Olin tänään mukana talkooporukassa kun tyttäreni muutti pois kotoa (snif). Vidennestä kerroksesta Martsarista etelään päin näyttää maisema tältä:

 

Taustalla pilkistää Kauvokselan vesitorni joonka päällä on yliopiston säätutka.  

Kuka tahansa ymmäärtää tästä näkymäästä heti asuvansa metropolin ydinalueella  

Viikonlopun Presson mukaan Jan Vapaavuori yhdistäsi Helsingin,Espoon, Vantaan ja Kauniaisen. Presso on hyvä lehti jossa yleensä kerrotaan uutisia. Tämä ei ole mikään uutinen.

Kaupunkien hdistäminen on populismia. "Tavalliset" kansalaiset eivät juuri miellä tällaisen liikkeen haittapuolia. Sensijaan kaupunkirajojen aiheuttamat haitat risovat monien mieliä - miksi täällä on kalliimmat bussiliput kun tuolla, eikä saa viedä lapsia lähimpään päiväkotiin joka on rajan tuolla puolen?

Jonkin verran kunnallispolitiikassa mukana olleena näen paljon ongelmia "poikki, halki ja pinoon"-yhdistämisessä:

• Tämän päivän idea amatööripoliitikosta kunnalispolitiikan veturina ei suurkaupungissa toimi. Jo nyt vain harva valtuutettu kykenee suoriutumaan sekä tavallisesta päivätyöstä että luottamustoimestaan kunnolla. Vaihtoehto on loppuunpalaminen muutamassa vuodessa.
• Tästä johtuen valtaa keskittyy muutamalle kokopäivätoimisesti politiikalle omistautuvalle "vahvalle pojalle" jotka keskenään kabineteissä päättävät kaikki merkittävät asiat.
• Kansalaiset ovat jo nyt tutkitusti sitä mieltä että he eivät voi vaikuttaa voi vaikuttaa politiikantekoon kaupungissaan. Suurfuusio tuskin edistää demokratiaa.

Suoralle fuusiolle nykyjärjestelmässä on muutama vaihtoehto:

• Tunnustetaan tosiasiat ja aletaan maksaa valtuutetuille palkkaa. Näin valtuutetulla olisi oikeasti aikaa perehtyä työhönsä.
• Muodostetaan uusi metropolivaltuusto jossa on omat demokraattisesti valitut edustajat. Tämä elin vastaisi esim. kaavoituksesta ja joukkoliikenteestä koko metropolialueella. Näiden lisäksi nykyiset  kaupunginvaltuustot jatkavat toimintaansa. Ehkä nykyiset kaupngit kannattaisi jopa jakaa useampaan 40-60 tuhannen asukkaan alueisiin jotta lähidemokratia toteutuisi?
• Jatketaan kuten nyt mutta lisätään yhteistyötä - vaikeutena on tässä tapauksessa estää vallan lipsuminen jälleen kerran läpinäkyvän demokraattisen prosessin ulkopuolelle.

Näiden vahvojen poikien lausumat tulee aina lukea ajatuksella. Onko taustalla halu muuttua entistä vahvemmaksi? Minustako suuren ja mahtavan Metropolin keisari?

Enligt dagens höblä förelsår rektorn vid Tammerfors universitet kvoter för nya studrande eftersom en stor del av de som antas vid universitetet redan har tidigare studieprestationer. Nä nu blommar det!

Som jag ser det är ett av problemen i vårt samhälle att ungdomar i medeltal tillbringar 3 år med att söka in till universitet och andra utbildningar. Trenden är stigande. Förväntningarna för den egna karriären är ofta högt spända - bara de bästa utbildningarna duger. Man bestämmer sig för medicin eli juridik och söker in år efter år. Kanske det blir tredje gången gillt? Ofta hankar man sig fram under tiden med snuttjobb.

Jag frågar mig om inte det "gamla goda" sättet att söka in till flere olika utbildningar för säkerhets skull, och alltid påbörja studierna nånstans är bättre både för individen och samhället? När man i vissa fall sent om sider kommer underfund med att man spänt bågen för högt har man i så fall en nästan färdig utbildning att falla tillbaka på.

Skillda kvoter för gröngölingar gör det ännu svårare för ungdomar att ta emot en studieplats , om det inte gäller "drömplatsen". Det begränsade antalet studiestödsmånder får nog redan nu många att tänka sig för både en och två gånger innan de tar emot en plan-B-plats. Snart ser vi nog "medi or bust" ungdomar som söker in ett årtionde innan de inser det hopplösa i sin situation. 

