Haalinto-oikeus on kumonnut Vantaan apulaiskaupunginjohtajan Jukka Peltomäen valinnan menettelytapavirheen takia. Kaikilla valtuutetuilla ei vlintaa tehdessään ollut käytettävissä luottamukselliset henkilöarvioinneista ja haastatteluista. Kuten ylleensä tästaäkin asiasta voi perustellusti olla kahta mieltä:

1. Jotta valtuusto voisi toimia muuna kuin sisäpiirin kumileimasimena täytyy kaikki tarpeellinen tieto olla saatavilla. Muut käytännöt lisäävät pienen piirin valtaa ja kansan negatiivisia mielipiteitä politiikasta - taas harrastettiin kabinettipolitiikkaa.
2. Pysyykö 67:lle hengelle luovuteut “saalaiset kansiot” todella salaisina? Helposti lipsahtaa puheenvuoroihin viittauksia esimerkiksi psykologin lausunnosta. Pitääkö siis lehterit tyhjentää jotta asioista voidaan puhua oikeilla nimillä? Taas kansa epäilee vilppiä…

Samasta asiasta on muistaakseni keskusteltu myös lautakunta-tasolla. Tarkoittaako oikeuden päätös myös sitä että esimerkiksi rehtorin virkaa täytettäessa pitää lautakunnalla olla mahdollisuus tutustua henkilöarviointeihin? Onhan olo siinä tilanteessa kuin guttaperkaäijällä … virkamies toteaa että “tämä kandidaatti on paras, uskokaa pois” …

Jos aikomus on että valinnan tekee oikeasti virkamies pitäisi lautakunnan ohjetta muuttaa, tai valtuudet luovuttaa myös muodollisesti. Näennäinen päätäntävalta ei ole minun eikä varmaankaan monen muunkaan oikeustajun mukaista.

Tycker en insändarskribent i hbl idag och föreslår att SFP borde byta namn - till Folkpartiet/Kansanpuolue FP/KP. Detta i akt och mening att bättre nå ut till finsk- och tvåspråkiga väljare. Partiet har ju förutom språkprofilen en egen nisch som det enda liberala partiet i Finland.

Visst kan det ligga något i förslaget - ett gott exempel på imageförändring medelst namnbyte är centerpartiet, före detta agrarförbundet om jag inte missminner mig. Nu börjar det vara helt acceptabelt också för stadsbor att rösta c.

Men tröskeln är nog lite högre för SFP. Arbetsspråket är svenska, tämligen allt material finns bara på svenska. På partidagarna har det krävts tolkning till finska - utan framgång. En mänska som inte anser sig kunna svenska så bra att han kan göra politik på det språket har nog svårt att platsa i partiorganisationen.  Är det dags att införa tvåspråkiga/finska lokalavdelningar?

I dethär skedet ropar många helgerån och säger att man då frångår partiets viktigaste princip: Att stöda svenskan i Finland. Jag misstänker att en stor del av proteströsterna kommer från Österbotten. Men problemen finns i söder! Här är en stor del av de potentiella sympatisörerna tvåspråkiga, eller kanske gifta med en svenskspråkig. Ibland är den egna svenskan svag. Man läser hesare , inte höblän eller andra “kustblaskor”. Den helsvenska kärnan av målgruppen minskar stadigt. Däremot är de tvåspråkiga och mänskor som har kontakt med en svenskspråkig familjemedlem av allt att döma en växande andel av befolkningen. Hur vi ska nå ut till dessa är en ödesfråga - oberoende av vad puristerna anser.

Samtidigt är det uppbyggt för intern splittring om man inför finska avdelningar. Frågan är svår men viktig. Hur skulle det vara med en tvåspråkig liberal specialförening (tänk kvinnoförbundet eller SU)? Då kunde man få in det nya utan att störa puristerna speciellt mycket - utom just vid tex. partidagar. Dags att ta skeden i vacker hand och införa simultantolkning åt båda hållen?

Det är ju OK att fixa tolkning till teckenspråk, mycket svårare ska det väl inte vara med finsk/svensk tolkning?

