Frågan om att dela föräldraskapets kostnader mellan båda föräldrarnas arbetsgivare har tagits upp igen. Avsikten är vällovlig och får mitt fulla stöd, men jag undrar ändå om det kommer att ge effekt.

Jag behöver inte gå långt för att leta efter exempel, jag duger själv … 

På jobbet har jag redan länge haft möjligheten att välja vem jag anställer eller inte anställer. Jag har inte haft en aning om att kvinnor kostar företaget mera. Dessa merkostnader har betalats ut från andra moment på konsernnivå. Dessa kostnader (som jag alltså inte visste om) kan inte ha inverkat på mina rekryteringsbeslut. Däremot har jag mycket konkret fått erfara att moderskapsledigheter kan krossa allt vad långsiktig planering heter.

I min grupp är vi 13 st, 6 kvinnor och 7 män, vilket torde vara ganska ovanligt i produktutvecklingen inom elektronikindustrin. Av dessa 6 kvinnor är 3 på mammaledigt. Vilka problem har jag som förman fått av det? Jo:

1. Jag kan inte få ersättande arbetskraft. Eftersom "manfallet" är temporärt får jag bara anställa en vikarie. Det är krävande expertuppgifter det gäller. Mänskor med behövlig erfarenhet finns inte - man lär sig på jobbet. Dessutom står det inte en kö av ivriga doktorer i teknik utanför dörren och väntar om det möjligtvis skulle finnas vikariat. Efter lång gyttjebrottning har jag fått tillstånd att anställa EN extra tillsvidare med hänvisning till at jag har så många kvinnor här att någon antagligen är på ledighet hela tiden.
2. Det är svårt att planera projekt med temporära ledare. Flera av dessa mycket duktiga kvinnor har avancerat till projektchefer. Våra projekt är ofta ca. ett år långa. Ledigheterna förorsakar problem i båda ändorna. Naturligtvis är det problematiskt när ledaren hoppar av mitt i … speciellt som det inte finns någon ledig som kan ta över. Det är svårt också när ledigheten tar slut. Man vet inte så noga när det sker … kanske i maj eller sen kanske i september. Då borde alltså en ledig projektgrupp stå till förfogande. Anners blir det tomgång i några månader.

Ja, inte är det lätt. Nå jag börjar få ganska bra rutin på hur jag ska bete mig när det glada budet kommer att familjetillökning är på väg. "Grattis, det var ju trevligt" … medan en liten djävel i mitt öra viskar "f-n också där for årsplanen åt skogen"

 

Nu måste jag säga att våra kvinnor har varit mycket öppna och tidiga med sina besked: "Planera in mig i ett långt projekt, det kan hända att jag inte blir långvarig". 

Nå, such is life. Det positiva ur jämställdhetssynvinkel är att också papporna har börjat ta ut ledigheter betydligt mera de senaste åren. Det är den biten vi borde jobba på mera tror jag. När "oförutsedda" ledigheter är vardag för alla yngre mänskor blir jämställdheten bättre. I kunskapsintensiva branscher är det nog mera snuttifieringen än kostnaderna som är problemet.

Och jo - om nån undrar -  så anställer jag fortfarande lika gärna kvinnor som män.