…verkar  yle:s ledning ha. Glädjen över att X3M räddades blev kortvarig. Om möjligt slår inbesparingarna inom den svenska nyheterna ännu värre ut mot den svenska servicen. Samtidigt erbjuder det inte ett lika klarskuret mål för allmänheten att protestera mot. Ingen säger ju att de svenska nyheterna ska läggas ner.

Nåväl, några detaljer har ju inte presenterats, så det är svårt att avgöra hur hårt slaget kommer att bli. Men en "samma på svenska" nyhetssändning på en olämplig sändningstid (de finska nyheterna har naturligtvis förtur till de bästa studiotiderna) vill jag inte se.

VAKNA! De svenska nyhterna är DET VIKTIGASTE svenska programmet i TV. De är de jag ser på mest på FST5. Jag misstänker att det samma gäller för många andra. Några babelfish - översättning av de finska nyheterna är nog inte mycket att ha. Var finns då våra finlandssvenska frågor?

Nu gäller det helt enkelt att förutom kostnadsknappen också hitta inkomstknappen. YLE:s inkomster måste tryggas på en nivå som tillåter fullgod public service - också för oss 6%iga-mänskor.

Enligt Jungner verkar det vara en medborgerlig plikt att betala TV-licens. "De som låter bli har nog antagligen en dumburk ändå", verkar han resonera. Om vår omistliga service står och faller på att "alla betalar" så är det ju frågan om en utgift av skattenatur. Ta då skeden i vacker hand och slopa hela avgiften! Motsvarande höjning bakas sedan in i de normala skatterna - alla betalar, och de rika lite mer. Här skulle det finnas ett sätt att stöda fattiga åldringar som säkert ordentligt betalar sina licenser idag - de har låg skatteprocent och skulle alltså komma billigare undan än idag.

Idag ligger TV-licensen i en gråzon mellan helt frivillig konsumtion och skatter. Ingen fundera på att man borde uppbära en skilld sjukvårdsavgift som man kan välja bort om man tänker vara frisk eller använder enbart privata tjänster. 

Också teknologin håller på att köra förbi TV-licensen. Hur ska man egentligen avgöra vilka rutor man ska betala licens för och vilka inte? Snart kommer de flesta att se också "TV" via nätuppkopplingen, med utrustning som i praktiken kan vara en dator, och naturligtvis också på en mobiltelefon.

Nåja, allt det gäller framtiden. Nu gäller det att "hitta pengar" så att nedskärningarna i verksamheten blir rimliga. 

Finskhetsarna sviker aldrig när man börjar tala om svensk service. "Flytta tillbaka till Sverige", "Ni ska ha bara 5% av resurserna" är vanliga kommentarer på nätspalter där man diskuterar radio X3M. PÅ något sätt är vi bara mänskor till 5% enligt den logiken.  Som representant för ett språkområde som utgör 0.1% av världens befolkning skulle jag nog vara väldigt försiktig innan jag tog till sådana tongångar.

För det måste ju vara oerhört dyrt att upprätthålla finskspråkig radio- och tv-verksamhet eller hur? Och hur är det egentligen med innehållet? De flesta verkar ju ändå titta på amerikanska serier med finsk text (eller svensk, ett plus för digitaliseringen), alternativt finska versioner av internationella "format" av typ big brother mfl. På radio gäller spellistor med tophits och dumprat som sällan underskattar lyssnarens enfald. Inget får mig att byta kanal fortare än när nån sån "Aamutiimi" håller låda. Nå vi får väl sån radio som vi förtjänar….

Jag är säker på att CBS eller ABC för en ganska billig penning skulle åta sig att överta "innehållsproduktionen". Sen kan vi få automatisk finsk textning av typ Babelfish så är väl alla nöjda….

Varför finns det för övrigt inte en svensk nationell kommersiell radiokanal? Är underlaget på 300000 faktiskt för litet för en kanal? Eller har ingen vågat tänka tanken? I och för sig skulle det väl ändå leda till en kanal till med samma "pophumppa" som vi redan har i ett otal andra finska kanaler.

