Jag kör Stina till jobbet i butiken kl 8 … på vägen hem tittar jag förstrött på valreklamerna på elstolparna. Kimmo Kiljunen , Ilkka Hakalehti, Kimmo Kiljunen , Jesus **** reality check **** jo där hänger vår herre komplett med lämplig text - sinä valitset itse.

Snart bär det av till Borgå och till slut till LIppulaiva i Esbo för den sista valspurten. Roligt har det varit men jobbigt. Det har talats om att tjänstemännen efter EU-ordförandeskapet lider av "post-precidency depression" när ingen mer är intresserad av dem och stressen släpper. Jag misstänker att det för mig och många andra kandidater blir en "post-kandidacy depression". Vad nu - fritid - vad brukade man göra då? Ingen tidtabell att hålla. Ingen skickar e-mail eller ringer och frågar vad man tycker om Nato eller pälsdjursuppfödning eller vad man tänker göra för att underlätta enbenta cirkusclowners ställning i samhället. 

Jag misstänker att nästa veckas program kommer att handla ganska mycket om att SOVA - alldeles oberoende av hur det går i valet

Den varan har det inte blivit mycket av på sista tiden.