Som en som har tyckt att man inte kan ta en ordentlig bild utan en mellanformatskamera och en ryggsäck med tillbehör vägande 20 kg är det en kulturchock att ta bilder med mobilen. Efter att jag lyckades kasta gamle trofast i sjön när jag sjösatte båten i våras bestämde jag mig för att prova på en med allt digitalt "bling" man kan få - det blev alltså en Nokia N95 (Jesustelefonen iPhone finns ju inte till salu här).

Nu efter ett par månader har jag kommit över det värsta

Det är lätt att hitta dåliga sidor om man är perfektionist:

• Det må stå Carl Zeiss på optiken, men chippen håller nog inte samma kvalitet. Är det något annat än fullt solljus är färgbruset grymt i skuggpartierna. Huden ser ut som om personen skulle ha ett begynnande fall av böldpest.
• Varför i friden måste stora N envisas med att ha så mycket digital skärpning på bilderna. Det finns tre lägen att välja på: För mycket, på tok förmycket och inte från denna världen. Vill man vara säker på att ha läget "för mycket" måste man pillra på den skillt varje gång man slår på kamerafunktionen.
• Det tar *länge* när man har slagit på kamerafunktionen tills man kan ta en bild. Dessutom tar det 1/2 minut tills du kan ta nästa bild, så det gäller att träffa rätt. Om man som jag är van vid att kameran låter som maskingevär m/62 på serie-eld är det ganska ovant…
• Lite obestämt när den egentligen tar bilden.
• Absolut *INGEN* koll på några tekniska data som exponeringstider mm… inte ens efteråt. Det finns faktiskt data gömda i filen. Bländaröppningen är fast, alltid 2.8. Exponeringstiden kan man se också. Inställningen "hög känslighet" tycks motsvara ISO 400 och "låg känslighet" ISO 100.
• Glöm detdär med blixt, om det nu inte är en extrem närbild

Men med tiden infinner sig en viss "hip" feeling, dethär är inte så allvarligt - lite tur med i spelet också. Och visst kan man ju använda efterbehandling i photoshop om det gäller:

 

"Reduce noise" filtret är mycket användbart - får bort färgbruset och överlopps skärpning på samma gång.

Och sen är ju mobilen faktisk med när det gäller.

 

PS. Grattis till bröllopsparet Alexandra och Emil!

Hbl tar i dag i ledaren upp den kinesiska statens investeringar utomlands - aktuellt genom China development banks finansiering av brittiska Barcalys banks offert på holländska ABN AMRO.

När man börjar blanda ihop affärer och politik rör man sig i grumliga vatten. Hittils har vi i Europa med huvudskakningar följt med hur USA har hindrat kineserna från att köpa upp oljebolag- det handlar kantänka om nationens säkerhet.

“Nationens säkerhet” eller “strategiskt viktiga företag” är uttryck man brukar ta till för att motivera varför politiker ska få blanda sig i affärerna. Vid sådana tillfällen tror jag att det skulle göra gott att som tanke-experiment svänga på steken. Hur skulle det kännas om “statsbolaget” Fortum inte skulle få köpa tex. ett “strategiskt viktigt” norskt vattenkraftverk? Det skulle ju vara totalt fel - vi finländare är ju öppna, demokratiska och långsiktiga investerare som bara har bolagets bästa i sinnet eller hur

Att samtidigt kräva att Kina ska öppna sig ekonomiskt för västföretag medan vi själva vill lägga krokben för kinesernas investeringar går inte ihop!
Dessutom är själva förfaringssättet att förklara att någon verksamhet är strategiskt viktig och därför inte kan säljas utomlands farlig. I Frankrike är man experter på dethär. Företag har en tendens att bli “strategiskt viktiga” om valen närmar sig och man kan befara att uppköparen kommer att påbörja en välbehövlig sanering. Jag vill minnas att Danone blev “strategiskt viktigt” när det dök upp utländska köpare. Nån som vill ha mera jugurt med strategismak?

Inte har vi rena papper på hemmaplan heller. Pekkarinen viftade med kalla handen när ryska investerare ville köpa Neste oil. Som ägare har man ju full rätt att godkänna eller förkasta uppköpsbud. Men när den främsta motiveringen att förkasta ett bud är färgen på köparnas pass luktar det illa i min näsa. Investerare med olika sorters strategier och avsikter finns det i alla länder.

Låt kineserna köpa - om de ger ett bra bud. De är nog såpass snikna de också att de tänker främst på att få en god avkastningen på sin investering - precis som alla andra.

