Nu drar det sig tydligen ihop för den mångomtalade "ekologiska skatteväxlingen". Bilarnas bruksavgift ska graderas enligt CO2-utsläpp. Bra så. Men men … nog verkar det vara småpysslande man håller på med. För den stora massan "vanliga" bilar handlar det om att justera bruksavgiften upp eller ner med någon tia. Det har ingen inverkan på mänskors köpbeslut.

Den planerade skalan är så flack att knappt ens den värsta Hummern kommer upp till maxbeloppet på 606€. Har du råd att betala över 100k€ för bilen (för att inte tala om bensinen) har ett par hundralappar per år ingen betydelse. Dessutom är dehär "monsterbilarna" få till antalet. För att reformen ska ha någin inverkan måste man ha en skala som påverkar den stora massan bilar - alldeles vanliga familjebilar.

För att få nån verklig styrefekt borde skillnaden mellan att välja den mindre motorn på 1.4 liter istället för 1.6:an med mer "körglädje" nog räknas i hundralappar, inte tior.

Nä, framför allt borde man ta bort "dieselskatten" - det skulle minska på utsläppen. Men attan också, den har ju fiskal betydelse …

Ett enkelt grepp skulle då vara att istället höja på den (ordentligt graderade) bruksavgiften istället.

Nå, nu tar jag på mig Kremlolog-skinnmössan igen och försöker tolka vad som är i görningen:

1. Man inför ett nytt system, med utsläppsgraderad bruksavgift. För att inte göra konsumenterna (=röstarna) alltför sura börjar man med en taxa som inte i praktiken medför några förändringar för gemene man.
2. Sen ruckar man lite på taxan varje år, lite åt gången. Inga svarta rubriker på löpsedlarna, bara små notiser på ekonomisidan.
3. Om 10 år är målet nått, och bruksavgiften börjar få styrfart.

Nog är det ju en strategi förstås, men lite mera mod skulle jag gärna ha sett