Det luktar unket om regeringens beslut att ta bort nollavgiftsklassen för heldagsdagis. Problemet som man vill komma åt är tydligen de familjer med en eller tom. två föräldrar hemma som håller kvar dagisplats(er) för sina barn.

Ett starkare och mer logiskt beslut skulle ha varit att slopa den subjektiva rätten till dagvård i dessa fall - eller kanske inskränker den till deltidplats. Men tydligen var bedömningen den att “politiska realiteter” sätter stopp för de planerna.  Ett sådant slopande  ser ut att vara ett större  och mer  principiellt beslut. Att rucka på avgifterna verkar inte så farligt - bara normal administration.

Nackdelen med  avgiftsförändringarna är att det slår också mot andra låginkomsttagare - tex. ensamförsörjare - som man säger sig vilja väl.

Det skulle vara betydligt hederligare att säga som det är: Vi har inte råd att ge hemmamammor och pappor lyxen av en heldagsdagisplats. En sån är nämigen allt annat än gratis, 8-12k€/år beroende på barnets ålder (i Vanda).

Små tankar spirar
i stelnat knotigt sinne
där ingen ser dem

Men få -så få - får växa
i trädgårdsmästarns rike

Niin se vain sitten on että kehäradan rakentamisen aloitus siirtyy eteenpäin, aivain niin kuin ministeri Pekkarinen oli “kuullut käytäväpuheissa”. Näinköhän oikea syy lykkäykselle on talouden ylikuumenemisen estäminen kuten “virallinen” selitys kuuluu, vai käytetäänkö kuitenkin rahat muiden alueiden tienpitoon kuten Pekkarinen aikaisemmin osasi kertoa.

Keskusta p***ää aina , vai miten se kulunut sanonta olikaan? Investointirahaa pitää saada pois pääkaupunkiseudulta paremmin keskustalaisia seutuja lämmittämään. Arvatenkin kohta kuulemme että Takahikiälla talous ei ole ylikuumentunut, joten siellä voi hyvin rakentaa moottoritietä. Ja  Helsinki-Espoon akselikaupunkien kokkareita kiinnostaa enemmän länsimetro.

Näin siinä käy kun edes eduskuntaan ei saada kuin muutama hassu vantaalainen.

…tycker bostadsprofessorn Stellan Lundström i Sverige enligt DI:

Den bästa balansen erhålls när bostaden betraktas som konsumtion och all bostadsrelaterad beskattning, inklusive rätten till ränteavdrag, avskaffas”, skriver forskarna i rapporten.

Jepp, jag har alltid haft svårt att förstå hur ränteavdraget egentligen gynnar familjerna. De låter som en bra idé som någon politiker säkert har plockat många poäng med, men ipraktiken rinner fördelen iväg till bankerna och bostadsmäklarna iom skenande marknadspriser.

Professorn vill också avskaffa fastighetsskatten … där är vi int epå samma linje!

Opetuslautakunta esitti tänään että  Martinlaakson koulukiinteistöjen  uudistamista  jatketaan  uudisrakennusvaihtoehdon mukaisesti. Se tarkoittaa toteutuessaan että sekä Laajavuoren että Martinlaakson koulut puretaan ja tilalle rakennetaan uudisrakennus johon tulee yhdyskoulu.

Minä muutaman muun jäsenen kanssa jätimme eriävän mielipiteen asiasta. Minusta esillä oleva tieto ei vielä ollut riittävä päätöksentekoon tässä yli 20 miljoona € syövässä jättihankkeessa. Lopullinen päätös olisi hyvinkin silti voinut olla sama, mutta nyt jäi liian hatara tunne mahanpohjaan.

Uusi koulu on varmaankin valmistuessaan 2011 laadultaan hyvä ja kaikin puolin sopiva, kirjoitettiinhan vielä lisävaatimuksia saatteeseen: Riittävät liikuntatilat, auditorio, riittävän iso urheilukenttä ja lukion tilantarpeet huomioitava. Epäilykseni kohdistuu lähinnä siihen, ettei vaan nyt tehty turhan kallista ratkaisua. Nämä lisävaatimuksethan eivät sisältyneet uudisrakennuksen kustannusarvioon…

Julkisuudessa esiintyneet kartat eivät muuten ole faktaa - uudisrakennus saattaa sijaita missä vain nykyisten koulujen tonteilla, esim. nykyisen Laajavuoren koulun kohdalla. 

