Helsingfors verkar själv vara det största hindret på vägen mot ett fungerande samarbete i huvudstadregionen.

Mitt paranoida alter-ego som vakar på nätterna och älskar konspirationsteorier har fått mycket att bita i på sista tiden. Först kraschar och brinner förhandlingarna om hur den allmänna trafiken ska organiseras i regionen. Helsingfors vill ha ett super-HST där produktionmedlen ägs av städerna. Aktiemajoriteten skulle innehas av (trumvirvlar) Helsingfors. De andra parterna vill ha en SAD-modell som närmast är ett planerande organ som köper upp tjänster av privata aktörer.

Nu senast hostar behandlingen av de svenska tjänsterna i regionen. En gemensam arbetsgrupp (den sk arbetsgrupp 14) har berett en rapport om hur dessa svenska tjänster ska produceras i framtiden. Esbo och Vanda ställer sig positivt till rapporten. Hur går det i Helsingfors?  Jo, med ordförandeklubban redan höjd för beslut börjar de stora pojkarna förstrött bläddra i rapporten. Vad är dethär, måste vi göra nånting? Bäst att skicka på remiss till nämnderna. Till saken hör att nämnderna i Vanda i god tid har fått rapporten till kännedom.

Den snälla förklaringsversionen är att de stora pojkarna tycker att svenskspråkig service är ett så obetydligt ärende att det nästan inte finns.  Totalt onödigt att bekanta sig med i förväg alltså.

Den onda versionen går ut på att det gäller att torpedera alla samarbetsförslag som ger konkreta förändringar snabbt - om de inte innebär att alla andra ödmjukt fogar sig efter Helsingfors modell.

Sen kan man peka på de magra resultaten av samarbetsmodellen och kräva en direkt kommunsammanslagning "för rikets bästa". Målet är alltså att få till stånd inte ett Metropol med fungerande demokrati, utan ett storhelsingfors där de nuvarande starka pojkarna förstorar sin sandlåda ytterligare. Insikten om att det är sista stunden att kapa makten nu innan grannstäderna vuxit sig för starka gör saken brådskande.

Jag hoppas för allas vår skull att detta är bara en konspirantionsteori. Men tecknen är oroväckande. Ordet "metropol" dammas av när det är dags för andra att göra eftergifter, eller när man vill muta in grannens områden. När förändringar krävs innanför de egna gränserna är det kantänka bara frågan om  de egna invånarnas bästa.

Helsingfors lever inte i ett vakum, med obruten ödemark utanför sina gränser. För att åstadkomma fungerande lösningar i huvudstadsregionen krävs det äkta kompromissvilja - också av Helsingfors