…berättar Tietoviikko idag. Organisationerna är så trimmade och tunna att ingen har tid att sätta sig in i byrokratin. Dessutom har företagen fördomar - de tvivlar på att projekten är lönande.
Jag är själv med i ett EU-projekt. Jag har också mina tvivel. Konsortiet är stort, 18 medlemmar, flere storföretag och många universitet/forskningsansinstitut. Riskerna är flere:

• Alla parter verkar inte vara speciellt aktiva. Risken finns då att hela projektet strandar om en part som ansvarar för en central del av projektets “deliverables” missköter sig.
• De olika medlemmarna har olika intressen. Den mest centrala skillnaden är mellan företagen och “forskarna”. Företagen vill antingen få en säljbar produkt eller tjänst, alternativt använda sig av resultaten inom sitt eget företag - gemensamt är att de vill ha konkreta användbara resultat i handen i slutet av projektet. “Forskarnas” intressen är andra: De vill finansiera sin verksamhet, de vill åstadkomma publikationer och i tredje hand att deras forskare ska få nya kunskaper. Det är egentligen egalt om det blir några konkreta resultat av projektet bara dessa tre mål uppnås.

Och visst är sådana konsortier ganska tungrodda bestar. Det reserveras tre dagar för möten som inom företagsvärlden skulle klaras av på en dag. Företagsrepresentanterna sitter där och hammrar på sina PC:n i bakre raden - om du tror att de gör anteckningar tror du fel - de försöker göra sina vanliga arbtesuppgifter per e-mail.  Själv har jag dragit mej för att sitta där med laptop, jag är ju där för att följa med mötet eller hur?

Straffet väntar efter resan - tre dagars ogjort arbete har inte på något magiskt sätt utförts av en god fe medan jag var på resa. Följer en H:vetes vecka.

Konsulten från ett litet finsk företag jomade likaså - när jag sitter här får företaget inga inkomster. Kostnaden är mycket högre än bara flyg och hotell!

Vi behöver sätt att styra dessa projekt effektivare. Måste man faktisk tillbringa tre-fyra dagar i en trevlig sydeuropeisk stad för att komma överens? Kanske småföretagen då kommer med också.

Det verkar Tekniikka&Talous gärna göra. I en stort uppslagen artikel om T&T:s innovationseminarium berättas det hur prof. Markus Pessa skäller ut våra professorer:

“De flesta professorer är lata. De gör med nöd och näppe det minsta möjliga arbete de kommer undan med, och forskar knappast alls. De gör ingenting som industrin kan vidareutveckla till produkter”.

Det beror på att det helt enkelt finns för många universitet. Det finns helt enkelt inte tillräckligt många begåvade mänskor för alla professurer.

I samma tidnings kolumn på ledarsidan skriver Mika Hämäläinen :”Vi har blivit Pi(s)sade i ögonen.” Enligt honom  stirar alla sig blinda på Pisa-resultaten och glömmer bort att en stor del av ungdomen ramlar av kälken efter grundskolan. En hel årskulla av 16-24  åringar går arbetslösa, medan en annan årskull är … eh … borta, varken arbetslösa, i arbete eller studerande. En tredjedel av alla som påbörjar yrkesstudier avbryter. Enligt Hämäläinen kan det knappast bero på att studierna är för krävande. Snarare sammanfaller inte förväntningarna på inkomstnivån som utbildningen leder till med verkligheten. Det kan naturligtvis vara fel på antingen inkomstnivån eller förväntingarna…

Bättre ser det ut i FT:s analys av OECD:s “education at a glance 2007“. Där väljer man att lyfta fram den låga korrelationen OECD hittar mellan pengar satsade på utbildning och resultaten i PISA. Det viktigaste är att systemet är bra. Mängden pengar är närmaste en bisak. Skillnaderna i utgiftnivån för undervisning förlkarar bara 15% av skillnaden i resultaten.
 FT hittar flere orsaker: För det första tenderar en mindre andel av pengarna  “gå till klassrummet”. I USA går 25.7% av kostnaderna till ickeundervisande personal, mot 15.5 i medeltal. USA uppvisar en mycket dålig effektivitet - höga utgifter men dåliga resultat. För det andra tenderar det bli stora löneglidningar för lärarna om det finns mycket pengar att tillgå. Behöver jag säga att Finland lyfts upp som modell på efektiv undervisning - medelmåttiga utgifter och toppresultat.

