Svenskans ställning i metropolen
Var idag på publiceringstillfället för Magmas utredning “Svenskans ställning i metropolen” av Marianne Mustajoki. Blandade tankar och intryck:
Moderna metropoler är inte enspråkiga. En levande flerspråkighet förutsätter aktive insatser, fungerande strukturer och fördomsfrihet.
- 25-30 procent svenskspråkiga behövs för en naturlig lösning av svenskspråkig service - dit når vi inte upp i huvudstadsregionen.
- Två huvudmodeller finns för framtiden:
- 1. Två eller flere städer går ihop
- 2. Ett regionförbund med flere städer.
- Svenskarna är ganska många, vi har stor fördel av att tänka stort.
- Tjänstemänne låter sig inte rubbas - svensk service fungerar perfekt, sen kan man göra hur många utredningar som helst som pekar på annat.
- Regionalt servicesamarbete är nödvändigt i regionen
- Hinder finns: Stora brukarvolymer med invanda sätt att få service, stadsvisa lösningar, otympliga it-lösningar (trots stadsdirektörernas stöd verkar den svenska serviceportalen ha sprungit mot väggen), konkurrens, maktförlust, ointresse
- Ingen förvaltningsmodell ger svenska servicegarantier.
- I alla modeller kan den svenska servicen förbättras
- Service över kommungränserna talar för sammanslagning
Enlig demografiskt perspektiv skulle Helsingfors-Vanda-Esbo-Grani-Kyrkslätt-Sibbo vara bäst.
Att städerna fortsätter som nu är mycket osannolikt.
En förändring ses alltså som önskvärd och högst sannolik. Några helt entydiga rekommendatione gavs inte, utom möjligen att en sammanslagning Helsingfors-Vanda är det sämsta alternativet som leder till en djup indelning i öst-väst med påföljande segregationsproblem.
















