Många frågar sig med orsak vilken svensk tjänst som är så omistlig att SFP inte kan godkänna en indragning eller nedskärning. Vilket är det Rubicon som inte får korsas utan krigsförklaring. Många ansåg att studentsvenskan borde ha varit en sådan.
Idag är det de svenska nyheternas öde som upprör. Är det inte dags att sätta hårt mot hårt idag? Gemene man har känslan av att någon hård gräns inte finns utan det svenska bit för bit kan monteras ned medan partiet "ser till helheten" och fortsätter i regeringen - det enda stället där man "kan påverka". Senast strök de svenska polisdistrikten med. Nu är det verkligen dags för en styrkedemonstration!
Dålig förhandlingstaktik säger någon, man ska inte berätta för "fienden" vilka krav som är absoluta. Det sägs ju att goda förhandlare alltid har ett krav som de kan ge upp, ett omistligt , och ett att förhandla om. Men om förhandlingarna alltid gäller vilka svenska nedskärningar som kan göras, och inte vilka som kan utökas, går man alltid miste om något. Dags att kräva utökad service alltså.
De värsta sparhökarna verkar finnas inom samlingspartiet. Den stora fienden verkar vara "public service" Marknadskrafterna är mycket bra på att sköta olika saker effektivt. Nåväl - be då om förslag på hur marknadskrafterna skulle kunna sköta den svenska tv:n också istället för att bara ropa på nedskärningar. Det har varit något av ett axiom att svensk radio/TV inte kan fungera på marknadsvillkor i Finland. Är det säkert? Det går ju bra att sätta som villkor för en koncession att en viss andel av sändningstiden ska vara inhemsk produktion. Om samlingpartiet vill låta marknadskrafterna regera så upplåt då en kanalkoncession för sändningar med minst hälften av prime-time materialet på svenska - sen får vi se om det finns hugade spekulanter! En lämplig mix av amerikanska serier&reklam varvat med svenska sändningar kan kanske bära sig?
Anfall är det bästa försvaret - det visste redan Caesar. Grip chansen när den finns. Är det marknadsmässigt producerad TV som gäller så verka då för att få sådan på svenska, istället för att motsätta sig alla förändringar. Vem vet, kanske "marknadshökarna" blir så förbluffade av utspelet att det i rena förskräckelsen nöjer sig med status quo?