Flytta kanalen till nätet lär Jungner föreslå. En möjlighet, men tyvärr är tiden inte riktigt mogen ännu. När alla har konstant nätuppkoppling i bilen eller via sin mobil kan vi tänka på saken. Den tiden kommer, antagligen fortare än vi tror, men vi är inte där ännu. Jag har förstått att den stora kostnaden ändå är innehållsproduktionen, medan tekniken slukar en mindre del av kakan. Kanske jag har fel? Så finns det ju "kedjor" av lokalstationer som skickar i praktiken samma program. En idé men svenskt koncept? Då kan man ju koncetnrera sändningarna till regioner där det finns svensk befolkning - ju huvudstaden också!

Men, men - inte kan ju Staten undfly sitt ansvar heller. Så länge den anser att det behövs public service radioverksamhet bör det finnas rum också för en svenskskpråkig ungdomskanal! Bara att gräva lite djupare i skattekistan alltså och hoppas att finansieringsproblemen är av övergående slag 

Den färska avhandlingen av Heidi Harju-Luukkainen har fått mycket publicitet (åtminstone i höblän). Den konstaterar det som alla som har kommit i kontakt med språkbad vetat redan länge: Efter ett par år i svenskt språkbad har badarna lika goda kunskaper i svenska som de som har det som modersmål.

Det ger mig ytterligare vatten på kvarnen. Här är ett värdigt mål för mig och Partiet att arbeta för! Språkbad borde vara tillgängligt för alla som så önskar. Att inte använda sig av den fenomenala kapaciteten som små barn har att lära sig språk är egentligen ett slöseri av stora mått. För kostnaderna för språkbad är ju praktiskt taget desamma som för "normal" verksamhet.

Dessutom är det en uppgift som jag har märkt att allmänheten anser höra till SFP. Om det verkar vara så, så är det så, som det numera ofta använda Kekkonencitatet säger. Vidare är det ett mål som inte stöter bort nån del av den svenska befolkningen, i motsats till många andra liberala idéer som luftats.

Det är ett mål som kan drivas både på lokal- och på nationell nivå. På kommunal nivå utgör utbudet av språkbad en konkurrensfaktor när barnfamiljer väljer boningsort. Konkurrens är utvecklingens moder. PÅ nationell nivå kan man satsa på utbildning i språkbadspedagogik.

Argumenten mot språkbad har varit närmast finansiella. Eftersom grupperna har varit få har det lett till extra kostnader närmast på skolsidan, om de har lett till grupper som är mindre än genomsnittet. Det argumentet håller bara om utbudet av språkbadsdagis är litet. Om en tillräckligt stor del av barnen väljer språkbad försvinner alltså problemen. Öka utbudet så är allt frid och fröjd.

 Jag inser att alla föräldrar inte kommer att välja just svenskt språkbad. Många kommer att välja engelska eller varför inte ryska. Det ska vi unna dem. Om nån vill välja ryskt språkbad är det inte bort från det svenska.

Problemen kommer väl närmast att ligga i hur man ska få fram denna språkkunniga och samtidigt kompetenta personal. Är det OK att ge avkall på kompetensen för att få en god språkkunskap?

Mänskan har en stor utvecklingspotential. Det är dags att börja se dagis som något annat än en förvaringsplats för barn medan föräldrarna jobbar. Det är många som argumenterar för att dagis därutöver ger ett mervärde med bättre sociala färdigheter mm.  Det mervärdet kan ökas med hjälp av språkbad. 

…till lär Radio extrem -X3M- ligga till. Rundradion hänvisar till att TV-licens betalarna har minskat med ca 50-tusen på ett år vilket gnagt ett hål i plånboken. Jaha. Först såldes digitaliseringen av TV:n med att det skulle öppna alldeles förträffliga nya serviceformer. Få var de saker en digi-TV inte skulle klara av - allt från nätsurfande till uppköp lekande lätt från din soffa. Vi vet hur det gick med det.

Den bakre försvarslinjen som digitaliserarna föll tillbaka till var att digiTV-tekniken var nödvändigt för att spara på utgifterna- en kalkyl som antagligen inte tog med konsumenternas extra utgifter i form av boxar och nya TV:n. Tydligen har har man nu lyckats med konsstycket att skära ner tittarna mer än utgifterna. Inte så konstigt när var och varannan fortfarande har svårigheter att förstå vilken fjärris man gör vad med. Och dessutom har det totalt ohemula kravet att få se textade program där bilden inte hakar upp sig och är försett med ljud hela tiden, inte bara ibland….