Tätäkin päätöstä vaivasi jälleen tavanomainen pikkupiru - päätöksellä on olevinaan kiire, joten päätös on tehtävä heti, nyt ei jouda tekemään lisäselvityksiä. Minun pieneen pääkoppaan ei kyllä mahdu ajatus miten kuukauden viive olisi katastrooffi projektissa joka valmistuu 2011….

No niin, näin demokratia toimii:Sanoin mielipiteeni joka todettiin äänin 6-9 vääräksi. Seuraavaksi töihin rupeaa konsultti Caterpillar ellei korkeampi instanssi päätä toisin.

Kumma on myös väite että 30-40v vanha opetustila on niin vanhentunut että se ei vastaa nykyajan vaatimuksia saneerattunakaan. Aikaisemmin tänään olin nimittäin Kyrkoby skolan:in laajennuksen ja kunnostuksen vihkiäisissä. Vanha koulurakennus on 170 vuotta vanha ja toimii tänäänkin mainiosti… Ehkä pitäisi ottaa kaikki vanhat kansakoulurakennukset uudelleen koulukäyttöön - nämä uudemmat kun tuntuvat happanevan käsiin

Solen spelar nu
genom stängda ögonlock-
vårmusik i rött

Menar svenska forskare enligt DN. Inte för att det skulle vara fel på klimatmodellerna. Däremot kommer både oljan, naturgas och kol att ta slut.

Världens stora framtidsproblem är att alltför många måste dela på alltför lite energi. Förmodligen måste vi i debatten byta ut ordet miljö mot energi, men den energipolitik som krävs kommer att göra miljön till vinnare.

Den “värsta” modellfamiljen från IPCC:s skenarier -”A2″- använder fram till 2100 70-90 ZJ. Industrin räknar optimistiskt med att 36ZJ finns tillgängligt i fossil energi.
Vad betyder det här för politiken? Den maximala fossila energiutvinningen kommer emot ganska fort, rentav inom ett årtionde. Energipriserna kommer att rusa i höjderna, och de industrialiserade länderna roffar åt sig på utvecklingsländernas bekostnad. Den stora vinnaren kommer att bli solenergi - en resurs som passar bra för U-länderna i solbältet.

Den stora frågan blir: Hur ska vi klara av ekvationen utan att ekonomin kraschar? Här finns den riktiga orsaken varför vi borde bromsa användandet av fossil energi redan nu

Tor Wik tar i Hbl (17.05) upp skrivningen om egna skolfastigheter för svenskspråkiga i SFP: s tvåspråkighetsprogram. ”Det är likaså viktigt att svensk- och finskspråkiga elevgrupper får sin undervisning i egna skolbyggnader för att trygga en stark svensk språkmiljö” – heter det i programmet. Som medlem i arbetsgruppen som beredde programmet är jag åtminstone medskyldig till den skrivningen.

 Svårigheterna i att formulera ett program för hela Svenskfinland – om något sådant alls existerar idag – är att förhållandena är så vitt skilda i olika områden. Något som är nyttigt i Närpes kan vara vidrigt i Vanda. Jag är den första att erkänna att jag inte vet någonting om skolvärden i Österbotten. Jag kan försöka berätta varifrån kravet på egna skolhus kommer och varför jag tror det är den rätta lösningen i min hemkommun.

 Här i Vanda är det långt mellan våra stolta rödgula vimplar. Vi svenskspråkiga är mera som ensamma vargar som ylar i natten. En del av majoritetsbefolkningen tycker att det borde vara skottpeng på oss, och osäkrar bums hagelbräckon när det blir tal om svensk service. Egentligen borde vi byta ut ordet svenskspråkiga mot tvåspråkiga, för det är närmare sanningen. En stor majoritet av skolbarnen i de svenska skolorna är starkt tvåspråkiga. Därför blir det inget ”naturligt och ömsesidigt språkbad” om vi blandar dessa tvåspråkiga elever med finskspråkiga. Som känt byter också en stor grupp tvåspråkiga till finska så fort det finns en finskspråkig inom hörhåll. Den vägen leder till en svag svenska och sämre kunskaper i läsämnen – något som vi kan se tecken på idag. 