Det är alltså systemet som är viktigast, först sen resurserna. Bäst att hålla den kunskapen i bakhuvudet när och ta sig an universitetsutbildningen och - framför allt- andra stadiets utbildning.

Jag är i Eibar nära Bilbao.. Landskapet består av idel höga berg och djupa smala dalar. Följaktligen går man som i en djup kanjon mellan höga hus på smala gator. Åtskillig kreativitet har använts för att konstruera passager upp till hus på branta sluttningar

Bland annat är rulltrappor utomhus vanliga. På kvällarna kryllar torgen av liv - alla från småbarn till tandlösa gubbar tillbringar kvällen ute. En god middag består av 6-7 rätter. Inte ett dåligt liv …

…vad som ligger bakom olika ärenden i nämnder. Dagens undervisningsnämnd (i Vanda) är ett bra exempel. Vi hade ett ärende om förändringar i när fri skolskjuts beviljas. Förhandsinfo hade gått ut till pressen i god tid: "Undervisningsnämnden skär i fria skolskjutsar".

Jag hade pluggat ärendet i god tid men begrep inte riktigt varför förändringar skulle behövas - det senaste beslutet var från februari och skulle nu alltså rivas upp. Förändringen gällde barn som har ansökt om att få gå i en annan skola än den sk. närskolan. Enligt den ikraftvarande modellen har man i såna fall rätt till fri skolskjuts bara om man skulle ha det också till närskolan (och alla kilometergränser mm uppfylls). I den nya modellen skulle rätten till fri skolskjuts alltid försvinna om man väljer en annan skola. Hmm … här måste finnas något problem gömt som jag inte riktigt förstår tänkte jag då … bäst att fråga tjänstemännen var biffen egentligen är. Kanske rätten har missbrukats på något sätt?

Resultat:

-Nej inget missbruk. Förändringen skulle gälla bara 39 barn idag.
-Inte är det en kostnadsfråga heller, som sagt 39 barn - peanuts för stan.
-Varför då? Öh… då blir det lika som i Esbo.

Nämnden förkastade förslaget enhälligt. Sen när alla andra förmåner och rättigheter är lika bra som i grannstäderna kan man börja dra in något för att grannarna gör så.

Vanda behöver minsann inte onödig negativ publicitet. Sådana flagellanter behöver vi inte vara att  vi går ut och piskar oss själva offentligt i pressen med "Vanda skär igen" -nyheter om det inte ens finns rediga ekonomiska eller andra skäl bakom.

Undervisningsnämnden i färd med att piska sig offentligt… 

Veckans Presso hade en belysande artikel om hur samarbetsförhandlingarna inom metropolområdet om den allmänna trafiken ska organiseras har gått i stå. Samtidigt visar den på vilka späningarna mellan de olika städerna i området är - var de ömma ställena finns.

 I korthet handlar det om att Helsingfors har en tung organisation, mycket egendom i sin balans och en god portion högmod i bagaget. Vanda och i synnerhet Esbo låter gärna andra aktörer ta hand om tjänsteproduktionen medan de själva håller sig med lätt organisation och balans.

Helsingfors anser i detta fall att den allmänna kommunikationerna i regionen ska skötas av ett nytt aktiebolag (där Hesa naturligvis får mest röster - de skjuter ju till mest egendom). Esbo och Vanda vill att SAD utvidgas och sköter planering och uppköpet av tjänsterna medan kommunerna kvarstår som  ägare av infrastrukturen.

Helsingfors attityd syns här igen tydligt på samma sätt som i Sibbofrågan. Hesa vill ha "samarbete". Samarbete betyder att Hesa säger hur det ska vara för de är ju störst. Tycker nån på annat sätt är det knutpatriotism och till skada för nationens framtid.

Vakna Hesa och se dig omkring! Du är inte längre överlägset störst. Tilsammans är Esbo och Vanda nästan lika stora. Det gör inte mera med diktatpolitik som förut. Nu gäller det att förhandla - på riktigt!

 

Helsinge gymnasiums tillbyggnad framskrider. I bilden ovan ser vi en visualisering av helheten (enligt arkitetbyrå Aarne von Boehm - kopierat från ett publicerat dokument - då är det väl ok att låna?). Stadsplaneändringen var uppe i planenämnden på tisdag - nämnden godkände att förslaget läggs ut för påseende.

