Dagens Talouselämä tar upp en angelägen sak. Vem får se de psykologiska profilerna för de sökande till kommunala tjänster? Å ena sidan spelar de psykologiska profilerna en viktig roll vid rekryteringen. Hur kan någon som inte har sett dem fungera som något annat än en gummistämpel?

Å andra sidan är profilerna något av det mest hemliga (eyes only) material som finns. Det får absolut inte spridas!  Ju fler som ser materialet desto större är risken att blir läckor.

Jag har själv varit med om att få höra att “den-och-den berättar vitt och brett för alla vad det står i profilen”. Det som är självklart för de flesta är inte det för alla. Därför måste man komma ihåg att påminna om sekretessen alltid när profiler behandlas.

Balansgången är svår, men jag anser att saken är klar: Profilen behandlas bara i valutskottet! En hemlighet som tex 67 personer känner till är inte en hemlighet. Partierna har valt sina representanter till utskottet och bör lita på dem. Ett speciellt problem är naturligtvis smågrupperna i fullmäktige. De har vanligtvis inte platser i utskotten/nämnderna/stadsstyrelsen som behandlar rekryteringen. Kanske de borde beredas möjlighet att skicka en person för att bekanta sig med materialet. Då blir också demokratikravet nödtorftig uppfyllt.