På många håll i huvudstadsregionen finns det ett överskott av gamla skolbyggnader, samtidigt som skolor saknas i nybyggda områden. Därför är det frestande att slå ihop en svensk och en finsk skola med vikande elevunderlag för att hålla ekonomin på rät köl. Det är säkert möjligt att komma fram till fungerande lösningar med två skolor i samma fastighet och samanvändning av vissa utrymmen (matsal, gymnastiksal?) kombinerat med i övrigt separat verksamhet. Då bör dessa krav tas i beaktande redan i planeringsskedet. I en existerande fastighet är sådana arrangemang sällan möjliga. Jag ser betydligt hellre svensk dagvård och svensk skola i samma fastighet. Då skapas ett starkt svensk rum som möjliggör en god och rik svenska för våra barn.  

Nästan hälften av oss såkallade finlandssvenskar bor i miljöer där det finska majoritetsspråket är mycket starkt. Det är i dessa sankmarker vid ankdammens rand som vår framtid avgörs. Här finns också många som gärna skulle dika och låta dammen sakta krympa ihop. Det är inte fråga om separatism eller högfärd när jag och andra kräver enspråkigt svenska lösningar som stöder våra tvåspråkiga barns svenska. Skilda skolor för tvåspråkiga och finskspråkiga är ett måste om vi alls ska överleva. I områden med en stark svensk identitet är kanske andra lösningar möjliga.

(insändare Hbl 19.05) 

Det finns mycket att lära sig också för politiker i de goda råden i Ballpark’s blog interactive thinking - som egentligen handlar om open source projekt. För är inte egentligen ett parti nästan som ett öppet forum som bygger på sitt projekt? I sig  fungerar råden bra i vilken arbetsgemenskap som helst. Huvudtemat är “hur identifierar man giftiga mänskor”.

Fyra huvudpunkter:

1. Förståelse. Fokusera på vad gemenskapens (partiets,arbetsgemensakpens) uppgift egentligen är. Hot är handlingsförlamning, perfektionism och bristande respekt. Parkinsons fjärde lag: Intresset för en fråga är omvänt proportionell till dess komplexitet. Det klassiska exemplet är “Färgen på cyckelskjulet“. Ingenvill ta ställning till det stora miljonprojektet, men alla kan ha en åsikt om vilken färg cyckelskjulet ska få. Det här har jag sett många gånger, inte minst i nämnder….
2. Förstärk. Bygg en stark gemenskap. Gemenskapen behöver en klar mission och klara regler. När man måste rösta om något blir det alltid vinnare och förlorare. Omröstningar är därför den sista utvägen.
3. Identifiera. Identiefiera giftiga mänskor som förstör gemenskapen. De tar upp saker som redan behandlats på nytt, beter sig aggressivt, är paranoida. Alla är inte värda att ha med. Tänj inte på reglerna för att hålla kvar en bråkstake.
4. Desinfiera. Håll dig lugn och håll dig framför allt till fakta. Om ingen bryr sig om bråkstaken, så ignorera honom.

Säg att lokalavdelningens mission är att “Säkra svensk service för kommunivånarna”. Då gäller det att i hålla huvudet kallt när det drar ihop sig till gräl och fundera  främjar detta vår mission? Ofta blir det bråk om personfrågor: Ska Kalle eller Anna få en viss post. Eller: “Ska Öster eller Väster få posten i år”. Som jag ser det är det mindre viktigt. Vem av kandidaterna har de bästa förutsättningarna? Vem har tid att sätta sig in i uppgiften?

Förutom knutpatriotism är vår andra dödssynd en övertro på starka män (och kvinnor). En intresserad person med gott om tid kan vara bättre än en känd och mäktig person som tar i uppgiften med vänster hand

Vantaalla on vallassa kiilusilmäisiä politrukkeja ja vain rahan ja sääntöjen päälle ymmärtäviä byrokraatteja. Tälainen käsitys on useimmilla kuntalaisilla. Varsinkin koulupuolella lakkautuksista ja hitaista remontointipäätöksistä vihastuneet vanhemmat ovat usein tätä mieltä.