Den nya flygeln i två våningar ses till vänster. Den ligger alltså på samma ställe som den nuvarande bara.. ursäkta paviljongen. Fint ser det ut! Observera gången som förenar nybygget med det gamla huset (i bakre knuten). När tillbyggnaden är färdig 2009 har Vanda en gymnsasieplatskapacitet som motsvarar dagens behov. Det har vi minsann väntat på!

… och hoppeligen inte två bakåt.

Finskan ställning i Sverige förbättras kunde jag nöjt läsa i höblän idag. Lättare att få undervisning på finska mm. följer av att det finska språket får minoritetsstatus.

Ett av de vanliga argumenten som finskHETSarna tar till hos oss är ju att peka på hur illa den finskspråkiga minoriteten behandlas i Sverige. Vilket alltså genom någon omvänd polsk logik skulle rättefärdiga att finlandssvenskar skulle behandlas lika illa.

Det andra argumentet som man ofta får höra i Vanda är att det finns flere som talar ryska/somali/estniska, varför ska de få svensksspråkiga då “ha det så bra”. Nåja detdär med att allt är så bra kan man ha olika åsikter om… Logiken är igen att eftersom vi inte kan erbjuda alla dessa egen skola/dagis/osv så är det på något sätt fel att svenskspråkiga  erbjuds den möjligheten. Om man följer den logiken borde alltså finskspråkiga inte heller ha dessa “oförtjänta fördelar” om det i någon riksända skulle ske att det finns flere som talar ryska än såna som talar finska? Nähä, jag tänkte väl det…

Visst är det många som har “andra” modersmål i stan idag. En prognos tyder på att upp till 20% av skoleleverna i medlet av 2020-talet kommer att ha ett annat modersmål en finska eller svenska. Så det är absolut på sin plats att fundera på hur det bör synas i skolan och i förlängning i samhället i stort. En möjlighet är att samhället öppnar sig och godtar detta språkliga mångfald som den rikedom och möjlighet den är. Möjligtvis förlorar finskan sin starka ställning till förmån för engelska? Kommer en del av dessa “utlänningar” att välja svensk skola - det har de full rätt till. Kanske en del ser större värde i att kunna svenska istället för finska - kanske med avsikt att flytta västerut inom några år?

Skräckscenariot är att dessa mänskor isolerar sig i egna “ghetton” utan kontakt med den övriga befolkningen - utom en och annan socialarbetare som försöker kommunicera på rikets andra språk - bad english.

Apulaisoikeusasiamies Petri Jääskeläinen moittii mm. Vantaata siitä että hyvillä tuloissa (n. 70 k€/vuosi/perhe) on saanut etusijaa kunnan tonttijaossa. Erityisen paheksuttavaa on että tontit on myyty ehkä hieman markkinahintaa halvemmalla.

Entä jos olisi tehty vanhan kaavan mukaan? Tontit olisi myyty grynderille (pahimmassa tapauksessa huomattavasti alle markkinahinnan ja hieman kickbackia tiskin alta virkamiehille…) Grynderi olisi rakennuttanut niin hienot ja kalliit pytingit kuin kaava sallii ja myynyt kalliilla näille samoille hyvätuloisille.

Mutta nyt kunta oli tuhma kun avoimesti kertoi että hyvätuloiset ovat mieluisempia asukkaita kun köyhät tukien varassa elävät. Ai ai Vantaa, ei niin saa sanoa - vaikka kaikki sen tietävät. Kaikesta päätellen on siis aivan OK kaavoittaa alueita hulppeille omakotitaloille, mutta jos ääneen sanoo että vain keskimääräistä hyvätuloisemmilla on niihin varaa, on siis tehnyt väärin!

Enligt min mening är det ett sånt som tar in elever med en låg vitsordsgräns men vars elever ändå presterar lika bra som riksmedeltalet i studentskrivningarna.

Läs mellan raderna var det finns ett sådant

Allvarligt talat - gymnasierna står inför stora utmaningar. NU är det inte gamla anor som räknas utan fördomsfritt utvecklande och hårt jobb. 

Efter alla förutsägbara reaktioner på Häkämies Rysslandsuttalande var det betydligt intressantare att läsa forskaren Hanna Jokinens kommentarer i höblän. Kontentan var att vi inte får någon utrikespolitisk debatt, för om nån startar en sån urartar den genast i ett pajkastning om vem som har rätt att uttala sig.

