Alla media med självaktning har kommenterat utredningsman Lauri Tarastis förslag om att huvudstadsregionen skulle utarbeta en gemensam generalplan - i vilket organ förblir oklart.

I och för sig är förslaget lika färskt som uppvärmd gårdagig gröt. 

 Flere politiker i Esbo och Vanda skyndade sig genast att motsätta sig förslaget. Bloggaren Suurkaupungin Hai i hesaren har i flere inlägg gjort sig lustig över motståndet. Orsaken bakom är enligt honom klar: Politikerna ser en gemensam generalplan som ett först steg mot kommunsammanslagning - och gud förbjude att nån skulle komma och rådda i deras egen sandlåda.

Höblän ser igen i ledaren 12.12 ett kompromissförsök i förslaget för att få med närmast bångstyriga Esbo iom att det kunde vara någon form av samarbetsdelegation som godkänner planen.

Budskapet från statens sida verkar klart - samordning kommer med lock eller pock. Gör ni det inte frivilligt kommer det en tvångslag. Mellan raderna står det att läsa att en sammanslagning inte skulle vara helt fel.

Invånarna verkar likiltiga, de identifierar sig inte med sin hemkommun, och anser i varje fall att de inte kan påverka politiken där. En sammanslagning skulle alltså inte göra medbestämmandet sämre, det är ju redan obefintligt. Kanske lite besvärliga gränser och några praktiska detaljet kunde rättas till (tex. bussbiljettpriser).  Med andra ord en bördig jord att så sammanslagningidéer i. Motiven bakom sammanslagningsivern kan sedan vara betydligt krassare - tex att förstora sin egen sandlåda.

Som kommunalpolitiker ser jag kanske en lite annan bild: Redan Vanda är en ostyrbart stor tanker. Ett Metropol med styrelse enligt nuvarnade modell skulle vara helt hoppllöst. Hur man kan förelså ett metropol med ennivå-styrelse är något av en gåta för mig emedan - vad jag vet - inget existerande metropol har ett sådant. Senast snubblade jag över hur man gjort i Berlin:

Stan är indelad i 12 distrikt (Bezirke) med eget fullmäktige, stadhus och tom borgmästare. Så stora och fina som vi vill bli så kan vi väl inte vara sämre eller hur? Tänk er, borgmästare av Korso, det vore väl nåt

Själv ser jag inte samkommuner som en bra alternativ. De om några är instanser med dålig insyn och spelfält för små styrande klickar. Nej, min modell är nog ett metropol med tvåstegsadministration, bägge med direkt valda förtroendemän. De ärenden som redan idag behandlas i olika samkommuner (tex. specialhälsovården) kunde då direkt övertas av metropolförvaltningen. Generalplanen är ett annat ärende som kunde vara inom metropolförvaltningens kompetens. Kanske en chans att få gemensam egen administration av svenska tjänster? Med rösträtt i valet bara för svenskspråkiga …

Lokalnivån i förvaltningen borde ha så långt gående självstyrelse som möjlig, och svara för ett område som är betydligt mindre än de nuvarande städerna (utom Grani), tänk nuvarande storområden. Hur som helst lönar det sig inte att rusa iväg med såhär stora reformer. Det lönar sig att studera hur man gjort i olika storstäder och försöka komma fram till en fungerande syntes av de goda sidorna.