Sharon Livingston har lyckats få bra publicitet för sin snövit-test. Det börjar med Businessweek där man sakligt nog grunnar på varför folk alltid sitter på samma platser på möten och vad det berättar om deras personlighet. Dethär har vi märkt på jobbet på våra interna möten. Om nån går och sätter sig på “din” plats verkar allt genast helt fel. Kanske det ligger något i psykologiserandet?

Alltså:Chefen sitter vid ändan av bordet och ser mot dörren där han ser vem som kommer in först av alla. Yes-mannen sitter på chefens högra sida. Ja-men mänskan sitter på chefens vänstra sida. Mitt emot chefen sitter den som vill demonstrera sina avvikande åsikter. (grafik).

Det som är lite fånigt är att dessa typer är uppkallade enligt dvärgarns i snövit (disney-versionen…). Ja-mannen är alltså Glader, den som vill demonstrera sina kloka avvikande åsikter är Kloker osv. I själva verket verkar originalartikeln tämligen förnuftig medan dvärg-tricket verkar konstlat. En av poängerna är att det fungerar tvärt om också. Om nån brukar vara mycket kritisk kan det löna sig att sätta honom till höger om chefen/ordföranden/moderatorn för att få ett mer konstruktivt beteende. Nå hur som helst, dags att ta testet…

Jepp, mycket riktig, jag är Prosit, ja-men mannen som sitter till vänster om chefen. Det brukar faktiskt vara min vanligaste sittplats på olika möten.

Jaha idag blev det ett 5 minuterssamtal med en  mobilanslutningsförsäljare igen.

Jag har lagt märke till en ett par trender i deras beteende:

1. De pratar på så att man inte får muntur. Efter: “Är det Lars Stormbom jag talat med?” Börjar en välinövad monolog som antagligen få klarar av att avbryta. Klarar man av det med ett snabbt kraxat:” Jag är inte intresserad av att byta min anslutning” fortsätter de ändå med en fråga, tex- hur mycket betalar ni i månaden för era samtal. Svarar du är det kört igen.
2. De tror inte mera på NEJ. I alla samtal jag fått på sistone av telefonförsäljare fortsätter de ändå fast jag säger att jag inte är intresserad av deras produkt.
3. De försöker få mig att verka dum: “Inser du inte att Sonera är Finland dyraste operator och du kan spara flere tior i månaden … bla bla bla.

Jag har funderat på om någon verkligen skolar dessa försäljare att göra såhär? Har det undersökts att detta sätt att sälja är det effektivaste? Eller är det så att dessa telefonförsäljare är kanonmat för firmorna - jobbar ett par månader på provisionslön, ingen idé att utbilda? På något sätt tror jag att här skulle finnas utrymme för firmor som gör sitt jobb professionellt baserat på vetenskapligt undersökta marknadsföringsmetoder.

Själv blir jag bara förbannad av dessa aggressiva försäljare. Hittils har jag varit hövisk och kanske tom svarat på frågor. Men nu räcker det banne mej! Har funderat på några motåtgärder:

• Prata bara svenska. De flesta försäljarna är finskspråkiga och klarar knappast av det snabba försäljningssnacket på svenska. Extra bonus om några börjar fatta att svenska faktiskt är nyttigt…
• Fråga genast när en okäng ringer om den säljer något? *klick*
• Svara bara på kända nummer - inte görbart för alla.
• Säg att du har jobbmobil.
• Var riktigt pratsjuk och red ut alla detaljer innan du säger nej tack…funkar bara om du har gott om tid.
• Det mest diaboliska alternativet: Släng luren på bordet och låt försäljaren fortsätta sin minutmonolog. Det tar nog en god stund innan han märker att det inte är någon som lyssnar i andra ändan. Samtidigt har han använt dyrbar tid och fått telefonräkning till ingen nytta.

Om tillräckligt många gör som jag får vi nog bukt på dessa telefonmarodörer

Försäljningskunnande saknas i Finland skriver Kauppalehtis ledare idag. Egna erfarenheter ger inte mycket för finska försäljare.

Vår gamla Omega börjar sjunga på sista versen … dags för en runda i bilaffärerna tillsamans med madame under semestern. Ett misstag gjorde jag - bytte inte min vanliga semesterstass, shorts och lite slarvig t-skjorta, till en mer presentabel klädsel.