För er som vill protestera mot nedläggningen av X3M finns det en flere nätadresser:

En finns på en rikssvensk portal.Undeteckna den nätadressen mot X3M-nedläggningen här.
Det finns en adress också  på www. adressit.com. Underteckna den adressen här.

Bland skuggorna sök-
kastarens sanna anlag
blottad för världen

Och så gick det av allt att döma att det kalla kriget inte övergick i ett hett i TEHY-konflikten. Bra så. Ryktestrumman spår 4 årigt avtal med 20% kostnadsefekt.

Nu när den akuta krisen gått över (peppar..peppar) gäller det att inte glömma bort sjukvården utan faktiskt sätta igång med reformarbetet. 

Det har varit lite tröttsamt att följa med det systematiska utskällandet av allt vad politiker heter under konflikten. Det är alltid lätt att stå och gorma att denhär saken bara MÅSTE fixas nu. Det är ju bara pengar. Nästa vecka kanske saken gäller skolornas klasstorlekar och lärarnas utkomst. Igen bara MÅSTE det fixas och det är ju bara pengar som fattas. Den varan finns det alltid gott om - andras pengar. Allra värst gläfser de som håller till lite i utkanten av politiken, utan direkt operativt ansvar.

Om några år står vi sen där och hör på gormandet om hur det är möjligt att skattetrycket har stigit så mycket trots högkonjunkturen.

Undra på att det är svårt att få folk att ställa upp för förtroendeuppdrag. "Lönen är bra och folk ringer och tackar" -var det visst Norrback som sa.

Enligt de senaste nyheterna är medlarna i TEHY-konflikten pessimistiska och tror att konflikten kommer att bryta ut på tisdag. Jag hoppas att det kan undvikas. Konflikten har eskalerat till en nivå som gör alla resonemang om rätt och fel irrelevanta. Sjukskötarna har behandlats dåligt - det är sant. Men själv ser inte TEHY:s agerande som försvarbart heller. Som det engelska ordspråket säger: "Two wrongs doesn’t make one right".

Det vapen som TEHY tillgripit kan jämföras med arbetsmarknadens kärnvapen - så frukansvärt att blotta vetskapen om dess existens borde vara tillräckligt för att hindra öppet krig. Jag antar att TEHY-ledningen antog att blotta "provsprängningar" med namnlistor skulle vara tillräckliga för att tvinga fram ett avtal. Så verkar inte vara fallet. Det ansikstlösa instans som vi brukar kalla "staten", verkar vara rädd att eftergifter nu får andra möjligtvis underbetalda centrala arbetstagargrupper med begränsad strejkrätt - poliser och brandmän har nämnts - att ta till samma vapen. Alltför stora eftergifter kan man alltså inte göra.

Nu står båda parterna som gunslingers i en gammal westernfilm och stirrar stint på varandra med händerna svävande överför hölstren medan klockan på stadshuset närmar sig tolv. Ingen kan backa utan att att totalt förlora ansiktet.

Det har talats en del om att strukturerna i hälsovårdssystemt behöver ses över, och att den aktuella krisen kan utgöra ett välbehövligt startskott. Det kan ligga en hel i det, men sådana reformer tar många år. Alla orättvisor kan därför inte heller rättas till med ett slag. Ge tid och acceptera dellösningar är mitt råd. När kärnvapnen väl kommit i bruk finns det nämligen inte några vinnare mera - kvar blir bara en stor rykande grop och kärnvinter. 

En flyktig imma
på en vinterkall ruta
summan av ditt liv

Hur fängslande är ändå
dess flackande rörelse

Två nyheter sammanfaller idag på ett slående sätt.

