Dagens höblä - om GAGAR får mej att fundera på vem kunden egentligen är i det fallet. Om du är Gagar, vem är då din kund, är det Esbo stad eller är det gamylerna som får sina matkassar hem? Mitt svar är att kunden är den som väljer vem producenten är. Alltså Esbo stad.

Problem uppstår när kunden och den som betalar merparten av kalaset inte är samma person/instans. Då uppkommer lätt intressekonflikter av det slag som beskrivs i artikeln. Alltså: Esbo stad är intresserad av att minimera sina kostnader, som består av en subvention på matpaketens transportavgift, till den del den överstiger 5€. En slug entrepenör som känner till detta ser alltså till att hans transportavgift är 5€ och slår ut transportkostnaden på geronternas matpris istället.

Som jag ser på saken finns det två problem och två mediciner som hjälper:

1. Stan bör formulera om sin transportsubvention till en fast summa - tex 2€ per matpaket. Intresset att stirra sig blind på stans kostnader försvinner och man vet precis hur mycket kalaset kommer att kosta.

2. Ge kontraktet till minst två operatörer. Då är kunden igen gamlingarna som köper mat - dvs de är de som väljer vem de köper sin mat av. Djungeltrumman berättar fortare än kvickt vem som levererar mat billigast och bäst. Kanske det finns rum för olika strategier? En lite dyrare med stort urval och snabb betjäning och en med mindre urval och långsammare betjäning men lägre priser? Välj själv!

Egentligen är det tokigt att byrokraterna försöker komma lätt undan och ge kakan åt en monopolleverantör åt gången. Kan inte subventionen ges åt alla operatörer som uppfyller vissa hygien- och andra grundläggande krav? Administartionens uppgift är sedan att övervaka att dessa grundkrav uppfylls.