Henri Elo tar i sin blog i Kauppalehti idag upp en sak som jag har funderat på i flere omgångar -boednets beskattning. Skattmasen stöder boende i egen bostad med knappt 2 miljarder per år. En knapp miljard kommer från att försäljningsvinster från egen bostad är skattefri (för det mesta). Varför är investeringar i bostäder så överlägsna andra investeringsformer att samhället måste stöda dem?

Elo frågar med god grund varför en försäljningsvinst på den egna bostaden ska vara skattefri, medan en motsvarande vinst på direkt aktieinnehav beivras med 28% skatt? Det är höginskomsttagare som har mest nytta av skattefriheten på bostaden. Samma sak gäller aktieinnehav. Det är alltså OK att bli rik på att seriebygga hus (köp tomt, bygg hus, bo själv, sälj om 2 år) medan det inte är OK att bli rik på aktier?

Är investeringar i bostäder produktiva? Nej!
Är de bra för nationalekonomin? Nja, visst ger de flere jobb, men frågan är om inte investeringar i företag skulle vara bättre.
Är stöden bra för barnfamiljer? Egentligen inte. Bostäderna kostar precis så mycket som “vanligt folk” har råd att betala för dem. Nyttan av skattestödet äts alltså upp av stigande priser. De stora vinnarna är bankerna som kan pumpa ut mera lån på marknaden

Alltså:

Skattefri bostadsvinst = Bankstöd

Så varför inte lägga alla investeringar på samma bräde? Om en stor del av folket hade en del surt förvärvade slantar undanstoppade i väldiversifierade aktieinvesteringar kunde vi sluta gorma så mycket om pensionsbomben. 10% per år i snitt blir snart en hyfsad summa.