I Audi-affären tittar den unga kostymklädda försäljaren på oss längs näsan - de där har inte pengar står det skrivet med stora bokstäver i hans min. Följaktligen ställer han sig som en dönick bredvid sin bil och svarar lite förstrött om vi frågar något. Jag kan inte undgå att lägga märke till den lilla  ryckningen i ögonbrynet när vi ger en adress i Vanda …. vad var det jag tänkte. Får lust att ge karn en knäpp på något sätt. Provkör en lite mindre version … nä, verkar för liten. En större version står inte till buds just nu. Nä nä, dra dendär med julgubben också. Hur ska jag bli av med domdär så fort som möjligt kan man se hur "försäljaren" tänker. Här köper vi inget - oberoende av hurdana bilarna är! Som hämnd beställer vi en provkörning imorron också - utan minsta tanke att dyka upp.

I Opel-affären  kommer en vänlig äldre herreman i skjortärmarna och börjar genast sälja sin bil. Han debatterar fördelarna med diesel vs bensin och frågar efter våra behov. Kontrasten är enorm! Han demonstrerar olika finesser och frågar genast efter bytesbilen. Under provturen har han gjort oss en offert, utan att vi bett om det. Det här är en försäljare!

Nåja, idag blir det Volvo och Mersu … sen kan jag väl göra upp ett snorkighetsindex

*********

Jag kan rapportera att Volvo-försäljaren var tjänstvillig och bra som försäljare. Gott om urval av provkörningsbilar hade de också. Tllräckligt med personal på plats så att allt gick smidigt trots semesterperioden.

Hos Veho i hesa var försäljaren också bra, men hade ingenting att sälja åt oss: Tyvärr, C -farmaren tillverkas inte mera och  den nya modellen kommer först nästa år. Det finns bara några bilar kvar i lagret att välja på. Jaha manuell växel, nej nån sån finns inte kvar….

Verkar som Volvo skulle dra längsta stået denhär gången. 

Dags att ta itu med byrokratin i samband med arbetsrelaterad immigration tycker Thors enligt Hesis (se för övrigt de vanliga svenskhatarkommentarerna i debatten…).

Denna byrokrati gäller alltså mänskor utanför EU - inte polacken som inte kunde finska som Höblän har tagit upp.

Jag har själv varit med om denna byrokrati - skulle anställa en japan som jobbat hos oss inom ramen för ett studentutbytesprogram. Perfekt jackpot för Finland eller hur? En färdigt utomlands högskoleutbildad mänska som dessutom hade hunnit få erfarenhet av jobbet. Nå - blev att ta sig en funderare. Kan jag svära på att motsvarande finländsk arbetskraft inte finns att tillgå? Ganska mycket lovat eller hur? Svängde bävande ihop något om unik erfarenhet … hur ska de gå nu då …

Nå vi fick vårt tillstånd av arbetskraftsmyndigheterna och alla var nöjda. Men visst var det en chock att inse hur svårt det är att börja jobba i Finland - om man inte kommer från ett EU-land.

Sen är det en helt annan fråga att vi inte klarar av att locka hit ens EU-medborgare. Finska (eller svenska) språkkunskaper är ett krav som vi kan glömma direkt. Kanske det blir en välbehövlig läxa för alla svenskhatare att vi tämligen tvåspråkiga finlandssvenskar inte är så illa ändå….

I en ledare häromdagen i höblän lät skribenten påskina att det är den lekande mänskan , Homo ludens, som befolkar sommarstugorna. Det är en naturlig villfarelse eftersom denna underart av släktet Homo är sälskaplig och orädd. Jag vidhåller ändå att en annan underart är betydligt vanligare än man tror. Det handlar om Homo Borealis , den nordliga skogsmänskan.

Den skygga Homo Borealis har rymt til skogs, men lämnat kvar sina verktyg.

 Homo borealis skymtas vanligtvis i skogsbrynet tillsamman med sina verktyg - motorsågen, den lilla universalyxan och den stora yxan med klyvkil. Dessa verktyg hanterar han med säkerhet och frenesi, ofta till grannarnas förtret på udda tider som tidigt på morgonen eller sent på kvällen när Homo ludens har krupit till kojs.

Ibland kan H. Borealis påträffas på förstukvisten där han glatt nynnande slipar motorsågskedjan inför nästa dust.

Homo Borealis bör inte förväxlas med Homo Ecologicus (vanlig trädkramare) som sällan påträffas i H. Borealis naturliga habitat - i vedlidret och i närheten av nyfälld skog. Däremot har en hybridform H. Borealis Ecologicus blivit allt vanligare. Dess främsta kännetecken är en distinkt doft av rypsolja kring motorsågen. 

H. Borealis ses numera oftast under de tre sommarmånaderna, också då främst vid mulet eller lätt regnigt väder. Det antas att H.B. under varma soliga dagar tar sin tillflykt till den ogenomträngliga Trollskogen.  