"Rahat ovat teille lapsiamme tärkeämpiä" - on usein kuultu väite. Ei pidä paikkaansa! Rahavirtojen ohjailu on kuitenkin melkein ainoa vallankäytön väline lautakunnalla ja valtuustolla. Lautakunta voi oman hallintopiirinsä sisällä muuttaa painotuksia. Valtuusto voi muuttaa eri hallinonalojen välisiä painotuksia ja jossain määrin vaikuttaa kokonaisbudjetin loppusummaan.

Vantaan valtuuston eiline päätös myöntää 1.6 M€:n lisämääräaha 40 opettajan palkaamiseen on enemmän kuin tervetullut kädenojennus opetustoimelle. Määrärahalla voimme pienetää pääkaupunkiseudun suurimpia keskimääräisiä luokkakokoja 3-6 luokilla.

Toinen kipukohta tälä hetkellä on Laajavuoren koulu joka kärsii homeongelmista. Vanhemmat ovat moittineet koulutointa ja lautakuntaa hidastelusta - korvaavat tilat pitäisi saada heti. Jos terveysviranomaiset asettaisivat tilat käyttökieltoon näin olisi toki tehtävä. Käyttökiletoa ei ole asetettu. Näin ollen vain huonoimmat tilat on otettu pois käytöstä. Ensi viikon lautakunnassa on esillä useampia vaihtoehtoisia ratkaisuja Martinlaakson koulutilojen osalta. Kahdella todennäköisimmällä: - Uudisrakennus joka korvaisi sekä Laajavuoren että Martinlaakson koulujen remonttikunnossa olevat rakennukset tai Martinlaakson koulun perusparannus ja laajennus on varsin iso hintalappu - yli 20 miljoonaa €. Tämä on suuri osa Vantaan kaupungin investointivuosibudjetista. On paikallaan harkita tarkaan tmänkokoisia päätöksiä ettei seuraavat 30 vuotta kärvistellä juosten kusten tehtyjen päätösten kanssa.

Kaupungissa on muitakin huonokuntoisia koulurakennuksia 70-luvun rakennustekniikan ja viimeisen vuosikymmen säästökärvistelyn seurauksena.

Lautakunnalla on käytettävissään tietty rajattu rahamäärä. Lautakunnalle kannattaa toivottaa viisautta ja kaukonäköisyyttää priorisointipäätöksissään eikä haukkua lasten terveyden vaarantamisesta. "Täytyy löytyä rahaa" -vaatimukset eivät lisää pankkitilin saldoa, ei kotona eikä kunnassa.

Helsingfors universitets kansler Kari Raivio föreslår en studiesedel åt högskolestuderanden kombinerat med terminsavgift för universiteten. Fel tycker SYL - studieseldar medför inte ökad finansiering för universiteten.

Som vanligt tar medierna fasta vid bara ett förslag - det mest raflande - i Raivios analys. Raivio spikar 5 teser:

1. Forskningens och utblidningens nivå måste höjas. Många länder utvecklar målmedvetet toppenheter, medan vi i Finland nöjer och med medelmåttiga resultat
2. Finansieringsbasen för Finlands universitet står inte på en hållbar grund. Prognoser visar att statens finansiering inte i framtiden kommer att räcka till för att upprätthålla högkvalitativ universitetsutbildning i nuvarande volym.
3. Statens nuvarande finansiering av univeristeten är inte på en tillräckligt hög nivå.
4. Finansieringsbasen måste breddas till den privata sektorn.
5. Nya finansieringformer måste utvärderas fördomsfritt och realistiskt. Här kommer Raivio in bland annat på skattelättnader för gåvor, köpta forskningsprojekt och (trumvirvlar) … också terminsavgifter. Raivio konstaterar att terminsavgifter kommer förr eller senare vare sig vi vill eller inte. Bättre att erkänna faktum i tid.

