En av notiserna i dagens nätupplaga av taloussanomat fick mig att hoppa till - hej, nån kommer med nya tankar!

Det är Sitras Timo Hämäläinen som har tänkt till. Enligt honom är den finska välfärdsdiskussionen starkt koncentrerad på de mindrebemedlades situation och delvis ideologiska förtecken. Samtidigt glömmer man bort 70% av befolkningen. De som anser att den ekonomiska framgången inte får vara ett mått på mänskans värde tar ändå snabbt till ekonomiska medel och mått när det gäller att åtgärda brister i välfärden.

Medelklassen (och överklassen) har alltså inte rätt att må dåligt? Kan man alltså inte ha stressrelaterade mentala problem bara för att man har en god lön? Depression är den vanligaste orsaken till förtidspensionering.

Ju bättre ekonomiska vilkor vi får i genomsnitt, desto mindre korrelerar den upplevda välfärden med inkomsterna. Har man uppnått en viss grundnivå ger tilläggsinkomster ingen upplevd välfärdskänsla. Vi behöver alltså nytänkande om välfärden. Idag handlar det mest om utslagna alkoholister och ensamförsörjare.