Vi kör ju med konsensupolitik i Finland. Alltså ska alla åtminstone ge sken av att vara av samma åsikt. Börjar nån gunga båten ropar alla andra i kör fusk, regelbrott och fosterlandssvek!

Undrapå att publiken inte är intresserad av politik mera. Innehållet i politiken är samma konsensus oberoende av hur man röstar. Varför skulle man då bry sig? Häkämies hör inte till mina stora politiksa idoler (har jag sådana?) men han sa åtminstone vad han anser. Det är snudd på politiskt självmord i konsensusland.

Forcerad enhetlighet och behovet av starka ledare i besittning av den enda rätta sanningen är tecken på svagt självförtroende. Är det inte dags att börja debattera utrikespolitikens innehåll istället för om det är Mulla Vanhanen eller Osama bin Halonen som har rätt att förkunna den enda rätta tron?

I kauppalehti kan man idag läsa hur svenskarna i allt störra antal jobbar i Danmark. Enbart i år är det 4400 (misstänkt likt antalet mänskor som snappats bort av “UFO:n” i TV-serien) som fått jobb i Danmark.

Det fick mig att tänka på skatteavdraget som nu utlovats för dem som hyr en andra bostad för att bo nära jobbet. Kan det få oanande följder? Leder det till en flyttningsvåg utomlands? Stödet är väl närmast tänkt för sådana som bor med sin familj “bakom Guds rygg” i en avfolkningskommun som hyr en etta “i stan” för att kunna ta emot ett jobb. Men vad hindrar mig från att hyra en bostad i Tallinn eller frugan från att hyra en i Amsterdam (kanske mera aktuellt). Kommer skatteverket och säger att det inte går för sig bussar jag Bryssel på dem för att obstruera den inre marknaden.

När jag sen bott i Tallinn (eller Amsterdam eller…) av och till i några månader och kommit  fram till att det inte är så illa ändå kanske jag flyttar dit permanent. Stödet sänker alltså tröskeln att flytta utomlands. Ännu värre: Detta gäller framför allt högtutbildade “goda skattebetalare” som jobbar inom en internationell konsern - du behöver inte ens byta arbetsgivare.

Redan idag lär det finnas en hel del finnar som flyttat till Estland - främst it-experter - pga den låga skattenivån. Vi håller på att få vårt eget Danmark. Tänk vad behändigt! Ta ut samma lön i Estland ur din it-firma som betjänar finska kunder (den öppna marknaden, du vet) och betala en struntsumma i skatt. På veckoslutet kan du på ett par timmar åka hem till Esbo där familjen  njuter av finsk skola, dagis och hälsovård. Och nu startar ju helikoperflygningarna igen….

Det hade ni inte tänkt på i regeringer eller hur. Målsättninger var visst att öka immigrationen, inte emigrationen?

När skattetrycket är såpass olika på så nära håll hittar nog de som har mest att vinna (höginkomsttagare) på kreativa lösningar för att dra nytta av situationen. Att sluta skattesänkningslinjen hjälper inte upp situationen precis.

Det har skrivits en hel del om "den långa svansen" (the long tail) och nätekonomin. I nätekonomin kan man tillgodose behoven i de allra snävaste nischerna genom att sälja globalt och ha ingen eller minimalt lager och låga kostnaderna. Det är den "långa svansen" i motsats till marknadens huvudfåra.

Det finns flere företag som drar nytta av detta, bland annat för böcker. Varför nöja sig med bara de stora förlagens utbud? På www.lulu.com kan vem som helst publisera en bok eller varför inte en kalender - gratis. Beställer nån ett tryckt exemplar trycks det ut och skickas per post. Lulu tar en komission och resten går till författaren.

Nåväl, dethär måste provas! Om nån är sugen på en samling svenska haiku och tanka -dikter av undertecknad så går det, fint! Bara att beställa:

Sommarens öga blinkar

Av bara farten måste jag naturligtvis mackla ihop en kalender också:

Almost black and white 

Nu skulle det bara gälla att hitta tiden att skriva den där fantasy-romanen också som jag har fantiserat om….

