Dagens höblä skriver om de svenska gymnasierna och förhandlingarna om vad elever från grannkommunerna ska betala. I dagsläget betalar elevens hemkommun ingenting - bara statsandelarna följer med eleven. Vad jag minns finns det tre olika huvudalternativ: I- business as usual , II - ersättning enligt de verkliga kostnaderna och III - ersättning för de verkliga kostnaderna  minus fastighetsskötseln.

H:fors vill ha alternativ II eftersom det leder till storvinst för deras del. Grannkommunerna vill inte betala för att “eleverna ska undervisas i dyra, museala  fastigheter”. Själv tror jag mest på alternativ III.

Hur det går i förhandlingarna kommer naturligtvis i det långa loppet att få konsekvenser för de svenska gymnasienätverket. I Vanda säger många rätt ut och andra låter läsa mellan raderna att det egna svenska gymnasiet är onödigt - låt svedupellarna gå i gymnasiet i stadin istället så sparar vi. Om hemkommunen belar enligt de verkliga kostnaderna i varje fall blir nog ljudet i skällan en annan: Vi kan ordna undervisningen billigare själva (vilket är sant…). Sen gäller det bara att få med kommunerna som de facto deltar i elevutbytet i kostnadsövernskommelsen. I värsta/bästa fall kan det tom. bli fråga om en gymnasiekapprustning - vi ska ha de attraktivaste gymnasierna så vi får eleverna hit och kan dra nytta av skalfördelar. Nåja lite skaba är alltid bra….

I förlängningen leder alternativen II och III också till att H:fors inte kan hålla kvar alla sina svenska gymnasier - med 40% utsocknes elever idag blir bortfallet lätt för stort för det.

Finns det nackdelar i ett system med kostnadsöverföringar? Jo det kan bli svårt att få budjeten att hänga med när det kommer nya stora utgifter hux flux. Det kan leda till ytterligare sparåtgärder i ett redan hårt ansatt gymnasieväsen.

Till sist ska vi minnas att vi svenskar är på fel sida om kommatecknet. Det kan vara egalt vad Vanda betalar för 60-70 svenska gymnasie-elever i Hesa. Men de där 1000 finskspråkiga  knäcker lätt budjeten.