Enligt Kauppalehtis källor kommer EU att kräva att Finländ ökar sin andel av förnyelsebara energikällor med 11% - lika mycket som alla andra länder, oberoende av utgånsgsläget. Enligt minister Pekkarinen är ca 7% den absoluta gränsen för vad vi kan klara av. Här ser vi det igen, det lönar sig inte att sköta om sitt hus i tid. För att klara sig bland de stora pojkarna i EU ska man brassa på bland de aldra smutsigaste tills EU kommer in och reglerar eländet. Sen kan man ta till tämligen kostnadseffektiva och billiga metoder, och ändå klara av EU-kraven.

De som däremot redan gjort en hel del har bara svåra och dyra åtgärder kvar. Hos oss kommer Vuotos-bassängen mfl upp på tapeten igen.

Samtidigt publicerar Center for global development en databas över Värdens CO2-utsläpp - grafisk, med hjälp av Google earth. Nu kan du zooma omkring globen och se vem som står för  CO2-utsläppen:

Databasen innehåller visserligen ibara elproduktion, men är ändå en ganska bra riktgivande mätsticka. Data härunder är hämtat från Carma-databasen, och gäller euoropeiska länder. Som synes är Finland nästan bäst i klassen när det gäller förnyelsebar energi. Bara Portugal och Danmark producerar en större andel av sin el med hjälp av förnyelsebar energi. Intressant är också CO2-intensiteten (hur mycket CO2 per MWh). Här ligger vi också bra till med ett index på 697. De länder med bättre index har stor andel vattenkraft (Österrike) , kärnkraft (Frankrike) eller bägge (Sverige):

En annan sak som blivit tydlig i och med bilskatte-reformen är att det verkar omöjligt att tänka på mer än en sorts förorening åt gången. Idag är det CO2 som gäller, och ingen bryr sig om SOx och NOx. Men det är väl så man måste fungera för att nå fram till publiken: Var övertydlig, överförenkla, peka med hela handen. Blir det fler är två alternativ (god mot ond) blir saken för komplicerad och publiken tappar intresset.

En lång rad språkflaggor kassaflickans bröst: Finska,engelska,franska, spanska. Ingen svenska. Ett typiskt finskt namn. Påstår hon faktiskt att hon kan alla dessa språk bättre än svenska trots alla år av svenskaundervisning i skolan?

Själv misstänker jag snarare attitydproblem. Finlandssvenskarna kan ju alla ändå perfekt finska, så varför ska jag göra mig löjlig? "Yhdeksänkymentäkuusi ja viisikymmentä senttiä". "Tack" svarar jag när jag får kreditkortet tillbaka och känner hur hornen växer i pannan.

Tatjana i grannkassan, med rysk och finsk flagga går trygg för mej. Men Tiina Suomalainen utan svensk flagga på bröstet får lov att tåla en svenskterrorist. 

I dunkel vinter
naturens färger bleknat
från kraftlöst solljus

En oljefläck vår ledtråd
till hemligt vinteride

Musikskolan Kungsvägen i Vanda (MIKV) började sitt 20årsfirande igår torsdag med konserten Jubel i höstmörkret. Jublet blev lite dämpat i och med att Jokelakatastrofen var i så färsk minne. Publiken kom ihåg offren med en tyst minut.

Roligare var det att se dessa mängder av svenskar som hade samlats i Myrbackahuset. Stolarna tog slut och salen i konstmuséet var packad - härligt! Det verkar som om uppslutningen skulle bli bara bättre och bättre.

Och programmet var det inget fel på. Förutom sedvanliga kör- och balettuppträdanden fick vi höra uruppförandet av Sebastian Fagerlunds "Vandalisms" för sex celli. Vissa i publiken tyckte sig höra inflytande från Apocalyptica…. 

PS. Tack herre för photoshop - under den bakre flickans utsträckta arm tronade från början ett notställ….

Henri Elo tar i sin blog i Kauppalehti idag upp en sak som jag har funderat på i flere omgångar -boednets beskattning. Skattmasen stöder boende i egen bostad med knappt 2 miljarder per år. En knapp miljard kommer från att försäljningsvinster från egen bostad är skattefri (för det mesta). Varför är investeringar i bostäder så överlägsna andra investeringsformer att samhället måste stöda dem?