Nu kan man fråga sig vad förlagen egentligen behövs till idag? En viss kvalitetsgaranti är det säkert att en bok är utgiven av ett känt förlag. Å andra sidan kan de undera som en hämsko - bara garanterat säljande böcker publiceras och trycks upp i en betydande upplaga för distribution till bokhandlar. Nå framtiden utvisar vart det barkar 

Ikonens ljus tränger
In i alla mörka hörn
av syndarens själ

Suurkaupungin hai kertoo tuoreimmassa blogissaan Vantaan suuren miehen Tapani Mäkisen puheesta Mäntsälässä:

“Ne (kuntaliitokset) ovat useimmissa tapauksissa ylivoimaisesti paras keino laadukkaiden ja kohtuuhintaisten
palveluiden saatavuuden turvaamiseksi. Uudellamaalla välimatkatkin ovat
lyhyitä, joten kansalaisten asiointimatkat eivät muodostu
kohtuuttomiksi”, Mäkinen sanoi Mäntsälässä.Hienoa. Kohta Mäkinen varmaan sanoo ääneen sen toisenkin asian, jota
hän todennäköisesti ajattelee jo itsekseen: Helsingin, Espoon ja
Vantaan olisi syytä yhdistyä.

Taas taltutetaan pahoja mustahattuisia nurkkapatriootteja ja Tapani ratsastaa yksin kohti auringonlaskua.

Olen niin kirjoittanut aikaisemmin ja kirjoitan uudestaan:

Nykyinen hallintosysteemi ei toimi niinkin suurissa kaupungeissa kuin Helsinki, Vantaa ja Espoo. Jos vielä suurempi monsteri synnytetään, niin kaikki puhe lähidemokratiasta voidaan kyllä unohtaa. Kokonaan toinen asia onkin sitten jos tehdään kaksiportainen metropolihallinto, ehkä vielä niin että nykyisten kaupungit pilkotaan pienempiin osiin.

Mutta ehkä tämä on juuri sitä byrokratiaa jota Mäkinen vieroksuu?

Eiköhän nuo mainitut kehäkunnat jo ole melko optimaalisen kokoisia?

Yksi asia on kyllä täyttä pravdaa: Kuntaliittymät ovat kaikkea muuta kuin tehokkaita ja demokraattisia instituutioita.

piip, piip. Tekstari vaimon kännykkään kl 05:30 - Lento Amsterdamiin 08:15 on 45 min myöhässä, arvioitu lähtöaika kl 09:00. Käännän tyytyväisenä herätyskelloa 45 min eteenpäin jä käännän kylkeä.

TÄMÄ on hyvää palvelua!

…gjorde/gör jag idag - resultatet ses ikväll i OBS kl 20:25 på FST5. Lite pirrigt var det ju att sitta framför kamerorna iförd tv-smink. Men när diskussionen väl kom igång gick det av bara farten och kamerorna liksom försvann. Värre var det att när vi äntligen började komma till skott så var tiden slut

Så värst mycket fiffigt om tvåsspråkighet och det svenska språkets utsatta ställning i huvudstadsregionen blev det alltså inte.

Så är det ju också lite lustigt att just jag ska ta på mig rollen som värsta svenskhetstaliban. Borde jag börja kräva att alla flickor i svenska skolor ska ha på sig ett  huckle i nyckelpigsmönster och att man bugar sig mot svenska teatern en gång i timmen medan man sjunger modersmålets sång?

En rolig detalj var att jag insåg att jag faktiskt hade texten till modersmålets sång i kavajfickan - tydligen ända sedan partidagen i juni …. heheh … bra att ha lite självbevarelsedrift ändå.

Men nu kan man åtminstone säga:
-Been there, done that
-TV:stä tuttu

Suurkaupungin Hai - kirjoittaa blogissaan hallituksen asuntopolitiikasta metropolialueella ja lainaa Matti Vanhasta:

"Hallituksessa pidämme tärkeänä, että pääkaupunkiseudun asuntorakentamisessa edetään ripeästi"

 - katin kontit. Hallitus näytti mistä tulee kun Vantaa joutui lunastamaan Marja-Vantaan maat valtiolta markkinahintaan. Lisäksi lykättiin tulevaisuuteen kehäradan aloitus. Tälle alueelle Vantaa kaavoittaa asunnot 27000-asukkaalle. Tässä jos jossakin olisi ollut paikka näyttää sitä kuuluisaa poliittista tahtoa joka vie kuulemma läpi harmaan kiven  - tarvittaessa.

Taitaa Financial Timesin journalisti Robert Andersson olla oikeassa - hän kun lehdistötilaisuudessa moittii suomalaisia politikkoja pelkuruudesta kun eläkepommin purkamiseen ei ryhdytä kuin pakon edessä.

FT:n Suomiraportissa (haku) on muuten paljon mielenkiintoista luettavaa, suosittelen!