Groupthink - från terrorister till föräldraföreningar
Läste en tankeväckande artikel i New Scientist om hur mänskor påverkas av grupper. Teman var allt från Abu Ghraib och självmordsbombare till vad vi köper i butiken.
Slutsatsen av forskningen är tämligen enig och oroväckande: Nästan vem som helst - du och jag - har en liten inbyggd terrorist i oss. Grupptillhörigheten är viktig för flockdjuret mänskan. Världen är komplicerad, och eftersom alla som individer inte kan skapa sig en egen åsikt om alla saker litar man på gruppens visdom. Nån har antagligen funderat på dethär tidigare…
Dethär använder terroristrekryterare skickligt - bygg upp en liten grupp med stark samhörighet, ta bort motpartens mänsklighet och personlighet. Låt till sist din bombare skriva avskedsbrev till gruppen och sina kära. Att i det skedet avbryta skulle leda till att du totalt tappade ansiktet. Enda utvägen är att fullfölja.
Samma mekanismer styr också ditt köpbeteende. Alla köper top-10 musik, inte för att den är bra , utan för att alla andra köper och lyssnar på samma musik.
På möten fungerar samma dynamik. Ofta känns det viktigt att vara sams. Om ett par personer går till ett möte med en stark åsikt och det andra inte har en färdig åsikt är alla övertygade - troende - efteråt.
Ta en skolnedläggning som exempel. 20 föräldrar bryr sig i stort sett inte om saken, kanske någon misstänker att det blir bättre i en större skola. Men ett par aktivister är högljutt emot. Slutresultatet är att alla står och viftar med plakat utanför stadshuset. För att det är viktigt att vara sams och höra till gruppen.
Och i val då? Gallupresultat styr, se bara på Niinistö-efekten. Små oskyldiga spekulationer i tidningen om vem som har en chans eller inte blir självuppfyllande.
Kanske det finns en fördel iallafall med politiskt beslutsfattande. I organ med representanter från olika partier väntar man sig att mänskor ska vara av olika åsikt, det är ok. Kommer "motparten" med ett förslag ska det ifrågasättas för säkerhets skull. Man hör till olika grupper.
Nå, slutklämmen är ändå uppmuntrande: Om "monstren" egentligen är helt vanliga mänskor som du och jag så gäller också det motsatta - också hjältarna, de som står upp och gör det rätta mot grupptrycket, är helt vanliga mänskor.
Stäng alltså av din reflex att automatiskt hålla med och låt din inre hjälte komma fram.
