker all känsla

Jag har funderat på och bloggat lite om risker och bostadsköp nyligen. Det är ju egentligen lite lustigt hur mänskor uppfattar risker. Få anser att det är speciellt riskfyllt att köpa eller bygga ett hus bakom all ära och redlighet för 250-300k€, dessutom för lånta pengar. Om nån funderar överhuvudtaget på risker är det väl närmast den egna familjens ekonomi det gäller - tänk om pappa blir arbetslös. Det risktänkandet har bankerna tagit till sig och marknadsför olika försäkringar, naturligtvis för en skälig ersättning.

Däremot funderar ingen på om bostadsköp överhuvudtaget eller just i detta område är riskfyllt eller inte. Detta trots att bostadspriserna bevisligen på kort sikt kan sjunka betydligt - vilket vi såg på -90 talet - och utvecklas i olika takt i olika områden. En bostad “är nu bara en säker placering”.

Låt oss göra ett tanke-experiment: Tänk dig att du (ja just DU) sparar ihop en ansenlig summa (säg 100000€) genom att gnida och spara i åratal. Sen tar du lika mycket lån till och bränner av hela rasket på direkta aktieplaceringar. Du skulle vara livrädd eller hur? Dagligen skulle du med svettig panna följa med hur börskurserna utvecklas och förlora nattsömnen  medan du funderar om det är recession i USA eller inte. För alla “vet” ju att aktier är riskabla placeringar. Värdet på dina placeringar kan såga upp och ned tiotalstusen € på en dag. HU va hemskt. Dessutom betraktas du av vänkretsen med misstänksamhet (dendär är nånslags börsskojare och klippare). På längre sikt (säg >10 år) kan du räkna på en genomsnittslig avkastning på 10-11%. Dessutom går det lätt att sprida på risken till många olika instrument och marknader.

Har du däremot satt dina surt förvärvade fyrk på en idyllisk villa i BortomallredlighetBy har du alla ägg i samma korg. Men marknadsvärdet på din investering är inte lika synlig. Det står inte “marknadsvärde idag xxx.xxx €” på en skylt bredvid infarten. Dessutom finns det inga sätt att skydda sig mot marknadsrisken om man så skulle vilja. Det finns inga säljwarrant för  fastigheter i Ingå. Ända infinner sig inte någon påtaglig riskkänsla. Vaddå risk, huset står ju där och är helt påtagligt, inte försvinner det någonstans. Du förväxlar bruksvärde och marknadsvärde.Dessutom betraktas du som en helt vanlig mänska - alla gör ju så.

När man nu ändå behöver bo nånstans, vad ska man då gör (om man inte hyr)? Ett instrument man kan ta till är att fundera på trender. Bensinpriserna kommer att öka, betydligt. Arbetsplatserna har historisk flyttat till storstäder. Tänker du bo längre från centrum ska du alltså se till att bo nära en järnväg. Leta efter tämligen billiga områden med goda kommunikationer. Gärna ska det finnas service nära till hands också. Men med dem är alltid mer osäkert i det långa loppet - skolan eller köpcentret kan ju stängas.

Än skicket då? Ett gammalt renoveringobjekt eller ett nybygge? Hmm, det klagas mycket på att byggmarknaden är överhettad idag. Men gamla objekt behöver snart fasad- och rör-renovering om de inte redan är gjorda. Experterna påstår att det knappt kommer att vara möjligt att remppa alla fastigheter som behöver det i framtiden. Det finns helt enkelt inte så mycket arbetskraft. Renoveringen blir alltså inte billigare om 5 eller 10 år. Köp nytt, så är du (ganska) säker i 20-30 år.

Pump and Dump- varning: Skribenten har av familjeskäl satsat sina surt förvärvade sekiner på bostäder i Mårtensdal, invid järnvägen 22 min från Helsingfors centrum.