Elo frågar med god grund varför en försäljningsvinst på den egna bostaden ska vara skattefri, medan en motsvarande vinst på direkt aktieinnehav beivras med 28% skatt? Det är höginskomsttagare som har mest nytta av skattefriheten på bostaden. Samma sak gäller aktieinnehav. Det är alltså OK att bli rik på att seriebygga hus (köp tomt, bygg hus, bo själv, sälj om 2 år) medan det inte är OK att bli rik på aktier?

Är investeringar i bostäder produktiva? Nej!
Är de bra för nationalekonomin? Nja, visst ger de flere jobb, men frågan är om inte investeringar i företag skulle vara bättre.
Är stöden bra för barnfamiljer? Egentligen inte. Bostäderna kostar precis så mycket som “vanligt folk” har råd att betala för dem. Nyttan av skattestödet äts alltså upp av stigande priser. De stora vinnarna är bankerna som kan pumpa ut mera lån på marknaden

Alltså:

Skattefri bostadsvinst = Bankstöd

Så varför inte lägga alla investeringar på samma bräde? Om en stor del av folket hade en del surt förvärvade slantar undanstoppade i väldiversifierade aktieinvesteringar kunde vi sluta gorma så mycket om pensionsbomben. 10% per år i snitt blir snart en hyfsad summa.

Nå nu har det kommit till Finland också - skolskjutningarna. Det var den första tanken som gick genom huvudet när nyheterna började spridas om dådet i Tusby. En stor tragedi som jag hade hoppats att vi inte skulle behöva uppleva. Men antagligen var det bara en tidsfråga. Först i USA sen närmare i Tyskland. Det finns alltid störda mänskor som tar exempel av andra.

På jobbet ligger en tung stämning över arbetskamraterna, en del bor i Tusby. Det kunde lika gärna varit skolan mina barn går i tänker säkert flera.

Samhällsmaskineriet har sparkat igång - församlingen ger krishjälp. Också Vanda stads skolväsen skickar redan ut material om hur informerandet bör ske i skolorna.

Kanske jag är förstörd av politiken, men ganska snart börjar jag fundera på nästa skede - beskyllningarna. Vems fel är dethär? Vad har regeringen gjort för att förhindra sånt skolvåld. Och svaret blir naturligtvis - nästan ingenting.

Vad händer sen? Ministrar besöker Tusby och ser lämpligt beklämda ut. För att det ska se ut som om man gjorde något tillsätts en arbetsgrupp för att utreda skolsäkerheten. De värsta skrikhalsarna börjar kräva väktare och metalldetektorer. Det har vi sett i USA, men vad har det hjälpt?

Jag hoppas att vi kan vara lika pragmatiska som vanligt här i Finland så vi kan se att dethär  är en isolerad händelse. En stor tragedi, men inget man ska vända upp-och-ner på hela skolväsendet för.

Det är väl lönlöst att påpeka att det är publiciteten som föder dethär fallen. Det är media som har större makt än politiken här. Vår egen "sturmgeist 89" hade tydligt tagit intryck av skjutningen i Columbine i USA. Så tona ner löpen lite är ni snälla … berätta om dådet idag men låt sedan de drabbade sörja ifred. Men det är väl för mycket begärt.

…En jämförande studie av finländsk och svensk kultur, heter en undersökning beställd av Kulturfonden för Sverige och Finland. Namnet hänvisar till en anekdot som har berättats av psykologen Erkki Virta:

Svensken och finnen möter en elefant. 

Svensken vill hjälpa elefanten, helst alla elefanter i hela världen. Han tillsätter kommittéer och arbetsgrupper. Elefanten erbjuds svenskt medborgarskap. En ombudsman tillsätts som ska utforma riktlinjer för elefanters problem och svårigheter.
Finnen blir istället ängslig när han möter elefantens blick och oroar sig för att elefanten ser ned på honom. Finnen blir arg och förbereder sig att slåss. Elefanten skall minsann inte tro att han är nån bara för att han är större. Men finnen tar inte till nävarna. Han knyter dem istället i byxfickan och går därifrån, en förnedrande erfarenhet rikare.

