..behöver Partiet (vilket är väl självklart, därav stora P) enligt hesa-Kamraterna i höblän idag. Visst ligger det mycket i det. Det liksom inte riktigt hinner till mera med att bara driva "det svenska". Kanske det helt enkelt är så att varje parti behöver något nytt på sin meny vart tionde år eller så. Annars riskerar man bli en institution - alltså motsatsen till trendig och spännande. Och så känns det faktisk nu - tyvärr. Inte står det ivriga unga mänskor och bankar på dörren och vill komma med precis.

Vad är vår metropolpolitik då, den efterlyses ju också? Hittils verkar den bestå av att motsätta sig det mesta utom samarbete över gränserna inom svensk service. Att vara mot förändringar kan vara rätt och riktigt i detta fall, men är inte heller något som får allmänheten att ropa ÅÅH av hänförelse.

Det behövs alltså en metropolvision som är relativt sexig (och alltså inte säger något om det svenska språket i första meningen).

Here we go:

1. Skapa ett direkt folkvalt metropolfullmäktige. Dess kompetens kunda bland annat omfatta leder och trafikfrågor,andra stadiets utbildning och  ekonomin - allt sånt som måste koordineras på metropolnivå.

2. Nu kommer den verkliga killern: Dela upp de nuvarande städerna i närområden med 40-80 tusen invånare. Dessa områden skulle ha egna fullmäktige med kompetens inom detalplanefrågor och första stadiets utbildning, dagis mfl frågor som hör hemma nära invånaren.

Jepp, inget Helsingfors, Esbo, Grani eller Vanda mera!

Den här modellen kunde faktiskt funka. Dels försvinner gränserna för samarbetet där det behövs. Se bara hur lätt det har varit att få till stånd samarbete inom den allmänna trafiken. Dels kommer de nära besluten närmare invånarna som idag känner sig maktlösa och långt från beslutsfattarna.

Däremot skulle direkt sammanslagning av städerna ( med förvaltning enligt nuvarande modell i en nivå) bli en katastrof. Invånarna fjärmas totalt från beslutsfattarna som är ungeför lika tillgängliga som riksdagsmän (och antagligen nästan lika många?). Att som förtroendevald på fritiden sätta sig in i de väldiga sammanhangen blir övermäktigt. Här kunde jag fortsätta länge till, men ni som följer bloggen har väl läst allt förut.

Var det tillräckligt stake här?