Raivio tar upp studerande/lärare förhållandet som i Finland stigit från 13 år 1981 till 21 år 2006. OECD-medeltalet är 15.5 (2003). Tala sen om toppundervisning….

Nå Raivio får nog delvis skylla sig själv … han skriver underhållande och använder ibland ganska färgstarka uttryck:

Föräldrarna måste betala för förskoleundervisning för sina barn, men unga vuxna kräver gratis dagvård på universitetet

(egen översättning). Han motiverar sin åsikt och skjuter i sank de vanligaste motargumenten. Den här raporten måste alla läsa som är intresserad av ämnet!

”If I had to pay I would require value for my money”!!

Motljuset sjunger
Om oupptäckt framtid
i vårgröna löv

Läste en tankeväckande artikel i New Scientist om hur mänskor påverkas av grupper. Teman var allt från Abu Ghraib och självmordsbombare till vad vi köper i butiken.

Slutsatsen av forskningen är tämligen enig och oroväckande: Nästan vem som helst - du och jag - har en liten inbyggd terrorist i oss. Grupptillhörigheten är viktig för flockdjuret mänskan. Världen är komplicerad, och eftersom alla som individer inte kan skapa sig en egen åsikt om alla saker litar man på gruppens visdom. Nån har antagligen funderat på dethär tidigare…

Dethär använder terroristrekryterare skickligt - bygg upp en liten grupp med stark samhörighet, ta bort motpartens mänsklighet och personlighet. Låt till sist din bombare skriva avskedsbrev till gruppen och sina kära. Att i det skedet avbryta skulle leda till att du totalt tappade ansiktet. Enda utvägen är att fullfölja.

Samma mekanismer styr också ditt köpbeteende. Alla köper top-10 musik, inte för att den är bra , utan för att alla andra köper och lyssnar på samma musik.

På möten fungerar samma dynamik. Ofta känns det viktigt att vara sams. Om ett par personer går till ett möte med en stark åsikt och det andra inte har en färdig åsikt är alla övertygade - troende - efteråt.

Ta en skolnedläggning som exempel. 20 föräldrar bryr sig i stort sett inte om saken, kanske någon misstänker att det blir bättre i en större skola. Men ett par aktivister är högljutt emot. Slutresultatet är att alla står och viftar med plakat utanför stadshuset. För att det är viktigt att vara sams och höra till gruppen.

Och i val då? Gallupresultat styr, se bara på Niinistö-efekten. Små oskyldiga spekulationer i tidningen om vem som har en chans eller inte blir självuppfyllande.

Kanske det finns en fördel iallafall med politiskt beslutsfattande. I organ med representanter från olika partier väntar man sig att mänskor ska vara av olika åsikt, det är ok. Kommer "motparten" med ett förslag ska det ifrågasättas för säkerhets skull. Man hör till olika grupper.

Nå, slutklämmen är ändå uppmuntrande: Om "monstren" egentligen är helt vanliga mänskor som du och jag så gäller också det motsatta - också hjältarna, de som står upp och gör det rätta mot grupptrycket, är helt vanliga mänskor.

Stäng alltså av din reflex att automatiskt hålla med och låt din inre hjälte komma fram.

Sitran tuoreessa raportissa (pfd) on selvitetty miten yliopistojen tutkimustoiminnasta syntyy liiketoimintaan Suomessa. Eip ole kehumista (miksi en ole yllättynyt):

Tutkimuslähtöisiä yrityksiä perustetaan Suomessa suunnilleen samaan tahtiin kuin muuallakin maailmassa, mutta niiden taloudellinen menestys on varsin vaatimatonta ja jää jälkeen muista.  

Vuonna 2000 perustetuista tutkimuslähtöisten yritysten joukosta löytyi 1 (yksi) jonka liikevaihto oli v. 2005 noussut yli 2M€ … yritys oli tosin siirtänyt liiketoimintansa pääosin yhdysvaltoihin ….