Det som slår mig kraftigast när jag läser raporten är skillnaden i dimensionen "undersåtlighet" som hittas mellan svenskar och finnar. Enligt det förhållandesätte till demokrati är det viktigt att följa regler men inte att vara med att lägga upp reglerna. Detta förhållandesätt har 38.9% av finnarna men bara 14.3% av svenskarna. Ännu mer graverande är att den inställningen har ökat från 26.6% hos finnarna sen 1981!

 

Finnarna tycker med andra ord att det är OK att "herrarna" bestämmer reglerna bara samma regler gäller för alla. Starka ledare ska det vara! Konstigt, såna resultat kan man vänta sig av Ryssland och andra unga demokratier, men varför hos oss?

I raporten antar man att denna stora skillnad har att göra med den klara blockpolitiken i Sverige, medan Finland har strävat efter bred konsensus. Jag är inte helt övertygad, men någonting är definitivt fel! Kanske Sverige med sin hyperrättvisa och övervakning av politiker redan slår över - vem bryr sig om nån köpt choklad med fel kreditkort - men lite mera kritik saknar jag  i Finland. Här ligger nog kärnan i varför politiken inte intresserar massorna.

En annan slutsats är att finnarna är rasister och chauvinister. Kom med något nytt! Här kan man bli invald i riksdagen fast man kallar invandrare för lakupekka (=lakritsgubbe)

Körsbär i nysnön
överraskar ögonen-
etsade i neon

Musikhusbygget i Helsingfors är en fars. Mitt onda jag viskar genast i mitt öra att det inte är inkompetens utan stor slughet som ligger bakom. Som bakgrunsmusik spelar Dire Straits "Money for nothing":

Now look at them yo-yos thats the way you do it
You play the guitar on the mtv
That aint workin thats the way you do it
Money for nothin and chicks for free
Now that aint workin thats the way you do it
Lemme tell ya them guys aint dumb…

Vi har ju sett skådespelet i 6 akter förut - det upprepas ganska ofta när det finns ett ofentligt bygge som en grupp driver på hårt, det må vara operahus eller metrobygge. This is how you do it:

 

1. Först ger du dina tama tjänstemän order att räkna ut en budjet för projektet som låter överkomligt - i dethär fallet 90 M€ - det är nu inte så mycket, inte ens tresiffrigt, och ett musikhus behöver vi ju. Till saken hör att du, jag och din moster vet att räkningen kommer att bli minst 200-300M€, men det får man inte säga för då kanske projektet inte får tillräckligt stöd.

2. Du begär offerter på helheten. Sen står du med munnen i ett förvånat O där och konstaterar att alla offerter  ligger betydligt över budjeten. Det är nog byggmarknaden som är överhettad, inte var det något fel på det ursprungliga uträkningarna.

3. Men eftersom vi nu behöver ett musikhus och inte vill vänta ger vi en delentreprenad åt ett byggföretag att gräva en stor grop på ett prestigefyllt ställe i rikets huvudstad.

4. Du begär in nya offerter på helheten, men vojvoj, byggmarknaden är nog minst lika överhettad fortfarande. Alltför fyrt blir det! Men vi har ju en stor grop på ett prestigefyllt ställe i rikets huvudstad, så projektet måste fortsätta. Bäst att dela upp projektet i många delentrepenader.

5. Bygget fortskrider i små ryck genom delentrepenader på 20-30 M€ - så små summor att finansieringen beviljas. Alla undviker så gott det går att berätta offentligt hur stor totalnotan kommer att bli. Och vi har ju som sagt en stor grop på prestigefylld plats i rikets huvudstad…

6. Till slut blir bygget färdigt och beslutsfattarna lyser som Nådendals sol på öppningsseremonien, medan löpena ropar ut att kalaset kostade 300M€. Bygget blev färdigt 5 år efter tidtabellen, kostade 3 gånger så mycket som den ursprungliga budjeten och är mindre än planerat. Vojvoj säger vi - byggnadsbranshen var överhettad, inflation, Kinafenomenet, högkonjunktur och antalet solfläckar…

Men vi har drivit igenom bygget som vi ville ha, utan att några klåpare kunde komma emellan och ifrågasätta det som för dyrt, och det är ju huvudsaken.

Lemme tell ya them guys aint dumb!