Homo Borealis naturliga habitat. 

Det är konstigt hur roliga vardagssysslor kan bli om man ändrar en aning på rutinerna … som tex. att åka till butiken. Till sommarhöjdarna hör definitivt att åka båt till butiken. På något sätt känns det magen att det inte blir mer sommar än såhär när man lägger till vid butiksbryggan - i dethär fallet i Pargas Kyrkosund.

Lite problem har jag nog med hastighetsbegränsningarna … jag har nämligen inte ännu inte klarat av konststycket att köra rakt framåt om jag håller mig till hastighetsbegränsningen på 6 km/h

Medan passagerarna skriker av fasa håller vi på att törna mot en den ena en den andra kanten. Skulle man förstora upp bilden på plottern tillräckligt skulle det se ut som en sinuskurva.

Tar jag upp henne i 5 knop går det som på räls … men drar till mig mordiska blickar från folk på bryggorna… och visst blir vågorna saftiga.

En annan sak förundrar mig med fartbegränsningarna som verkar vara mycket populära i smalare sund. Varför välja just 10 km/h? Enligt empirisk undersökning gör jag de största vågorna med den farten. Betydligt bättre att ta opp henne i plan i 14-15 knop … minimal vågbildning. För att inte tala om att det är hastigheten det går mest bensin per sjömil på. Men det finns ju bevars båtar av olika typ. Folket med små snurrebåtar bryr sig av allt att döma ändå blanka tusan i fartbegränsningarna. Kruxet är väl vad de stora "monstren" på 30-40 fot gör.

Eller är logiken en kapprustning i jobbiga fartbegränsningar: Vi vill inte att ni kommer hit och stör, om vi sätter begränsning här väljer ni grannsundet. 

Mansförbundet irf (Icke Registrerad Förening) tackar Norges försvarsminister Anne-Grete Ström-Erichsen för hennes utspel om att införa jämlik värnplikt för alla.  Detta fördomsfria utspel lyfter fram i rampljuset en av samhällets inneboende mekanismer som är ägnade att förstärka de föråldrade könsrollerna.

Mansförbundet uttrycker vidare sin oro över att av de 14000 beväringar som nyss ryckte in endast 250 är kvinnor. Det är tydligt att betydande attitydfostran ännu behövs för att också kvinnor ska inse värdet i de grundläggande medborgerliga färdigheter armen lär ut. Att putsa stormgevär och avlägsna rester av frusen ärtsoppa ur matabacken med hjälp av snö i -20C kyla är karaktärsdanande. Den erfarenheten hjälper en att klara av alla repetitiva och fullkomligt hjärndöda uppgifter arbetslivet bjuder på.

Mansförbundet påpekar vidarer att värnplikten är en av mekanismerna som slår ut männen ur den akademiska världen eftersom den infaller så att den avbryter ynglingens studier. Ett annat missförhållande är att man inte får pension för värnpliktstiden. 

Mansförbundet vill vidare påminna småbarnsförärldrar om hur de omedvetet redan genom leksaksval förstärker samhällets fördomar. För att små flickor ska kunna bejaka sin maskulina sida rekomenderar mansförbundet därför ett rikligt urval av leksaksvapen och en komplett uppsättning av TV-serien "Xena- krigarprinsessan" på DVD.  

…vill Kauppalehtis ledarskribent idag. Jag kan inte annat än hålla med. VTT gör mycket för att verka dynamiskt och företagsmässigt - leker företag. Men när det kommer till kritan är och förblir VTT ett statligt kontor.

Jag minns levande en förhandlingssituation för några månader sedan. VTT levererar vår firma vissa komponenter. Till sådana kontrakt fogar man vanligen bötesklausuler om leverantören inte uppfyller sina åtaganden: “Nä det går inte, om vi tar ekonomiska risker borde i princip riksdagen godkänna det först”.

Jaha, nästa fråga… kan de som gör våra komponenter få en resultatlön enligt hur de presterar? “Nä, de är statstjänstemän, glöm det fort!”

VTT är alltså staten men klär sig gärna idag “i drag” som företag. Det skulle vara dags att komma ut ur skåpet nu….

För att VTT ska ha förutsättningar att verka som underleverantör och jämbördig samarbetspartner inom företagsvärlden måste VTT får möjligheten att spela med samma spelregler, annars förblir dessa ambitioner enbart ambitioner.

Minns sista spiken
Av havet ärgad koppar-
dagarna till sjöss?

Hur grann och stolt den blänkte
i kapp med sina likar