No tästä en ole kovin yllättynyt - viisi vuotta on varsin lyhyt aika. Kokemuksen mukaan kestää helposti vuosikymmenen verran kasvattaa merkittävää bisnestä uuden teknoligian ympärille vaikka käytettävissä on suuryrityksen raha ja valmis myyntikanava. Voin kuvitella minkälaista tuskaa mailmalle meno aiheuttaa tutkijavetoisessa start-up yrityksessä. Siinäpä taisi tulla mainituksi yksi menestymättömyyden syy: Tutkijavetoisuus. Hyvä tutkija (tai keksijä) on harvoin hyvä yrittäjä.

Jotenkin tulee myös mieleen tämä jo aika kulunut toteamus että suomalaiset tykkäävät teknologiasta kuin hullut puurosta … kyllä tästä on pakko syntyä menestyvä yritys kun tekniikka on näin uutta ja seksikästä. Siitä vain soitellen sotaan uudella teknologialla uudelle markkinalle. Oikein jymymenestys on odotettavissa kun vielä varmistetaan ettei markkinaa vielä edes ole olemassa, vaan se pitää synnyttää.

Erään lehden palstoilla irvailtiin että Suomessa on syntynyt viime aikoina vain yksi merkittävä innovaatio Igglo - eikä siihen tarvittu yhtään uutta teknologiaa, kunhan osattiin soveltaa innovatiivisesti verkon mahdollisuuksia uudelle bisnesalueelle.

Jep, eli uudet teknologiat kannattanee viedä sellaiselle taholle jolla on jo markkinatietämystä ja valmiit myyntikanavat eikä lähteä uhmakkaasti kaupallistamaan uutta teknologiaa ensimmäisen toimivan prototyypin voimin yksin omasta konttorista nälkäbudjetilla.

…on selvästi Helsingin linja. Päivän hesari kertoo. Kaupunki korottaa yksityisen hoidon tukea roimasti, jopa 290€ alle kolmivuotiaille. Odotusten vastaisesti kotihoidon tuen korotus ei ole lisännyt kotihoidon osuutta. Kuten kirjoitin aikaisemmin Vantaalla kotihoidon osuus väheni alle 3-vuotiaiden osalta kun tukea leikattiin. Ehkäpä Helsingissäkin kotihoidon osuus on laskenut vähemmän kuin ilman korotusta?

On aivan selvää että työllisyyden muutokset näkyvät myös päivähoidossa.

Ihmeellisintä on kuitenkin että tällaisia monimiljoonapäätöskiä tehdään oikeastaan täysin arvailujen varassa. Johtavilla politikoilla on tavoite - usein kustannusten alentaminen - ja he uskovat että jokin muutos alentaa kustannuksia tai vie kohti tavoitetta. Sitten virkamiehet  valmistelevat tukeutuen näihin uskomuksiin. Lopulta asia toteutetaan. Tulokset ovat mitä ovat. Pahin tilanne, joka taitaa olla vallalla myös tässä asiassa, on ettei tiedetä mikä muutoksen vaikutus oli, koska monet muut tekijän - kuten työllisyys tässä tapauksessa - hankaloittaa tulkintaa. Eikö nyt olisi jo korkea aika saada perheiden käyttäytymisestä tutkittua tietoa - ettei tarvitsisi toimia fiilispohjalla?

Tuo yksityisen hoidon tuen korotus vaikuttaa jo hieman epätoivoiselta. Korotettunakaan tuen turvin ei taida yksityiseen päivähoitoon kiikuttaa kuin melko varakkaat perheet - aika pieni osa perheistä.

Lakisääteistä yksityisen hoidon tuen hoitorahaa maksetaan 137,33 euroa kuukaudessa sekä tulosidonnaista hoitolisää enimmillään 134,55 euroa kuukaudessa lasta kohden silloin, kun perhe valitsee alle kouluikäiselle lapselleen yksityisen päivähoidon. Tuki maksetaan suoraan päivähoitopalvelujen tuottajalla.

Vantaalla maksetaan myös kunnallista lisää:

lapsikohtaista kunnallista lisää maksetaan 10kk - 6-vuotiaasta lapsesta 160 euroa/kk, kun 
  lapsi on perhepäivähoidossa/lapselle on palkattu hoitaja kotona

Eli yksityisen palveluntuottajan täytyy olla melkoisesti kunnalista päivähoitoa tehokkaampi jos noilla summilla (+normaali päivähoitomaksu 200€/kk).

Taloussanomat on perinteiseen tapaan ruotinut uusien ministereiden omistuksia:

 

Tästä voi vain todeta että RKP:lla on keskimäärin parhaiten sijoitusten päälle ymmärtävät ministerit

Hyvä näin, minusta on erittäin positiivista jos maatamme johtavilla ministereillä on jonkinlainen haju sijoittamisestakin. En käsitä näitä: "Nuo eivät ymmärrä mitään tavallisen kansan elämästä" - lausuntoja - joita mediassa vilisee. Onko parempi jos ministeri olisi joku "naapurin Pena"? Vähän kuin urheilukisoihin lähetettäisiin tavallisia treenamattomia pulliasia, koska "nehän edustavat kansaa". Olisko kivaa katsella telkusta kun keskimääräinen 45v olutpötsinen äijä yrittää hypätä korkeutta?

Parempi jos ministerit ovat keskimääräistä älykkäämpiä, koulutetumpia ja osaavampia … ja ymmärtävät sijoittamisesta jotakin. Huolestuttavampaa on minusta että valtion taloudesta vastaavalla ministerillä on noinkin pienet sijoitukset…. 

Du förälder som har valt den svenska skolan för ditt barn, har du gjort det för att:

1. Den svenska skolan ligger så nära så det var bekvämast så, eller

2. Jag ville ge mitt barn en stark svenska?

Om du valde alternativ 2 tycker jag att det skulle vara skäligt och hänsynsfullt av dig att försöka tala svenska själv när du är i skolan - på föräldramöten eller så. Såpass mycket borde vi alla ha lärt oss i skolan att vi kan knaggla oss fram, och vem vet, kanske du lär dig lite på kuppen. Om du tycker att det svenska språket är viktigt för ditt barn kanske du kan besvära dig lite själv också. Och du - lärare, medförälder, rektor - tala svenska om du inte är i enrum med den du pratar med. Jag vet, det är så frestande att gå över till finska när man hör hur knaggligt det går för motparten. Men exemplets makt är stor - hör eleverna att det är okej att tala finska i skolan  för föräldrar är tröskeln igen lite lägre att gå över själv. Har ni tänkt på att alla i rummet kanske inte talar perfekt finska heller? Men på något vis är det mindre fel att ett par helsvenska avvikande individer har svårt att hänga med än att ett par helfinska "normala" mänskor har svårigheter…

Att vänligt men bestämt påminna eleverna om att det faktiskt talas svenska i denna skola lär vara ett bra recept. Om eleverna tar till finska ord under lektionerna ska de svenska motsvarigheterna ges utan kommentarer.

Det är faktisk ok - och mer än ok att hålla fast vid sådana principer. Annars är det oikeesti nog aika paha juttu. Svenska on niinku enda skälet att det finns en skilld skola. De som inte märkte något erikoista i de förra meningarna får latläxa!

************************************************************************ 

 Kvällsmorr med anledning av att "språkmoralen" lär vara på väg att försämras igen i vissa vandaskolor.

…skriver Börsen idag:

Finland ligger på en hedrande andra plats. Börsen konstaterar också att en stor del av euro-länderna inte fyller Maastricht.kriterierna för underskott och offentlig skuld. Icke-euroländer verkar vara överrepresenterade bland dem som har ekonomin i skick: Danmark,Estland, Bulgarien,Sverige …

Detta kan naturligtvis ge vatten på kvarnen åt dem som anser att euron inte behövs. Sådana finns det som känt gott om i Danmark. Å andra sidan har den danska kronan följt euron i ett mycket smalt band i flere år. Möjligheten till växlekursjusteringar har alltså inte använts. Det samma gäller ju för övrigt också Estland. Återstår alltså endast möjligheten till nationell räntepolitik … eller är det så, om växelkursen är fast?

Sverige har ju som känt flytande växelkurs (som också i praktiken fluktuerar en hel del) och en aktiv räntepolitik. Jämfört med Sverige är nog både Danmark och Estland i väntrummet till euron, det är mera en fråga om när det ska ske - inte om det ska ske.